Hasselnöt- och koriandergremolata

Jag vet inte vad för sjukdom jag lider av men samtidigt som jag en dag kan få gjort hundra saker så blir andra saker i princip aldrig gjorda. Så många högar, korgar och lådor fulla med tidningar, artiklar, lösa anteckningar, utrivna notiser och skrivböcker som bara växer. Allt organiserat i ämnesområden som t ex ett om mat och bloggmaterial. Recept, handskrivna stolpar från matlagning och bakning genom åren, menyer, artiklar och diverse material med matrelaterad information om eko, konsumtion, KRAV, miljö, konsumtion, Fairtrade, råvaruproduktion m.m.
Så finns alla pärmar, mappar och högar angående jobb och jobbsökandet, arbetsmiljö och arbetsmarknadspolitik och fas3. Om det ändå vore nog så., Men ack, här finns högar om barns rättigheter, vattentillgången världen över, uppsatser, medlemstidningar samt tankar och idéer om övriga privata projekt och på toppen av detta finns ett otal olästa böcker som bara längtar efter att bli lästa.

En vacker dag...

Eller en dag som idag. Blåsig och ruggig, fast med lite solsken men ändå rätt deppig och tröstlös (jo, det händer alltid efter att jag fått iväg ett gäng jobbansökningar - och tagit emot nejen från alla tidigare ansökningar) och med värk i lederna så tröttnade jag helt enkelt på tejpbitarna och ryckte bort dem. 
Tidigare har jag bloggat om majssoppa och koriandermixen vilken jag fick mersmak av och mixat i omgångar. En dag hade jag för ovanlighetens skull huvudet på skaft och på burkens lock satte jag fast en tejpbit på vilken jag skrivit ned ingredienserna. Mixen är slut sedan länge men tejpbiten sparade jag (i syfte att blogga om det) har alltså suttit på bänken sedan dess.
Gjorde en liten flirt med gremolata* men som bekant föredrar jag koriander hundra gånger före persilja. Och så vart jag pånyttförälskad i rostade hasselnötter så vad annat att göra än att mixa alltsammans.

Hasselnöt- och koriandergremolata
ca 1 dl

50-100 g rostade hasselnötter
färsk koriander, minst 1 kruka
1-2 vitlöksklyftor
1/2 citron (zest och saft)
1 lime (saft)
olivolja
flingsalt

Är hasselnötterna inte redan rostade så gör det i ugnen. Lägg på plåt och rosta i ca 180 grader. Passa noga för ena stunden har de knappt fått färg och nästa är de brända. Ta ut när det fått lite färg men ännu inte bränt vid och låt svalna något innan skalet gnuggas bort. Göres lättast med hjälp av en ren handduk, särskilt för skalet som sitter lite hårdare än det som nästan lossnar av sig själv.
Lägg nötterna i en mixer. Plocka bladen av koriandern och lägg i mixern med nötterna. Tvätta citronen. Riv sedan zesten och pressa ur citronsaften över nötterna och koriandern. Pressa i limesaften. Riv vitlöksklyftan, salta och häll över ett par matskedar god olivolja. Mixa. Klart.
Gott bland annat i majssoppa, på bröd, till pastan och tillsammans med ugnsrostade rotsaker. 

Smaklig spis!

***

* Googles rättstavningsprogram vill f ö skriva remontant istället för gremolata.Och det är ju verkligen ett ord som används flitigt. Nått. Eller ja, förmodligen så bland odlare och trädgårdsälska. Särskilt bland rosälskare.

Grönkål i apelsinsås

Tanken i helgen var att göra stuvad grönkål. Med apelsin. Så insåg jag lite försent att jag inte hade något smör hemma. Tog visst resten då jag nyligen bakade. Fettisdagen närmar ju sig med stormsteg så jag slog till och gjorde släta bullar. De ligger i (tryggt?) förvar i frysen. Så bra gick det med den regimen.
Som tur var hade jag sojagrädde hemma vilket funkade bra det med. Lite vattnigare än en stuvning och liksom kokosmjölken har sojagrädde en tendens att koka torrt om man inte är uppmärksam.

Grönkål i apelsinsås
1-2 port

150-200 g färsk grönkål
1 stor schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 apelsin
olivolja
flingsalt (ev m chipotle)
svartpeppar
2 dl sojagrädde

Skölj och riv grönkålen grovt. Koka i ca 3 minuter. Häll över i durkslag och låt rinna av ordentligt. Hjälp gärna till att pressa ur en del vatten. Häll olivolja i en traktörpanna och lägg i strimlad schalottenlök och riven/finhackad vitlök och låt fräsa en stund. Tvätta apelsinen ordentligt. Riv först av zesten och spar. Skär sedan av skalet och krama ut eventuell apelsinsaft från bitarna över lökfräset. Skär apelsinköttet i tunna skivor eller mindre bitar och lägg åt sidan en stund.
Lägg i grönkålen med lökfräset och stek ett par minuter. Tillsätt apelsinzesten och apelsinbitarna. Rör om. Häll över sojagrädden och rör om. Låt puttra en stund och rör om under tiden. Se till att inte ha för hög värmede. Har du tid så sätt på locket och låt grönkålen gotta till sig en stund på eftervärmen.
Servera med råris/fullkornsris. Räcker till en stor portion eller två små. För två portioner så tillsätt gärna lite kikärter med grönkålen.

Smaklig spis!

*** 

Fredagsmys. Eller nåt.

Bild hittad på och lånad från lekohobby.com/godsvagnar

När jag växte upp hade vi fredagsmys. Eller var det kanske rent av lördagsmys. Jag minns inte riktigt vilken dag i veckan men chansen att det var lördagar som gällde är stor då jag är en av dem som är uppvuxen med lördagsgodis och veckopeng. Två kronor. Två och femtio. Och jisses, efter en tid lyckades jag till och med förhandla till mig fem kronor. Att dåvarande bästis visst fick en femma i veckopeng gjorde förstås saken lättare. Nog för att jag befinner mig "mitt i livet" så kan jag inte påstå att jag är direkt lastgammal men alltså, tänkt så mycket man fick för bara några kronor då (ja, visst låter det nu som att jag är just lastgammal). Och smågodis köptes styckvis. Över disk. Mannen i kiosken där jag bodde hade stort tålamod, och var riktigt bra på huvudräkning, när alla vi barn kom med kronor och ören och skulle köpa en påse "blandat".

"En sån, två sånna, en sån och så ett lejonhuvud och, hur mycket har jag kvar? Då vill jag ha två sånna, en röd och en blå och, hur mycket har jag kvar nu? Åh, då tar jag en kanonkula också"

Snusklubban fick vänta till jag hade en 5:a till veckopeng. Och då kunde jag köpa en pytteliten chipspåse också. Hur som helst. Fredags- och/eller lördagsmyset, vilket är barnfamiljer förbehållet, bestod i att att mamma bakat kladdkaka, grädda våfflor eller snott ihop något annat gott som vi fick äta nere i källaren. Framför tv:n! Jominsann. Inga chips hos oss inte. Mamma och pappa drack kaffe och syrran och jag drack saft eller fick dela på en, håll i hatten, 33 centiliters Zingo. Här gällde millimeterrättvisa. Samma sak om vi t ex köpt godis, vilket var pappas uppgift, att gå ut och handla GT och godis. Ibland hade syrran och jag den stora förmånen att följa med för att ev kunna påverka valet av godis för kvällen i fråga. Det kunde vara en påse Brio eller Polly. Väl där hemma igen delades påsens innehåll upp i fyra högar. En till oss var. Med lika många bitar i. Millimeterrättvisa.

Häromdagen åt jag upp en hel påse ostbågar.
Innan lunch.
Ur led är tiden. 

Men vad gör man inte när en fick gotter med posten. En får offra sig ibland. Ostbågarna med prästost (ostpulver av präsost/havarti/gouda) som skymtar till vänster i bild, under de poppade chipsen, var goda men trots all extra ost så måste jag säga att inget slår OLW's ostbågar. Jag ä l s k a r ostbågar! (tror ostbågar är djävulens påfund åt oss med bristande karaktär). Synd och skam (eller tur) att OLW slutat tillverka de små påsarna. 
Men poppade chips? Strunt samma om de innehåller 40% mindre fett än vanliga chips. Tråkiga med bitter eftersmak är mitt betyg. Dessutom begriper jag mig inte riktigt på hur ordet hälsosam ens kan tryckas på en förpackning innehållande chips. Jorå, chipsen är tydligen friterade i "hälsosam solrosolja". Jag ser inget hälsosamt över huvudtaget med varken chips, poppade som opoppade, eller ostbågar.

Trevligt fredagsmys alla familjer!

 ***

Stekt grönkål och blodapelsin

Grönkålen sjunger på sista versen och har vi tur finns den förhoppningsvis kvar i någon butik i närheten under februari också. Sen får vi väntat till sensommaren och hösten. Alltså gäller det att utnyttja den till max. Jag mixar exempelvis rå grönkål i smoothies, steker den med rödbetor och vita bönor, lagar grönkålsmos av stammarna, gör grönkålspudding eller som idag då jag stekte färsk grönkål tillsammans med lök, vitlök, blodapelsin och matvete.
Om jag inte använder all grönkål färsk/rå så tvättar och river jag den i bitar och förväller snabbt för att sedan stoppa i frysen. Det går alltid att använda den frusna grönkålen till smoothies, soppa liksom puddingar och lådor i ugnen.


Stekt grönkål och blodapelsin
1 port

50-75 g grönkål
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 blodapelsin
1-1 1/2 dl kokt matvete
2 msk olivolja
1 - 2 tsk granatäppelvinäger
flingsalt

Häll olivolja i stekpannan och ställ på plattan. Lägg i grönkålen och med hjälp av händerna vänder och masserar du grönkålen så att oljan tränger in i grönkålens alla skrymslen. Finhacka löken och vitlöken. Fräs med grönkålen. Tillsätt vinägern. Vänd om allting i stekpannan och se upp så inget bränner vid.


Smaklig spis!

***

Tidig morgon i ett iskallt Göteborg

Det sägs att morgostund har guld i mund. Varför vet jag inte men gissar att uttrycket har med soluppgången att göra. Personligen är jag för sovmorgon och är väldigt långsam i starten. Däremot har jag sällan problem att stanna uppe sent på kvällarna. Ibland ända långt inpå nätterna. Mitt magiska klockslag inträffar runt 14-tiden. Oavsett var jag är eller vad jag gör är det som att hjärnan kopplar upp sig då och jag sätter fart.

Hur som helst. För en tid sedan började jag träna i mina mått mätt extremt tidigt på måndag morgnarna. Trots att jag knappt kan se eller koordinera mig själv så är det en f a n t a s t i s k start på dagen. Just på måndagar bjuder även gymmet på frukost också. Bonus. Allt klappat och klart inför en ny dag. En ny vecka.
Nu när jag inte längre är tvångsplacerad, men dock utan lönearbete, har jag börjat träna samma tid även på torsdagar. Visst lockar det att stanna kvar under täcket när kvicksilvret visar -15 ute men hej och hå, vad gör man inte för hälsan. En promenad (jo, cykeln är trasig - igen) på 35 min till gymmet och sen 55 härliga minuter med bästa Caroline, och så följer den lika långa promenaden hem igen. Och vet ni, nu har det hunnit ljusna till att passet är över. Det hade det inte gjort bara för några veckor sedan.
Älskar iskalla och soliga dagar som denna!

***

Konservburkar och Dulce de leche

Så märkligt ändå. Samtidigt som jag upplever det som att livet knappt ens börjat än så fylls huvudet allt mer på med "gamla minnen". Bleknande minnen av f.d. vänner, kraschade relationer,  plugg, resor, konserter...men herre gud, jag hade ju faktiskt ett liv en gång! Vad hände egentligen?

Kunskapskanalens programserie Världen visar ikväll (måndag 21 jan 2013) avsnittet Raviolins världsturné och genast vandrar mina tankar att vandra iväg till konservburkar. Upp ur minnet dök en vän som i princip åt all sin mat ur konservburkar. Så försöker jag dra mig till minnes vad jag själv åt och lagade för mat, exempelvis då jag flyttade hemifrån till min första egna lägenhet. Stapelvara bland konservburkarna var då, tro det eller ej, tonfisk i vatten (ja, jag skäms. jag visste inte bättre då.), majs, tomatkross och såklart ananasringar och mandariner. En och annan soppa på burk slank nog ner men annars var det pulversoppa och Blå Band som gällde. Märkligt när jag tänker på det nu, att jag inte ens tänkte på att koka egen soppa annat än när det handlade om spenatsoppa.
Idag finns i Miss Meisters skafferi nästan alltid en eller ett par konservburkar innehållande kokosmjölk och tomater, hela som krossade. Det sistnämnda är dock något jag så att säga återupptagit. Under många år kom inte en konserverad tomat över min tröskel. I övrigt är det krasst med just konserver.

En sak jag lärde mig tidigt var att akta mig för skadade konservburkar. Det betydde att innehållet kunde vara dåligt. Om det har med Bisfenol eller andra kemikalier att göra vet jag inte men jag lärde mig också att aldrig lämna kvar mat i en öppnad konserv. Således häller jag än idag alltid över det eventuellt kvarvarande innehållet i glasskål eller plastburk vilken jag sen förvarar i kylen.

Vad som då förbryllar mig är vad som händer när man kokar sin egna Dulce de leche? Det känns som rena höjden för avfällning av kemikalier där inne i burken. Mitt första och hittills enda försök (gjort den 18 jan 2012) blev inte vad jag hade hoppats på. Etiketterna lossnade fort från burken i det kokande vattnet men gissar att jag i all hast roffat åt mig en burk osötad kondenserad mjölk. Det hade med andra ord inte hjälpt hur länge jag än kokat den eftersom det är sockret som bidrar till att den tjocknar.

Hur som helst, kom ihåg att återvinna konservburkarna! De är gjorda av bl a aluminium och bauxit, vilket aluminium utvinns från, är en bristvara. Fördelen med att återvinna metaller, särskilt aluminium som är en så kallad kretsloppsmetall, är att de går att återanvända om, och om, och om, och om, och om, och om, och om igen. Och igen, och igen, och igen...

***

Stekt polenta och grönsaker

Om du som jag driver ett enpersonhushåll och oftast lagar mer mat än bara en portion så får en vara uppfinningsrik och gilla rester. Till exempel när jag kokar polenta så blir det alltid två eller fler portioner. Oavsett konsistens häller jag upp på fat och smetar ut det som blir över. Låter svalna en stund och ställer sedan in i kylen. Perfekt att steka till lunch nästa dag. 

Recept till polenta finns här och göres till fördel dagen innan polentan ska stekas. Och dessutom, om den redan från början ska stekas går det lättare med en tjockare och lite stabbigare polentagröt än den krämiga och lösa varianten, vilken jag för övrigt tycker är godare att äta.
Ta fram den kalla polentan och skär i önskvärda bitar; fyrkanter, trianglar, stavar.
Hetta upp olivolja i en stekpanna och stek polentan. Beroende på tjocklek både på själva gröten och formen som stelnat kan det variera om polentan låter sig stekas hel eller ej så var vaksam.
Servera tillsammans med grönsallad/tomatsallad och en avocado.
Den kokta och kylda polentan håller sig väl ett par dagar i kylen så en slipper äta polenta flera dagar på raken.

Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 sept 2012

En tickande bomb med existentiell ångest

Jag hänger inte med så bra i jordelivet längre. Känner att jag inte riktigt hör hemma här. Jag förstår inte världen. Förstår inte människorna som ivrar efter att inte bara upprätthålla klyftorna utan även öka avståndet mellan fattiga och rika. Tror jag lider av kraftig existentiell ångest. Samtidigt som en extrem frustration gör att jag går omkring som en tickande bomb, utan tidsinställning.

Arbetslösheten har blivit ett kroniskt tillstånd och med det följer en allt mer ansträngd ekonomi. Jag avskyr att behöva säga nej till allt vad socialt liv heter. Allt börjar bli så slitet och trasigt omkring mig och när jag nu får tillfälle att socialisera mig så får jag ångest och mår illa. Känner mig smutsig och oduglig som aldrig förr. Och det trots att jag tvättar mig varje dag - oavsett vad H. Balif i arbetsmarknadsutskottet säger.
Det är allt svårt att hålla skenet uppe. Det är förvisso inget nytt att jag mår pest så här mitt i vintern. Avskyr nyår. Denna tid på året är oftast som allra tyngst och inte helt ovanligt tvivlar jag på både mig själv och omvärlden. Det har hänt förr. Faktum är att det bara blir tyngre för varje år som går. Mentalt. Älskar annars iskalla vinterdagar med klarblå himmel och sol.

Varje gång jag fått jobb, oavsett det är för fem månader, en dag, fyra dagar eller tre månader, så slår förhoppningar om fortsatt jobb i taket. Och för varje gång blir fallet hårdare och insikten om verkligheten som är mer krass än tidigare är så smärtsam att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv. 

Förra året fick jag, på grund av andras mycket olyckliga omständigheter, chans att arbeta en tid för en (låg) lön och uppnådde därmed ett så kallat nytt arbetsvillkor hos a-kassan. I praktiken innebär det att jag idag inte längre behöver tvångsarbeta inom fas 3:s alla regler och förordningar men är lik förjolat utan lönearbete.

På bilderna ovan syns Jamie Olivers mattidning Jamie Magazine (2012 #28 The Italian Issue) och den allra godaste morots- och apelsinjuicen! Det minsann, är lyx utöver det vanliga. Som om endast till låns, en fläkt av livet eller rent av en dröm, var de tu mitt tågsällskap på en av alla resor jag gjorde med X2000 förra året (vilka även dem känns som blott en dröm). Frågan är bara var en kan hitta Lambda i Göteborg.

***

Sötpotatiscurry med grönkål och kikärter

Då och då skriver jag lite om varför jag slutade äta djur. Ja, jag skriver djur. Kött är tydligen inte tillräcklig förklaring då i princip alla ställer då följdfrågan, eller snarare påstår att jag väl ändå äter fisk. Kött är tydligen bara rött kött från däggdjur. Utöver kött finns tydligen fisk och fågel. I min värld är dock både fisk och fågel även det kött, liksom skaldjur (som blötdjur, kräftdjur och tagghudingar). Under ett par år höll jag mig dessutom till strikt vegankost men lyckades aldrig riktigt komma överens med varken den osötade eller den vaniljsötade sojamjölken och definitivt inte det vegetabiliska fettet utöver rena oljor. Jag blev också äcklad över alla produkter som efterliknar den mat karnivorer äter. Men jag jobbar på det och försöker så att säga "fasa ut" mig själv från de sista mejeriprodukterna jag fortfarande äter av som t ex keso och smör och sist men inte minst (kanske ens aldrig) kommer jag till äggen.

De få gånger jag äter på annan plats än hemma eller av egen tillredd matlåda ses detta oftast som ett oerhört stort problem och alternativen är ofta pasta-ägg-och-mejeriproduktstinna och knappast så näringsrik en vegetarian behöver.
Inte föga förvånande. Särskilt med tanke på det enorma matintresse som råder. Vi drunknar nästan i matlagningsprogram i radio och tv. Det finns knappt en kvinna eller man i detta land som inte leker stjärnkock där hemma vid spisen. Restauranger har fullt upp med diverse skummande, fluffande, puffande och sous-videande ändå är maten så konservativ och enkelspårig. Jag är varken nutritionist, dietist, kock, kallskänka eller ens aspirant på endera nyss nämnda yrken, men gör så gott jag kan att konstruera näringsriktiga måltider på vegetariskt vis. Att inte fler kockar och professionellt matkunniga ägnar sig åt vegetarisk matlagning och seriös måltidskomponering är för mig en gåta.

Well, det var bara några måndagsfunderingar så här en kall januaridag. Receptet nedan är inspirerat av ett som finns i en av mina klippor när det kommer till kosthållning, Maten som stärker ditt immunförsvar, av Kirsten Hartvig. Till exempel så är spenat och broccoli utbytt mot grönkål. Kikärter är tillagda och löken blev både halv och gul  istället för hel och röd och mängden skiljer sig något från dem angivna i boken. 

Sötpotatiscurry med grönkål och kikärter
3-4 port

olivolja
1 tsk bruna och vita senapstfrön
1/2 gul lök
1 röd chili
1 tsk currypulver
1 stor sötpotatis, skalad och skuren i bitar
1 liten majskolv
250 g färsk grönkål 
300 g kokta kikärter
1/2 pressad citron (lr 1 pressad lime) 
1 burk kokosmjölk (400 ml)
flingsalt och svartpeppar efter smak

Skala och skär sötpotatisen i bitar. Skölj och repa grönkålen. Skär stammarna i småbitar och hacka de rivna grönkålsbladen grovt. Skär majskornen av kolven. Finhacka löken och den röda chilin. Hetta upp olivolja i en traktörpanna och lägg i senapsfrön och curry. Rör om och fräs tills senapsfröna börjar "poppa" och lägg då i löken och chilin. Fräs ett par minuter och lägg sedan i sötpotatis, majs och grönkål. Låt fräsa ytterligare några minuter. Häll i de kokta kikärterna, pressa över citron (eller ev lime om du inte har citron) och rör i kokosmjölken. Låt sjuda 10-15 minuter under lock, tills grönsakerna är mjuka. Smaka av med salt och peppar och garnera med färsk koriander. Servera med ris.

Smaklig spis!

***

Spröda chokladkakor

Jag älskar småkakor. Bortsett från en alldeles nygräddad kanelbulle är nog småkakor min största sötsakslast. Har i princip hållit mitt löfte jag gav mig själv för en del år sedan om att inte äta smågodis. Jag hade sett för många barn och vuxna stoppa fingrar i lösgodislådorna. Precis innan jag slutade plocka själv såg jag ett par barn ta en godis, stoppa den i munnen, och sen - efter tillsägelse från anhörig - STOPPA TILLBAKA godisbiten i lådan. A l d r i g  m e r a  s m å g o d i s. Superlätt löfte att hålla. Bilden på näthinnan av en salivtäckt Ferraribil gör susen. Däremot har jag ätit både Panda-lakrits och Kina Gul i påse vid ett par tillfällen. Och en del praliner har inhandlats hos Flickorna Kanold och Berzelii Choklad. Ni vet förresten att de flyttat från Berzeliigatan till Korsgatan och huserar numer inne i Almedals. På övervåningen.

Däremot inte sagt att jag inte har problem vad gäller sötsaker. Jag rör nämligen allt som ofta ihop en kaksmet. Inte helt otippat höftar jag oftast med ingredienserna men vanligtvis utgår jag från ett gammalt hederligt recept på drömmar. Smör, olja, socker, smaksättning och vetemjöl. Hjorthornssaltet utesluter jag för det mesta, såvida det inte är just vanliga drömmar som ska bakas. Resultatet varierar. Har fler foton än vad jag skrivit ner ingredienser till och ett således rätt värdelöst bloggmaterial. Men ibland, om uttrycket tillåts, har jag alla chips i påsen.

Spröda chokladkakor
ca 20 st

50 g smör, KRAV
0,5 dl olja, neutral, eko
1 dl mörkt muscovadosocker, Fairtrade
1 krm Bourbon vaniljpulver, KRAV
1 nypa salt
2 msk kakao, KRAV
2,5-3 dl vetemjöl

Låt smöret bli rumsvarmt och rör sedan ihop med olja och socker. Tillsätt vaniljpulver, salt och kakao och fortsätt rör. Själv använder jag en gaffel att mosa, blanda och röra med men såklart går det lika bra med elvisp och ett par degkrokar. Mängden mjöl kan variera något för mig beroende på att jag sällan är millimeternoga med exakt mängd. Det kan bli 54 g smör och "resten av oljan i flaskan" och då tar jag såpass mycket mjöl att jag anser smeten är lagom fast och "torr" men ändå inte för hård att rulla kulor av.
Ta en rågad tesked-stor klick i handen och rulla lätt till boll. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt. Tryck sedan till dem lätt med en gaffel. Grädda i 160 grader 8-10 minuter.

Smaklig fika!

***

Blomkål- och tomatröra till snittar

Trots att jag lagat mat nästan dagligen i över 20 år så är jag riktigt usel på presentation och portionsuppläggning på tallrik. Jag äter till nittionio procent ensam hemma eller ur en lunchlåda så det blir oftast bara att lägga maten på tallriken direkt från kastrullen och stekpannan. Visst händer det att jag försöker "piffa till" tallriken ibland, inte minst efter jag började matblogga för fotograferingen skull, men inte så ofta som jag kanske borde. Och lika eländig som jag är på presentation, lika illa är det när det kommer till snittar och diverse plockmat och tilltugg. Ibland gör jag dock ett försök. Den vegetariska röran nedan åt jag på rågkex från Göteborgs Utvalda och små runda skivor pumpernickel.

Blomkål- och tomatröra till snittar
ca 2 dl

150 g blomkål
3 st soltorkade tomater (i olja)
1/2 moget päron
2 msk olja (t ex av den där tomaterna ligger i)
1 msk pressad citron
flinsalt
färsk koriander till garnering

Skär blomkålen i bitar. Hacka den soltorkade tomaten grovt och mixa med blomkålen med en mixerstav eller i en mixer. Mixa även i päronbitarna. Tillsätt olja lite i taget så att röran inte blir för lös. Smaka av med salt och ev lite svartpeppar. Använd två matskedar till hjälp för att forma "klickarna" och lägg på rågkex, dinkelkex eller pumernickel. Garnera med färsk koriander.

Smaklig spis!

***

Krämig polenta med tomatsås och trattkantareller

Det är förvisso inte svampsäsong nu men tänker ändå bjuda er på stekta trattkantareller. Bland annat. Huvudrätten i dagens inlägg är något mindre framträdande än svamp men ack så god och användbar. I augusti förra året då jag var i Stockholm fick jag smaka på den bästa polentan någonsin hos Annika. Jag tar tillbaka (nästan) allt ont jag tidigare kastat ur mig vad gäller polenta. SMASKENS recept jag länkat till är för grillad polenta men vi åt en riktigt krämig variant av den. Gissa om jag ätit polenta i omgångar sedan dess.
Första gången blev den lite för stabbig. Passade dock väldigt bra till att grilla dagen efter. Jag har ätit polenta med bland annat het tomatsås, freestajlad från besöket hos Annika, med riven zucchini och belugalinser och med stekt svamp.

Annika använde en vansinnigt god parmesan i polentan - Parmigiano Vacche Rosse - en ost jag tyvärr inte hittat någonstans här i Göteborg. Som namnet avslöjar är den osten gjord på mjölk från från röda kossor, vilket tydligen är ovanligt när det kommer till mjölk och ost. I en av alla ostbutiker där jag letade efter dito föll valet på en pikant Pecorino sardo istället för vanlig parmesan. Med den i blev det en pecorinopolenta som hetter duga.
Då min mobil inte är fullt så pålitlig och smidig som jag skulle kunna önska så följer jag inte riktigt med i vad som händer på nätet under tiden jag är ute på vift. Tydligen missar jag en del och jag bara älskar ostdiskussionen som uppenbarligen pågick då jag åt och njöt av maten Annika bjöd på när det begav sig. 

Krämig pecorinopolenta
4 port

2,5 dl polenta (200g)
1,5 liter grönsaksbuljong
1 msk örter (t ex oregano, salvia, mejram, körvel/dragon)
2 msk smör
1 1/2 dl finriven Pecorino sardo
ev svartpeppar och lite salt

Koka upp vatten till buljongen. Är du som jag, och inte så haj på polenta, kan du använda två kastruller. En för buljongen och en för själva polentan. Jag är nämligen osäker på de rätta proportionerna för att få den konsistens jag vill ha. Med två kastruller har jag hela tiden mer varmt vatten/buljong att fylla på med, ungefär som när jag kokar risotto, om polentan tjocknar för fort. Detta för att inte riskera det omvända och polentan bara blir en lös och vattnig gröt.
Låt polentan koka upp och puttra ett par minuter. Rör om då och då. Rör i kryddorna. Dra sen kastrullen av plattan och låt svälla färdigt. Var uppmärksam på att den inte blir för tjock (såvida du inte ska breda ut den och låta svalna för att senare grilla den). Tillsätt i så fall mer buljong och rör om ordentligt. Ställ tillbaka på varm platta och tillsätt smör och den fint rivna osten. Rör om och servera omgående.

Het tomatsås
3-4 port

3 små schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1/2-1 röd chili (beroende på chilitolerans)
1/2 gul zucchini (ca 200-250g)
2 msk olivolja
1 liten burk Mutti tomatkross (210g)
10-15 cocktailtomater
en skvätt vitt vin
1 tsk oregano
1 tsk timjan
flingsalt
svartpeppar

Skala och finhacka schalottenlöken och vitlöken. Ta bort kärnor och de vita innerväggarna i chilin och hacka fint. Värm olivolja i en kastrull och fräs löken och cilin på medelvärme. Tvätta och tärna den gula zucchinin och tillsätt i lök- och chilifräset. Se till att det inte blir för torrt i kastrullen och häll i de krossade tomaterna, en skvätt vitt vin och torkade örter. Tvätta och dela de färska cocktailtomaterna i halvor och lägg i den puttrande tomatsåsen. Låt tomatsåsen få tid snarare än att hasta iväg. Den vinner på att få stå på eftervärme och dra till sig alla smaker. Kan med fördel värmas på igen vid servering. Smaka av med salt och peppar. Servera till krämig pecorinopolenta.

Stekta trattkantareller

trattkantareller
smör
salt
svartpeppar
ev små färska tomater av blandade sorter

Rensa och putsa svampen ordentligt, för det är inte alltid man vill äta det som lurar i trattkantarellernas skrymslen och gömmor! Torrstek svampen först så vätskan dunstar lite och lägg sedan i en klick smör och fortsätt stek svampen några minuter. Smaksätt med salt och svartpeppar. Vill du så skär upp några små tomater av varierande färg och sort och stek med svampen nån minut på slutet. Servera tillsammans med den krämiga pecorinopolentan.


Smaklig spis!

***

Internationella året för quinoa

Tro det eller ej men solen finns där någonstans

Som ni vet finns det särskilda dagar för det mesta som t ex FN-dagen, Internationella kvinnodagen, Menlösa barns dag, Internationella dagen för mänskliga rättigheter och så är de alla "konsumtionsdagar" som stundande Tulpanens dag, Nutelladagen, Alla hjärtans dag och ja till och med kanelbullen har en egen dag. Så finns det hela år som tillägnas olika frågor, kultur, mat osv. År 2010 var internationella året för biologisk mångfald, 2008 vigdes bland annat åt internationella året för sanitet. År tjugohundratretton har utsätts till internationella året för quinoa (svensk version). Det var på tiden. Quinoa är ett utmärkt sädesslag, eller snarare en ört, som är full av proteiner, mineraler och vitaminer. Har ni inte testat än är det hög tid att göra det i år. Är du en hejare på spanska finns den officiella webbsidan här (vilken tyvärr är dåligt översatt till engelska).

Så, vad passar väl bättre än att bjuda på en snabb quinoalunch idag. I ett försök att efterlikna Ann-Louises quinoasallad hon hade med till picknicken förra sommaren (jo, trots att jag slarvat med dokumenteringen av den så finns andra som uppfyllt sitt jobb som goda matbloggare och med både bild och ord delat med sig av den otroligt goda eftermiddagen vi hade) blev det såhär:

Bild som visar annan variant av lunchmat
än den receptet nedanbeskriver

Syrlig quinoasallad med belugalinser
4 port

3 dl röd quinoa
1,5-2 dl belugalinser
1 stor zucchini
1/2 purjolök
1 citron
en näve färsk dill
olivolja
flingsalt
svartpeppar

Koka både quinoan och linserna, separat, enligt förpackningarna. Tvätta och riv zucchinin grovt. Tvätta även purjolöken, strimla den grovt och fräs sedan i olivolja. Tvätta citronen ordentligt och riv av skalet. Använd en stor bunke att blanda de varma och färdigkokta ingredienserna i.
Vad gäller zucchinin går den att använda både rå eller stekt. Tänk på att den som rå blir rätt vattnig så krama försiktigt ur vätska och låt den rivna zucchinin rinna av innan den tillsätts med övriga ingredienser. Eller så steks den lätt tillsammans med purjolöken.
Smaksätt salladen med olivolja, det rivna citronskalet, salt och svartpeppar. Pressa också över saften från en halv citron. Vänd till sist i den färska dillen. Låt stå och dra en stund. Lika god ljummen som kall och passar utmärkt som lunchmat en solig dag på jobbet.

i väntan på att lunchen ska tina

Miss Meister's mat har fler recept med quinoa. Nedan följer några förslag: 
Kokta grönsaker med groddar och quinoa
Rostad paprika och quinoa
Sallad på blomkål, aubergine, berglinser och röd quinoa
Fyllda filodegsformar med quinoa, kikärter och spenat


Smaklig spis!

***

Varm rödkålssallad

Då är 2013 års sju första dagar snart till ända. Det är ingen idé att tugga på som en rosa batteristinn kanin om hur jag ogillar denna tiden på året. Av tusen och en anledningar. Vissa år värre, andra bättre. I slutet av 1990-talet då jag pluggade på Pedagogen var det något som hände med mig som jag inte riktigt varit med om tidigare. Jag började gråta i tid och otid. En dag då jag fick en panikattack var jag tacksam en vän var med och kunde hjälpa mig. Jag tappade liksom andan och kunde inte fortstätta nerför stigen från utkikstornet som vi nyss lämnat. Sakta och (o)säkert satte jag ena foten framför den andra, med vännens stöd under armen, och tillsammans tog vi oss ner. Och så smått fick jag tillbaka normal andning igen. Sedan dess har livet inte varit sig likt.

Att livet går upp och ner är självklart. Att en i livet möter både med- och motgångar är kanske inte helt oväntat. När motgångarna bara staplar sig och medgången lyser med sin frånvaro händer det titt som tätt att jag får svårt att andas. Tårarna går inte längre att hålla tillbaka och dämningarna brister. Jag har lärt mig mycket under året men jag lär mig aldrig hur grym, förnedrande och omyndigförklarade arbetslösheten i dagens iskalla Sverige är. Aldrig.

Så med 751 kronor och 84 öre på kontot ska jag nu ta mig igenom januari. En vecka har gått och hittills har jag köpt en mjölk. Det kommer med andra ord bli "gammal skåpmat" en tid framöver. Tur för er att jag har ca 100 inlägg i draft här i bloggen. Klassisk rödkål i all ära men den är god rå i sallader, som coleslaw, som stekt till lunch eller i varm rödkålssallad som idag.

Varm rödkålssallad
1-2 port

250 g rödkål
en näve (10-15 st) brytärtor/sockerärtor
olivolja
2 msk granatäppelsirap
1 msk soja
ev lite salt (smaka av först då sojan är salt)
Chili Explosion (eller annan chilikrydda av eget val) efter smak
1 apelsin
1 blodapelsin

Strimla rödkålen och stek långsamt på medelvärme. Se till att inte bränna. Slå ev på lite vatten. När kålen börjar bli lite mjuk så häll över granatäppelsirap och soja. Fortsätt stek på låg/medelvärme. Skölj och skär ärtskidorna på mitten. Blanda i rödkålen. Krydda efter smak. Skär skalet av apelsinerna och skär dem i skivor/bitar och blanda i den varma rödkålssalladen alldeles på slutet. Stäng av plattan men låt stekpannan stå kvar en stund på eftervärmen innan den serveras.


Smaklig spis!

***