Ett riktigt toppenår i min matbloggsvärld

Ser ni solen där i mitten? Klockan är inte ens 3 på eftermiddagen

Är det vemodet som rullar in tro?
Det var som att en metafor för nyårsaftonen spelades upp framför ögonen

Sista dagen på året startade jag med ett närapå trippelträningspass. Först en timmes bodypump följt av ett extra långt cykelpass på 90 minuter. När allt var över tog jag en extra cykeltur ute i det fina vädret. Ja solen sken faktiskt och det var till och med minusgrader här i stan. Då jag på hemvägen cyklade längst kajen till älvmynningen höll vädret bokstavligen på att skifta ordentligt. Det var inte bara solen som gick ner utan dimman rullade i hög fart in över stan. Under de ca 30 sek det tog för mig att stanna cykeln, fiska upp mobilen, av med vanten och fått igång kameran, så hade solen hunnit flytta sig och täcktes dessutom av ännu tjockare dis än när jag först såg det. Inget väder som bådade gott inför eftermiddagens fyrverkeri.
Till middag blev det snabb och enkel mat i form av falafel, pasta och kokta grönsaker. Efterrätten däremot piffade jag till med syra, socker och het krydda. 

What a day!
Den bästa (och skitigaste) på länge.

Men nu, som för så många andra är det dags att summera året som gått. Det hade varit kul med en bildkavalkad men det senaste halvåret har min dator börjat trilskas mer än vanligt. Det går knappt att ladda ner bilder från kameran innan den får spel och stänger av sig själv. Att titta igenom och namnge dem är nästan som att spela roulett. Att då beskära och redigera är inte att tala om. Det är bland annat en av anledningarna att bloggen sackat efter en del under hösten.Och trots att 2011 på många sätt varit ett riktigt bottenår och jag känner mig totalt urlakad på allt vad duglighet heter så har mat- och bloggåret däremot varit helt fantastiskt!
I november 2009 träffade jag för första gången flera matbloggare irl och har sedan dess längtat efter att träffa dem alla igen. I november i år blev det äntligen verklighet och jag vart alldeles glad och uppfylld efter de sex intensiva och extremt sociala dagarna i stora staden. Och inte bara träffade jag Husmorderns (som inte bloggar så ivrigt längre men är lika förtjusande ändå), Griskindspatrik (vars musik förgyllt många kvällar och helger), Smaskens (4-barnsmamman med passion för mat och bakning som bland så mycket annat är hjärnan bakom de i Göteborg framgångsrika saffranskakorna), Kinnas blogg (som under året fått fart på den egen firma Fiduser) igen utan även Gittos mat (ja, självaste Margit som vann Stora Matbloggspriset 2011), Matälskaren (som jag också fick en hälsning av i mitt egna ex av årets stora matbok Matmolekyler) och Pipopp (som inte heller bloggar för tillfället men jisses så kul att träffa henne och vi fnittrade som om vi känt varandra länge och väl) för första gången på riktigt. Dessutom träffade jag helt oväntat och galet roligt en riktig pärla. Lotten. Vårt spishäng kommer jag minnas så länge jag bara kan. Hoppas det blir fler sådana i framtiden :)

Tro inte det tar slut här för jag hann också med att träffa bästa Anne igen, som jag träffat några gånger tidigare. Första gången var faktiskt hemma i Göteborg då hon var här på besök. Alltid lika trevligt att fika och promenera med dig! Nästa gång vi ses blir vi kanske fler i sällskapet ;-)
Och så var det en grej till. Lite off matbloggandet men jag har ändå bloggen att tacka för att våra vägar i cyberrymden en dag möttes. Aldrig hade jag kunnat drömma om att första gången vi träffades irl skulle bli en enda lång fika/prat/lunch/prat/prat/promenad/shopping/prat på sisådär tio timmar! :D Men vem är då denna fantastiska människa undrar ni. Jo mina vänner, det är Pia (som i skrivandets stund letar nya uppdrag för sitt frilansande) jag skriver om. Det är inte helt lätt att sammanfatta min och Pias relation men jag är i alla fall glad att den är så bra som den är.
 Allt detta skedde inom loppet av fyra dagar. De två resterande dagarna tillbringade jag på MR-dagarna. Sista kvällen i stan spenderade jag dessutom med min fd klasskamrat och hennes vänner. Inga bloggare att länka till men vi fyra åt pasta, delade på en flaska vin och smaskade prinsesstårta till efterrätt.
Jag önskar så att jag kunde resa till Stockholm lite oftare. Ni fattas mig och jag vill inte det inte ska ta ett eller flera år, till nästa gång vi ses.

Och som om allt det inte det var nog, det hände ju trots allt i mitten av november under en extremt koncentrerad period, så har jag under året fått nys om och träffat en hel hög - Trattoria, Megane, Plommonet, Tant russin, Matdériven, Matrepubliken, Mumsfillibaba, Hemma hos mig (eller ja, inte mig dårå utan hos en annan bloggerska), Beatas mat, Den perfekta prinsessan och Linda vars blogg Middagsbjudning jag inte kan länka till då varningslamporna sätter igång här i datorn - med matbloggare här i Göteborg. Några kände jag till via bloggen sedan tidigare men de flesta var för mig helt nya. Det började en försommareftermiddag på min gård, därefter följde lunchträff i ett soligt Haga då vi fick finbesök av Pickipicki-Tina. I höstas hade vi även skördefest hemma hos mig och alldeles innan jul hann vi med en julgodisträff, dock med lite grönt också.
Bäst av allt var ändå besöket på Bärby självplock med Kristiina. Trots regn och en hel del lera var det en fantastiskt underbar dag, förmodligen en av de allra bästa på hela året, som jag bär med mig långt där inne. Inte bara för den otroliga mängd råvaror (för en billig penning) jag kånkade med mig hem för, utan också för sällskapet som var det allra bästa tänkbara!

Tusen tack till er alla! Utan er vet jag inte vad som hade hänt men ni har betytt oerhört mycket för mig i år och jag hoppas verkligen vi får till fler träffar under 2012.

Önskar er alla ett gott och
riktigt smakfyllt år!

***

Den oundvikliga dagen

Då var dagen bara timmar från verklig. Äntligen! Som jag väntat. Ja, jag har väntat på att eländesåret ska ta slut. Det började väl ok och under dess första del fanns förhoppningar och framtidsutsikter av att få komma med på banan igen. Men året visade sig ta en annan väg och nu är det än värre än tidigare. Jag är sedan flera månader fast i mest avskyvärda system nuvarande regering har åstadkommit. Det är en sak att vara online på nätet men en helt annan sak att var med och delta i det verkliga livet. Där existerar jag knappt längre annat än som livegen under staten.

Idag, dagen innan nyårsaftonen, är det tio år sedan jag jobbade min sista dag som förskollärare. Ett medvetet val med anledning för att jag var ständigt sjuk. En frisk månad om året under ett par års tid. Både kropp och plånbok skrek av smärta. Eftersom jag år efter år arbetade på vikariat fanns ingen hjälp att få i form av rehabilitering, omplacering eller annan ev frisk/sjukvård från arbetsgivaren. Återigen var jag ute på egen hand och skulle hitta lösningen. En hel del tid spenderade jag då till soul searching. Jag var ju inte ens 30 fyllda och var då av åsikten (vilken jag idag inte längre delar med mig själv) att om nu inte fingrar och övriga leder ville hänga med ordentligt borde jag i alla fall kunna använda hjärnan till något meningsfullt. På arbetsförmedlingen gjorde jag intressetester, ringde runt och gjorde miniintervjuer med organisationer och myndigheter som jag vart intresserad av att arbeta hos och träffade studievägledare på Göteborgs universitet. Jag var sååå före min tid ;-) * Till slut kom jag fram till vad jag ville ägna mig åt.

Nya dyra studielån och världen började snurra, i min mening, åt rätt håll igen. Jag älskade skolan och mina underbara lärare och trots att jag läste så att ögonen blödde och orden till slut inte gick att forma till meningar så är det det allra bästa jag gjort. Framtidsutsikterna var inget annat än ljusa. Vad som gått snett sen vet jag inte. Bara en sak vet jag. Efter år ut och år in med nej efter nej efter nej efter nej efter nej är oerhört dränerande på energi och inte minst självkänslan och dugligheten som människa. Idag vet jag varken ut eller in och det känns nästan som att jag är en oerfaren tonåring som inte ens haft sitt första sommarjobb.
För varje nyår som gått det senaste decenniet har jag peppat mig själv och verkligen hoppats och trott på att kommande år ska bli bättre och mer framgångsrikt på alla möjliga sätt. Ja, arbetslösheten har en inneboende förmåga att ställa till det på fler plan än just arbete. Det är så att säga många tårtbitar i livskakan som saknas.

I år gör jag inte längre så. Hoppas på det bättre alltså. Jag är trött på alla floskler och glada tillrop om hur allt kommer ordna sig. Jag är trött på att låta lågan flamma upp för att sedan brutalt kvävas genom det ena utnyttjandet efter det andra. Jag är trött på tomma löften och inte minst på alla okritiska kommentarer och nästintill uppmaningar om att jag får skylla mig själv att jag är abetslös. Som om att det är mitt fel att arbetsmarknaden är iskall. Självklar finns någon slags inneboende tro på att goda saker ska komma min väg. Lite som talesättet trägen vinner. Annars skulle jag inte längre vandra på denna jord. Men jag har inga större förväntningar längre. Jag har ingen särskild tilltro till vad potentiella arbetsgivare lovar. Det vill säga om jag bara jobbar lite gratis för dem först. 


Nä, 2012 får ha sin gilla gång och göra vad det vill med mig. Jag orkar inte engagera mig längre. Och det är inget deppigt med det eller så att jag gett upp allting utan det är helt enkelt så det får bli. Utan krusiduller.


Men en sak ska jag i alla fall försöka göra: få tag på en pytteskruvmejsel (eller fler) så att jag kan skruva loss botten på min dator och göra rent fläkten. Sedan kryssa fingrarna att jag inte gör sönder något utan klarar av att skruva tillbaka alla delar. Allt i hopp om att datorn ska sluta dö varje gång jag kopplar in mobilen eller öppnar bildmappen och börjar förbereda bloggbilder. Förhoppningsvis kan jag efter det spotta ut mig om inte alla så i alla fall hälften av de dryga hundra poster som ligger i draft.

Gott slut!

* ja, och trots det uppmanas jag att upprepa precis samma saker om och om igen av bland andra handläggare på AF och inte minst av de på senare år så hypeade coacherna. "Om du bara vet vad du vill kommer du lyckas". Jo tack. I sex år slet jag och arbetade medvetet mot det jag allra helst ville göra- att arbeta för barns rättigheter genom att engagera fler myndigheter och kommuner i frågan om att genomföra och upprätthålla Barnkonventionen - men då ingen är intresserad av mitt engagemang och kunskaper annat än för att utnyttja gratis har de senaste tre åren varit en enda lång berg-och-dal-bana.

***

På tal om bränd mat

När jag ändå är inne på det här med misslyckanden i köket (ja visst har vi alla misslyckats fastän vi sällan erkänner det) är det inte första gången jag bränner vid mat. Jag vet inte om det är ugnen men trots att jag bott här i över åtta år har jag aldrig riktigt lärt känna den och tycker allt som ofta det blir ojämnt hur jag än gör. Att jag skriver om ugnen beror på att jag väldigt sällan bränner mat på spisplattan. Ett undantag var förstås ganska nyss då jag till och med fick testat det nyinstallerade brandlarmet när jag gräddade årets plattebröd. Verkar vara ett lite väl känsligt larm och är man dessutom utan fläkt finns det inte så mycket att göra åt saken.

Så är det detta med Internet. Jag som tills för bara några år tillbaka varken har twittrat, bloggat eller ens surfat i mobilen brukar vid vissa tillfällen få ett uppdämt behov att logga in och kasta mig ut i nätvärlden. Särskilt efter en helg då jag varit på vift och inte haft tillgång till Internet. Väl hemma måste jag oftast börja laga mat det första jag gör och under tiden rot- och grönsaker rostas i ugnen passar jag således på att uppdatera mig på nätet. Resten blir alltså bara ett enda stort misslyckande. I somras skaffade jag mig till och med en äggklocka i hopp om att också använda den för att minimera risken att bränna maten.
Nya strategin är att inte alls ha igång datorn när jag lagar mat.

Bränd vitlök och rotsaker till blivande soppa

Gillar inte heller när de grillade paprikorna ibland spricker innan de är färdiga och då bränner vätskan mer än nödvändigt. Det förstör såklart inte paprikan så mycket men det grämer mig att jag inte kan ta vara på den goda vätskan inuti. Det har jag däremot inte kommit på något bra knep för att förhindra. Verkar vara lite upp till paprikan själv att spricka eller ej. För det mesta håller sig de flesta av mina grillade paprikor hela.


Kanske är det varken ugnen, spisplattorna eller kastrullerna som trilskas utan helt enkelt jag som inte längre har någon laga-mat-och-baka-mojo i mig.

***

Not to self - chatta inte på fb när jag har mat i ugnen!

Sista helgen Bondens marknad höll öppet i Haga slog jag på stort och köpte tre sorters kål. Av svartkålen lagade jag det här och så återstod både grön och lila kål. Och som så många gånger förr blev jag inspirerad av Lilla Matderivéns mat som i sin tur fått idén av allas vår Heidi i San Francisco. Ja hon med bloggen 101 Cookbooks som också gjort flera kokböcker.
Men nu följde jag alltså receptet quinoasallad med rostad grönkål och kokosflingor. Jag har rostat både brysselkål och spetskål i ugnen men aldrig rivna kålblad. Inte heller har jag varken ljus soja eller sesamolja så det fick bli vanlig soja och hasselnötsolja till marinaden. Allt verkade gå som en dans. In i ugnen. Höll ett vakande öga hela tiden. Öppnade luckan titt som tätt och flyttade runt maten på plåten.

Men så hände det som inte får hända.

Jag brände maten.

Och då talar vi inte om lite brända kanter eller så utan t o t a l b r ä n d e allt som fanns på plåten. Och med nyinstallerat brandlarm var det inte utan att jag studsade runt som en toka, viftade med armarna och öppnade de fönster som går att öppna. Trots att vädret är förhållandevis varmt för årstiden var det sedan väldigt kallt när jag till slut kröp till kojs.
Nu har jag ingen tjusig lila kål kvar. I affärerna som det till och med kan vara svårt att ens hitta färsk grönkål annat än till jul, lär jag väl få vänta ända till nästa år innan den lila kålen åter visar sig i mitt kök.


Det blev en skål kokta makaroner den kvällen...

***

Granatäpplets tid är nu

Jag kan inte minnas tiden före jag först smakade granatäpple. Eller jo, såklart kommer jag ihåg större delen av mitt liv eftersom det egentligen bara gått några år sedan jag egentligen gjorde slag i saken och angrep ett granatäpple och kan liksom inte förstå att granatäpple, vilket är något av den godaste frukt jag ätit, inte funnits särskilt länge i mitt liv. Så himla retfullt bara att det inte är helt enkelt att få ur de små godingarna. Det skvätter och stänker nästan hur man än väljer att få ur kärnorna. Kladdet i sig gör mig inget, om bara inte fläckarna var i princip omöjliga att få bort! De biter sig fast som de värsta parasiter så det är bäst att ha det svarta förklädet på när det är dags att brottas med granatäpplet.*


En enkel efterrätt som jag snott från Anna Bergenströms Under valnötsträdet är apelsin, granatäpple och halva. Bilden är från 2008 och det var väl förmodligen senast jag åt halva. Det är så galet gott att jag helt enkelt måste låta bli. Ja, jag har ett ohälsosamt förhållande till sötsaker och svårt för att äta i måttliga mängder. För att inte trycka i mig allt på en och samma gång är den enkla lösningen helt enkelt sådan att jag i längsta möjliga mån avstår från att handla sådant jag vet jag har svårt att hantera. Nu sitter jag här med en apelsin och ett granatäpple framför mig vilket inte heller är fy skam. Lite rostade hasselnötter på det och några stänk hallonvinäger så är kvällsmaten gjord :)

Andra sallader där granatäpplet spelar stor roll är t ex på skivad apelsin med getost, röd mangold, pink grape och kapris eller varför inte på rödbetschips med pepparrot och getost, på en äppel- och päronsallad med riven pepparrot eller i en snabb mix av sallat, tomat, paprika och nötter. Ja, det finns helt enkelt inte mycket som inte kan toppas med granatäppelkärnor. Gott också på frukostyoghurten och till och med på gröten.


Smaklig spis!


* Att få ur kärnorna med minsta möjliga skvätt lär vara en svår konst men jag tycker faktisk detta fungerar bäst för mig: Först rullar jag granatäpplet lite mot diskbänken och delar det sedan på mitten. Ställer en bakbunke i vasken och slår hårt med en träslev på en halva i taget. Det följer med en och annan vit "vägg" som är lätt att plocka bort från kärnsamlingen. De kärnor som eventuellt sitter kvar inuti är lätta att peta ur på slutet. Att inte peta ur kärnorna i en skål med vatten gör att saften går att ta vara på. Mängden varierar från äpple till äpple och kan ibland bli ett helt halvt dricksglas.

***

Juletid

Andlöst vackert

Hoppet och inte minst lusten för det mesta har farit på villovägar. Ännu ett år har passerat i ovisshet, ekonomisk pressat läge och framtidsutsikten har blivit allt mer grumlig. Livssituationen blir aldrig så påtaglig och skör som de sista veckorna på året. Så mycket social press att jag mår illa. Så många måsten hit och dit som ändå aldrig hinns med. Och så är det en hisnande summa pengar i omlopp. Klappar ska bytas (för att nästa vecka säljas på Blocket eller lämnas tillbaka i butik) och mat ska ätas så vi går upp några kilon och kommer leva på rör efter rör av Samarin i hela januari.

Då jag ändå inte gör någon julmat att tala om har det ekat förfärligt tomt här hos Miss Meisters mat i december. Till skillnad mot förra året vilket var min mest produktiva månad på hela året. Ja faktiskt under hela min bloggtid. Då postade jag datumljuset i 24 dagar och så där finurligt uppenbarade sig inte någon receptjulkalender men däremot en önskelista, när man klickade på ljusbilderna.
Däremot finns flera andra bloggare som under december haft julkalendrar med massor av gott. Så är de någon där ute som fortfarande är sugen på sött skulle jag genast klicka mig fram till Smaskens arkiv för december som är sprängfylld av smått och gott och till Pickipickis Chokladkalender där man i december har proppats med, vilket namnet på kalendern avslöjar, choklad såklart! Vill ni å andra sidan klura ut svåra finurligheter (jag begriper inte ett skvatt) så ska ni å det snaraste klicka er vidare till Lottens julkalender. Den kan vara lite klurig att följa från start nu och eftersom facit också finns gäller det att inte tjuvkika.


Nu på julaftonsmorgon med en kopp pepparkakskaffe och en lussekatt till frukost och just loggat in mig på fb så möttes jag av denna fina dikt. Som den öbo jag en gång var (vet inte om ränderna någonsin kommer gå ur) är det inte utan att jag känner igen beskrivningen. Saltet, fukten, tystheten och det spegelblanka havet...

Juldikt
(saxad från fb)

Götebrogsvinternatten saknar snö.

Fönstren kletar av saltig hinna.

Alla sova på enslig ö.

Överallt hänger en fuktig dimma.

Himlen streckas av fjärran plan.

I "Rönna" lyser en flaggstångsgran.

En kråka vilar på taket.

Endast tidningsbudet är vaken.

***

Julaftonsmorgon är äntligen här.

Hemtjänsten besöker husen.

Pappa en snyltbit av julskinkan skär.

I spegelblankt hav speglas ljusen.

I sängen susar ett svettigt barn.

På någons altan står en rosa (!) gran.

Kära vänner, var vid gott mod.

Jag önskar er en jul, glad, mätt och GOD

***
av K, vän och Brännöbo

Hoppas ni alla haft en uthärdlig juletid

***

Potatis- och blomkålspuré

Jag gillar verkligen ugnsbakad aubergine. Kanske för att jag behöver både kniv och gaffel för att äta vilket inte är så vanligt längre då jag aldrig längre behöver skära i en köttbit. Däremot har jag inte längre turkisk youghurt eller andra mejeriprodukter att toppa den ibland lite torra ugnsbakade auberginen. En variant är mosad avocado och tidigare har jag gjort fänkålspuré till ugnsrostade rotsaker. Här kommer ännu en variant på potatis- och blomkålspuré.
När jag kokar rotsaker och potatis med intentionen att mosa så blir det ofta ett från början tunnare mos än med enbart potatis så var försiktig med vätskan som ska mixas med. Oavsett du väljer avkoket, buljong eller mjölk. I vissa fall behövs ingen extra vätska alls utan blir ändå ett mos av det som kokats.



Potaits- och blomkålspuré
1-2 port
1 medelstor potatis (asterix)
4-5 blomkålsbuketter
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
vatten
olja alt smör
havssalt
vitpeppar
BBQ & Grill Mesquite


Skär ingredienserna i bitar. Lägg i kastrull och täck precis med vatten. Koka upp och låt koka tills allt är mjukt. Häll av vattnet men spara och använd för att späda moset/purén/såsen eller vad du nu vill kalla det. Mixa ingredienserna och beroende på vilken konsistens du vill ha. På grund av att det är grönsaker mixas ihop med potatis blir det inte lika stabbigt och tjockt som bara potatismos kan bli utan är redan från början lite lösare. Därför använder jag denna mix som lite mer av en sås till ugnsbakade grön- och rotsaker. Dessutom kan du välja att använda någon matsked olja för en ren veganpuré eller en klick smör för en lakto-vegetarisk variant.

Servera till ugnsbakad aubergine (stoppad med vitlök, örtkryddor och olivolja)


Smaklig spis!

***

Så mörk är natten...

... i midvintertid, men se då nalkas Lucia... Ja, minsann. Så var det redan lucia igen. Som vanligt har jag svårt att ta till mig att det lackar mot jul och förtränger det på sätt och vis. Men på vis och sätt inte alls. I helgen var jag på vift (men stod lik förjolat vid diskbänken hela helgen) så väl hemma igen med tusen saker väntande, blev det ett lite väl sent lussebakande för mig i gårkväll. jag var liksom tvungen att baka för jag brukar alltid ha nybakade lussebullar på lucia.

Men som så ofta förr är det aldrig någon bra idé att baka när man varken har ork eller tid heller för den delen. Degen ville inte jäsa riktigt och bullarna blev långt ifrån så fluffiga som de brukar. Att jag också gav mig på att göra ännu en omgång av Annikas goda, goda saffranskakor var inte så lyckat. För ovanlighetesskull blev det för torra och hårda. Ser perfekta ut men smakar inte alls bra och är helt enkelt för hårda att uppskatta. Nästan som enormt tjocka (och ännu lite tjockare) pepparkakor.
Det är tur att saffran, den solgula ingrediensen, inte är så fasligt dyrt i år som det tidigare varit. Så trots de saffransstinna bullarna har jag inte kommit upp i den dödliga dosen på 10 gram - än i alla fall ;)
På skroenor hittade jag Matens historier där det bland annat finns en spännande text om saffran, som tydligen är bra vid digestionsbesvär (men om nu digestionsbesvären består i allt för många lussebullar eller ej vill jag lämna osagt). Med risk för att fastna blad alla kryddade historier under resten av dagen går jag nu vidare.

Schackrutor, Lussebullar och saffranskakor

I ett taffligt försök att ta fina och roliga kort med Marvin och hans två bobbaloo-kompisar blev det inte bättre än så här. Den store inspiratörer och förebilden Pia, vars idé jag här snott rakt av, tar tusen gånger bättre bilder. Hon har dessutom en hel koloni av bobbaloos och när ni klickat runt er bland alla underbara bobbaloosbilder så varför inte slå till och köp hennes urtjusiga fotobok såhär i juletider.

Glad Lucia!

***

Ost med kokos- och passionsmarmelad

Förra veckan råkade jag se mig själv i spegeln på ett träningspass och upptäckte något jag inte sett på väldigt länge. Väl hemma igen var jag tvungen att ta fram måttbandet och dra på trissor om baken inte var precis under 100 cm! Minus fem till och jag kommer kunna kränga på mig de sex par jeans som bara ligger där och dräller på en hylla i garderoben. Om magen vill hänga med på tåget så kommer jag också kunna klä mig åter i alla t-shirst som även de ligger på hög i garderoben.

Genast firade jag detta med ost. Ja, det är min stora last och det allra mest motsägeslsefulla beteende jag har. Så självdestruktivt och helt jäkla onödigt och dumt. Men det är som en drog. All mat som jag lägger på mig av och som i slutändan gör att jag mår dåligt, har jag som allra svårast att låta bli. Jag och onda cirklar är riktigt tighta (o)vänner.
För det var ju detta med osten. Det är snart ett halvår sedan jag slutade (igen!) att äta ost. Midsommaraftonen, var närmare bestämt sista dagen. Dock med några få undantag vilka har varit under senare delen av hösten. I samband med Skördefesten hade jag köpt en bit svart Hommage (hård vällagrad getost) som jag bland annat använde till oststängerna. En tråkig lördag då jag tyckte synd om mig själv och ja, någon gång mer har det blivit. Främst ser jag ändå ost som mitt lördagsgodis.

Midsommaraftonen och sista osten på flera månader:
en speciell färskost med smak av timjan
(getterna äter en massa timjan och så får mjölken smak av örten)

På resan besökte jag en gammal vän och hennes nya familj då vi festade loss på ett par varianter; svart hommage, crottin de chavignol och en reblochon (har jag för mig det var), alla inhandlade i en ostbutik inne i Hötorgshallen. Gillar M:s ostbricka med de fina knivarna som fanns i en låda i själva brickan. Särskilt den lilla ostyxan. Till osten åt vi fina rågkex och finn crisp och en fikonmarmelad från Saltå Kvarn. Musms!

Och ost som jag är väldigt väldigt svag för fick mersmak så när jag kom hem från resan var det svårt att hålla sig ifrån den och en lördagsförmiddag efter träningen så blev det helt enkelt en sväng förbi Hugo Ericson i Saluhallen. Och som jag skrev om nyss vad gäller min ibland ohämmade egenskap att vilja prova allt nytt jag ser så fick jag med mig en burk av den mest underbart goda marmeladen också. En mild getbrie till den och lördagen var räddad!


I januari stänger ytterligare butiker inne i Saluhallen. Till skillnad från första etappen av renoveringen så kommer ingen paviljong finnas på torget för de drabbade handlarna. Så alla ni som har möjlighet, passa på att handla så mycket ni bara kan nu av era favorithandlare i Saluhallen. Det kan till och med vara sista gången för en del kommer att försvinna vi återöppnandet.


Trevlig (ost)helg!

***

Kryddiga frallor med kikärtsmjöl

Bröd är inte min starka sida och en helgen för inte allt för längesedan bakade jag till och med två omgångar. Först ut var Frukostfrallor med frön och på söndagen hade jag först tänkt baka källarfranska men då jag twittrat med Mat och tjat/Tjat om mat under lördagskvällen och fått tips om kikärtsmjöl i brödet så blev det en salig blandning och ett trevande brödbak. För ovanlighetsskull skrev jag ner allt och då frallorna blev goda måste jag såklart dela med mig till er. Att jag kryddade med "matkryddor" var egentligen inget genomtänkt utan blev mer ett misstag då jag samtidigt lagade mat och förvirrade mig lite där vid köksbänken. När kryddorna var doftade över degen jag höll på att röra ihop gick det liksom inte att ta bort dem igen så det fick helt enkelt bära eller brista. Och det bar.


Kryddiga frallor med kikärtsmjöl
ca 20 st

50 g jäst
2 tsk salt
50 g smör
5 dl mjölk
1/2 tsk spiskummin, malen
1/2 tsk koriander, malen
1/2 - 1 tsk oregano, torkad
2 dl kikärtsmjöl
3 dl rågsikt
5-6 dl Manitoba cream

Smält smöret och tillsätt mjölken. När fingervarm så häll över jästen (som smält tillsammans med saltet). Rör i kikärtsmjölet, rågsikt och kryddor. Tillsätt sedan ca 4 dl av Manitoba cream och öka på lite i taget tills degen är smidig och inte längre för klibbig.
Låt degen jäsa länge (men inte nödvändigtvis i så många timmar som jag gjorde då jag gav mig iväg till grannkommunen för att se finalerna i SM Taekwo-Do). I alla fall minst 1,5 timma. Dela degen i bitar och lägg på plåt. Låt jäsa i någon kvart eller så. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i 7-10 minuter.
Servera till mjuk och krämig soppa. Gärna med ett fat god olivolja också.


Smaklig spis!

***

Tomten som kom tidigt i år

I somras då jag fick tips om den här brittiska kocken fick jag inspiration och lagade en saffransrisotto med stekt zucchini. Mitt i googlandet av Yotam Ottolenghi fastnade jag också vid en kort video där han lagar ugnsbakad aubergine vilket jag bara var tvungen att laga. Glömde först helt av den goda röran han gjorde för att toppa auberginehalvorna innan de garnerades med granatäppelkärnor. Däremot kom jag ihåg vitlöken. Men senare har jag blandat turkisk yoghurt och honungdijon med lite salt och peppar till också.


Vad jag däremot inte har berättat för er är att det i samband med denna inspirationstopp också hände något helt och hållet oväntat. Tomten kom! Jorå. Kanske var det min allra egna och speciella tomte men vet ni , eftersom jul är långt ifrån min favorittid på året blev jag faktiskt väldigt glad att tomten beslöt sig för att vara ute i god tid (började visst skriva detta inlägg redan i september) Vet ni förresten att tomten, som även lyssnar till namnet Hanna, numera är bosatt London. Jominsann. Så är det. Och dessutom levererar tomten även nu för tiden paket genom Posten ;)

Har inte hunnit laga mig igenom hela kokboken än men oj, oj den är helt klart min absolut finaste kokbok och mest innehållsrik med lockande och till synes smakfulla oägg- och oststinna vegetariska rätter. Det är absolut ett av mitt hetaste julklappstips till en matlagningsintresserad person. För er som har råd att köpa fina och användbara julklappar vill säga.

***

Ugnsbakade tomater

Ännu en snabb och enkel rätt som passar bra på kvällen efter träningen. Ugnsbakade tomathalvor. Vanligtvis äter jag smörgås med t ex avokado och tomat eller ett kokt ägg på kvällarna när jag kommit hem efter träningen. Det händer också att jag kokar gröt men oftast räcker det med gröt en gång om dagen. Då företrädelsevis till frukost. Nu under hösten, som i år trots allt är mildare än vanligt, så smakar det ändå gott med något mer varmt än bara en kopp te till smörgåsen. Och att de sköter sig själva i ugnen är ett plus på kvällen så hinner man ta en dusch, packa upp och packa om väskan, diska ur matlådan och så vidare under tiden.


Ugnsbakade tomathalvor
1 port

2 tomater
1 schalottenlök
olivolja, KRAV
flingsalt
oregano, KRAV
timjan, KRAV

Sätt ugnen på 160 grader. Tvätta tomaterna och skär itu och placera halvorna med snittytan uppåt i en ugnsfast form. Dressa med olivolja och toppa tomathalvorna med finhackad lök. Salta och strö över lite örtkryddor.
Baka i ugnen ca 15-20 minuter. Servera med en skiva bröd, förslagsvis från Alvar&Ivar, och en kopp te.


Smaklig spis!

***

Ugnsbakad aubergine med chiliavokadomos

En variant på den ugnsbakade auberginen som jag gjorde tidigare i år fick förra veckan en annan topping. Det finns inte längre någon turkisk yoghurt i min kyl men väl en mogen avokado på köksbänken. Hade jag haft en tomat också skulle jag nog gjort guacamole men nu blev det bara avokado och lite kryddor. Simple as that. Snabbt och enkelt att göra en sen eftermiddag på en vanlig vardag. För en tid sedan var jag på resande fot några dagar och hade precis rensat ur kärnorna från ett granatäpple. Risken att de skulle bli dåliga tills jag kom hem igen var överhängande och jag slängde helt sonika in burken i frysen. Och se där. Det var bara att ta fram burken och skeda ur den mängd kärnor som behövdes till garnering. De tinade kvickt och smakade precis som ofryst.



Ugnsbakad aubergine med chiliavokadomos
1-2 port

1 aubergine
1 avocado
olivolja
2 vitlöksklyftor
dragon, torkad om du inte har färsk
flingsalt
svartpeppar
chili explosion, några vrid på kvarnen
1/2-1 tsk chipotlepasta
hallonvinäger, några stänk
granatäppelkärnor


Tvätta och skär itu auberginen på längden. Lägg med snittytan uppåt i ugnsfast form. Skär som rutor i köttet och peta ner riven eller finhackad vitlök där tillsammans med örtkryddan. Ringla över ganska så rikligt med olivolja. Salta och peppra. Baka i ugnen på ca 200 grader tills den är mjuk och genombakad. Tar ca 30 minuter.
Skala och mosa avokadon med en gaffel. Krydda med flingsalt, chili explosion, chipotlepasta och några skvätt hallonvinäger.

Servera auberginen omgående med chiliavokadomos toppat med granatäppelkärnor. En halva var lagom till kvällsmat men skulle nog äta en hel till middag. Eller såklart komplettera med mer mat som ugnsrostade sötpotaisklyftor, kryddig potatissallad eller kanske en rödbetssallad med smak av Maroco.


Smaklig spis!

***

Pepparkakskaffe

Tips till er som önskar slippa pepparkaksbaket:
köp Bergstrands pepparkakskaffe!*

Så var det ju detta med julen igen. Det är verkligen en inte helt smärtfri tid på året. Jag minns det som att jag längtade och såg fram emot julen när jag växte upp. Det var mysigt med alla ljus och det fejades och pyntades hemma. Men med åren har den längtan, av diverse anledningar, suddats ut och jag skulle lätt kunna leva utan jul och allt vad det innebär. Julen har blivit mer av en last och bekymmer än något trevligt, familjärt, ledigt och otvunget. Julen, tillsammans med midsommaraftonen, tydliggör mer än någonsin skillnaderna. Skillnaden mellan vem som har pengar eller knappt några alls. Mellan vem som har familj och dem som är ensama. Mellan vem som hör till och dem som inte hör hemma någonstans.
Så hur mycket jag än kan tycka det är trevligt med alla ljus som lyser upp i det alltmer mörkare och kallare Sverige, fylls jag numera i december av stor sorg på grund av fixahysterin, konsumtionshetsen och exluderandet av så många människor i vårt samhälle.

Känner ni doften?

Däremot älskar jag att slå in paket i papper av allehanda färg, form och kvalitet, så är det någon storkonsument där ute som råkar tycka paketinslagning är något nödvändigt ont, eller att butiken gjort en ful inslagning (vilket är ganska vanligt) och vill ha hjälp? Hör av er! Jag kommer som ett skott - inom en rimlig cykelavståndsradie.


* Den gröna julstjärnan där bakom kaffepåsen blommade vit för ett år sedan och jag tänkte att den skulle vara så snäll och blomma nu igen. Men det ser dessvärre mörkt ut på den fronten.

***

Burkgrädde?

Ibland när jag är i affären (synonymt med mataffären då det i stort sett är den enda affären jag handlar någonting i) är jag så trött och glömmer vad jag ska handla. Då brukar jag fastna vid hyllor med mat jag sällan köper. Jag granskar hyllan produkt för produkt. Funderar först på vad det är och sen om det skulle kunna vara användbart i min matlagning. Senast det hände kunde jag helt enkelt inte låta bli, fastän jag inte kunde komma på en enda grej att använda produkten till. Egentligen vill jag inte ens smaka på det men ändå kunde jag alltså inte hålla fingrarna borta. Från en tillverkare vilken jag ser som en ond kraft i vår värld och i dessa äkta vara-tider tog alltså nyfikenheten i mig över och hem gick jag med en burk grädde! Jamen ni fattar att det finns lösa skruvar i skallen på mig. På tiden jag bodde och jobbade som aupair i USA, för typ hundra år sedan, så kunde man köpa vispad grädde på burk. Men det var burkar i storlek mer liknande glassbyttor. Dessutom fanns det flaskor men spraygrädde vilket då (1993) kändes ganska high tech. Och som om det inte var nog hittade jag här ett recept på hemgjord vispgrädde (alltså inte grädden i sig utan just hur man får den vispad... suck)

Well, well. Den smakade väldigt sött och påminde lite om kokad kondenserad mjölk som ni ju alla vet blir till "kolasås". Kanske skulle kokat denna burken också innan jag öppnade den. Frågan kvarstår dock; vad göra med innehållet?

***

Tillfälligt uppdrag

Jag skrev nyss att jag hade mycket att berätta. Jag har försummat både min och andras bloggar ovanligt mycket nu sedan i oktober. Dels för att jag fick det fantastiskt roliga uppdraget att vara testpilot för Nokia N9 vilket krävde mycket uppmärksamhet. Både för att en smartphone är som en helt ny värld för mig som ska undersökas och samt förstås för att det också skulle bloggas om erfarenheten och de uppgifter vi fick ta oss an. Det blev både ris och ros till N9:an och jag som får höra om så mycket kul ni andra smartphoneägare har med era mobiler ska erkänna att en viss besvikelse infann sig då jag bland annat upptäckte att tillgängliga appar var väldigt begränsade. Inte minst för att fb-appen verkligen inte heller fungerade. Twitter-appen svajade dessutom en hel del. Ingen radio och sr:s appen fungerar bara i äppelmobiler och de andr(oi)da mobilerna. Ja ja. Snygg som tusan var den i alla fall och skärmen var så klar och tydlig med riktigt skarpa fäger och grym skärpa. Som tack för hjälpen verkar det vara så att jag får behålla mobilen.

För tillfället har jag dock tvingats återgå till min 3510 då jag förra veckan skickade N9:an med rekommenderad post till Stockholm i hopp om att den, efter en omgång av Nokia, ska fungera alldeles felfritt. Så hur tufft och fräckt det än är med dessa små mobila datorerna så är jag ändå glad att jag faktiskt har kvar min gamla hållbara och välfungerande Nokia 3510. Och det är till och med min andra mobil jag haft i livet.
Min första var en Eriksson GA 628. Den har jag dessvärre inte kvar i livet men erkänner att det hade varit kul att testa om den också fortfarande skulle fungera som den ska. SIM-kortet ovan däremot är från 1997 och har följt med mig ända tills min testperiod för nya Nokia N9. Ja, det var inte utan att det stack till lite i hjärtat när jag tvingades att skaffa mig ett micro-SIM-kort. För er som har äppelmobiler känner ju redan till det och vanligtvis kan man till och med klippa till sitt gamla SIM-kort för att passa men denna gamla raritet var (tack och lov!) för stort för att klippa så det blev ett nytt litet. Till det fick jag köpa till en microsimadapter! Ja, ibland är det bra att tänka efter före. Annars hade 3510 inte alls fungerat nu i väntans tider.

Undrar när min lilla ögonsten ska komma hem till mig igen?

***