Brysselkålspuré...eller mos

Villigt erkänner jag att brysselkål inte är en ofta återkommande råvara i mitt kök. Brysselkål är väl egentligen ok men den är lite för besk för min smak. Gillar inte de flesta sallatssorterna heller. Beskt är nog den svåraste smaken jag har att förlika mig med. Grape har t ex aldrig fallit mig i smaken. Rosa grapefrukt kan gå an om jag blandar med söt apelsin förstås och gärna i någon smaksatt sockerlag. Men nu med den ständiga metallsmaken i munnen får jag väl passa på att äta mat som jag vanligtvis inte är så överförtjust i. Lite dumt kanske att pröva nya saker då jag inte ens kan avgöra om jag tycker det är gott eller inte.

Det enda som faktiskt smakar ok är tyvärr socker och sött. Ja, jag skriver tyvärr eftersom jag kämpar så med att gå ner i vikt. Tänkte det kanske skulle få en liten knuff i rätt riktning nu när jag faktiskt av ren självbevarelsedrift äter så lite som möjligt. Så att sött och socker smakar ok är inte helt lätt att hantera. Morötter, rödbetor och andra rotfrukter är trots allt ganska söta i sig så jag kokade med en morot i blomkålen. Havregrädden är också sötare än matlagningsgrädde, creme fraiche, gräddfil och andra mjölkbaserade smaksättare. Och när det hela var klart toppade jag purén med lite söt dadelbalsamicovinäger. Det blev inte helt tokigt ändå och jag ska definitivt göra om det när smaksinnena är helade igen.

Hahaha, jag är ledsen för de tarvliga mobilkamerabilderna. Trots metallsmaken var det onekligen bättre än vad bilderna visar. Gillar ni brysselkål är det absolut värt att laga!

Brysselkålspuré
2-4 pers

200 g brysselkål, sköljd och ansad 1 morot, skalad
50 g jordärtskocka, skalad
1-2 msk olivolja
salt
svartpeppar

ev pepparrot, riven
ev havregrädde

Dela den ansade brysselkålen i bitar liksom moroten och jordärtskockorna. Lägg i kastrull och täck precis med vatten. Låt koka upp och koka i ca 10 min eller tills alla bitarna är tillräckligt mjuka för att mixas.
Häll av vattnet som du sparar så länge. Häll över olivoljan, salta och peppra. Använd stavmixern direkt i kastrullen. Blir det för torrt så späd med lite av det sparade kokvattnet. Smaka av och mixa ev i havregrädde eller mer vatten om så behövs.

Servera till kokta rödbetor, gröna bönor, korv eller kött om hellre föredrar det.


Smaklig spis!

Isturlista!

Nu ligger isen tjock där jag, bara för 5 månader, sedan simmade och plaskade omkring. Det skulle visa sig vara sista doppet för säsongen den 27 aug 2009

Då är det ett fakutm. Isvinterturlista för båtarna i Göteborgs södra skärgård! Precis som när jag var liten. Eller tja, lite yngre menar jag ;-) Båten Fröja kom redan 1980 var byggd i stål och så kallad isklassad. Annars var Styrsöbolagets fartygsflotta lite för klen att klara isen. Båtarna var ju byggda i aluminium.

Det sattes in särskilda isbrytare som jag inte minns namnen på. Bara att de var väldigt små och trånga och inte på långa vägar dimensionerad för alla folk som åkte fram och tillbaka mellan Saltholmen och öarna. Jösses, det var t o m folk som körde bil från fastlandet ut till Donsö och sen över bron till Styrsö! Hua, nog för att vi åkte skridskor på havet men att ta en tur med bil tycker jag inte verkar så lockande. Lika lite då som nu.

Båtarna Ylva (1989) och Vesta (1998) fanns inte då men är även de byggda i stål och trafikerar södra skärgården. Silvertärnan (1986) däremot, som oxå är byggd i aluminium, är förstärkt för is men klarar tydligen inte längre isen. Åh, nu längtar jag "hem"...

Zinkbrist, Pine Mouth eller vad det nu är - hungrig är jag i alla fall

Bild från aretskock.se Fotograf: Magnus Skoglöf

Igår fick jag göra ett "zinktest" i en Lifebutik. Ja, jag lider fortfarande av denna avskyvärda metallsmaken i munnen. Fick någon vätska som skulle smaka illa och metallisk i munnen om allt var ok. Tvärtom då om jag skulle ha zinkbrist (vilket man tydligen kan ha som vegetarian och med metallsmak i munnen). Faktum är att jag ju har den äckliga smaken i munnen hela tiden så vätskan jag fick var inget speciellt. Smakade nästan gott jämfört med smaken som verkar ha fastnat fö i munnen. Det var ju inget bra test nu då tycker jag på om jag har zinkbrist eller inte. Nä, det måste vara pinjenötterna. Vad jag inte förstår är om det varit en nöt eller hela påsen som var dålig? Visst har man ju stött på en och annan härsken nöt förut. Särskilt valnötter brukar vara dåliga men jag reagerade inte på dessa nötter. Nyinköpta och bäst-före-märkningen på påsen är 13-10-2010

Bild från aretskock.se Fotograf: Magnus Skoglöf

Nu är jag faktiskt ganska hungrig. Det går knappt att äta ett äpple ens. Jag får tvinga i mig för jag är sååå hungrig. Har jag tur kanske jag kan tappat ett kilo eller två. Hur som helst lär inte bli några vidare kulinariska äventyr i mitt kök förrän smaklökarna är återställda. Och efter gårdagens stora tävling vattnas det ändå i munnen och jag är så sugen på att hacka, krydda, mixa, puréa och greja. De var så duktiga allihopa men Gustav Trägårdh från Göteborgsestaurangen Basement på Götabergsgatan 28 tog hem titeln Årets kock! Det var tre tävlande kockar från Göteborg med i år; Gustav Trägårdh/Basement, Sebastian Höcknert/Swedish Taste och Linus Ström/Thörnströms kök.
Juryn tyckte Gustav var:

Lugn som en filbunke! Riktigt vällagad modern restaurangmat med personlighet, omtanke och enkelhet.

Missade ni tävlingen? Kolla igen här (finns kvar till den 27 feb) och läs mer om deltagarna och se bilder på deras mat på Årets kock's egna hemsida.

Boven i dramat är pinjenöten

Härom dagen höll jag på att sätta kaffet i halsen. Frukosten smakade förfärligt. Trodde jag hällt härsket kaffe i pressen, att avokadon var dålig eller så det var sojayoghurten som blivit sur. Men kaffet luktade bra i burken. Avokadon var grön och fin utan bruna fläckar eller sträck och luktade som vanligt. Inget som till synes eller luktvis var dåligt. Det blev bara värre och värre i munnen under dagen. En elak och frän metallsmak sitter där. Jag blir tokig! Inget smakar. Eller snarare så är allt riktigt avskyvärt! Ingen idé att slå på stort i matlagningsväg under några dagar. Jag kan alltså ha drabbats av Pine Mouth!

Jag har googlat och letat efter förklaringar i ett par dagar. Mest troliga orsaken till metallsmak i munnen skulle vara att jag är gravid, tätt följt av njursvikt och bieffekt av diverse mediciner. Ehum, ja gravid låter ju småtrevligt fast mig veterligen krävs det viss typ av bilateral aktivitet för att åstadkomma det tillståndet.
Idag ramlade jag in hos Lotten och läste hennes post: Intressant diagnos (updatex2) Pine Mouth! Och dra på trissor! Om jag inte åt pinjenötter i lördags. Skulle rosta och ha i sallad men kom av någon anledning av mig och lagade något annat. En liten näve nötter slank in i munnen... Men det måste ju vara dåliga nötter då? Jag har ju bakat och använt pinjenötter förut och kan inte minnas jag känt såhär i munnen tidigare. Det är fullkomligt avskyvärt!

Så med nytt sökord hittar jag lite fler artiklar, texter och blogginlägg om detta fenomen. Verkar dock som flera av kommentarerna grundar sig i denna artikel från 2001 publicerad i European Journal of Emergency Medicin. Och att det ska ha att göra med pinjenötter från Kina... vilka mina, eller snarare där Saltå Kvarns ekologiska pinjenötter kommer ifrån...


Någon som varit med om samma sak?

One year ago...

På dagen för ett år sedan satt jag spänd, förväntansfull, nervös, övertrött och totalt oförmögen att sova, på planet till landet over there. Jag vet inte om jag missat alla tecken om vart det hela skulle barka hän men det var förseningar redan i Amsterdam där jag skulle byta till 747:an. Springande och med andan i halsen hann jag precis fram till gaten och så var jag på väg. Precis innan vi lyfte från Schiphol hann jag få iväg ett par sms och stängde sedan av telefonen. Lite visste jag då att den inte kom att fungera igen. Här har jag bloggat om den fantastiska maten jag fick på planet.

Så var jag då äntligen framme. På LAX - Los Angeles International Airport. Lååååååång tid i passkontrollen men var till slut igenom på andra sidan.
Meh, kom igen nurå. Varför kommer aldrig min röda väska på bandet? Inte den lilla bagen heller. Ok. Nu står bandet stilla. Fler än jag står och stirrar undrande och med lätt panik i blicken på de svarta gummiflikarna, letar, söker efter våra ägodelar och väntar irriterat på att bandet ska starta igen och pumpa ut fler väskor. Men nä. Till slut står allt stilla. Inget bagage.

Hinder är till för att överkommas. Inte få panik. Det som inte dödar stärker. Everyday is a good day.... Du är allt annat än välkommen till detta land, på en plats full av ruskigt otrevliga amerikanska myndighetspersoner på hela flygplatsen... inte få panik, inte få panik.... det är bara dina allra käraste ägodelar och allt du ska leva i under de kommande månaderna som är borta... inte få panik...

Måste ringa min nya arbetskamrat, låt oss kalla honom Erling, som redan ska ha landat tidigare under dagen. Jag hade två nummer till honom. Men min telefon fungerade inte längre. Jag fick växlat till mig några quarters och sprang till telefonautomaten. Inget svar. Inget svar. Inget svar. Inget svar. Nåväl, han vet ju att jag kommer och han som jobbat i Santa Barbara i 3 terminer tidigare vet ju när flygbussarna går. Han skulle ju komma och hämta mig hade han skrivit i mail innan vi åkte.

I väntan på flygbussen vankade jag utanför och första bilderna från USA blev på dessa coola papegojblommor!

Det hade börjat skymma och det var fortfarande lite ljummet i luften. Lite förvånad blev jag av kylan som snart kom att vara ett faktum under de timmar jag väntade på flygbussen. När den äntligen kom hade det hunnit bli mörkt och efter bara en liten stund slumrade jag äntligen till. Väl framme befann jag mig i ett mörkt hål mitt i ingenstans. Jag hade ingen aning om vart jag var. Bussen hade inte stannat vid någon central eller vanlig busstation utan vid ett hotell någonstans i utkanten av stan. Och ingen Erling. Det måste bara vara en tillfällighet. Ännu ett tecken men jag hittade logiska förklaringar på allt. Kanske trodde han jag skulle komma med nästa buss. Om två timmar.
Som tur var fanns en supertrevlig och hjälpsam man med på bussen som det visade sig skulle av på samma stopp som jag. Hans fru var på plats att hämta upp honom. Jag som varken hade karta eller fungerande telefon visste ju inte vart jag skulle. Ingen taxi fanns där heller. Det trevliga paret erbjöd sig att köra mig. jag fick t o m låna deras telefon och pröva ringa Erling igen. Signaler gick fram även denna gång men ingen svarade. Till slut var jag framme. Mina nyfunna vänner fick hjälpa mig öppna den eminenta nyckelgömman bredvid dörren. Det var mörkt i huset. Jag ropade hallå. Tyst. Tände lyset lite här och var och tog trappan upp. Det verkade helt tomt och öde.


Men vänta, där ligger någon i soffan! Jag gick fram och petade på honom, Erling som snarkade högt. Inte kunde jag för mitt liv tro att detta skulle komma att bli den vanligaste synen under de kommande månaderna i Santa Barbara. Detta var alltså bara början och allt försent skulle jag komma till insikt om hur egotrippad och denna person var.

I ett tidigare inlägg jag gjorde sittande på ett café kan ni se lite vyer från ett härligt Santa Barbara

Stekt vitkål och fänkål

Kanske är ni trötta på all rödkål från julhelgen. Eller på rotsaker och kål i alla former som ju är vinterns val om man nu väljer att äta grönt efter säsong. Misströsta inte. Det kommer en vår i år igen. Det är i alla fall ett som är säkert. Kanske dröjer den i år men den kommer komma till oss. Tills nässlorna, rädisorna, rabarbern och sen den första sparrisen... ja, då får vi hålla oss tillgodo med kålen, palsternackan, svartrötter och rättikan.

En snabb och god rätt som går bra att spara i kylen några dagar och välja olika tillbehör för "nya" rätter - stekt vitkål och fänkål. Okej, jag erkänner. Fänkål är inte en vara av säsong nu men faktum är att jag lagade detta den 20 september förra året, och då var det ju fortfarande säsong för fänkålen :-) Så nu mina vänner, nu kan ni hoppa över den om ni vill. Jag tycker dock den ger en god brytning, eller snarare förstärker hela rätten.



Stekt vitkål och fänklål
minst 4 port

1/3 - 1/2 vitkålshuvud
1 fänkålsstånd
1 stor gul lök
olivolja
1 pressad citron
örtsalt
svartpeppar


Strimla vitlöken, fänkålen och löken fint. Hetta upp olivolja och tillsätt först löken. Låt den fräsa på medelvärme någon minut eller två innan vitkålen och fänkålen tillsätts. Beroende på mängd och storlek på stekpanna/traktörpanna så lägg inte i allt på en gång. Låt det först mjukna lite och sjunka ihop innan du lägger nästa stora näve i stekpannan.
Rör om och låt kålen och löken fräsa en stund. Pressa över en citron och smaka av med örtsalt och nymalen svartpeppar. Låt allt bli tillräckligt mjukt och tyvärr tappa lite i färg. Det blir en lite gråbrundassig rätt som lätt piffas upp med biffar, lingon och kanske en morot eller så.

Vid servering kan du skvätta över balsamicoviäger om du gillar det. Jag äter gärna stekt vitkål som den är tillsammans med en skiva bröd. Det händer att jag också kokat spagetti och då gör vitkålen mer såsig med hjälp av balsamicovinäger och lite havregrädde. Eftersom det blir en hel del av detta receptet så passar det utmärkt att göra lunchlådor av eller spara i kylen ett par dagar. Så kan man alltså tillsätta fler ingredienser för att piffa till den för just den smak och känsla man har för dagen. Går också bra att servera till linsbiffar, rödbetsburgare, sojakorvar mm.


Smaklig spis!

Julpynt och matreportage

Södra Larmgatan, Göteborg

Phew, det är inte bara jag som har stjärnan kvar från julen. Jag var ovanligt slö och oinspirerad inför julpyntet denna gång men till slut fick jag ändå upp en stjärna. Inte i fönstret. Den hänger på en annars övergiven krok i kökstaket och sprider lite sådär lagom hemtrevligt kvällsljus vid spisen.

I lördagens bilaga Två dagar fanns en stor artikel om en av mina favoritbutiker och dess ägare Laurent Laffont. Butiken är La Maison Francaise som ligger på Södra Larmgatan 18 i Göteborg. Det är gatan på bilden ovan och nedan. Bilden på butiken gick tyvärr inte att använda alls. Det är inte direkt den billigaste affären i stan så för mig blir det bara någon enstaka gång besök där för en bit ost, någon god vinäger, inlagda valnötter eller så gottar jag till det med den där vita goda franska nougaten.

För alla er som bor här i stan, eller har vägarna förbi, kan jag varmt rekommendera butiken La Maison Francaise. Laurent är hur toppentrevlig som helst och man kan prata mat, ost, olika smak- och matkombinationer och ja, förmodligen om allt möjligt med honom!

Södra Larmgatan, Göteborg

Julpynt på Kungsgatan, Göteborg

Nu blir det till att skaffa valnötter i veckan :-)

Se vad man kan hitta om man bara rensar lite

Veckan innan jul började jag måla om lite möbler här hemma. Jag bor i en lägenhet med två rum vilket då innebär att jag haft målarverkstad, tv-tittande, vardagsrum och "hemmakontoret" i ett och samma rum. Nu börjar målandet bli klart. Jag har kommit av mig ett par gånger på vägen efter alla, jag vet inte hur många, lager som behövdes. Grunda, grunda, grunda, måla, måla, slipa lite där papper fastnat, måla och neeej, har ju glömt fötterna och knopparna!

Hur som helst. Allt som fanns i skåpet har under tiden legat i högar och stått i papperspåsar överallt i rummet. Meningen var att rensa under tiden färgen torkade för att inte bara skyffla tillbaka allt i skåpet när det är klart.
Ja ja, ni vet hur det är. Det blir inte alltid av, allt det där som man tänker sig. Idag fick jag dock ett litet miniryck och se vad som dök upp. Jo ser ni. Ett recept från en blogg, nedklottrat på ett använt kuvert, tillsammans med övrig info som var aktuellt för tiden, nu lite drygt 2 år sedan. Ser att jag dessutom varit på jakt efter Sajuri Flohr, kvinnan bakom Deli Bean, som tillverkar en riktigt god tofu här i stan.
Och det är så det oftast ser ut hos mig. Jag använder kuvert och klipper också itu gamla papperskopior som jag häftar ihop i ett hörn. Och vips, så har "nya" små anteckningshäften. Nyligen hittade jag min för ett tag borttappade bok, där jag skriver ner ingredienser, mått och vikt av allt jag bakar och lagar i köket (med intentionen att blogga om det). Den var fullproppad av kuvert med recept, idéer och tankar om vad jag vill skriva, kontaktinformation och allt möjligt! Jag har nog egentligen material för att göra inlägg minst varje dag i veckan. En vacker dag kanske jag har kommit ikapp mig själv.


Så här blev i alla fall resultatet av det jag skrivit ner på kuvertet. Och här hos Nässelblom & Choklad hittar ni originalet jag använde mig av.

Vad hungrig jag blev. Tänk om jag till och med har både hirs och gröna linser hemma?

Snabbmat

Trots att jag är hemma mycket lagar jag ändå ofta snabbmat. Fast det lite i perioder. När jag är i matlagningstagen blir det ofta flera olika rätter. Många lådor att frysa in ochmat i kylen att värma nästa dag. Så tappar jag farten och äter bara för att jag måste äta. Min snabbmat är inte riktigt av den typen som vanligtvis brukar kallas för snabbmat och som många har liggande i frysen som t ex färdig pizza, piroger, halvfabrikat och matlådor som bara slängs in i mikron (jag äger för övrigt ingen mikrovågsugn) eller så. Det är inte snabbmakaroner, köttbullar och ketchup (som inte heller finns i mitt hem). Aldrig att jag köper mat på de där stora snabbmatskedjorna och ytterst sällan blir det kinamat i fyrkantig låda.


Jag hackar och river diverse rot- och grönsaker, fräser ihop, smaksätter och serverar med fullkornspasta. Simple as that! Ja, det går ju fortare att få klart de rivna rotsakerna i stekpannan än om de är skivade, strimlade eller ska rostas i ugnen. Äter endast fullkornspasta och har gjort många år. Jag kan knappt komma ihåg när jag åt vanlig pasta sist. Och eftersom den ska koka lite längre än vanlig pasta så hackar och river jag under tiden lite lök, morötter, rotselleri, palsternacka, zucchini eller annan grönsak som finns till hands som sen fräses ihop i en stekpanna. Har jag havregrädde hemma kan det åka i en slatt. Annars öser jag lite av pastavattnet under tiden om det skulle bli för torrt i stekpannan. Det blir det ju oftast om plattan står på fullt ös.


Bilden är från i somras då jag:

hackade två små schalottenlökar
klämde sönder några cocktailtomater och
hackade en stor bunt färsk timjan som jag snabbt fräste ihop.
Salt och peppar.

Klart.
För en fylligare måltid smakar det gott att blanda i lite färdigkota belugalinser, moths, gröna linser eller andra linser av personlig smak.



Smaklig snabbmatsspis!

Mer rea på mat!

Det här gillar jag. Rea på mat. Eller tja, rabatt kanske det kallas. Strunt samma! Jag vet inte hur många gånger jag själv låtit t ex yoghurt, mjölk och annat stå bra mycket längre i kylen än vad sista-datum-märkningen på förpackningen säger. Jag använder väl näsan i första hand men även smaksinnet får hjälpa till i tveksamma fall att avgöra hur skämd maten blivit. Jag ser ingen som helst anledning att slänga ut saker för att det gått både en och flera dagar efter den datum som förpackningen säger. Tillverkarna garantera sig säkert med råga att absolut inte sälja dålig mat.

Ägg är förstås en lite svårare råvara att bedöma. Jag minns när jag var i tonåren (hrm, inte så vansinnigt länge sedan men i runda slängar är det väl sisådär ca 20 år sedan) och frågade mamma om hur man vet att ett ägg är dåligt. - Det märker man!, svarade hon. Heheh, ok. Jag tror henne. Jag kan säga att jag bara råkat på ett enda dåligt ägg hittills. Phew! var det ett dåligt ägg!
Nu är jag ingen storkonsument av ägg och dessutom lite av en periodare men har ju bakat en del och använder mest ägg där. Jag ska erkänna att jag slarvar ibland och kläcker alla ägg i samma skål. Jag försöker dock komma i håg att kläcka ett ägg i taget i separat skål/mugg och sedan stjälpa över efter hand i bakbunken. Då riskerar man inte att förstöra hela rubbet om det t ex är 5:e ägget som är dåligt.

Morötter, palsernacka och bladspenat

Mådag igen. Ny vecka och två veckor i ovisshet om min dator. Jag blir tokig! Ringer supporten som inte kan svar om de ens skickat hårddisken och butiken som inte kan hjälpa innan hårddisken kommit... Morrrr. Men visst, jag är glad att jag har en liten extra dator men jag saknar en massa funktioner samt att inte kunna få över mina bilder. Eller så är det snarare så att den är på tok för liten att jobba med bilder. Det får bli lite halvtarvliga mobilbilder så länge. Och när jag får lite tid över går jag igenom den externa hårddisken och ser om jag kan hitta något användbart.

Jag hade en ovanligt bra dag igår men vet ej vad som hänt idag. Sov riktigt dåligt och har liksom inte riktigt kommit igång idag. Klockan är redan halv sex på kvällen och det känns som jag bara hunnit till lunch ungefär. Hade planerat laga något med rödbetor idag men hade inte ork till det. Nu är strax träning och jag vet att jag aldrig skulle orka det om jag inte ätit tidigare under dagen så det fick bli något nödvändigt ont idag.

Strimlade morötter och palsternacka med olivolja, salt och svartpeppar in i ugnen. 180-200 grader i 20-30 min. Hade över tinad bladspenat från tidigare då jag lagat spenatrullar. Fick för mig att stuva spenaten. Men som sagt. Jag är inte i form idag och vet inte ens varför jag försökte. Jag kan inte göra stuvningar. De smakar bara mjöl. Och sedan jag dragit ner på mjölkprodukter har jag helt slutat försöka. Jag klarar inte av sojamjölken riktigt i matlagning och så som jag använt vanlig mjölk tidigare.

Det blev till att värma uppspenaten i kastrull med salt, svartpeppar och en nypa mald spiskummin. Så hällde jag över sista slatten havregrädde jag hade i kylen. Tänkte den skulle bli lite tjockare med lite maizena i men nae, det gjorde ingen större skillnad. Tinade och värmde också ett par gourmetbullar (Hälsans kök) som numera bara heter Bullar, tillsammans med rotsakerna i ugnen.

Klicka på bilden för större bild/text

Så, hur var det nu med de där måndagarna? Äntligen!!! Idag är jag nog dock benägen att hålla med kattfavoriten Gustaf - han som just hatar måndagar. (bilden med gustafstripparna är lånad från Garfield.com Finns att ladda ner som wallpaper)



P.S. Maten blev faktiskt god ändå till slut :-)

Löksoppa

Löksoppa som inte ser mycket ut för världen men smakar desto mer

Det är så kul med kommentarer här på bloggen! Jag har på senare tid till och med fått en del kommentarer från anonyma personer! Det är extra spännande och kul tycker jag. Det betyder att det finns läsare som inte själva bloggar :-) Synd bara att jag inte vet vem ni är! Eller snarare är det kanske så att jag säkert vet vem ni är på riktigt, men jag kan bara inte klura ut det från kommentarfältet i bloggen. Ni "anonyma" som skriver kommentarer och som inte har egen blogg eller annat id, får gärna skriva under med namn/signatur eller på ngt sätt visa mig vem ni är.
Hur som helst. Idag skriver jag ett inlägg på allmän begäran, eller snarare från anonym ;-) och lägger ut receptet på löksoppan jag lagade nyligen. Varning för mobilkamerabilder samt att den bruna soppan definitivt smakar både mer och bättre än den ser ut!

För er som känner mig på fb också har säkert inte undgått min status om att det blir ett herrans "väder" några timmar efter intaget av löksoppan. Euhm, jag har inget bra språk kring detta dilemma men funderar ganska ofta kring vad det är som gör att viss mat så att säga är värre än annan på just det området. Det förstör ganska mycket för mig i alla fall och det finns en del mat jag undviker eller så måste jag planera och tänka framåt vad jag ska göra/vara inom det närmsta dygnet. Är det någon som vet varför? Vad är det med viss mat som t ex lök och blomkål som liksom producerar luft i magen och tarmarna?

Uppvärmning av en portion löksoppa

Jag hade tänkt baka bröd till soppan men brödet kom inte till förrän ca 5, 6 timmar efter det att jag ätit soppan. Först hade jag tänkt mig laga Jamie Olivers English onion soup men det blev istället till att använda Leif Mannerströms löksoppa som förlaga. Dock hade jag inget vitt vin hemma så det blev bara vatten, använde grönsaksbuljong istället för hönsbuljong och ja, brödet var jag då utan liksom osten. Vanligtvis serveras nämligen löksoppa med rostat vitt bröd och riven ost. Man kan t ex hälla upp den färdiga soppan i skålar, lägga i brödet täckt med ost och gratinera i ugnen på 200 grader tills osten är frasig och gyllenbrun.



Löksoppa
4 port


3-4 stora gula lökar
8 små Rattepotatisar (ca 2-3 vanliga potatisar)
1/2 dl olivolja
25 g smör
2-3 st lagerblad
grönsaksbuljong (1- 1 1/2 tsk)
5-7 dl vatten (varav 2 dl kan bytas ut mot vitt vin)
svartpeppar
salt

Skala och strimla löken fint. Går snabbt och enkelt med hjälp av en mandolin. Potatisen tvättar du och skivar tunt (behåll skalet på). De potatisarna jag använde hade storleken av mina lillfingrar typ. Därav mängden. Om du inte använder min lilla älsklingspotatis Ratte, kanske du ska skala potatisen och såklart räcker det då med 2-3 stycken.

Hetta upp oljan och smöret i en stor kastrull och fräs löken tills den blir blank och genomskinlig tillsammans med de skivade eller hackade vitlöksklyftorna och potatisen. Koka upp vatten till buljongen och häll över löken och potatisen. Lägg i lagerbladen. Koka upp och låt småkoka tills potatisen och löken har mjuknat. Smaka av med peppar och salt. Tänk på att buljong oftast är ganska salt så ta det försiktigt med saltet. Klar att servera.


Smaklig spis!

Olivbaguetter

I veckan som gått har jag bakat frallor, lagat löksoppa, indisk palak paneer (utan paneer), spenatrullar med ricotta och tomatsås, frästa grönsaker med borlottibönor mm. Tyvärr är min dator fortfarande inte lagad så bilder har jag fortfarande kvar inne i kameran. Jag har äldre bilder från gamla (döda) datorn och jobbdatorn i USA sparade på extern hårddisk men inte från i höst och vinter. Ja, det är ju den splirrans nya datorn som helt lagt av. Och som jag har skrivit om så många gånger har jag tusentals bilder jag inte vet vad jag ska göra med.
Jag öppnar mapparna och försöker mig på att namnge/numrera/sortera och kategorisera bilderna men jag har inget bra fungerande system så det slutar alltid med att jag gör någonting annat.
Där finns en hel massa matbilder som jag aldrig bloggat om. Det beror delvis på svårigheter med sorterandet men också på att jag började slarva så mycket med att skriva ner vad jag höll på med vid spisen och litade på tok för mycket på huvudet, som inte alls fungerar som jag föreställer mig det ska göra. Go figure!


Idag blir det därför ett bröd från i somras och bilderna är tagna med en mobilkamera och är därför väldigt gråa och ganska färglösa. Brödet var desto godare!


Receptet är hämtat från Anna och Fanny Bergenströms bok Kärlek, timjan och oliver och deras Olivbröd från Provence - med viss modifikation ska sägas. Jag uteslöt rosmarin, bytte ut lite av mjölet till annan sort, hade inte tillräckligt med valnötter och använde smaksatt honung. Så här blev mitt bröd:



Olivbaguetter
4 st

1 dl utkärnade svarta oliver
resterande valnötter i påsen (knappt 1 dl)
1/2 paket jäst (25 g)
1 rågad tsk salt
1 msk anishonung
3 dl fingervarmt vatten
3 msk olivolja
3 dl rågsikt
3-4 dl vetemjöl

flingsalt till garnering

Skiva de svarta oliverna och grovhacka valnötterna. I det ursprungliga receptet ska det vara 100-150 g valnötter så det är bara att hacka ner mer. Jag tog vad som fanns i skafferiet.

Smula ner jästen i en bunke och häll över salt och honung. Häll över lite av det fingervarma vattnet. När jästen är löst slår du över resten av vattnet, olivoljan, oliverna och de hackade valnötterna. Så är det dags för mjölet. Receptet från boken innehåller bara vetemjöl men jag valde att byta ut en del till rågsikt och minskar därför lite på den totala mängden mjöl. Degen ska vara ganska lös innan du låter den jäsa i ca 1 timma. Värm ugnen till 250 grader.

Stjälp upp degen på mjölat bakpats och häll över mjöl på degen. Platta ut den och skär i fyra avlånga delar som du försiktigt flyttar över till bakplåtpappersklädd bakplåt. Vrid gärna längderna. Pensla med vatten och strö över flingsalt. Grädda på direkten (utan att jäsa igen) i 5 minuter och stäng sedan av ugnen. Låt bröden stå kvar och gräddas i eftervärmen ca 10-12 minuter. Låt de svalan under handduk.



Smaklig spis!

Äta tulpaner?

Idag är det tulpanens dag. Tydligen en dag som i år firar 20-års jubileum. Trots att tulpanernas förlovade land är Holland så kommer merparten faktiskt från Sverige. Det odlas ca 150 miljoner tulpaner här varje år. I UNT (Uppsala Nya Tidning) skriver man att det säljs ca 1 miljon tulpaner om dagen under januari fram till påsk. Vi är till och med "världsmästare" på att köpa tulpaner!


Men går det nu att äta tulpaner då? Javisst kan man det! Hos Niklas Mat hittar ni en lista på ätbara blommor och där står det t ex att tulpan har "en viss beska som påminner om endiv. God att äta med en ostcrème gjord av exempelvis blåmögelost".


Själv får jag nog säga att jag är ganska dålig på att äta blommor. Jag har sått Gurkört och Ringblommor i min odlingslott. Gurkörten är tyvärr en ganska rälig växt annars och hade det inte varit för det fantastiskt underbara små blå, nästan självlysande, blommor skulle jag nog riva bort allt. Men tulpaner å andra sidan har jag. Röda, vita, svarta, lila och gula tulpaner. Papegoj-, dubbelblommande-, vild- och liljetulpaner. Mmmm, jag älskar tulpaner!


Eftersom jag vart bortrest förra våren längtar jag så efter att se hur det ser ut i år! 2008 grävde jag upp lökar och plantor, la ny jord, flyttade runt och hade mig och fick alltså aldrig se resultatet. I höst grävde jag dessutom ner fler tulpanlökar så det ska bli riktigt spännande och se resultatet i vår.

Bilderna ovan är inte av bästa kvalitet men jag tycker tulpaner är vackra även när de vissnar och torkar.

Hoppas ni alla har vackra vita, röda, lila, gula, randiga och ja, alla möjliga tulpaner omkring er nu att bara njuta av. Våren kommer snart! :-) Ha en skön helg alla läsare!

Imorgon är en annan dag

Kall morgon den 6 jan 2009

Det är verkligen inte meningen att ha så lite mat här på bloggen nu. Hela december är så fylld av jul- och nyårsmat samt alla möjliga julkakor, pepparkakor och diverse julgodis överallt bland bloggar, tidningar och andra matsajter. Jag har ju hoppat över det mesta av det denna jul och har haft annat huvudbry. Dessutom tycker jag det är lite tråkigt med mat just nu för jag kan inte äta mer än absolut nödvändigt och då blir det mest att hacka, skiva och strimla grönsaker och slänga ner i stekpannan och koka lite pasta till. Klart. Inget kul eller särskilt inspirerande att blogga om heller. Jag funderar också mycket kring maten och olika ingredienser om dess ursprung, odling, tillgång, priser, om det är ekologiskt, fairtrade osv och vill ta reda på mer. Detta resulterar allt som oftast i att det blir för mycket och stort projekt så det blir istället inget av alls.


Just nu väntar jag fortfarande på en ny hårddisk och om jag har riktigt riktigt god tur (vilket jag betvivlar) kan de i butiken hjälpa mig rädda innehållet på den (ny)gamla hårddisken. Till vidare får jag plugga i externa hårddisken och använda äldre bilder. Det är ingen risk att det saknas bilder, snarare tvärtom. Svårigheten är bara att komma ihåg vad det är jag lagat! Vilka ingredienser och kryddor jag använt. Och jag är dessutom riktigt usel på att redigera, namnge/numrera och framförallt slänga!
Jag hade tidigare en bok vid spisen som jag alltid skrev ner allting i som t ex mängd/vikt på råvaror, kryddor och övriga ingredienser och lite tidsanvisningar och gradantal om jag använde ugnen. Men efter jag kom hem i somras hittar jag inte boken och av någon outgrundlig anledning har jag struntat i att skriva ner på annat papper och litar galet för mycket på huvudet! Jag förstår bara inte hur jag inte lärt mig det än???? Jag kommer ju inte ihåg vad jag hackar ner eller vilka kryddor jag använder!

Samma kalla morgon som ovan från den 6 jan 2009

Men i år är förändringarnas år! Skrivboken är funnen och solen skiner idag. Kanske hinner jag till och med en promenad innan det blir mörkt igen.


Önskar er alla en skön vecka och bra start på året som ligger framför oss!

2009 - året som skulle bli så rätt - blev bara så fel

Idag för ett år sedan, den 9 januari 2009, åkte jag fram och tillbaka till Oslo över dagen. Jag var där på intervju för ett jobb hos den norska utbildningsorganisationen Gateway College. De anordnar resor med norska högskolestudier i utlandet. Främst inom idrott, ekonomi, filosofi och vetenskapsteori, journalistik mm. Det var kallt och lite snöfläckar här och var. Fullmåne. Och första gången jag var i Oslo. Har varit i Geilo en gång i tiden på skolresa i nian så det kändes nästan som att det var första gången jag var i Norge.

Jag satt på bussterminalen och väntade när hon ringde och sa att jag fått jobbet. Och herre jösses! Jag blev såklart glad men sen superstressad, pressad och tjena mittbena! Hur i hela världen skulle detta gå till?? Om två veckor skulle jag landa i Santa Barbara, Californien USA. Det var tusen och en sak att göra innan dess. Fick nypa mig i armen flera gånger hem på bussen. Äntligen ett jobb. Äntligen skulle jag få komma tillbaka till USA. Det land jag har mycket blandade känslor för skulle jag åter få smaka, lukta, känna och uppleva. Det vart 15 år sedan sist.



För det första hade jag då inte haft ett betalt lönearbete sedan jag blev sjukskriven 2002. Jag har å andra sidan sedan dess pluggat 3,5 år på Göteborgs universitet, arbetat mycket ideellt och utbildat mig inom Rädda Barnen, deltagit i nätkurser, distanskurser och utbildat mig till Rättvisemärktambassadör, varit barninstruktör i Taekwon-Do, börjat blogga :-) , lärt mig en vansinnigt massa om datorn och mycket mer. Ja, jag har trots allt varit ganska så om mig och kring mig - dock utan att ha lyckats med konststycket att få ett betalt jobb. Så bara det faktum jag nu stod inför kändes läskigt, ovant och pressande men samtidigt hur kul och spännande som helst! Det här skulle få fart på livet igen och jag skulle äntligen få bli "delaktig" igen. Framtiden kom att visa motsatsen.

Så skulle då lägenheten skulle hyras ut. vilket jag aldrig tidigare gjort (och dessutom packas på allt innehåll, flyttstädas och helst också adoptera bort alla växter...), nytt pass (tror mitt gamla hade gått ut ngn gång i början av 00-talet), foton, personbevis, visum, fixa internetbank, begära e-fakturor (som t ex min egna hyresvärd inte ens har), avboka alla inbokade kursledaruppdrag jag hade fått under våren och tyvärr hann jag inte heller med min allra sista redovisning i kursen "Att utbilda och informera" jag tagit under hösten vid Göteborgs Universitet.

Under dessa två hektiska veckor var jag tillbaka i Oslo två gånger. Första gången i flera dagar då jag deltog i seminarium och föreläsningar på Gateway College och senare tillbaka andra veckan till Amerikanska Ambassaden för visum. Kan i efterhand inte riktigt förstå hur allt gick till men den 26 januari landade jag på LAX (flygplatsen i Los Angeles) och sen gick det mesta åt pipsvängen.