Omelett i ugnen med sojachorizo

Eftersom jag sällan klarar att göra en omelett med grönsaker i utan att den går sönder har jag börjat laga dito i ugnen istället. Oftast har jag tomatskivor i och sen lite vad som finns hemma för stunden. Det kan vara svamp, lök, edamame, paprika och som nu, med en skivad sojachorizo i. Supersnabb kvällsmat efter träningen. Man hinner till och med packa upp svettiga träningskläder och duscha medan omeletten står och stiffar till sig i ugnen.


Omelett i ugnen med sojachorizo
1 port

2 ägg, eko
1/2 dl mjölk, (mellanmjölk från västkusten!)
3-4 orange plommoncocktailtomater
1 sojachorizo
olivolja/rapsolja
flingsalt svartpeppar, eko
paprikakrydda
dragon, torkad
Ev "a dash"* av Chokolad & Chili-krydda

Tina sojakorven så det går att skiva den och skiva även tomaterna. Häll lite olivolja, alt rapsolja, i botten av en liten ungsfast form. Vispa ägg och mjölk lätt med en gaffel. Krydda äggsmeten. Lägg i sojakorvbitarna tillsammans med tomatskivorna i botten av formen och häll över äggblandningen. Skaka lite på formen så att äggsmeten rinner ner ordentligt mellan tomat- och sojakorvbitarna. Sätt in i ugnen på 180-200 grader i ca 15 minuter.
Omeletten reser sig lite i ugnen men sjunker tyvärr ganska fort igen efter det att den tas ut ur ugnen.
Servera som den är, med en grön sallad eller lite rårivna morötter.


Smaklig spis!


* Kanske är jag bara trött, sliten, okoncentrerad, splittrad eller helt enkelt slut som människa men jag kan bara inte komma på en bra svensk översättning till engelska a dash. Jag gestikulerar gång på gång vad det är jag gör med det hjälper ju inte er läsare...
Föreställ er att "a pinch" är lika lite som 1/2 dash vilket i runda slängar är 1/8 tesked. Det är mindre än ett krm men mer än en nypa... Äh, ni fattar. Liksom en puff med kryddburken bara ;)

***

Skördefesten

Så vart det dags igen för att träffa matbloggare i stan. Jag kan inte med ord beskriva hur kul jag tycker det är att jag endast genom att blogga (och såklart "prata" med andra bloggare genom kommentarsfälten) få möjlighet att träffa så många trevliga och matglada människor. I torsdags förra veckan hade vi skördefest. Pumpa och rödbetor stod högt i kurs och jag var alldeles varm och glad i magen när alla gått hem igen.
Ironiskt nog var vi annars så flitiga fotografer riktig usla på att föreviga kvällen. Vi hade fullt upp med att äta, dricka och grotta ner oss i alla möjliga matrelaterade spörsmål.

Vi började med min pumpasoppa vars recept ni hittar både här (med halva vitlökar i) och en tunnare variant här. Soppan just denna speciella torsdag bestod av 1,6 kg butternut/1 stor vitlök/olivolja/flingsalt/torkad timjan/7-8 dl grönsaksbuljong/en halv burk kokosmjölk. Till den hade jag skurit kålrabbi i stavar, bakat i mitt tycke fantastiskt goda ostpinnar och faktiskt, så ville jag inte vara sämre än Karin så jag rostade till slut pumpakärnorna (vilket jag för övrigt lovat i ett tidigare inlägg att göra när jag var frisk igen). Tycker själv de påminner lite om popcorn och sen en aning besk ton. Inte alls som de gröna som finns att köpa i påse och svåra att på något sätt jämföra. Tycker de blev goda på sitt sätt.

Mormors plommonmarmelad är skapad och drivs av Johanna aka Plommonet som bakat knäckebröd med stort K. Smakade nästan lite jul tycker jag men det var nog kanelen som gjorde det. Bredvid knäckebröden på bilden ser ni de heta godbitarna av rostad pumpa som Ann-Louise, hon som styr och ställer hos Lilla Matdériven, hade rostat pumpaklyftor vilka var smaksatta med bland annat het chili (chipotlechili i adobesås?) och toppade med rostade pumpakärnor.

Dessa godbitar hade Kim, den eminenta bloggerskan bakom Tant Russins bak, med sig. Rödbeta och getost är verkligen en oslagbar kombination och jag gillar sättet Kim hade kombinerat de två i dessa små minipajer. Recept (och mycket finare bilder) på pajerna hittar ni här hos Kim.

Visst är det en urtjusig form i vilken Kristiina lagat en underbar kronärtskocka- och spenatpaj i. Sån vill jag ha! I hennes blogg Megane hittar ni receptet till pajen. Pajen som jag till och med fick en bit över från och åt till lunch i helgen :-)

Och det var mer paj. En riktigt god sötpotatispaj. Tycker kanterna är så höga och ståtliga och vill ni veta hur man lagar den är det till Beatas mat ni ska klicka er fram till. Hittar inget recept på just denna med sötpotatis i men väl en paj fylld med butternut och purjolök. Gissar att pajskalet och fyllningen av ägg/mjölk/ev ost är den samma.


Och så var det ju detta också att jag under dagen så innerligt önskade mig något sött efteråt så gissa om jag blev glad när Kristiina fiskade upp sina galet goda chokladmuffins med blod på! Fyllda med rödbeta, vit choklad och vet ni de innehöll också kaffe och röd kakao. Mmmm, de var nog en av de allra godaste muffins jag ätit! Saftig och god men ändå inte blöt.


Sist men inte minst måste jag ju också nämna det, trots att jag är vegetarian och inte äter djur, så kokades det en grynkorv på min spis. Jorå. Linda hade minsann under dagen (på jobbet!) slängt ihop en grynkorv. Det tog inte lång stund innan jag försvann långt bak i tiden då jag fick skumma korven mamma kokade, till vilken vi åt kokt potatis och en god pepparrotssås om jag inte minns fel. Om hon stoppat den själv eller ej kan ni få fundera över ;)
Håll i er alla grönsaksälskare och blunda nu eller scrolla fort förbi men om det nu råkar vara någon köttätare som läser här och nu blivit nyfiken på grynkorven så föreslår jag att ni tar och kikar i Lindas inlägg om hur man gör grynkorv. Många fina bilder på processen.

Tur att jag slapp äta den i alla fall!

Tack alla för att ni kom hem till mig och gjorde en annars helt vanlig torsdagskväll till en riktigt god, smakfull, trevlig och matpratig höstkväll.

Hittegods:

6 gafflar
2 knivar
1 tallrik
1 flaska vin
4 (numera 2) chokladmuffins med burkar till
och ja, övrig kvarglömd mat finns ej mer :o

Sakerna återfås mot beskrivning ;)


***

Spröda ostpinnar

Plockmat är inte min grej. Förmodligen för att jag sällan har tillfälle att göra just plockmat och inte riktigt har rutin på det. I början av min laga-mat-själv-utan-mamma-karriär blev det ju till att skära till en himla massa grönsaksstavar och blanda Estrella:s dippmix med ett paket gräddfil. Åh fyyy vad äckligt, tänker ni men jag är övertygad om att ni själva i början av 90-talet i panik stod och vispade ihop dippen med en gaffel, just i samma stund gästerna ringer på dörren ;-) Nu blev jag, bara för att jag skrev namnet på en dipmixtillverkare, alldeles vansinnigt sugen på sourcreamchips, ostbågar, jordnötsringar och för att inte tala om sombreros. Ja, till och med en het och chilistinn gräddfilsdipp till morötterna som ligger alldeles ensamma kvar i kylen.

Lika lite rutin jag har på plockmat, lika lite bevandrad är jag vad gäller t ex torra kex, smörgåsrån, brödpinnar och annat bakat tilltugg. Men nu ska ni få höra. Det vankades skördefest här i veckan bland matbloggarna i Göteborg och soppan var ett säkert kort som jag redan bestämt mig för långt i förväg. Men dagen innan tillställningen fick jag för mig att jag ville ha något mer torrt att tugga på till soppan än bara den råa kålrabbin så jag slog till och mötte en av, ja kanske inte så starka dämoner som Ingmar Bergman skulle sagt, men väl mina tillkortakommanden. Jag bakade spröda ostpinnar! Det blev kanske inte mycket för världen men när jag gör saker jag inte brukar eller till och med för första gången är förväntningarna därefter och då är det så mycket lättare att bli positivt överraskad och jag tycker de blev Jag hittade ett recept i den som så många gånger förr använda kokboken under valnötsträdet av mor och dotter Bergenström.
I ursprungliga receptet ska det vara 3 dl riven ost men jag slog inte bara till utan även på stort och rev helt sonika ner mer ost. Använde dessutom den hårda getosten svart Hommage som jag helst byter ut mot den annars så vanliga parmesanen.


Spröda ostpinnar med svarta sesamfrön
ca 50 st

150 g smör, kallt och skuret i bitar
3 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1/2 ägg till degen + 1/2 ägg att pensla med
3 msk vatten
1 tsk vinäger
3 msk svarta vallmofrön
3 msk svarta sesamfrön
paprikapulver
4 dl riven svart Homage (hård getost)


Riv osten grovt och ställ åt sidan så länge. Lägg smör, mjöl och salt i en matberedare och kör tills det är smuligt. Kläck ägget först och vispa lätt med gaffel så är det lättare att "dela" på hälften. Blanda hälften av ägget med vatten och vinäger och tillsätt i den smuliga smör- och mjölblandningen i matmixern. Kör tills det blir en deg av det hela. Dela i två bitar och kavla ut till en rektangel mellan bakplåtspapper.

Pensla med andra halvan av ägget. Pudra över paprikapulver och strö över svarta vallmofrön och eller svarta sesamfrön och toppa med den rivna osten. Skär/markera bitar men ta inte isär dem. I ursprungliga receptet ska detta räcka till 30 pinnar men jag gjorde mindre remsor, ca 7-8 cm långa och 1 1/2-2 cm breda.
Grädda i 180 grader i ca 20-24 minuter. Låt svalna på plåten och bryt försiktigt isär bitarna.

Servera till soppa, som tilltugg till vin eller helt varför inte ät några till frukost (dagen efter ;) )


Smaklig spis!

***

They have...

...left the buildning.

Tusen tack alla matbitna för en supergod kväll! Och tack för fina blomman och "goda" tidningen ;) Jag lovar att skriva så snart jag har sinnet i behåll igen om denna smakfulla, sociala och riktigt trevliga höstkväll.

***

Svarta risnudlar med morötter och belugalinser

För några år sedan testade jag svart pasta. Den såg så läcker ut. Verkade vara ett kul inslag på mattallriken (och visst ser det läckert ut!) som annars har en tendens att bli rätt så brun, trots det stora innehållet av grönsaker. Men den var (och är väl fortfarande) färgad med "bläck" från bläckfiskar. Jag kan säga att jag åt den pastan bara två gång och aldrig mer. Den liksom växte i munnen på mig.


Men jag kunde inte riktigt släppa fascinationen över den svarta färgen. Så gissa om jag blev glad när jag fick syn på dessa nudlar på Gröna Boden. Jorå. De är risnudlar gjorda på svart ris (fast de mest ser ut som söta lakritsstänger!) Inga färgämnen där inte så lång ögat kan nå. Råkade koka två minuter för länge (är van vid fullkornspasta och glömde av mig) men annars var de toppegoda. Och bäst av allt, de blev nästan lite mer åt det lila slaget än svart i kokt tillstånd :)
För övrig är bilderna (förutom den ovan på nudelpaketet) tagna med nya Nokia N9, av vilken jag för närvarande är utsedd testpilot för. Den smarta mobilen med en 8-megapixelkamera med Carl Zeiss-optik. Nu är det bara så att min dator har gått och blivit osams med bildhantering, filmvisning och annat som får fläkten att rusa på högvarv, till och så att den bara lägger av. Därför har jag halverat bildstorleken för att ens kunna hantera och lägga upp bilder här utan att datorn ska svimma av utmattning. Har inte helt hittat rätt med kameran men det ger sig med tiden hoppas jag.


Svarta risnudlar med morötter och belugalinser
1 port

2 morötter
1/4 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
koriander, malen
svartpeppar
bockhornsklöver (rosta och mortla frön alt. färdigmalen)
olivolja/rapsolja
1/2 citron, pressad
sojasås (kinesisk)
100 g kokta belugalinser

Skala och slanta morötterna. Koka upp vatten och lägg i morotsslantarna. Låt koka ca 3 min. Föredrar ni riktigt mjuka morötter så koka dem naturligtvis längre. Koka upp vatten till risnudlarna och låt koka enligt förpackningen. Hacka under tiden lök, riv eller hacka vitlöken och ingefäran och fräs i oljan. Vad gäller kryddning brukar jag först torrosta några korn och frön i en stekpanna och sedan mortla. Om inte så använder jag redan malda kryddor förutom svartpepparn till vilken jag använder min finfina pepparkvarn.
Morötterna som runnit av i ett durkslag eller ångat av sig i kastrullen, läggs i stekpannan med löken och kryddorna. Tillsätt pressad citronsaft och sojasås. Vänd till sist i de redan kokta belugalinserna. Om ni som jag kokar en större mängd vid ett tillfälle och sedan fryser in i hundragramsportioner så är det bara att ta fram en burk och ställ den i varmt vatten medan allt det andra görs.
Vill ni så salta lite också. Jag tycker oftast det räcker med sojasåsen men det är såklart en smaksak. Jag saltar sällan kokvattnet för t ex potatis, pasta och grönsaker utan använder oftast flingsalt på slutet vid servering.



Smaklig spis!

***

Fluff

Fluff, kanske mer känt som marshmallowkräm, var faktiskt något jag fick nys om här hemma, ca tre år efter det att jag spenderat ett helt år i USA. De små rara marshmallows var förvisso något som där användes flitigt i varm choklad, i swirls, i kakor och såklart de större varianterna som grillades på spett för att sedan ätas med choklad och graham crackers. Men fluffen kände jag inte till.

Och inte vet jag vad den ska användas till heller för den är söt som bara den och jag tycker inte alls det är gott att till exempel byta ut mot grädden på en kladdkaka eller ostkrämen på en morotskaka osv. Möjligtvis på en inte allt för söt rabarberpaj (till vilken jag ändå föredrar vaniljkräm/visp). Och inte heller har jag anammat den amerikanska klassikern; dubbelmacka av alla dubbelmackor - jordnötssmör och sylt alt. jordnötssmör och fluff mellan två skivor formfranska. Men lik förjolat kunde jag inte låta bli att vispa min egna när det för många år sedan dök upp ett recept på just fluff i mattidningen Elle à la carte som tydligen heter Elle Mat & Vin numera. Dessutom flera gånger genom åren. Ja, det är faktiskt över 10 år sedan jag hittade receptet. Det är som att jag tror jag skulle komma på ett bra bakverk, en smaskig efterrätt eller jag vet inte vad, om jag bara vispar ihop den en gång till.
Är det någon nu som trots allt är sugen på att göra egen fluff, kanske har ni redan idéer på gång bara ni läst hit, så får ni här receptet.



Fluff (från Elle à la carte No 1, 2001, s 76)
ca 1 liter

2 dl strösocker, KRAV
1 dl vit sirap
1/2 tsk vaniljpulver, KRAV (jag använder detta pulver)
1 dl vatten
2 äggvitor, EKO


Blanda socker, sirap, vaniljpulver och vatten i en kastrull och låt sjuda i cirka fem minuter. Vispa äggvitorna hårt och vispa sedan ner sockersmeten, lite i taget, i de vispade äggvitorna. Använd elvisp! Vispa cirka femton minuter. Då sockersmeten är brännhet brukar jag ha bunken jag vispar fluffet i en större bunke/diskhon med iskallt vatten för att hjälpa till så att fluffet svalnar fortare. Fluff ska, såvida du inte har färg i, vara vit fluffig och seg.

Ät med sked ;) eller använd som dekoration, fyllning eller att doppa frukt i. I tidningen finns recept och tips på en tårta där man blandar fluff, vispad grädde och jordgubbar på en mandelbotten som ska stå i frysen innan servering. En choklad- eller kaffepuddning med gratinerad fluff på toppen och en snabbvariant av en cheesecake där man blandar fluff med philadelphiaost och citronsaft. Varvar det med smulade digestivekex (+ socker/kanel/smält smör) och frysta blåbär. Grilla i ugnen i 2 min och servera genast.

Om man sjuder sockerlag med färgpulver i ser man lättare
hur mycket det skvätter på spisen ;)

***

Idag är dagen vi alla fikar rättvist

Gammal poster, dock uppdaterad till "Världens" (istället för Nordens) största fika den 19 okt.
Dessvärre finns inte adressen www.rattvisemarkt.se kvar då den svenska organisationen
numera har det internationella namnet Fairtrade

Oktober månad betyder extra fokus på Fairtrade och rättvis handel. Idag den 19 oktober är det dessutom dags igen för Fairtrade Challenge. En tävling i att få så många som möjligt att fika med Fairtrade-märkta produkter. Förra året var antalet 350 000 och i år siktar Fairtrade på att en halv miljon individer ska fika rättvist under dagen. Det för att slå Tyskland som förra månaden slog världsrekord i Fairtrade-märkt fika med 450 000 deltagare. så nu gäller det att samla alla gemensamma krafter vi kan och fika Fairtrade-märkt så det ryker! Exempel på Fairtrade-produkter att fika med hittar ni här.

Och det förstår såklart var och en av oss att det inte är just för att slå världsrekord som vi väljer Fairtrade. Det handlar naturligtvis om att kaffe som näst efter olja är världens mest sålda råvara inom världshandeln. Trots det kommer väldigt lite pengar av det vi betalar för kaffet de ca 25 miljoner odlarna tillhanda. Vanligtvis får de inte ens pengar tillräckligt för att täcka kostnaderna för odlingen. Mer om det har jag skrivit här då Nordic Fairtrade Challenge för första gången gick av stapeln. Då anordnade jag även en morgonfika här på bloggen.
Dagen startar jag med en presskanna Hazienda mörkrost, naturligtvis Fairtrade-märkt (och jaaaa, jag skäms över att att jag valt kaffe som ingår i Nestlés stora familj men just nu är det bara det fairtrade-märkta kaffet jag har hemma. Som sagt, det hur mycket man än försöker göra rätt så blir det fel någonstans ändå). Swedwatch har skrivit en del rapporter om ämnet i fråga. I mitten av 2000-talet publicerade de rapporten Bitter verklighet bakom din kaffekopp och gav i somras ut en uppföljning på den - Dyrare kaffe är bra. Mycket läsvärda rapporter som jag varmt rekommenderas till dig som vill veta mer om kaffets många gånger okända värld.

Nog om kaffe och över till det söta. Jag gissar det är fler än jag som är sugna på att baka något särskilt och bjuda på, dagen till ära, och då kan jag tipsa om mina Choklad- och kokosdrömmar eller varför inte Chokladmuffins deluxe, båda recept med Fairtrade-märkta ingredienser.



Smaklig Fairtrade-fika!

***

En riktigt typisk måndag

Det har hänt mycket de senaste dagarna. Högt och lågt, både på gott och ont. Bäst var lördagens besök hos Karin (Trattoria:s skapare) som bor nära havet. Det kunde inte heller vara bättre väder och solen sken från en klarblå himmel hela dagen. Härligt härligt och jag kan inte vänta tills jag kommer hälsa på igen! Inte bara för den goda soppan och underbara olivoljan som vi doppade det hembakade brödet i, och för att inte tala om den galet goda bruna kaka, utan för sällskapet som var det allra bästa.

Annars sjönk humöret allt eftersom söndagen gick och efter en svettig natt fylld av mardrömmar var det igår en riktigt typisk måndag. Inget spännande i matväg över huvudtaget. Vanligtvis är jag väldigt glad och fascinerad över teknikens under. Ja, det är verkligen ett under för mig. Allt som ofta totalt obegripligt men så betydelsefull då den möjliggör kontakt med världen där i innanförskapet. Så igår när ingenting ville fungera, bli jag både sur och stressad över det. Särskilt när jag inte klarar av att rätta till felen.

Det går bort så vansinnigt mycket tid till att fixa till och laga. Först ska jag komma på vad som är fel och sedan hitta lämplig lösning. Skulle det fortfarande inte gå tappar jag allt annat runt omkring och envisheten tar mig liksom i besittning. Det kan till och med ta flera dagar. Om det ens går att fixa vill säga. De mesta är dessvärre gammalt, slitet och bortom all räddning. Men ibland lyckas jag. Stor befrielse och med ett stort påslag av stress över alla måsten jag har förträngt under tiden jag varit besatt av att lösa ett problem.
Fasen, ibland önskar jag att jag var en barbafigur, en bläckfisk eller helt enkelt überkompetent och professionell på allt man kan tänkas behöva här i livet; kock, diskare, cykelreparatör, it-tekniker, fönsterputsare, journalist, sömmerska, målare, författare, trädgårdsarbetare, bibliotekarie, ekonom, personlig tränare, barista grönsaksodlare och säkert hundra saker till.




Det dräller inte av bilder på mig på nätet (njae, jag är väl inte helt bekväm med mig själv för att uttrycka mig milt) och fick en mindre chock när jag såg mig själv här. Jag var ju så koncentrerad då jag där var i färd med att ta första bilden med nya Nokia N9. Någon bra fotograf lär jag aldrig bli ;)
Där långt borta i bakgrunden ser ni den godaste godaste olivoljan jag smakat på länge. Och förresten, sa jag att jag också såg Zlatan i helgen? Jorå, verkade utvilad och klar för en lång vintersäsong på gräset.

Zlatan

Älskar, älskar, älskar västkusten!

***

Rödbetsmos och kålrotsfrittes

Ni vet ni ju hur mycket jag älskar rödbetor och i söndags drogs tankarna till ett rödbetsmos. Varför inte? Visst, när det kommer till mos är det ändå potatisen som står högst i kurs men det går att göra mos på jordärtskockor, rotselleri och kålrot med mera så varför då inte pröva att göra mos av rödbetor. Nu är det så att rödbetor är väldigt fasta och jag har ännu inte lyckats koka sönder några. De behöver koka länge. Tror nog en stackars rödbeta, skuren i bitar, kokade i nära en timma. Jag fyllde på med lite lite vatten under tiden men på slutet var det inte mycket mer en ca 1/2 dl vätska kvar vilken jag lät vara kvar i kastrullen för mixningen.
Det blev riktigt gott. Äpplet gjorde sitt också men allt började egentligen med en för mig ny krydda som råkade följa med hem från affären. Santa Marias Cacao & Chili (och förmodligen är det fortfarande den mexikansk mole jag nämnde härom dagen som spökar i bakhuvudet).



Rödbetsmos
1 port

1 rödbeta
1/2 äpple, svensk sort (Discovery/Gravensteiner)
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
flingsalt
citronzest från 1/2 citron
pressad citronsaft, ca 1/2 citron
Cacao & Chili-krydda, efter smak

Skala rödbetan och skär den i bitar och täck precis med vatten. Koka i minst 45 min. Vitlöksklyftorna slängde jag i efter ca 20 minuter då jag också var tvungen att hälla på lite mer vatten. Tillsätt äpplet mot slutet då rödbetsbitarna är förhållandevis mjuka. Tag av plattan och tillsätt citronzest, citronsaft, salt och kryddor. Mixa. Tillsätt olivolja. Mixa. Smaka av med salt och ev mer Cacao & Chili-kryddan.
Servera med kålrotsfrittes och t ex en soja chorizo.


Smaklig spis!

***

Kommentar ang posten om cashewnötterna

Skärmdump från dagens jämförelse under den senaste veckan.

För nytillkomna läsare av min blogg vill jag bara nämna att jag i början av 2000-talet ägnade flera år på universitetet åt att skriva uppsatser, tentor och rapporter om världens orättvisor. Om ekonomisk politik. Om krig och barnsoldater. Om barn som syr fotbollar till både UEFA och FIFA. Om Läkare utan gränser som struntar i sina egna riktlinjer och själva bidrar till att upprätthålla orättvisor med ena handen samtidigt som de "hjälper" med andra. Om barnfattigdom och svält och en hel del annat. Trots att jag ännu inte lyckats få ett riktigt jobb inom ett någorlunda nära fält med det jag helhjärtat satsat på (och inget annat utan för lådan heller för den delen) så hindrar det mig inte från att göra mina egna små undersökningar emellanåt. Det är nämligen så svårt att ta av sig de kritiskt granskande glasögonen när de väl har tagits på.

Ni som minns början av min bloggtid minns kanske också att jag hade både Fairtrade och Rädda Barnens logga i menyn till höger. Jag får inte på något sätt betalt av organisationerna utan väljer helt utifrån mitt eget engagemang och initiativ att sprida deras budskap. Det är heller ingen hemlighet att jag under många år haft de organisationerna som mål med min utbildning och gratisarbete men idag är läget något annorlunda och jag har rensat lite i röran.
Det hindrar mig som tur är inte från att skriva mer eller mindre undersökande bloggposter och eftersom min blogg till största delen handlar om mat så har jag därför också valt att kombinera mat och mänskliga rättigheter. Att kombinera min vilja att veta och förstå hur världen ser ut, och kanske också främst vad det är för mekanismer som ligger bakom att den ser ut just som den gör, med matrelaterade berättelser är ett sätt att få lite utlopp för min frustration att inte få jobba med detta på riktigt.

Diagram från dagens jämförelse över det senaste halvåret

Så med detta sagt kunde jag alltså inte låta detta passera då jag förra helgen började söka i cashewnötens hemliga liv. Det hela började med att cashewnötter är en välanvänd nöt inom vad som kallas rå mat/levande föda/raw food. En läsare påstod att de först måste rostas för att bli av med giftet som omger dem och därför ifrågasattes om huvuvida cashewnötter är råa eller ej. Jag avslutade det hela med påståendet att jag kommer fortsätta äta cashewnötter*, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej - och lämnade en reservation, vilken kommer här:


*Eller vänta, nej det kommer jag inte alls att göra. Men inte av den anledning om huruvida de är
råa eller ej.
Nej, för intet ont anat dök nämligen den emellanåt väl dolda akademikern i mig fram och inte blev jag direkt förvånad men cashewförädling är ju matens motsvarighet till klädernas sweatshops. Och inte nog med det, från år 2000 har importen här av cashewnötter ökat med 5000 %! Från 65 ton till hela 3232 ton, på sju år. En kvinna i Indien som förädlar cashewnötter tjänar 7 rupier/kg nötter. På en dag kan det bli 10 kilo (70 rupier=11 SEK) likväl som bara 4 kilo. ActionAid har naturligtvis tidigare haft en kampanj om de usla lönerna för cashewskalare... ja nä, jag kan helt enkelt inte hjälpa att det blir såhär. Det är detta jag brinner för. Jag avskyr orättvisor och utnyttjande av andra människor och vill bidra med så mycket fakta och uppgifter om hur det faktiskt ser ut i världen.

Och det är ju inte utan att man undrar vem som egentligen håvar in mest pengar på några av de, här i Sverige, allra dyraste nötterna. ICA säljer exempelvis cashewnötter för 130 kr/kg. Det är över 1000 % mer än vad cashewförädlaren tjänar på ett kilo. Och så är det med mycket av det vi konsumerar. När det gäller Fairtrade (vilket inte de nämnda ICA-nötterna är) finns i alla fall en garanti att odlare och anställda i utvecklingsläder ska få möjligheten att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Därav det högre priset på Fairtrade-produker. För det är ju det som är själva kärnan i att handla rättvist. Att betala ett pris för de produkter du vill ha som bland annat gynnar goda arbetsförhållanden och ger en skälig lön till odlare och anställda för sina arbetsinsatser.
Det är dessvärre dåligt med nötinformation på Fairtrade:s hemsidor och jag hittar inget produktblad någonstans. Fairtrade Sverige skriver här att mer information om just nötter kommer snart (och det skrevs i januari i år).

***

Fler grävande bloggposter om vatten och bananer, bananas och lite perspektiv på livet. Och som om det inte var nog med mänskliga rättigheter på en och samma gång är det dessutom idag, den 17 oktober, FN:s internationella dag mot utrotandet av fattigdom.
Europaparlamentet har på senare år också utfärdat en resolution om utrotandet av fattigdomen av skälen som följer:

::: Fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett oacceptabelt brott mot den mänskliga värdigheten.

::: Kampen mot fattigdomen är en grundläggande förutsättning för fred i världen och en hållbar utveckling, och måste därför till fullo integreras i all gemenskapspolitik.

::: Extrem fattigdom drabbar hundratusentals kvinnor, män och barn i världen och mer än en miljard människor lever med mindre än en dollar per dag.
::: I Europeiska unionen lever 65 miljoner människor med mindre än 60 procent av den nationella genomsnittsinkomsten. Stora variationer förekommer beroende på medlemsstaterna.

::: Det är nödvändigt att bättre kartlägga det ömsesidiga förhållandet mellan den ekonomiska, sociala, miljömässiga, kulturella och utbildningsmässiga politiken.

::: Kampen mot fattigdomen kräver ett främjande av solidariteten mellan samtliga medborgare och inom ramen för nord-syd-dialogen.


Vill du veta mer om vad vi tillsammans kan göra för att minska fattigdomen i världen så klicka dig hit.

Morotsfrallor

Första riktiga frostnatten för hösten är härmed ett faktum. I morse sken solen från en klarblå himmel och det var nästan helt stilla ute. Det är precis nu och några veckor framöver som är min absoluta favorittid på året. Det märks om inte annat bland mina bildmappar som har flest foton på naturen från just denna tiden på året. Det är så himla vackert ute att det liksom gör lite ont. Undrar om Karin tänkte på det när hon skrev om de bristande knopparna?

Med kylans återkomst är det nu högsäsong för soppan. Och vad vore väl en soppa utan bröd till?
Det fanns en tid då jag bakade mycket mer bröd än vad jag gör idag och ett gammalt recept dök upp då jag nyligen snubblade över Karins finfina solskensbröd. Men då mina morotsfrallor innehåller både morotsjuice och sirap så fick det helt enkelt bli att improvisera då jag varken hade ingredienserna hemma eller vill ha för sött matbröd.

Det är frallor från samma omgång. På första plåten blev det
helt enkelt skurna degbitar istället för runda frallor.

Morotsfrallor
ca 20-25 st

50 g jäst
5 dl vatten
1 msk olivolja
1/2 dl linfrön
1/2 dl havrekärnor
1 dl kli
2 morötter (ca 200 g), grovt rivna
1 dl grovt rågmjöl
2 1/2 dl vetemjöl
ca 8 dl Manitoba cream

Smula ner jäst i en bunke. Värm vattnet till 37 grader och rör ut med jästen så att den smälter ordentligt. Tillsätt salt, olivolja, linfrön, havrekärnor, kli och det grova rågmjölet. Rör om. Blanda i de rivna morötterna. Tillsätt mjölet, men spara lite till utbakningen. Hade dessvärre inte tillräckligt med Manitoba cream och fick blanda i vanligt vetemjöl också. Tidigare har jag bakat morotsfrallor på enbart vetemjöl så det går lika bra det med. Troligtvis kommer frallorna bli en aning mer kompakta än om du använder Manitoba cream.
Låt jäsa under bakduk i 1 1/2-2 timmar. Baka ut ca 20-25 frallor och låt jäsa på bakplåt i ca 30 min. Grädda i ugnen på 220 grader i 8-10 min.
Servera varma tillsammans med exempelvis denna Måndagssoppa/gryta, löksoppan eller varför inte en grönkålssoppa.

Ser ni skiftningarna? Det är nu det börjar.
Det är nu det händer.

Smaklig spis!

***

Rödbetor och sötpotatis, en otippad kombination

Så var det dags igen att laga mat utan att ha den blekaste aning om vad det ska bli när allt är klart. I förväg bestämda rätter är inte min starka sida och sällan handlar jag grönsaker efter färdiga recept. Det händer till och med att jag överraska mig själv när jag kommer hem och packar upp matkassen. Inte sällan får jag för mig att köpa en rotsak eller grönsak jag inte ätit på länge eller till och med aldrig ens smakat på. Jorå, det händer faktiskt. Nu var det sötpotatisen som råkade hamna i matkorgen. Utan att vara helt säker tror jag det var före bloggens tid senast jag åt just sötpotatis. Minns när jag av en dåvarande granne fick låna en av mina absoluta favoritkokböcker (som jag dessvärre inte själv äger men däremot 2:an) World Food Café och lagade mexikansk mole (en sås med choklad i) tillsammans med bland annat sötpotatis, majs och matbanan.

Men tillbaka till nu. Att röran till rotsakerna innehåller just åtta till antalet av flera ingredienser beror helt enkelt på att det till en början var åtta hasselnötter kvar i påsen och ungefär lika få cashewnötter så då fick det helt enkelt bli åtta. Garanterat går det att öka mängden ingredienser. Det är bara att testa sig fram. Vill man hellre ha den mer lös och nästan lite rinnande så mixa i mer citronjuice och olja, alternativt tillsätt lite vatten, och kanske en hel avokado istället för en halv. Möjligheterna är oändliga.



Ugnsrostade rödbetor och sötpotatis med het avokadoröra
2 port

2 sötpotatisar
4 rödbetor
olivolja
flingsalt

HET AVOKADORÖRA:
8 st hasselnötter
8 st cashewnötter
8 st physalis, torkade
1/2 pressad citron
1 msk kallpressad rapsolja
1/2 avokado
1 tsk chipotlepasta

Sätt ugnen på 220 grader. Skala rödbetorna och sötpotatisen och skär i inte allt för små klyftor/bitar. Lägg i ugnsfast form. Ringla olivolja över rotsakerna och på med några nypor flingsalt. Rosta i ugnen ca 20-30 minuter.

Blanda under tiden till den heta avokadoröra med hjälp av en mixer och servera sedan till de varma rotsakerna.


Smaklig spis!

***

Stuvad blomkål med pepparrotssmak

Kanske är det hösten. Kanske är det dagens Sverige och den allt kyligare arbetsmarknaden regeringen jobbar hårt för att åstadkomma. Eller kanske är det känslan av att vara en sådan stor besvikelse, och världens mest misslyckade barn, som förstör för föräldrarnas egen lycka som kyler sinnet men jag behöver tröst och värme. Och det får jag genom mat, fett och socker. I helgen åt jag både stuvad dillpotatis (liksom den här rätten, fast på en toppredning istället för yoghurt) och stuvad blomkål. Dock inte i samma måltid och inte ens samma dag. Det ligger något nästan sentimentalt över mig när jag blir sugen på stuvad mat (absoluta favoriten som liten var stuvade makaroner och mammas köttbullar) så det hinner bli några liknande rätter på raken innan jag är tillbaka med råkost och den i stort sett mjölkfria kost kroppen mår allra bäst av.

Om jag ska vara riktigt petnoga är det inte riktigt en stuvning jag gjort till blomkålen utan kokade helt enkelt en vanlig béchamelsås. När jag t ex stuvar makaroner brukar jag bara blanda lite mjöl och mjölk i min skakare, precis som redningen till en soppa eller gryta, som kokas upp i kastrull och sen, när den är lagom tjock, rör jag i de redan kokta makaronerna. Det tar lite längre tid att fixa den vita såsen men jag tycker det är värt det då den annars svårdöljande mjölsmaken försvinner och det går att trixa lättare med tjockleken på såsen.



Stuvad blomkål
2 port

1 blomkålshuvud, ca 500-600 g

BÉCHAMEL à la Werner Vögeli:
2 msk smör
2 msk mjöl
3 dl mjölk, treprocentig (jag använde gammaldags mjölk på ca 4 %)
salt

MIN SMAKSÄTTNING:
vitpeppar
riven pepparrot


Ansa och skär blomkålen i buketter och bitar. Koka i ca 5-8 min. Låt rinna av i durkslag. Béchamelsåsen kokas enligt följande:

Smält smöret.
Rör i mjölet och låt puttra en stund innan mjölken röres ner.
Koka såsen i ca 15 min och rör om under tiden.
Salta och smaksätt (valfritt) med vitpeppar och riven pepparrot på slutet.

Blanda den kokta blomkålen med vita såsen och servera omgående med varma edamamebönor och en sojakorv.



Smaklig spis!

***