 |
| SATS bjuder på frukost efter morgonyogan |
Det är i dagarna ett och ett halvt år sedan jag drog på mig en för mig förödande skada
*. Taekwon-Do som varit en stor del i mitt liv, och förmodligen den största orsaken till att jag hållit näsan över vattenytan, under under åtta år rycktes undan av mer eller mindre bara en spark i luften. Det var en tung insikt att kroppen inte längre fungerade som den skulle. Nästan ännu tyngre är att varken klubbchefen eller mina gamla instruktörer en endaste gång hört av sig och undrat hur det är med mig, vad som egentligen hänt eller om jag ska komma tillbaka igen.
Den första tiden märktes inte så mycket förändring med kroppen då jag var i mycket god fysisk form när skadan skedde. Men ganska snart började jag bli bredare i omfång och klädesplagg efter klädesplagg blev lämnade att värma hyllorna i garderoben. På grund av den allt mer begränsade fysiska aktiviteten är detta nog den allra största utmaningen hittills jag haft vad gäller att manövrera kroppen, utöver min kraftiga ledvärk jag levt med under många år, att både hålla mig i form och dessutom minska i omfång. Det går väldigt trögt kan jag säga.
I Taekwon-Do lär man sig tidigt de fem målen;
Artighet, Ärlighet, Uthållighet, Självkontroll och
Okuvlig anda (ja, jag vet, ett ålderdomligt uttryck som handlar om att aldrig ge upp). Jag ska villigt erkänna att jag inte under alla år som aktiv Taekwon-Doutövare behövt anstränga mig så mycket vad gäller
uthållighet och
okuvlig anda som nu. Det finns saker som jag å ena sidan rent fysiskt kan klara av, t ex en joggingrunda, men smärtan, särskilt efteråt, och risken att förvärra skadan och minska förutsättningarna för en så bra läkning som möjligt, har gjort att jag avstått från den aktiviteten. Å andra sidan finns det aktiviteter och övningar som är och har varit stört omöjliga att göra på grund av den omedelbara och intensiva smärtan i baken och låret. Att sitta i spagat till exempel. Eller bara en så enkel sak som att stå med raka ben och knyta skorna.
Hur som helst. Under vårterminen har jag i alla fall börjat få tillbaka smidigheten och en del av vigheten och kan delta i både klasser som
Bodybalance och yoga. Mina absoluta favoritpass (och något jag även tränade parallellt med Taekwon-Do). Inte bara för att man får bända, vända och vrida på sig utan också för instruktören,
Caroline M. Smith, är något utöver det vanliga. På måndagar bjuder dessutom gymmet på frukost efter yogan (som börjar 7:15!). Härom veckan fick vi dessutom ta med smakprover på müslin du ser på bilden ovan. Det var flera år sedan jag handlade färdigblandad müsli (eftersom jag oftast äter gröt och dessutom blandar egen müsli) men jag föll för den och köpte faktiskt
ett eget paket. Mycket god och gott med lite variation. Äter müsli med bl. a färsk frukt, linfrön och sojayoghurt.
Så i helgen flög storhetsvansinnet över mig igen och jag handlade ännu en för mig oprövad sort -
cacao - av samma tillverkare. Smakar mest godis och funkar absolut inte som frukost för mig men väl snacks eller efterrätt tillsammans med färsk mango och turkisk yoghurt.
Vad äter du själv till frukost? Någon särskild favorit?
Smaklig frukost!
***
* Efter många rundor och extremt mycket nonchalans inom sjukvården i Västra Götalandsregionen - vilket för övrigt är under all
kritik!!! - kom det till slut fram (nära ett år efter att jag börjat söka hjälp), att det lossnat små muskeltrådar av
semitendinosus (en av de tre hamstringsmusklerna) vid infästet på
sittknölen. Enligt läkaren drabbas endast 1% av elitidrottare i explosionssporter som t
ex kampsport, hockey och fotboll av detta. Går inte att
operera. Läker inte heller ihop igen utan lämnar en kraftig ärrbildning i
muskeln. Förhoppningsvis kan man återfå full rörlighet igen.
