Grön start på sommartiden

Längtar redan till hösten och helgen då vi får vrida tillbaka klockan. Är helt slut och hänger inte med ljuset. Det går på tok för fort för mig så idag boostar jag mig med en helgrön söndagssmoothie.
Har galet ont i halsen också och känner mig mör i kroppen. Mör bortom träningsvärken från gårdagens BodyPump där jag la på mer vikt på alla övningar utom biceps (en riktig killer i nuvarande koreografi). Men, ska jag nå de där magrutorna är det bara att kämpa på. Ingenting är gratis.

30:e mars-och-sommartid-smoothie
1 glas

1 liten banan
1 kiwi
1 stor näve färsk grönkål
1-2 tsk chiafrön
1 msk ärtprotein
hasselnötsmjölk/vatten till lagom konsistens

Mixa alla ingredienser med stavmixer.
Drick och njut!

 * * *

Saftig morotskaka med ananas

Jag har alltid gillat att baka men är verkligen inte bra på det. Njae, jag har i alla fall ingen större bredd. Oftast blir det "säkra kort". Något pynt och piff är det heller inte tal om. Samma när det gäller mat. Att lägga gräslök i kors är inte min grej helt enkelt. Märkligt ändå för jag är annars bra på att pimpa paket, duka fina bord och fastnar lätt i pilljobb.
Varför jag nu då valde att baka en kaka till festen (ogillar bjuda främmande folk på ngt jag inte kan provsmaka innan!) övergår mitt förstånd. Eller inte. Först tänkte jag baka muffins med glasyr men insåg att en kaka skulle vara lättare att transportera med cykeln.

Receptet hämtat ur Vår bakbok av Barbro Lindgren och Birgitta Villner Gyllenram, KF Provkök (1996) Bokförlaget Rabén Prisma.
Jag lade även till några ingredienser och smaksättare. Då jag har en tendens att baka torra mjuka kakor tänkte jag ananasen kanske skulle göra kakan lite fuktigare. Så här i efterhand inser jag att jag nog pytsade i lite för mycket mjöl och kanske skulle tagit ut kakan ännu tidigare, trots att den stod 10 min kortare än enligt receptet. Tur för mig att skafferirenset fortsätter och jag råkade ha en liten burk ananas kvar från i höstas (inför temat Hawaii a la 80-talet). Kom i skrivandets stund på att jag faktiskt glömde vaniljen till smeten.

Glasyren är ett kapitel för sig. Kokboken var igenslagen för längesen och jag skulle vispa ihop "på känn". Tog sista klicken smör i paketet, som visade sig vara 30 gram istället för 25 som i receptet. Vände ner all philadelphiaost som fanns i asken, dvs 200 gram, och vispade ihop med en gaffel. Blev osäker på hur mycket florsocker som egentligen skulle i så jag tog fram kokboken igen.
Hahahah, det skulle visst bara vara 60 g ost!
Jaja, jag hade varken mer smör eller ost så det var bara att vispa i florsocker tills det blev en hyfsat fast smet. Smaksatte även glasyren med en pressad citron.

Det blev inte bättre än så här. 

Utan kameramobil eller batteri till gamla digitalkameran

 gick det inte att föreviga denna godbit.

Saftig morotskaka med ananas

2 ägg
2 dl socker
150 g smält smör
1 stor morot, riven
3 ringar (burk)ananas
1 apelsin, zest
1 citron, zest + juicen
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel (ungefär)
1 tsk ingefära, malen (ungefär)
lite riven muskot

GLASYR
200 g philadelphiaost
30 g smör
1/2-1 citron, pressad
3-4 dl florsocker

riven kokos

Smält smöret och låt svalna lite. Skala och riv moroten. Hacka ananasringarna i småbitar.
Smörj och "bröa" springformen med riven kokos.
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt citronsaft, apelsin- och citronzest och smöret.
Rör sedan ner den rivna moroten och ananashacket.
Blanda de torra kryddorna och bakpulver med ett par deciliter av mjölet och blanda i smeten.
Fortsätt röra ner resten av mjölet men se upp så att smeten inte börjar bli allt för "torr" och fast.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen (175 grader) i ca 50 minuter.
Du känner din ugn bäst och jag gräddade kakan knappt 40 min så kolla gärna kakan efter en halvtimma och var beredd på att det kan gå fortare.
Rosta ett par matskedar riven kokos i torr stekpanna och spar till garnering.

Bred på glasyren (ingen idé att snåla med den nu) först när kakan svalnat riktigt ordentligt och toppa med rostad kokos.
Själv bakade jag kakan dagen innan och glasyren breds på precis vid serveringen.
Eftersom jag tyckte den kändes torr stack jag några hål med en potiatissticka och "matade" med ett par skedar ananasjuice. Vet inte om det varit bättre att göra då kakan fortfarande var varm eller ej men tror det bidrog lite till att den faktiskt inte var så torr som jag trodde. Tvåhundra gram färskost är i och för sig väl mycket så det blir sannolikt över en del. Även om glasyren också bredes på kanten runtom kakan. Jag är övertygad om att det i så fall inte är särskilt svårt att komma på vad använda den till.

Smaklig fika!

* * *

Corpore sano

Vi människor verkar har en inbyggd vilja att ständigt bli bättre. Men vi verkar också ha en inbyggd förkärlek till genvägar, vilken dessvärre är den inte alltid större än viljan att fuska. Så här i post-OS-tider vill jag påstå detta är särskilt tydligt inom tävlingsidrotter där doping är ett sätt att gena mot toppen av alla toppar.

Så även när det kommer till mat, vikt och våra fantastiska kroppar. Det finns ingen hejd på bantningsdieter hit och viktminskningsdieter dit. "Gå ner 5 kg på en vecka", "Så får du platt mage till sommaren", ni känner igen rubrikerna.
Aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, att det skrivs, debatteras och gapas om dieter på lång sikt. Dieter i bemärkelsen kosthållning för livet och hälsan, tänkt att hålla livet ut. Dieter för att minimera kostrelaterade sjukdomar som bland annat hjärt-kärlsjukdomar, diabetes m. fl.
Jag tror de flesta som någon gång prövat på en eller fler bantningsdieter innerst inne vet att det inte finns någon quick fix. Ett slående exempel var kvinnan, till synes liten och nätt, som säger att hon bantat i 30 år (i tv-programmet Skavlan där Niklas frågar folk på gatan, om än i roande syfte, om deras vikt och ev dieter de använt sig av) och rabblar upp banandieten, viktväktarna, divers bokstavs- och sifferkombinationer med flera och säger att hon till och med prövat att svälta sig själv.

Slutar aldrig förvånas över dem som påstår den ena efter den andra bantningsdieten de testat inte fungerar, eftersom de går upp igen när de slutat med respektive diet. Nähä!?

Vad beror denna bantningshets på egentligen? Går det att enbart skylla på reklam och vårt utseendefixerade samhälle? På våra trådsmala modellideal? Det är också allmänt känt att vi idag är en fetare (och sjukare?) befolkning än för bara 30 år sedan.
Övervikt och fetma ökar risken för hjärt- kärlsjukdomar, typ-2 diabetes med mera så det finns alltså en del fördelar, ur ett hälso- och samhällsekonomiskt perspektiv, med att hålla kroppen i trim.
Har inte den enskilde individen intresse och vilja att leva så friskt som möjligt och själv ansvara för att minimera risken att i framtiden drabbas av diverse sjukdomar finns naturligtvis ingen anledning att ägna sig åt varken motion eller särskilt hälsosam mat.

På tal om motion. Vetenskapens värld vissade tidigare i år (24/2) ett intressant avsnitt: Träning - myter och sanningar (se avsnittet på svt play). För det är inget tvivel om att det råder närapå träningsfeber nu. Eller? Enligt programmet visar en kartläggning att hela 68 % av sveriges befolkning tror sig utöva en sammanhängande fysiskt aktivitet om minst 30 min/dag. I verkligheten rör det sig om endast 1 %. Vad gör egentligen resterande 99 %?
En forskare menar på att bristande vardagsmotion är en bidragande orsak till att vi svenskar överskattar hur mycket vi rör på oss. Kontorsarbete, bilar, ökat tv-tittande och stillasittande har byggts in i vår vardag i samma takt som vardagsmotionen minskat.

Vår vardagsaktivitet är så att säga väldigt underskattad. Alltså betydelsen av den. Tycker ofta jag får höra, särskilt från vuxna med barn, att det är så svårt att hinna (och faktiskt orka!?) träna. Förmodar att de ser enbart träningspass på gym eller specifik sport som träning och glömmer bort att cykeln till och från skola/jobb också är motion. Trädgårdsarbete, för den som har sådan förstås, städning, promenad i skogen osv är också ett enkelt och lättillgängligt sätt att röra sig på. För barnfamiljer borde det väl vara alldeles ypperliga aktiviteter där alla kan vara med.
Kanske är det för att jag under min uppväxt alltid promenerade eller cyklade överallt som gjort att jag fortsatt med det. Trots flytt in till stan. Tänker inte ens på att det är en fysisk aktivitet.

I ovan nämnda program visades en filmsnutt (vilka flera av er, precis som jag, redan sett tidigare) där Lance Armstrong, cyklisten ni vet som efter sin cancerbehandling fortsatt vinna lopp efter lopp i flera år, uttalade sig:

"I'm sorry you can't dream big." 

"I'm sorry you don't believe in miracles"

"Jag tycker synd om alla cyniker och skeptiker som inte tror på mirakel" ...eh, säger killen som varit dopad i princip hela sin cykelkarriär.
En kan ju undra vem som inte tror på mirakel.

* * *

Inlagda grönsaker

Som vanligt åt jag inte mycket av det resten av familjen gjorde, t ex mackor med bredbar leverpastej och ättiks(smörgås)- eller saltgurka. Jag skydde inlagda grönsaker som elden när jag var liten och det kom att ta lång tid innan jag föll för nyss nämnda inlagda gröna skönhet. Minns inte exakt när, var och hur men vi fick Bostongurka till falukorven i bamba, som jag lärde mig gilla men om inte förr så var det först som tjugoåring, då jag bodde i USA, som mina smaklökar för inlagd gurka fick sig en riktig puff. Lustigt nog kallas de rätt och slätt för pickles, ungefär som att vi skulle säga "inlagda" oavsett vad för grönsak det gäller, och var standard på bästa mellanmålet - baloney sandwich. Väl hemma igen lärde jag mig så småningom även att gilla leverpastej, gärna på en knäckemacka, och saltgruka.

Som vegetarian är det väldigt sällan jag äter salt- och/eller smörgåsgurka. Tror jag fortfarande förknippar inlagd gurka med leverpastej, hamburgare och annan köttstinn mat. Blir det något så helst de små minigurkorna cornichons (kan varken uttala eller komma ihåg namnet på), vilka får agera snack snarare än att använda på smörgås eller i maträtt.

Inlagd rödlök kryddad med ingefära och svartpeppari några och chili i resten.

Trots att jag aldrig gillat sill, inte ens före jag valde vegetarisk diet, gissar jag sill är den vanligaste råvaran som läggs in i Sveirge. Gurkor och rödbetor på delad andraplats. Eller? Kanske är det till och med gurkorna på förstaplatsen? Vem har inte skaffat sig västeråsgurkor, krondill och senapsfrön i slutet av sommaren för att "pickla" sin egen gurka?

Det är enkelt att lägga in rödbetor. Lika enkelt att lägga in t ex rödlök som i burkarna på bilden. Lite skrattretande är det att läsa på nätet det är "ljuvligt gott", "fantastiskt tillbehör" osv angående det som inte allt för längesedan ansåg vara något kufar, miljönissar och annat löst folk höll på med. Det vill säga att lägga in grönsaker. Nu är det äntligen okej, ingen dömer dig längre, så har du inte gjort själv än är det bara att sätta igång och ge dig hän. Perfekt sätt att spara höstskörden hela vintern lång eller varför inte ge bort som present.

Rödbetor behöver kokas och de går det bra att göra i själva lagen. Andra grönsaker som inte behöver kokas (t ex gurka, blomkål, zucchini, svamp, kål, lök m.m.) är bara att skiva/strimla och lägga i burkar. Krydda. Koka upp lagen och häll, ända upp till kanten, över grönsakerna i burkarna. Skruva på locken ordentligt.
Låt svalna och förvara i skafferiet. Oöppnade. Öppnad burk är bäst att ha i kylen.

LAG

1 del ättika

3 delar vatten 

ungefär lika många dl socker som vatten

ev kryddor

* * *

World Water Day 2014

Av alla internationella uppmärksamma-en-speciell-sak-dagar är idag, den 22 mars, en dag att lägga på minnet. Idag är det nämligen Världsvattendagen. I år ligger fokus på det ömsesidiga beroendet mellan vatten och energi. Cirka åtta procent av världens energiförbrukning går åt till att pumpa, behandla och transportera vatten. Vatten behövs i sin tur för att generera energi. Mer ingående fakta, dokument och källor finns här. 

Jag börjar nästan bli trött på att upprepa dessa siffror men naturligtvis handlar World Water Day även om det faktum att 36 procent av jordens befolkning, det vill säga ca 2,5 miljard individer lever utan tillgång till sanitet. Nära 1 miljard människor saknar rent vatten. Tusen och åter tusen barn dör varje dag av diarré och andra sjukdomar direkt kopplade till brist på rent vatten.
Har skrivit om vatten, vikten av vatten, konsekvenser av brist på rent vatten och sanitet osv tidigare i bloggen. Fler inlägg finns bl a under taggen vatten

Trodde det var en bild men det är en pdf så klicka här (WaterAidSveriges Newdesksida) så hittar du 10 anledningar till att älska din toalett!

Det faktum att storföretag och multinationella bolag lobbar för att t ex bygga dammar och lägga beslag på jordens få vattenresurser, knappt 3 % av jordens vatten är sötvatten, gör mig närapå galen. I somras började jag jobba på en längre artikel (aka rapport/avhandling) om just detta med flaskvatten, dammbygge, Nestlé och andra MNC:s som roffar åt sig vatten. Samtidigt som de höjer rösten om att vattenresurserna håller på att sina och mer eller mindre kräver att vår vattenförbrukning måste minska, fortsätter de själva att torka ut jorden. Fokus på besparing lägger dessa MNC:s naturligtvis på dem som redan har minst eller t o m ingen tillgång till rent vatten. Att en flaska vatten i Accra kostar tre gånger så mycket som i New York är helt sjukt.
Det ser mörkt ut nu men om ett under sker och jag skulle råka finna skatten vid regnbågens slut ska jag inte göra annat än att undersöka, läsa och skriva om världens (sneda!) vattenfördelning.

Vill du veta mer? Här är några länkar att börja med så varsågod, det är bara att klicka iväg dig ut på en informationstur om vattenläget i världen!

UN Water på Twitter och Facebook
UN World Water Day på Twitter och Facebook
Water Aid Sverige på Twitter och Facebook

* * *

Vinbladsdolmar, väl värda mödan.

Finns det något så-rullar-du-tajta-vindolmar-kurs att gå? I så fall skulle jag behöva det. Pilligt jobb är bara förnamnet men äntligen har jag gjort mina första egna vinbladsdolmar! Första gången jag satte tänderna i en vinbladsdolme var jag inte överförtjust. Men som med så mycket annan mat har jag med åren kommit att gilla de små godbitarna, inte sällan ett vegetariskt alternativ på restauranger. Minns inte när jag köpte den men glasburken med vinblad har stått i mitt skafferi och hånat mig så länge att jag till slut gömde den långt in och väldigt högt upp.
Så i helgen som gick var det alltså dags. Dags att ta tag i jobbet, en gång för alla, och göra de där första egna vinbladsdolmarna. 

Som vanligt när jag ska laga saker med fyllning tar det flera dagar att förbereda. Linser ska kokas, smaker ska planeras och testas och ja, förmodligen drar jag bara ut på det oundvikliga och den sammanlagda tiden som går åt, inte minst mentalt, är långt överstigande den tid det egentligen tar, även om en nu får räkna med ett par timmar till rullande och kokande. När jag väl står där och blandar hittar jag dessutom på andra smaker än vad jag tänkt från början.

Då jag på allvar äter mig ur mitt skafferi är måtten av lite oprecisa pga att jag tömt förpackningar och kryddburkar så jag kan bara rekommendera att hela tiden smaka av. Lägg till, byt ut och testa dig fram till en smakblanding du gillar.
Tips om du är osäker: ta en sked matvete och linser och smaksätt separat, smaka dig fram, innan hela mängden fyllning kryddas. Ett annat tips är också att veckla ut och separera vinbladen innan rullningen börjar. Det var ganska så olika storlekar på bladen och jag sorterade i ett par storlekshögar. När de största bladen gått åt fanns ingen plats kvar i kastrullen (30 st) men fyllningen hade säker räckt till ytterligare 15-20 dolmar.

Fyllning: matvete, mots och kryddor

Vinbladsdolmar
ca 45 st

6 dl kokt matvete (eller korn, kamut, fullkornsris osv)
3 dl kokt mots (eller andra små linser)
1 msk pinjenötter
2-3 msk ramslök, torkad
2-3 tsk dill, torkad
1 tsk paprikapulver
1-2 tsk koriander, malen
1-2 citroner
1 msk granatäppelsirap
svartpeppar

vinblad (inlagda i saltlag, Sevan)

ca 1/2 dl olivolja
vatten

Blanda matvete och mots i en bunke. Se till att inga klumpar finns (ta gärna en gaffel till hjälp). Blanda i kryddor. Smaka av. Tillsätt citronjuice från 1 citron och ringla över granatäppelsirap. Vänd om ordentligt och smaka av igen.
Som den uppmärksamme redan märk har jag inget salt med. Det för att vinbladen är väldigt salta så jag avstod helt från salt då det är svårt att i efterhand göra något "osalt". Bladen går naturligtvis också att skölja innan men det steget hoppade jag alltså över.
Kom på i efterhand att jag skulle stekt lite finhackad rödlök eller schalottenlök och blandat i fyllningen men det får bli till nästa gång.

Lägg de trasiga vinbladen i botten av den vidaste kastrullen du har.
Lägg ett vinblad med utbuktade bladnerverna uppåt och lägg på en sked fyllning. Nu börjar pilljobbet. Vik över, tajta till, vik in kanter, tajta till och rulla. Lägg dolmen med bladkanten/skarven nedåt i kastrullen.

Fortsätt så och lägg dolmarna så tätt som möjligt, tills hela botten är full.
Häll över ganska rikligt med olivolja, pressa över 1/2-1 citron och fyll på med vatten så det precis täcker dolmarna. Lägg sedan en tallrik över som hjälper dolmarna att hålla sig på plats när de nu sjuds i 20-40 minuter. Ställde också ner en glasburk med vatten i för att hålla nere assietten ordentligt. Eftersom matvete och linser redan är kokta i förväg tror jag det räcker med 20-30 min men lät ändå kastrullen stå där och sjuda på låg värme medan jag gjorde annat. Se bara till att det inte kokar torrt.
Tag sedan kastrullen av plattan och låt stå ett tag och svalna lite innan tallriken tas bort.

Hade helst haft en större tallrik men de jag har var för stora att passa kastullen

Burken med inlagda vinblad (Sevian 670g) är långt ifrån slut så finns det mindre storlekar att få tag på räcker det säkert gott och väl. Det blev en herrans många små blad "över" som jag inte klarade av att rulla in mer än ett stackars vetekorn i. Inte mycket till dolme då. Ska nog komma på någon mer rätt att använda de goda bladen till.

Så, om ni nu inte ska flytta, ha träningsläger, fylla år eller på annat sätt är sjukt upptagen i helgen så är det bara att kavla upp ärmarna och börja rulla vinbladsdolmar. De är helt klart värd mödan!

Trevlig helg!

* * *

Rödkål, grönkål och vårdagjämning

Förra veckan gick verkligen i kålens tecken. Brysselkål. Blomkål. Rödkål och grönkål. Faktiskt, jag som trodde grönkålen var slut för säsongen. Så plötsligt dök den upp lite varstans bland de ekologiska mataffärerna. Det har bland annat blivit grönkål i frukostsmoothie och som dagens rätt, med rödkål och blodapelsin. Och vad passar väl bättre än grönkrispigt och färgglatt idag som inte bara är persiskt nyår utan självaste vårdagjämningen.

Jag gillar att steka råa grönsaker, grönsakerna som de flesta annars nog är mest vana att koka. Bra att tänka på är att de tar olika tid beroende på tjocklek och såklart vilken textur det ska vara. Om rödkålen tänker jag till exempel lite på samma sätt som med pasta, att den ska vara al dente.

Rödkål och grönkål till lunch
1 port

100 - 130 g rödkål
80 - 100 g grönkål (repad)
ca 10 cm purjolök
olivolja
1/2-1 apelsin (blod)
Coriander & Chili, Santa Maria
flingsalt (citron)

Skölj, strimla och fräs purjolöken i olivolja. Strimla rödkålen och låt fräsa tillsammans med löken, på medelvärme. Skölj och repa grönkålen. Riv eventuellt stora blad i mindre bitar. Vänd ner med övriga grönsaker i traktörpannan (bättre att använda här än vanlig stekpanna då grönsakerna blir nästan som lite ångkokade istället för stekta).
Skär skalet av en apelsin och skär i skivor/bitar. Som vanligt har storleken betydelse så en hel apelsin kan bli för mycket att blanda med kålen så ät hälften till efterrätt, spara till kvällsmaten eller morgondagens middag.

Krydda med Coriander & Chili, ännu en vansinnigt god blandning från Santa Maria (nej, jag är varken sponsrad eller har fått gratisprodukter skickat till mig). Som korianderälskare är jag naturligtvis partisk i bedömningen här och smakkombinationen vitlök, koriander, chili och lime/citron är knappast ovanlig i Miss Meister's kök så har du inte just nämnda krydda så går det bra att krydda med lite chilipulver, vitlökspulver (eller riven färsk vitlök), pressad citron och så färsk koriander på slutet.
Smaka av med salt och eventuellt svartpeppar.

När grönkålen blir varm får den först en annan nyans, mer åt det klargröna hållet. Ligger den i för länge börjar den sen tappa färg igen och blir mer grådassig. Så var vaksam och ta av från plattan medan grönkålen fortfarande är härligt klargrön.
Servera med kokta svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *

Välkommen du nya år!

Med risk för att låta som om det var jack i skivan tycker jag nouruz (norouz, noroz, norooz, nowruz m.fl. stavningar) är så himla mycket trevligare att fira nu än nyår mitt i mörka och kallaste vintern. Det känns mer rätt nu, att ett nytt år tar sin början. Dessutom började min egna tideräkning vid den här tiden på året. Med det inte sagt att jag gillar årstiden våren, vilken ofta är detsamma som ångest. Jag trivs oändligt mycket bättre mentalt under hösten, när färgerna i naturen skiftar från grönt, till gult, guld, rött och ja det är som ett gratis fyrverkeri och luften blir lättare att andas.
Men allt har sin tid.

This too will pass.

Förra året hade jag gjort ett eget litet nyårsbord. I år har känslan av nyår inte infunnit sig. Hela februari och mars hitintills har varit ett enda långt töcken och jag har till exempel missat att starta vetegräset i tid. Än så länge är det bara några enstaka centimeterlånga gröna strån som hunnit upp.
Förra året var också året då vi hoppade över elden en marschall, brände det gamla och önskade oss goda saker för året. För en del av oss har bevisligen en och annan önskan gått i uppfyllelse (nedkomst beräknad senare i vår). Andra inte.

Egentligen gillar jag idén av nyårsfirande, årliga bemärkelsedagar, jubileum och andra livshändelser att uppmärksamma men tycker samtidigt de är ångestfyllt. Kanske är det bara vi misslyckade som känner så. Vi utan något betydelsefullt att fira, utan några extra betydelsefulla att fira med. Varje år som passerar blir snarare en påminnelse om det torftiga. Det misslyckande och den närapå obefintliga förmågan att vara människa i dagens samhälle. Ännu ett år utan någon större mening. Att leva livet som på konstgjord andning, ständigt kontrollerad, och under stark ekonomisk press, är som att sakta, sakta kvävas. Det är som att insidan av kroppen går sönder lite mer för varje dag som går och det är bara en tidsfråga innan den imploderar. 

Kanske kommer det till slut visa sig vara livet allra största löng - hoppet. För det vet vi ju att det är det sista som överger människan. Till vilken nytta kan en undra. Om det en hoppas på ändå aldrig kommer hända, innan det är försent.

Har tidigare skrivit om norooz 2008, 2010, 2011 och 2013.

* * *

Rödkål och blomkål till lunch

Har ni någon gång kännt det där lyckoruset* som sköljer över en när fantastiska smaker exploderar i munnen, ja då vet ni hur jag kände när jag smakade Liquorice & Herbs från Santa Maria. Tack vännen! Inga märkvärdigheter egentligen, alla välkända smaker i Miss Meister's kök. Med tanke på det att vara okonventionell som jag skrev om igår, och kanske inte har en hel arsenal av kryddor hemma i skafferiet, så är färdiga kryddmixer en bra start och ett gott alternativ. Fast det vet ju förstås redan alla som en gång levt på Ramennudlar.

Så vad ska nu kryddas med nya kryddan? Känns inte som en primör direkt men förra veckan råkade jag på ett underbart litet fluffigt rödkålshuvud, så fluffigt ett kålhuvud nu kan vara. Färgen gick mer åt ceris än den djupt rödlila de annars brukar ha. Tre måltider senare, två middagar och en söndagsfrukost, var klålhuvudet slut.
Eftersom kålen var så spröd går den bra att steka rå. Blomkålen likaså. Tänk bara på att skära lite tunnare strimlor än vanligt och skiva även blomkålsbuketterna. Precis som sist är det slattar och det sista i paket och påsar som jag gör slut på nu. Den här gången var det sista balsamicovinägern som fick koka med kålen.

Rödkål- och blomkålslunch
1 port

100-150 g blomkål
100 g rödkål
ca 7 cm purjolök (både grön och vit sida)
rapsolja
1/2 pressad citron
ca 1 msk balsamicovinäger
Liqurich & Herbs (Santa Maria)

Skölj och strimla purjolöken och fräs i oljan. Strimla rödkålen fint, skär blomkålsbuketterna i ganska tunna skivor och lägg i pannan. Jag använde traktörpanna till detta då den hjälper till att hålla ångan kvar lite längre än i vanlig stekpanna. Sänk värmen och tillsätt annars lite vatten om grönsakerna steker på för hårt.
Pressa 1/2 citron (eller en hel beroende på om den är saftig eller ej) och rör ner i grönsakerna. Vände helt enkelt flaskan med balsamicovinäger uppochned, måttade inte exakt men uppskattar det var drygt 1 matsked. Låt koka in med grönskaerna.
Har du lock så lägg på ett par minuter.
Smaka av med salt och svartpeppar. Servera som det är meddetsamma.
Går också bra att blanda i 100 g kokta kikärter på slutet, så de hinner bli varma eller servera med kokta bovetenudlar.

Smaklig spis!
 
* * *

* Lyckoruset förresten, ja ni kan själva föreställa er smaken av rostad lök, vitlök, rosmarin, timjan, lakritsrot, svartpeppar och sojasås i en salig blandning som väller fram i gommen.

Våga vara okonventionell, en vardagsmix med brysselkål och röd paprika

Visst är det så att smaken utvecklas med åren. Varför den gör så vet jag inte men har du som jag det minsta intresse för mat och matlagning är det oundvikligt att hitta både nya råvaror, kryddor och framförallt nya smakkombinationer dom faller en i smaken. Något som inte smakat bra tidigare spelar en helt annan roll på menyn genom ett nytt, anorlunda tillagningssätt eller ihop med andra kryddor och tillbehör än vanligt.

Våga vara okonventionell i köket!
Lite galenskap och oväntade kombinationer kan göra susen. Allt blir naturligtvis inte alltid bra men inte sällan överraskande gott. När det kommer till matlagning skulle vi förmodligen fortfarande bara äta förhållandevis smaklös mat, främst bestående av kålrot, potatis och kanske lite ärter, om vi inte vågade vidga våra vyer mot det okända och främmande.

 Vardagsmix med brysselkål och paprika
1 port

ca 5-7 cm purjolök
10-15 st brysselkål
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1/2 pressad citron
balsamicovinäger
ca 1/2-1 tsk dadelsirap
salt
svartpeppar

Skölj och trimma brysselkålen. Skär dem i strimlor. Skölj och strimla även purjolöken och paprikan. Fräs löken och grönsakerna i olja på medelvärme. Riv i vitlöken och rör om.
Det är bättre att ha en aning lägre värme och låta det ta lite mer tid. Blir det för hett och torrt så släng i lite vatten och lägg eventuellt på ett lock en stund.
Rör om då och då.
Krydda och tillsätt pressad citron och balsamicovinäger och låt koka in. Avsluta med en liten klick dadelsirap och smaka av med salt och peppar.

Smaklig spis!

* * *

Amerikanska pannkakor, down memory lane.

Skriv ner dina bästa recept!

Kanske är det åldern. Kanske är det våren och påminnelsen om att livet kom av sig och närapå helt slutade utvecklas. Vad vet jag. Faktum är att jag är så fruktansvärt nostalgisk just nu. Längtar nästan ihjäl mig 20 år tillbaka i tiden, då jag bodde i USA. För första gången vill säga. Så lite jag visste då. Så mycket jag litade på livsprocessen. Så många konstiga, eller snarare rosaskimrande, föreställningar om världen och livet jag hade då.

Eh, olivolja eller margarin? 

Inför resan satte jag ihop ett litet recepthäfte. Fråga mig inte varför men allra först skrev jag ner Amerikanska pannkakor. För att vara på den säkra sidan. Tänk om de inte fanns recept på amerikanska pannkakor i Amerika?
Yeah, right. 

 

Så följer recept på bl. a. kanelbullar, Styrsöbullar, semlor, (rabarber)paj och naturligtvis kladdkaka. Varje recept har fått celsiusgraderna omvandlade till Fharenheit och längst bak i häftet har jag konverterat ett par amerikanska mått som ounce (oz)  och cup och vice versa.

Välanvända sidor!

Väl på plats visade det sig att mitt recepthäfte inte kom till mycket användning förrän i slutet, då jag bodde hos avlägsna släktingar i Seattle, WA. Däremot har det blåa lilla recepthäftet hängt med ett par decennier här hemma.
Det händer då och då att jag steker pannkakor av olika slag, tror jag har minst fem, sex stycken olika varianter bland bildmapparna, men inte så ofta som jag vill. Det finns nämligen ingen fläkt i mitt nuvarande kök. Till skillnad från de grönsaker som steks varje dag lämnar pannkakor, och vegetter också för den delen, kvar ett rätt kvalmigt och långvarigt matos. Inte gott att sova i.

Bilderna på de amerikanska pannkakorna i detta inlägg är tagna 25 januari 2008! Pinsamt nog kan jag inte hitta något inlägg i Miss Meister's mat med dem. Inte ens bland alla utkast jag har drällandes. Dock har jag namngivit dem och de kom till under min första bekantskapstid med kastanjemjöl. Exakt recept finns ej men utgår från det på bilder ur recepthäftet ovan och bytte ut hälften av vetemjölet med kastanjemjöl och blandade dessutom riven zucchini i smeten (inte helt otippat då jag samma dag bilderna togs bloggat om muffins med just kastanjemjöl och zucchini i).

Till skillnad från i USA där pannkakor ofta ses som frukostmat är jag trots allt mer van vid pannkakor som fika, efterrätt (efter torsdagssoppan!) och fredagsmys. Helt enkelt lite mer av kalasmat än frukost och går därför idag under taggen lördagsgodis.

Trevlig helg!

* * *

Torftig matlagning, något att imponeras av?

Förra sommaren florerade i diverse sociala medier en länk till det då ett år gamla inlägget Hunger hurts av brittiskan Jack Monroe. Hon var då arbetslös, ensamstående mamma till en tvååring och i ett minst sagt ekonomiskt trångmål. Så började hon blogga - A Girl called Jack - om mat och hur hon för 10 pund i veckan (då motsvarande drygt 100 SEK) fick ihop det till dem båda. Nyligen (i februari 2014) publicerades hennes kokbok, 100 recept på budgetmat. Såklart.

Se video här med Jack som lagar mat och berättar hur hon klarat sig.

Ett år efter hennes inlägg på bloggen (Hunger hurts, ovan) hade alltså mycket hänt för Jack Monroe. I brittisk media har det låtit en del om henne, fattigdom och landets alla invånare som tvingas till de så kallade food banks. 
En intressant men skrämmande iakttagelse är den om hur mycket skit hon fått (även om hon ger svar på tal), och det tröttsamma och ständiga påståenden om hur fattiga människor, beroende av socialbidrag, lever loppan och vars liv allt för ofta liknas som värsta glidarlivet. Igenkänningsfaktorn är hög och förekommer naturligtvis inte bara i Storbritannien.
Hon får bland annat kritik för hennes sina tatueringar (hur kan hon ha råd med dem om hon nu är så fattig som hon utger sig för att vara?), som om att fattigdom är ett förutbestämt liv och inte något som kan drabba en under livets väg. Precis som hon själv själv skriver levde hon för inte längesedan med jobb som gav henne en lön på drygt 280 000 kr/år.

Men saker händer.
Fattigdom händer.

I wasn’t, as Edwina hissed in an aside, “a rich girl pretending to be poor”. I was alone, with nobody to “pretend” to. You become adept at keeping up appearances, at smiling and saying you’re fine. It was almost a year before I was referred to a food bank for help, almost a year of searching for work, holding my home and my son together at the seams with an iron will.

Vidare kritiseras hon för att se för bra ut för att vara fattig, att hennes "version av fattigdom" är "the cosy frugality of a Beatrix Potter book" och att hon i sina matval så att säga aspierar till ett medelklassliv.
Men.
Vad som är än mer skrämmande här är att det inte är hon personligen som kritiseras utan det handlar om hur hon får snarare statuera exempel på hur fattiga "bör bete sig". Igen blir vi påminda om alla förutfattade meningar om hur fattiga ser ut, klär sig, om huruvida fattiga människor har moral eller ej (för det vet vi ju att bidragstagare inte har, eller), framförallt är du som fattig lat, ligger på soffan hela dagarna och glor på TV och vägrar betala skatt. Känner vi igen det där tro? Skulle lika gärna vara en arbetslös svensk som regeringen beskriver.

Om det är nostalgi eller ej vet jag inte men det blåser definitivt vindar om att hushålla med sina (allt snålare) resurser. Fyrtiotalets ideal (inkl dess ransoneringar) står minst sagt högt i kurs.Vem tjänar mest på det tro.
Brittiska Channel 4 har t ex producerat en slags dokusåpa - Benefits Street - (som visserligen fått en del kritik, inte minst från de utsatta själva) som framställer fattiga, arbetslösa och socialbidragstagare i värsta tänkbara ljus och det är fritt fram för alla fördomsfulla att baka ihop den ena moralkakan efter den andra. Hey, jag är den första att skriva under på att laga sin egen mat, välja morötter framför chips är att föredra men tycker det går för långt när pinnar pekas och snaran dras åt än hårdare mot dem som redan har det tufft.

  "There is indeed a toxic politics involved in the way that the government, marketers and certain media outlets have attempted to link the idea of austerity to a certain kind of lifestyle, and a certain image of a snug past."

Själv är jag fostrad i god hushållning, influerat av både 1940- och 50-tal, vilket förmodligen är största anledningen till att jag inte heller ger så uppenbart sken av att vara fattig. Jag har också haft (flera) jobb tidigare och hann skaffa mig möbler och kläder, vilka jag fortfarande använder. Tack och lov har jag inte behövt sälja något. Än. Dessutom är jag hängiven miljövän, trots att jag varken är fältbiolog eller nyfrälst ekorekopretto, och cyklade t ex långt innan jag blev arbetslös. Till och med långt innan internet fanns.

Jag är helt på det klara med att nya levnadsideal behövs om planeten jorden ska kunna hantera allt fler människor under kommande årtusenden.
Men att lägga bördan och största ansvaret på de fattigaste och allra mest utsatta är bara dumt och förändrar ingenting. Att vara fattig och leva så billigt som möjligt är ingen dans på rosor. Att som rik (=medelklass/media/politiker) liksom lägga beslag på den livsföringen, som något imponerande, åtråvärt och moraliskt riktigt för alla fattiga och utsatta att rätta sig efter, lämnar bara en unken lukt kvar i rummet.

Tips på hur du får £10 att räcka till en veckas måltider

* * *

Vardagsmix av röda linser, selleri, morot och ingefära

Vilken gång i ordningen det är skafferirens i Miss Meister's kök vet jag inte. Känns ibland som att det är det enda jag gör. Någon gång borde där ju vara fullt. Vid närmare titt är det nog snarare så att där finns några produkter åt gången men sällan alla samtidigt så det bara är att välja och vraka. Nu rök i alla fall både de sista röda linserna och fullkornsspaghettin.

Vardagsmixen
1 port
 
1/2 liten rödlök
ca 1/2 dl röda linser, KRAV
1 selleristjälk, eko
1-2 morötter, eko
1-2 msk rapsolja, kallpressad, KRAV
ca 1 dl kokosmjölk, KRAV
färsk ingefära, ca en tumstorlek1/3 torkad chili, finhackad
bockhornsklöverfrön, eko
svart spiskummin
fänkålsfrön, eko
svartpepparkorn, KRAV
salt
vatten (om kokosmjölken kokar bort för fort)

30-40 g Fullkornspasta (torr vikt), KRAV

Rosta kryddorna (bockhornsklöverfrön, svart spiskummin, fänkålsfrön och svartpepparkorn) i torr stekpanna och mortla sedan. Skala och finhacka löken. Fräs på medelvärme i olja.
Tvätta och skär sellerin och moroten i småbitar. Blanda i linserna, sellerin och moroten med löken och fräs någon minut.
Tillsätt riven färsk ingefära, finhackad torkad chili och kokosmjölken. Rör om och lägg gärna lock över stekpannan.
Låt puttra på medelvärme ca 10 min eller tills linserna är tillräckligt mjuka för att ätas. Smaka av med salt och svartpeppar.

Servera med fullkornspasta.

Smaklig spis!

* * *

Ost, ett minne blott.

Gah! Ost är så vansinnigt gott. Men.
Jag mår inte bra av för mycket ost. Då värker lederna och magen krånglar mer än vanligt. 

Eftersom jag tycker det är så gott med ost klarar jag inte av att begränsa mig och därför blir det alltid för mycket.
Så för mig som annars är stor anhängare av lagom gäller allt eller inget när det kommer till just ost. Därmed inte sagt att det inte suger i osttarmen emellanåt. Då måste jag hitta på allt möjligt annat för att inte springa in i butiken och köpa en bit.
Önskar ibland det skulle fungera på samma sätt som när jag för många år sedan gjorde mig av med mitt socker(miss)bruk. Då kunde jag handla 4-6 bitar lösgodis, max en dag/v, och var nöjd med det.

Idag äter jag inte längre smågodis alls och ost är för närvarande tabu men kommer kanske så småningom bli mitt lördagsgodis. 
Till dess är ost dock ett minne blott.

Tror det är Reblochon men minns inte.
God var den hur som helst.

Trevlig helg!

* * *

Kryddstekt blomkål och spenat med ägg, för ovo-vegetarianer.

 

Det går sådär med vegankosten. Mejeriprodukter är knappast något problem att utesluta. Trots allt har jag vant mig av vid dem sedan jag radikalt ändrade min kost, för snart femton år sedan. Lagar väldigt sällan mat med just mejeriprodukter. Ost å andra sidan är något jag på senare år ätit som ett slags lördagsgodis och visst, det tar emot ibland men det är bara att hejda mig och gå direkt hem, utan att passera Saluhallen. Att bara ha ca 1000 kr/mån att leva för underlättar naturligtvis också, då kraftig prioritering av vilken mat och vart jag ska handla spelar stor roll. Dessutom har jag närapå slutat baka så mejeriprodukter lyser alltmer med sin frånvaro. 

Ägg däremot, har jag nu väldigt svårt att släppa taget om. Jag som inte åt ägg alls under flera år! Kanske för att det trots allt är en bra näringskälla och ganska mättande som gör det svårt. Använder inte ens ägg i t ex vegetter eller som äggstanning i pajer osv till vilket jag försöker hitta andra alternativ så det håller ihop (= lagar ytterst sällan paj och väldigt sällan vegetter, grönsakspuckar m.m.). Nä, jag har egentligen ingen bra ursäkt till att äta ägg men som sagt, även solen har sina fläckar.

Kryddig blomkål och spenat med ägg
1 port

150-200 g blomkål
50+ g bladspenat, färsk
5-6 cm purjolök (lr ca 3 blad)
rapsolja, kallpressad (t ex Kung Markatta)
bockhornsklöverfrön
senapsfrön (bruna & gula)
spiskummin
svart spiskummin
fänkålsfrön
1/3 torkad chili
örtsalt 
svartpeppar
1-2 ägg (beroende på storlek och hunger)

sobanudlar

Börja att rosta kryddorna i torr stekpanna och mortla dem sen. Inga exakta mått är angivna på grund av att jag höftat. Det rör sig dock om kryddmått och/eller halva teskedar/kryddsort. Mest av bockhornsklöver och senapsfrön, men det är en smaksak.

Skölj och skiva blomålen i tunna bitar. Skölj bort eventuell sand och jord från purjolöken och strimla ca 5 cm av den, lite från båda sidor. Eller skala av 3-4 blad och strimla dem, så kommer både den vita och gröna sidan automatiskt med. Skölj bladspenaten och riv/hacka grovt. 

Hetta upp en skvätt rapsolja i stekpannan och fräs purjolöken en kort stund. Tillsätt de mortlade kryddorna och den skivade blomkålen. Fräs på medelvärme i några minuter.
Koka under tiden nudlarna.
Strimla/hacka 1/3 torkad röd chili och blanda med blomkålen. Tillsätt ett par matskedar av nudelvattnet (att nudlarna är i gör inget) i blomkålen och vänd ner den grovhackade bladspenaten.


När vattnet kokat in i blomkålen så gör rum för ägget/äggen och kläck försiktigt i. Krydda med örtsalt och svartpeppar. Låt steka tills det stelnat såpass att det går att vända (ca 1-3 min, lite beroende på värmen i stekpannan). Stäng av värmen på stekpannan och förbered nudlarna på en tallrik (ev med ngr droppar olja och flingsalt) medan andra sidan av ägget stelnar.
Servera på direkten!

Smaklig spis!

* * *

Näringslära, inget för blandkostare och karnivorer?

Förra helgen roade jag mig med att gå igenom kokböcker jag samlat på mig med åren. Än så länge har jag inget färdigt material att redovisa (eftersom jag har en förmåga att göra små forskningsprojekt med allt jag funderar kring) men kan avslöja att jag tittat särskilt på detta med kostråd och näringslära.

I vegetariska kokböcker finns inte sällan omfattande texter om näringslära, en hel del kostråd om vad tänka på som vegetarian, flera hävdar till och med (felaktigt!) att kosttillskott är ett måste, mer info om t ex kryddor, örter och enskilda råvaror och förvånansvärt nog saknas liknande avsnitt i så kallade vanliga kokböcker.

Med tanke på att de flesta av våra så kallade välfärdssjukdomar, t ex hjärt- kärlsjukdomar och diabetes, drabbar främst köttätare framför vegetarianer borde varendaste en av kokböcker innehålla näringslära. Höga blodfetter i sig leder nödvändigtvis inte till hjärtinfakt, kärlkramp eller stroke men är en riskfaktor, precis som högt blodtryck, rökning, för mycket stillasittande, diabetes m.m. För att minska risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar kommer en långt med förändrade kostvanor och mer motion.

 Ät alltså mer frukt och grönt, plus motionera mera. 

Mindre av allt annat.

Önskar just dig en grön mars, 

årets kanske bästa månad!

* * *

Receptet funnet!

För ett par veckor sedan postade jag lördagsgodis med Ilvas chokladkaka. Jag sökte och sökte hur länge som helst bland hennes recept men kunde inte för mitt liv hitta just det recept jag använt mig av. Så föll det sig på så vis* att Ilva ganska snart efter att jag publicerat inlägget postade länk till precis det recept jag sökte! Perfekt. Tack så mycket, Ilva!
Märkligt nog finns varken kommentaren eller länken i min blogg. Fattar ingenting. Tur i alla fall att jag får mail när någon kommenterat.

Så nu, klicka er omedelbums fram och sätt igång att baka Rich chocolate and farro cake with chocolate frosting à la Ilva.

Själv har jag fortfarande en del bilder och recept på hembakat som aldrig blivit publicerat och nu har det gått väldigt lång tid sedan jag på allvar bakade (förutom lussekatter och högaktuella släta bullar) och då det är knappast är brist på sötsaker på andra platser så föreslår jag att ni sötsugna bloggläsare klickar er hem till Mumsfillibaba, kika där under #fika, #choklad eller någon av de andra sötsaksrelaterade kategorier, och så till de tre P:na, dvs Perfekta Prinsessan Pernilla, välj bland kategorier som #Efterätter, #Munkar & sånt, #mjuka kakor, #Bakelser m.m. Klicka också vidare till Moma's Kitchen, som till och med har en särskild kategori #Fikabröd, kakor och bullar men också #choklad, #Dessert m. fl. Som om detta inte vore nog finns det en himla massa hembakat att hitta Hemma hos mig under t ex etiketter som #bakat och #kakor.
Nu hoppas jag ingen kommer gå sötsugen i helgen utan helt enkelt gör slag i saken och vispar ihop något lördagsgodis till fikat!

Smaklig fika!
 

* * *

*Fråga mig inte hur det går till (jag har själv frågat bloggare i omgångar genom åren men får aldrig något svar) men vissa bloggare får notis av något slag när en länkar till deras blogg i ett inlägg, utan att för den skull behöva läsa det aktuella inlägget och själv upptäcka det. Smart funktion. Den som bara visste hur det gick till.