Passion för mat och korv så långt ögat når

Ni som läser Miss Meister's mat vet att jag är vegetarian i ordets rätta bemärkelse (äter alltså varken fisk, skaldjur, kyckling, ansjovis, kalkon, kaviar och så vidare) och ofta äter jag dessutom veganmat. Dock är det inte främst av djurrättsliga skäl, utan de är helt egoistiska och hänger främst samman med min hälsa. Jag bryr mig egentligen inte om vad andra äter men tycker det är tragiskt att så många inte är mer medvetna och faktiskt tänker på vad de stoppar i sig. Att jag inte är en uttalad djurrättsaktivist betyder absolut inte att jag inte skulle bry mig om djuren. Tvärtom.
Det är högst angeläget att uppmärksamma djuruppfödning, utfiske, djurhållning, slakt, hajfensfiske och allt som har med djur och mat att göra. Både ur ett djurrättsperspektiv och av miljöhänsyn men också utifrån en del hälsoaspekter. Snarare än att grotta ner mig och trassla in mig bland skum, molekyler, kemiska reaktioner och avancerad gastronomi lägger jag större vikt vid råvaror, odling och tillverkning samt miljöpåverkan.

Varning för veganer och vegetarianer

Trots detta är det är med stor tacksamhet till Tresovlaren, killen bakom nystartade bloggen Tresovlat - Mat för fler, som jag i lördags besökte Passion för mat - den stora matmässan för alla matentusiaster som ägde rum i Eriksbergshallen i Göteborg i dagarna tre. Ibland ska man ha tur man har köttätande vänner som Annika, stjärnan bakom SMASKENS.NU som också var allra bästa sällskapet på mässan.

Eriksbergshallen var fylld med korv och charkuterier, lite ost och vin men nästan ingen frukt och grönt alls. Periodvis var det lite väl trångt bland diskarna och att Passion för mat skulle fylla ut Svenska Mässan tvivlar jag inte en sekund på. Under lördagen handlade också Köksskolan mest om fisk och det var ingen rubrik som var särskilt lockande. Möjligtvis Ulf Wagner och hans prat om Smakens fysiologi (men den var redan klockan 10 på morgonen då jag satt hemma och åt frukost) eller Gustav Trägårdh som höll låda under söndagen.
Vad jag saknar är som sagt en hel del mer frukt och grönt. Det fanns förvisso några leverantörer där på plats, bland andra Olsegården Partiaffär AB vars enda smakprov jag såg var jordgubbar skurna i ca 6-8 bitar styck. För övrigt sålde de chokladdopade fruktspett, en mackapär för så att säga skruva ur den hårda mitten på en ananas eller skiva upp en mango. Exotiska frukter såldes i gross och parti. Även Lundgrens Primörer fanns med och de hade den absolut största Jackfrukten jag någonsin skådat (och fråga mig inte varför jag helt glömde av att fotografera på mässan) För en som till största delen lever på just frukt och grönsaker så älskar jag de stora papayorna, de söta ananaserna och för att inte tala om den pakistanska mangon men, som det så ofta gör med den importerade frukten, så vilade det en tung mögeldoft över den delen av mässlokalen.

Som vanlig konsument är det oftast svårt att veta från vilka leverantörer frukt och grönt kommer från där vi går och fyller våra shoppingkorgar i de större matkedjornas butiker. Det kan till viss del Ekolådan råda bot på. Deras sortiment är enbart ekologiskt, oavsett om råvarorna odlas i Sverige eller i övriga världen. På deras hemsidan kan man se och läsa mer om alla deras odlare. De har till och med en egen bagare. Som singelhushåll i ett hyreshus utan portkod och med leverans mellan 7-19 är det dock inget alternativ för min del. Men jag skulle gärna vilja handla deras varor i vanlig butik! Så hittade jag Agneta och hennes Undermat som syrar grönsaker där på plats som trängdes mellan alla korvar och en del ostar.

För övrigt fanns det förvånansvärt få sötsaker. En av Göteborgs större chokladtillverkare, Flickorna Kanold, fanns på plats men som vanligt på mässor är de vansinnigt snåla med smakprover och säljer bara praliner till fullpris så de kan man lika gärna köpa i någon av deras butiker. Däremot hittade jag en liten godbit från Tjörn - Gårdsbageriet Mällby Lantgård som bakar ekologiska skorpor, maränger och knäckebröd. Deras ingefärsskorpor var de godaste jag smakat på länge! De små marängerna var också lite beige i färgen p g a det ekologiska råsockret de använder i dom. Bageriet ingår i nätverket Tjörnodlat.

Avslutningsvis ska sägas att på det stora hela tycker jag det var en trevlig mässa men det finns en del att önska inför nästa år. Med tanke på det relativt höga inträdet borde det finnas mer av och fler varianter av smakprover. Lägre mässpriser på de produkter som säljs där och varför inte flytta hela mässan till Svenska Mässan istället. Tror framförallt after mäss-minglet skulle göra sig bättre på Gothia Tower än på en öde brygga på "fel" sida om älven. Och till sist, visst är det väl ingen som nu missat stora korvtrenden ändå? Titta på detta korta korvinslag med Tresovlaren som pratar korv på Passion för mat. Till vardags arbetar han med Eriksons Chark i Nossebro. Så är ni intresserade av korv och diverse charkuterier så kika här efter en återförsäljare när dig!

Over and out vad gäller kött för denna gången.

***

Fyra år och äntligen får ni krispiga apelsin- och lavendelhjärtan

Love, love, love, love...

Oj oj vad tiden rusar förbi mig. Ja det är lite så det känns faktiskt. Att den rusar förbi snarare än fram. Som att jag inte hinner med. Det känns lite som att jag är inne i en bubbla och allt annat swischar omkring där utanför. Längtar inte särskilt mycket efter våren, bara att det ska sopa bort flisen från cykelbanorna.

Att tiden rusar på visar också att det i dagarna är hela fyra år sedan jag började blogga. Fyra år. 4 år. Kort. Långt. En resa jag aldrig velat vara utan. Det är inte klokt så mycket innehåll mitt liv har fått genom Miss Meister's mat med mera... Detta är förvisso en matblogg men det slinker ut en del om livet också. Det var inte riktigt tanken från början. Men så var inte heller min tanke om att tre års ytterligare universitetsstudier, ideellt engagemang, kurser mm skulle leda mig in till långvarig arbetslöshet. Det påverkar mig och mitt liv på ett sätt jag aldrig skulle kunna ha föreställt mig. Därför slinker de igenom en hel del privat mellan alla grönsaker.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

De två senaste veckorna har å andra sidan varit oerhört annorlunda än vad jag är van vid. Flera små trevliga överraskningar som paket med posten, nätverkande, kontakter mm. Jag som år efter år blivit präglad av det ena misslyckandet efter det andra vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Så fort jag blir glad och börjar tro på framtiden så skiter sig allt ändå men nu vet jag inte riktigt. Jag är mycket reserverad. Det kan vara något gott och bra, på riktigt, som är på gång.
Allt det skulle aldrig ha hänt utan Miss Meister's mat med mera. Min blogg skulle heller aldrig hänt utan Ilva som har en alldeles speciell plats i hjärtat. Men inte bara hon, utan alla underbara matbloggare och övriga bloggare där ute som förgyller mitt liv. En del har hängt med från början, några nya har jag mött under vägen och andra har bleknat eller försvunnit. De bloggar som inspirerar och peppar mig att fortsätta är främst kära Eva med Nässelblom & choklad, Kinnas blogg - mormors mat, Annes Food, Rasmus och hans blog Vegologi och inte minst bästa Annika och hennes Smaskens.nu. I nyårstider fixade och donade jag lite med blogglänkarna här till höger. Såg till att det är aktuella och med fungerande länkar. Jag har lagt till/tagit bort en del bloggar. Det finns fler matbloggar plus en och annan omatbloggare i min reader för att inte tala om alla bokmärken som sparats. Tyvärr fler än vad jag hinner följa och riktigt kommunicera med.

Jag hade varken eget facebook-konto eller fan page till Miss Meister's mat med mera... när jag började blogga och heller inget Twitter-konto för den delen. Där har nya kommunikationsvägar öppnats och jag märker att både jag och nya bloggare inte kommunicerar på samma sätt via bloggen som tidigare. Det är på ett sätt en förlust tycker jag men en vinst på helt andra plan. De något senare tillskotten i min "matbloggsflotta" är bland andra Spisat, Matrepubliken, Pickipicki, Fröken Dills kök, Tjat om mat och såklart Matmorsan.
En blogg jag råkade på när jag googlade något jag inte längre minns är Bloggfossa & Mannen som blev trött... Helt off allt vad matbloggar är men verkligen räddaren i nöden om jag är lite nere. Skrattar högt efter det ena inlägget efter det andra. Ibland slukar jag också kommentarerna och sen kan jag lägga mig med ett leende på läpparna.

Så, fyra år till ära publicerar jag nu ett inlägg jag började strax efter klockan 18 den 5 november 2007. Nummer 4 av de 66 poster som ligger och väntar i draft-läget. Tänk så olika åren ändå är. För dryga tre år sedan plockade jag in blommor från min odlingslott och i november 2010 ställde jag in cykeln på grund av isgatorna som invaderade vårt Göteborg. Rosmarinen är numera stulen och har inte längre nöjet att njuta av den. Kakorna var en riktig hit och om mina hårt ansade lavendelbuskar åter kommer ta sig så att jag kan skörda lavendelblommor återstår att se. Missa inte heller mitt tack längre ner...

Förra veckan var jag ute och påtade i min odlingslott. Jorå, det blommar fortfarande och jag klippte ner den sista dragonen för i år. Rosmarinen var så grön och fin som aldrig förr och en bukett med orange och gula ringblommor har stått på bordet här en vecka snart. Lavendeln blommade också på sina håll fortfarande. Dock var de flesta blomstänglarna torkade. Såg härom morgonen hur blekt ett vykort* jag haft på väggen blivit så jag tog ner det och på baksidan fanns ett recept på "små krispiga apelsin- och lavendelkakor till kaffe eller te". Så vad passar väl sig inte bättre än att baka lite kakor med en doft av sommaren nu när det är mörkret kommer allt närmare. Faktiskt prövade jag detta recept för första gången och följde det därför till punkt och pricka. Inga utsvävningar här alltså. Det är ju alltid bra att veta hur det blir och smakar så kan man ju lägga till och/eller dra ifrån till nästa gång :)


Krispiga apelsin- och lavendelhjärtan

150 g mjöl
100 g smör
60 g strösocker
rivet skal av en apelsin
1 tsk fint smulad lavendel
1 tsk vaniljsocker

Mixa samman alla ingredienser och låt degen vila cirka 1 timme (jag hade den i kylen över natten vilket gjorde den närmare stenhård och fick ligga framme en timma istället) Kavla och tryck ut kakorna med någon av dina pepparkaksformar - löv, rund eller hjärta. Grädda i 175 grader 10-15 minuter.
Jag tycker lavendelsmaken blev lite för tunn så nästa gång tar jag nog lite mer fast det får å andra sidan inte bli för mycket så den tar överhand heller... Då blir det till att baka många kakor för att pröva vad som blir bäst :-)

Smaklig fika!

Love ya all!

Tusen tack alla bloggare och andra som kommenterar och kommunicerar över nätet med mig genom diverse media. Utan er skulle Miss Meister's mat med mera... inte existera. Inte heller receptsamlingen skulle blivit till.
Jag kan inte nog tala om hur mycket ni där ute betyder för mig. Jag vet att jobbet med att blogga är tidskrävande och trots att jag är arbetslös till skillnad av flera av er andra bloggare har jag allt som ofta svårt att få ihop tiden till en duglig bloggpost. Jag tycker ni är helt fantastiska som orkar hålla på trots jobb, barn, familj och allt det där som vanligtvis hör livet till och är superglad för alla snälla och trevliga bloggare där ute.

Tack!

Hoppas hela tiden att bli bättre, snabbare och mer effektiv men ämnet mat är en oändlig källa att skriva ur. Så fort jag börjar på ett inlägg ploppar det upp idéer för fyra inlägg till. Det finns oändliga vinklingar och viktiga saker att ta upp, reflektera över och gärna diskutera. Mat, smaker, kombinationer, kryddor, tillagningssätt, köksredskap, nyheter, gamla knep som funkar än, och som den människorättsförespråkare jag är finns allt för många tråkigheter att dyka ner i, och lyfta fram, vad gäller själva produktionen av råvaror som transporteras världen över. Jag har inga tankar på att sluta blogga och lovar att försöka ägna mig allra mest åt mat. Kanske blir det inte alltid recept men det kommer garanterat ha med den föda vi väljer, och inte väljer, att stoppa i våra munnar!


* Ett kort med motivet "Lyckorus" av Lena A Linderholm.


Edit: Ber om ursäkt för en helt oväsentlig passage om Palme som inte tillhörde detta inlägg. Det får ni vänta med tills på måndag.

***

Lakrits i gross och parti

Det är ingen hemlighet att jag gillar lakrits. Choklad och jag har förvisso gått hand i hand hela livet känns det som men lakrits har faktiskt varit en ständig följeslagare. I yngre år gillade jag saltlakrits mycket mer än sötlakrits. Med åren har det skiftat. Eller ja, det går nog lite som efter humöret. För en del år sedan slutade jag äta smågodis i lösvikt, för att jag blev äcklad av alla vuxna som stoppar in sina fingrar och ibland stora händer under plastlocken för att plocka åt sig godis att äta där, rakt upp och ned, samt alla barn som ju stoppar allt i munnen och ev biter av lite också för att sedan lägga tillbaka i boxen... bläääää, och även då jag under min veganperiod inte heller åt gelatin. Det har liksom hängt med sedan dess och jag äter mycket sällan smågodis. Samma sak gäller alla plocklådor med chokladdragérade nötter och torkad frukt. Äckligt med folk som bara går och tar för sig där.


Men, det finns ju en del paketerad lakrits nu för tiden. I Santa Barbara blev jag överlycklig när jag inne på World Market hittade en ask lakrits av det finska märket Panda. I Sverige har jag bara hittat det märket i t ex Life-butikerna. För inte så länge sedan då jag stod i kön på ICA föll blicken osökt uppåt en klarröd påse som hängde på gottepåseväggen. Det tog en kort stund men ganska snart insåg jag att det var faktiskt var favoritlakritsen som skaffat sig ny förpackning! Jorå. Nu i återslutningsbar påse (tror jag men hann aldrig testa om den stängde sig bra eller ej) istället för i ask. Vet inte men tycker mig minnas de andra lakritsbitarna något minde än nu. Goda var dom hur som helst. Redan 1927 tillverkade Panda den första lakritsprodukten. Det kom att ta nära 10 år innan den första lakritskaramellerna såldes i butik.


Och som om det inte fanns någon ända på detta lakritståg hittade jag i helgen (i Aspen av alla ställen) äntligen lakrits från Halva, ännu en finsk tillverkare, och lade genast beslag på en ask. Tur ändå att småbutikerna nära mig inte har den i sitt sortiment för tusan vad god den var. Så, från allt annat kravmärkt, veganskt, rättvisemärkt och pk så erkänner jag att jag med hull och hå slukade de små lakritsstavarna utan att blinka. De är fulla med e-nummer jag inte minns namnen på, och säkert någon gummi- och stabiliseringsmedel som inte kan vara bra någonstans.

Panda Licorice Original innehåller: sirap, vetemjöl, glukos-fruktossirap, lakritsextrakt, melass, färgämne (carbo medicinalis vegetablis) arom (anisolja).

Halva Original Sweet Licorice innehåller: sirap, vetemjöl, vatten, socker, lakritsextrakt, sorbitol, surhetsreglerande medel E500 (Natriumkarbonater), färgämne E150(sockerkulört, framgår dock inte om det är a, b, c eller d) guargummi, arom, ytbehandlingsmedel E901 (Bivax) och konserveringsmedel E202 (Kaliumsorbat).

Oups, nu var dom alla slut!

Jaha, då blev detta en post om en av mina laster. Men efter en ordentlig titt i innehållsförteckningen är de nog inte så farliga och kemikaliestinna som man kan tro. Panda har dessutom uttryckligen ett hållbarhetstänk genom dess företags- och miljöansvar samt det sociala ansvaret i sin produktion av de svarta små godbitarna. Och Halva verkar inte så illa heller. Dock finns inte lika mycket information (på engelska) på deras hemsida som hos Panda. Och ingen av dem innehåller faktiskt inte heller gelatin eller någon animalisk produkt vad jag kan hitta.

***

Auberginesallad

Ännu ett recept inspirerat och hämtat från paret Caldicott's World Food Café 2, Caldicott som även driver en restaurang i London med samma namn som kokböckerna, men till skillnad från den indiska masalan jag skrev om förra veckan kommer denna rätt från Nordafrika och arabstaterna. Enligt receptet ska den ätas kall men jag tycker min blev lite mosig och åt den faktiskt varm. Blandade i lite kokta belugalinser också och som middag åt jag även matvete till auberginesalladen.
Nu råkar denna rätt inte se särskilt aptitlig ut. Förmodligen av sin bruna färg och den lite lätt smetiga konsistens. Påminner lite om den Mirza Ghasemi jag tidigare lagat i utseende. Så snälla, bortse från brunheten i bilden för hey, det är ju inte så att vi inte är vana vid den bruna maten ;)



Auberginsallad
2 port

1 aubergine (äggplanta) skuren i fyra bitar
3 msk olivolja
2 vitlöksklyftor, tunt skivade
2 tsk spiskumminfrön
1 tsk paprika
1 pressad citron
1-2 tsk hackad koriander (från burk)
flingsalt

Koka auberginen mjuk. Häll av vattnet och låt auberginebitarna svalna lite i durkslaget. Skrapa sedan köttet ur skinnet och hacka grovt. Hetta upp oljan i en stekpanna och stek de skivade vitlöksklyftorna tills de är bruna (ej brända). Tillsätt kryddorna och fräs en kort stund och vänd sedan i auberginhacket. Sautera några minuter och tillsätt citronjuicen, koriander och smaka av med salt. Låt sjuda ca 5 minuter.


Smaklig spis!

***

Smaka, lukta och titta - så sparar du både pengar och miljön

Bäst före-dag-märkning är:

en rekommendation från tillverkaren, det går ofta att äta livsmedlet flera dagar till om det har förvarats rätt. Undantaget är känsliga livsmedel som vakuumförpackad lax.
Sista förbrukningsdag betyder att livsmedlet kan vara otjänligt när datumet passerat. Märkningen används på känsliga produkter som snabbt kan försämras, t ex köttfärs, rå fågel och rå fisk.

Som jag skrev i går är min näsa och tunga mina bästa matlagningsredskap. Det vill säga att förutom att titta på ingredienserna också omedelbart känner om något ligger och blir dåligt där inne i kylen. Dessvärre verkar större delen av befolkningen i detta land inte utnyttja sina näsor och tungor vilket gör mig något beklämd. Jo jag blir till och med illa berörd av människor som slänger ut brukbar och helt oförstörd mat. Det värsta jag varit med om var när någon öppnade ett mjölkpaket, vars bäst-före-datum gått ut, och hällde ut allt i vasken. Den kan vi inte servera på gröten idag. Utan att varken lukta eller smaka på den till synes helt drickbara mjölken som forsade ut i rören genom vasken. Eller ja, kanske inte värsta men sådant gör mig arg. Riktigt arg.


Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte hur man som en vuxen och ansvarsfull kan hälla ut så mycket duglig mat. I en rapport (förvisso inte vetenskaplig sådan) Konsumentföreningen Stockholm gav ut i maj förra året står det att vi häller ut 7,5 dl flytande föda i vasken varje vecka. Främst verkar det vara mat över från måltider och matlagning, sedan mat kvar i förpackningar (vilket i sig kräver ett eller flera egna bloggposter) och utgången datum på tredje plats. Bedrövligt tycker jag och då menar rapportförfattarna på att det nog till och med i underkant och att vi förmodligen häller ut än mer flytande föda än så.

KfS's senaste rapport visar att hela 6 av 10 vet inte skillnaden mellan bäst före-datum och sista förbrukningsdag för märkta matvaror. Vad jag reagerar allra starkast på i den rapporten är de förklaringar deltagarna som svarat ja och påstår sig veta skillnaden mellan ovan nämnda märkningar. Exempel hämtade från rapporten är som följer:

• Bäst före ska konsumeras före detta datum. Sista förbrukningsdag innebär att jag kan konsumera den samma dag som märkningen.
• Betyder samma sak
• De är färska fram till den dagen
• Efter bäst före finns en tid fram till sista förbrukning
• Egentligen ingen skillnad, det är överdrivet!!
• Sista förbrukningsdag betyder att produkten ofta möglar/blir dålig ca 2 dagar innan detta datum. Däremot bäst- före-dag är endast en beskrivning om när produkten börjar förlora den kvalité som de skriver på förpackningen att den har.
• Ålder på varorna

Kan nu inte låta bli att fundera på hur jag själv vet. Hur har jag lärt mig saker om mat, förvaring och hållbarhet. Är det min mamma? Är det från hemkunskapen i skolan? Är det från radio, tv och tidningar? Är det den ansträngda ekonomin? Jag är ingen speciell person med speciella matkunskaper. Är allt annat än kock, kallskänka, kostvetare, dietist, livsmedelskontrollant, arbetar varken på Konsumentverket (även om det skulle vara roligt) Livsmedelsverket, Miljöförvaltningen eller någon av landets konsumentföreningar och tänker att om jag då kan lyckas ha hyfsad koll så gör väl alla andra också det.

Så fel jag har.

Kanske borde jag inte vara så överraskad i ett land där över 2000 personer röstat i frågan om en Hollywoodkändis ofödda barn är en flicka eller pojke. Eller där landets största morgontidning ställer frågan till sina läsare om det är halt ute. En krönika signerad Fredrik Virtanen riktar ljuset åt allting dumt. Om huruvida det är DN:s dumheter som får honom att fly landet har jag förvisso svårt att tro. Men visst skulle jag också fly landet för en tid om jag bara hade medel för det.

Här fanns tidigare ett filmklipp från Youtube som inte längre är tillgängligt.

Projektet Släng inte maten kan vara ett bland de bästa projekten som just nu pågår i vårt avlånga land. Skulle det råka vara så att du inte bryr dig ett skvatt om miljön kanske det faktum att du kommer spara en del slantar på att äta upp den mat du handlar med dig hem istället för att slänga ut den med soporna skulle få dig på andra tankar. Vill du ha hjälp på vägen kan du ladda ner broschyren Släng inte maten här. Fler filmer som KfS/Släng inte maten har gjort hittar du här.

Det går att äta många livsmedel en period efter bäst före-datumet passerats. använd dina egna sinnen. Smaka, luta och titta! Läs mer hos Livsmedelsverket om bäst-före-datum och matens hållbarhet.

***

Blomkålsblast och paprikaröra

För en månad sedan läste jag en artikel i Göteborgs-Posten om hur vi skulle klara årets fattigaste dag - 24 januari - dagen före årets första lön (ja, tydligen ska man få lön den 25:e). Trots att jag haft både timlön och månadslön har jag aldrig fått lön den 25:e utan snarare 26:e, 27:e eller ännu senare. Tipsen de ger i artikeln på hur man ska klara sig är t ex att röja i sina förråd. Hrm, och det hade ju ett svin redan gjort vad gäller mitt förråd. Äger varken skidor, snowboard eller andra vintersportartiklar de tipsar om att sälja på t ex Blocket eller Tradera. Sms-lån skulle aldrig falla mig in och är heller inget Kronofogden är särskilt imponerade av som lösning. Alla snabba lösningar är dyra.

Nä, att januari, februari eller vilken månad, eller dag för den delen, som helst på året skulle vara den fattigaste existerar inte i min värld. Alla är mer eller mindre lika fattiga hela tiden (och allt är relativt). Att februari månad är kort är ett plus men kommer kosta mig mer fram i april.
Jag är hur som helst evigt glad och tacksam att jag tycker om att laga mat. Och för att jag inte är rädd för att skiva, hacka, koka, rosta grönsaker och rotsaker samt krydda här och där, lite som på känn, utan att följa något särskilt recept. Förutom knivar, kastruller och div köksprylar är dessutom näsan och tungan mina allra bästa matlagningsredskap vilka jag är en flitig användare av. Och när nu det inplastade blomkålshuvudet till 1/3 bestod av blast är det bara till att ta tillvara på den också. Tyvärr var blasten svart, torr och skadad så efter en del tvättande och ansade fanns bara hälften av blasten kvar. Bättre än inget i alla fall.


Snabbmat på blomkålsblast
1 port

blomkålsblasten från ett blomkålshuvud, strimlad
1/2 gul paprika, strimlad
1 schalottenlök
2 salladslökar
olivolja
1/2 - 1 tsk körvel
flingsalt
svartpeppar

matvete
ev havregrädde

Tvätta och ansa blomkålsblasten innan du strimlar den grovt. Skala och strimla schalottenlöken och fräs tillsammans i olja med de skivade salladslökarna någon minut eller två. Tillsätt sedan blomkålsblasten och fortsätt stek allt på medelvärme. Strimla paprikan och blanda i resten av grönsakerna i stekpannan. Krydda. Tillsätt ev lite vatten ifall det blir för torrt eller havregrädde. Servera med kokt matvete.

För mer proteiner i rätten kan du t ex bland i färdigkokta belugalinser.


Smaklig spis!

***

Snittar med böngroddsröra och ost

Plockmat, smörgåsbord, snittar, buffémat och små förrätter är inte min starka sida. Inte är det särskilt motiverat att äta för en person så det blir nästan aldrig av att jag prövar vingarna på det området. Det blir lätt lite för mycket mat om man säger så. Men jag jobbar på det. Testar en sak i taget och äter det som lunch eller som förrätt/snack till helgen då jag brukar äta och dricka lite mer och lite mindre nyttigt än under veckan. Har aldrig bakat egen pumpernickel utan köper färdiga små runda. Finns i större fyrkantiga skivor också som går lika bra att använda. Skurna i mindre bitar förstås. Men visst, är du en hipp surdegsbakare så varför inte pröva själv? I så fall får du gärna höra av dig och berätta hur det blev :)

Böngroddsröran i sig är rå som i raw food men inte brödet och osten. Håller som bäst på att lära mig mer om rå mat och funderar på mjölk och mjölkprodukter som t ex ost. Kanske opastöriserad ost kan räknas som rå mat? Troligtvis inte eftersom det är en produkt som kommer från djuren. Tror inte heller vanlig honung räknas som rå mat heller då t ex agavesirap står högt i kurs när det kommer till sötningsmedel.



Rå bönröra

100-180 g mungbönor, groddade
3 bitar soltorkade tomater (i olja)
flingsalt
1/2 tsk oregano
1/2 tsk dragon
chili explosion
1-2 tsk kapris (valfritt)

Skär tomatbitarna i lite mindre bitar och lägg tillsammans med övriga ingredienser i mixern. Kör tills allt är blandat men inte helt till en för slät massa. Klicka ut bönblandningen på pumpernickel och servera med bubbel. För ostätare gör naturligtvis sig även en bit välsmakande ost en god förtjänst på snittarna. Taleggio, Monte Enebro eller varför inte en bit Stamsjö Grevé.

Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688)


Trevlig helg!

***

Vikten av vikten

Snuvad på konfekten är vad jag blivit. I lördags köpte jag hem bönor som jag dagen efter gjorde bönröra av. På paketen står det 180 g. Min våg visade 149 g, och det med ask och plast som vägde 14 gram. Alltså vägde bönorna bara 135 gram. Det är hela 45 gram mindre bönor än vad texten på etiketten talar om. När man rostar kaffebönor dunstar de och vikten minskar. Är det vad som händer med de plastinpackade bönorna? Tycker ändå vattnet i så fall borde vara kvar inne i paketet... eller så borde det vara rabatt på bönor som inte håller vikten ;)

Nä, jag vet inte hur man får två bilder bredvid varandra i en och samma bild. Säkert har det något flott namn också. En vacker dag kanske. Men till dess får ni hålla ut med denna tarvliga presentation.

***

Blomkål- och ärtmasala

Nä men det gick väl inte så bra då att starta matskärpningen med pannkakor, sylt och vispgrädde. Jag har förvisso ätit ganska dåligt hela året men är verkligen en hopplös tröstätare. Trots att jag är pinsamt medveten om konsekvenserna klarar jag ändå inte att hejda mig och mina infall att äta mat som inte är bra för mig. Men det var ju måndag, fick ännu ett nej på sökt jobb och var helt enkelt en riktigt dålig dag.


Har ingen större lust att laga mat just nu för tiden. Ser det mest som något nödvändigt ont och då äter jag saker som inte behöver lagas vilket leder till alldeles för mycket skräp och överflöd för min del.
Så, då är det alltså dags att börja bläddra i kokböckerna och hitta inspiration igen för bra och balanserad mat. I helgen hittade jag i bok nummer 2 av paret C & C Caldicott's World Food Café (som för övrigt är min bonusbok i bokfemman jag skrev om) ett recept på en dry curry - Cauliflower and pea masala. Masala betyder ungefär mix av torra kryddor och flera av er känner väl till kryddblandningen Garam masala och den indiska kikärtsrätten Channa masala.

Receptet i boken är beräknat till fyra personer men jag hade inte riktigt tillräckligt med blomkål så det räckte bara till 2-3 portioner. Boken är på engelska och eftersom det står black mustard seeds har jag översatt det till svarta. För en del år sedan fick jag bassning (av fina Kinna) för att jag kallade senapsfröna för vita och svarta istället för gula och bruna. Kanske är det de engelska recepten som spökar. Eller så är det helt enkelt så att det faktiskt finns svarta senapsfrön ;) Men visst, Kinna du har rätt, här i Sverige saluförs de två vanligaste sorterna som gula och bruna senapsfrön.

Och vänner, om ni inte redan använder förkläde när ni lagar mat så gör det i alla fall när du ska laga denna rätt! Inte visste jag att det skulle bli dagen då jag poppade chilifrukter. Att det dessutom gick fortare än jag hann reagera över gjorde nästan saken roligare.


Blomkål- och ärtmasala
2-3 port

1 1/2 tsk bockhornsklöverfrön
1 1/2 svarta senapsfrön (använd bruna om du inte har svarta)
1 tsk spiskumminfrön
3-4 msk rapsolja
2 torkade chilifrukter
1 msk riven färsk ingefära
3 tsk malen koriander
1 tsk chilipulver
450 g blomkål, skuren i små buketter
250 g ärtor (frysta)

Rosta bockhornsklöver, senapsfrön och spiskummin i torr stekpanna och mal dem till pulver. Hetta upp olja, gärna i en stor stekpanna/traktörpanna (som du har lock till) och lägg i de torkade chilifrukterna. Och var beredda på att det kan skvätta och sprätta olja. Chilifrukterna ska bli svarta och det gick så mycket fortare än vad jag var förberedd på.
Tillsätt sedan blomkålsbuketterna, ärtorna, de redan rostade och malda kryddorna samt resterande kryddor och smaksättning. Låt fräsa ihop sig en kort stund och tillsätt sedan vatten. Lägg locket på och låt puttra på svag värme tills blomkålen är tillräckligt mjuk. Smaka av med salt.


Smaklig spis!

***

Fruktig frukost på en måndag

Det finns vissa saker jag är bra på, som att göra fluff, baka drömmar, laga cykeln, städa, organisera bland mina papper, pärmar och böcker samt en mängd andra saker. Däremot är det hur svårt som helst och jag suger verkligen när det kommer till att hålla en för mig hälsosam och hållbar diet. Har till exempel ätit på tok för mycket mejeriprodukter nu. Jag låg bra till innan jul och hade gott om plats och utrymme i livet och tillvaron att unna mig extra godsaker både i mat-, dessert- och alkoholväg. Men nu, snart två månader efter jul är det utrymmet ett minne blott. Att jag dessutom är skadad ser inte min fysiska träning heller ut som fram till jul- och nyår. Nu krävs det för min del helt enkelt hårdhandskar vad gäller dieten. Främst handlar ta bort och utesluta allt extra jag stoppar i mig, utöver min vanliga, bra och för mig hållbara kost.


Så bort med hallonfilen. Bort med smöret. Bort med Finn crispen. Och framförallt bort nattamaten och okynnesätandet efter kvällsmaten. Bort med alla extranötter. Bort med all ost som lätt vräks in i överflöd. Jag klarar nämligen inte av att ha särskilt goda ätbara saker i varken skafferiet, kylen eller frysen som i och för sig är helt okej att äta i mindre mängd men förödande i större mängd. Jag äter upp allt med detsamma. Tänk er att ni har en godisskål, kakburk, chokladkartong, glassbytta, en påse chips eller vad nu er last är (jo, jag tror nog vi alla har sådana lite till mans) så tar du bara 3-4 godisbitar eller chips. Sen måste du stoppa tillbaka det i skafferiet och vänta tills nästa helg igen för att åter äta ett par bitar. Kanske dricker du också lite öl eller vin också och får då bara äta 2 chokladbitar...

Det fungerar inte för mig!

Jag vill verkligen komma i jeansen igen som jag inte använt på över ett år. Jag vill kunna knäppa skjortan hela vägen (utan glipor mellan knapparna!). Very much will, but so little willlpower.


Nu jäklars, nu kör vi!

***

Svartrötter och knölplättar

Svartrot är en grönsak jag inte har särskilt stor erfarenhet av. Har smakat ett par gånger på restaurang, då som svartrotspuré och har själv tillagat svartrötter endast två gånger. Första gången kokade jag dom rakt upp och ned och serverade med smör, citron, svartpeppar och flingsalt. Andra gången kokade jag dom också, i ca 10 min, men gjorde istället en sås av något slag som jag åt till.
Svartrötter får en klibbig hinna efter man skalar dom som lätt kan fastna likt klister på fingrarna. Inför andra gången jag skulle tillaga dom hade jag fått tipset att skala rötterna i vatten. Vilken skillnad! Att använda handskar skulle väl vara ett gott alternativ också förstås. Men vem har sådana små tighta tunna handskar hemma, som man kan se kockar använda på till exempel större kocktävlingar?

Till mina svartrötter gjorde jag knölplättar. Lite som rårakor tänkte jag mig fast rev också ner ett par jordärtskockor och lite hackad schalottenlök. Det har nu gått snart två månader sedan jag lagade detta och döm om min förvåning när jag inte riktigt kommer ihåg hur jag gjorde såsen. Alltså, jag borde ha lärt mig vid det här laget att alltid skriva ned ingredienser, mått och hur jag tillagar saker. Det är bara det att när jag gör saker för första gången sitter jag med flera kokböcker, jämför, i det här fallet såsrecept, tar sen lite här och lite där och kokar ihop till något mittemellan. Jag är helt uppi kokandet och matlagningen. Sedan tar hungern tag i mig liksom nyfikenheten av att smaka och äntligen få äta upp alltihopa. Sen är jag bara mätt och glad och glömmer allt världsligt runtomkring. Således missar jag ofta att både skriva och fota maten.

Inser just vikten av att pensla mat med olja eller täcka med gelé eller vad tusan man nu gör för att den ska se glansig och "varm" ut. Maten på bilden är hur som helst varm! Precis upplagd på tallriken men ser ändå så gammal och fadd ut.

Knölplättar
2 port

2-3 potatisar
2-3 jordärtskockor (mindre än potatisarna)
1 bananschalottenlök
flingsalt
svartpeppar
ev 1 ägg
neutral olja att steka i

Tvätta knölarna och skala jordärtskockorna. Riv grovt. Finhacka löken. Blanda. Till vanliga rårakor använder man inget ägg men jag har svårt för att få plättarna att hålla ihop när jag steker dom så jag tror ett ägg hjälper till lite med det. Men det avgör du själv ifall du nu inte äter ägg. Samma sak när det kommer till stekning. Smör lär vara det bästa men jag använder helst bara olja. Brukar använda solrosolja eller rapsolja till detta snarare än olivolja som annars är ett måste i mitt kök.
Salta och peppra de rårivna knölarna och löken. Använder du ägg så vispa upp det lätt med en gaffel innan du blandar i det med resten. Klicka ut i upphettad stekpanna. Stek båda sidor ett par minuter.


Efter en del kontemplerande över matlagningstillfället samt letande i kokböckerna har såstillverkningen sakta kommit tillbaka till minnet. Det här med sås är inte riktigt min grej och jag har inte mycket erfarenhet av att koka såser. Kanske var det just därför jag tyckte det hela smakade så otroligt gott när det var klart.


Såsen

2 schalottenlökar
2 msk smör
1 msk maizena
5 dl grönsaksbuljong (eller en puck fond "du chef" upplöst i vattnet)
vitpeppar

Finhacka schalottenlöken. Smält en matsked smör i en kastrull och stek den hackade löken tills den är genomskinlig. Tillsätt ytterligare en matsked smör. Låt smälta och rör i maizena (upplöst i 1/2 dl vatten). Häll i buljong under omrörning. Låt koka upp och häll i mer buljong tills du får önskad tjocklek på såsen. Peppra. Smaka av och salta eventuellt. För den som gillar grädde skulle jag rekommendera att röra i en deciliter sådan på slutet.

Servera de kokta svartrötterna med sås, knölplättar och färska sugar peas.


Smaklig spis!

***

Rödkål som råkost

Ibland händer det att jag glömmer av att jag lärt mig vissa saker. Alltså, jag kan gå omkring och funderar på något om varför det är si eller så och plötsligt dyker svaret upp i huvudet. Strax därefter slås jag av insikten att jag egentligen redan visste att det var så. Senast i lördags hände det. Mitt på dagen när jag promenerade hem från träningen, och solen stack i ögonen, så blåste plötsligt mössan av! Kuling och storm i byarna. Jag gick långa sträckor med händerna på öronen och höll fast mössan. Jag hann tänka tanken som så många gånger förr: men hur kan det blåsa så galet mycket och inte ett moln på himlen? Va? Skenet bedrar...

Jamen ni förstår. Hur dum får man vara. Visst har ni väl alla sett bilder på moln med glada/arga ansikten som blåser ut vinden för fulla muggar. Jag snackar alltså barnböcker nu. Jag var länge övertygad om att det bara kunde blåsa när det var molnigt ute. Ja ja, även solen har sina fläckar. Det är bara så himla onödigt slöseri med tid och tankar att liksom uppfinna kunskapen igen och igen och igen. Jag borde ju ägna den tiden åt nya saker!


Råkosten idag är varken särskilt ny eller avancerad men däremot übersnabb att göra. Passar utmärkt till lunch eller kvällsmat.


Rödkål som råkost
1 port

150 g rödkål
1/2 apelsin, skalad
en skvätt olivolja
2 msk sultanrussin
flingsalt

Skär rödkålen i grova bitar och kör i mixer/matberedare. Skala och dela en halv apelsin och mixa i tillsammans med någon tesked olivolja och flingsalt. Ur med knivbladet och blanda i russinen. Klart.


Smaklig spis!

***

Nutella ftw

Igår var det internationella Nutelladagen. Nähä, ni visste inte att det fanns en sådan dag? Fram till för ett år sedan visste inte jag det heller. Nu har jag hamnat i någon bloggsvacka och jag börjar med nya inlägg nästan varje dag men får inte ihop dom för publicering... När det kommer till Nutelladagen - World Nutella day - har jag inte heller i år något baktips med Nutella. Mest på grund av att jag verkligen inte kan äta precis vad som helst, när som helst och hur mycket som helst och måste lägga band på mig när det kommer till bakverk. Nutella är för övrigt gott att stryka på en skiva nyrostat bröd eller använda på pannkakor/crêpes och utöver det kan jag inget annat än tipsa om att äta Nutella rakt upp och ner ur burken. Med sked.

Snacka om avundsjuka när jag fick syn på denna bilden av en vän som bor i Belgien. Kanske tur ändå att burkar i den sajzen - 5 kg - inte säljs i Sverige. Inte vad jag vet i alla fall (och vill inte heller veta om så är fallet!).



*Uppdatering:
Med tillstånd av mamma och dotter (på bild) får ni också nöjet att se hennes belåtna min med handen i godisburken :) Denna enorma burk fick de tag på under den "italienska veckan" i butiken och hör inte till vanligheterna för dem. För visst är väl Nutellan en riktigt italiensk angelägenhet trots att den idag säljs i över 75 länder världen över. Enligt Wikipedia använder Australien, Saudiarabien, Canada, USA och Mexico palmolja och resten vegetabilisk olja. Phew! Jag är i alla fall glad att inte Sverige fanns med bland dem... eller? Palmolja skrivs tyvärr allt för ofta ut som enbart vegetabilisk olja i innehållsdeklarationerna så hur kan man egentligen veta?

***

Vart tog framtiden vägen?

Det är nu två år sedan jag lämnade allt bakom mig här hemma i Sverige och mötte en ny tid, en ny värld och ett nytt jobbäventyr i Santa Barbara, California. Inom loppet av 17 dagar hade jag varit på jobbintervju i Oslo, packat ner större delen av innehållet i alla skåp, garderober och bokhyhyllor i kartonger och stora kassar, flyttstädat lägenheten, skaffat internetbank (någon måste ju vara sist med det med), försökt få e-fakturor till alla som ska ha pengar av mig, skrivit andrahandskontrakt, skaffat nytt pass (hrm, hade visst inte rest utomlands på väldigt väldigt länge), rest ytterligare två gånger till Oslo varav ena gången med övernattning och andra gången med busstur mitt i natten för besök till Amerikanska ambassaden för mitt visum, ställde till med fest och ja jösses, aldrig har det varit så många människor på en och samma gång i denna lägenheten (förmodligen var alla så glada att jag skulle försvinna ut ur landet och kanske hoppades en och annan till och med på att jag aldrig mer skulle komma tillbaka).

Snart uppe på högsta toppen - La Cumbre Peak (3995 ft) -
bara ett par dagar före branden och allt grönt nedan förvandlades till kol.
Tracken stängdes och öppnades inte igen förrän förra sommaren.

Den framtidstro, förväntan, nyfikenhet och längtan av att gå vidare och se vart livet för mig som jag hade då är puts väck. Jobbet i Santa Barbara är i sig svårt att beskriva. Det bestod i allt möjligt från inventering av studentlägenheter, inköp, galet många besök på banken, betalning av löpande kostnader som hyror, gas, el, osv för studenternas boende, bokföring, upprättande av adressregister, klasslistor och andra administrativa sysslor samt organisering/mottagande och service till lärarna som kom under perioder, bussresor med studenterna, studiebesök, vandring till toppen, grillkväll och övrig samkväm.
Jag upplevde nog det att bo, leva och jobba ihop med en för mig helt främmande person, Erling (som i verkligheten heter något annat men han har fått namnet Erling här i min blogg) var den absolut största utmaningen snarare än själva jobbet i sig.
Att det inte fanns någon befintlig arbetsplats/kontor utrustning osv var till en början lite problematiskt men när alla delar fanns och datorer, program, skrivare och telefoner fungerade så var det också helt underbart! Fantastiskt att bara kunna koppla upp sig i stort sett på vilket fik som helst, helt gratis.
Tyvärr strulade Internetuppkopplingen så mycket på skolan där jag skulle kunna haft "kontor" och jobba undan det mesta av det administrativa jobbet men fick jag göra hemma istället.

Och där låg varje dag Erling och sov på soffan, med TV:n på hög volym (trots att han t om hade egen TV på rummet). Ja jösses, jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och förberedde mig på att resa hem igen. Jag har aldrig haft en arbetskamrat som är så osocial, lat, dryg (trodde han var guds gåva till kvinnorna=studenterna) vansinnigt oprofessionell, nonchalant och oförmögen att ta till sig vad en kvinna säger till honom. Han reste hem samtidigt med de flesta studenter. Kvar var jag som tvättade, städade, packade, röjde och tömde tio lägenheter och fick ta fighten med de kvarvarande studenterna.
Sen, när det var dags för mig att checka ut - då var jag sååå redo för en ny termin! Jag hade ju precis lärt mig hur allt går till. Vart jag skulle vända mig i vilken fråga. Vilket bussbolag som var bättre än det andra. Det fanns adresser och en mängd kontaktuppgifter i pärmen. Jag hittade själv till sjukhuset. Visste vilka busslinjer som gick till skolan, till botaniska trädgården, till Goleta etc.

Nä, då ville jag verkligen inte resa hem. Men jobbet var slut och jag reste hem igen. Väl hemma trodde jag det skulle gå mer eller mindre på dagen att få ett nytt jobb. Vem skulle inte vilja anställa mig nu, jag som t o m arbetat i Kalifornien?

Jag kunde inte ha mer fel den sommaren och hösten.

Varför är då framtidstron, förväntan, nyfikenhet och längtan av att gå vidare och se vart livet för mig som jag då hade alldeles puts väck?* Varför? Kanske är det regnet. Kanske är det landet Sveriges arbetsmarknadspolitik och fruktlösa Fas3-projekt. Kanske för att jag är dödstrött på min egen yrkeserfarenhet och utbildning som jag vecka ut och veckan in, månad ut och månad in, år ut och år in sitter och filar på. Jag kan liksom inte göra saker ogjorda och kan inte heller hitta på en annan bakgrund. Jag bara flyttar plats. Ändrar storlek. Tar bort. Lägger till. Testar olika typsnitt. Lägger till bild. Tar bort bild. Jamen ni förstår - måtte eder aldrig bliva utan arbete!


Det blev tyvärr inte så mycket bloggande från Santa Barbara som jag hade hoppats. Jag jobbade istället. Här hittar du några inlägg som jag skrivit om tiden där och jag lovar att det kommer mera! Måste berätta om Whole Foods Market, Trader Joe's och fantastiska Lazy Acres -"min" butik och mycket annat gott.



*Alltså, puts väck är kanske att ta i. Allt är relativt. Det finns såklart ett litet pyttefrö långt där inne någonstans som ändå får både pulsen att slå och mig att öppna korpgluggarna varje morgon (eller ja, snarare förmiddag har det av någon konstig anledning blivit detta året) och nyfiken på livet tror jag inte jag någonsin kommer kunna sluta att vara, hur nedrigt livet än ter sig emellanåt.

***

Edamamebönor och paprika i en salig blandning

Oj oj oj, vad är det som händer? Det var absolut inte min mening att slacka av såhär men det tar en herrans massa tid att söka jobb. Nyligen råkade jag radera mina uppgifter på en av alla otaliga sökajobbdatabaser och det tog över två timmar att fylla i allting igen. Galet onödigt gjort av mig men det var bara att koka mer kaffe. Vissa databaser är segare än andra ska tilläggas. Det är en del av min jobbsökaraktivitet jag måste göra men jag ska ärligt erkänna att jag inte är särskilt övertygad om dess funktion och effektivitet. Då och då händer det att ett förslag dimper ner och någon söker en "finsktalande supporttekniker". Hrm, inte för att jag förstår hur den typen av kopplingar görs till mina uppgifter.
Hur som helst, en del databaser är något nödvändigt ont eftersom det bara går att söka vissa jobb via dem. Vad hände egentligen med att maila CV och ansökningsbrev? Alla dessa databaser ger oftast ändå bara en missvisande bild av erfarenheter och kunskap man skaffat sig. Fast det gör väl å andra sidan mitt CV och ansökningsbrev också. Ibland önskar jag att jag fortsatt på kontorsbanan efter gymnasiet - men oftast önskar jag inte det ;-)



Edamamebönor och paprika i en salig blandning

100-200 g gröna edamamebönor* (beroende på hur hungrig du är)
1/2 rostad röd paprika, strimlad
olivolja
flingsalt
koriander, färsk och finhackad

Koka upp vatten och förväll de gröna bönorna ett par minuter. Häll av vattnet och blanda bönorna med den redan rostade och skalade paprikan. Ringla över lite olivolja och salta. För korianderälskare så piffa såklart till bönorna med en tsk hackad färsk koriander (såhär i vintertid funkar den i burk alldeles utmärkt!). Om du använder oskalade edamamebönor, och är hungrig, så tänk då på att en hel del vikt går bort i form av höljet om bönorna.


Smaklig spis!


*edamamebönor som förövrigt är omogna sojabönor

***