Trevlig valborg!

Sitter och tittar på bilder tagna vid den här tiden förra året. Min odlingslott är ett utmärkt motiv att jämföra hur årstiderna varierar från år till år. Förra året var till exempel mycket varmare under april då blommorna var både fler och längre komna än hittills i år. För trots att solen tittar fram en del mellan molnen är det iskalla vindar som sveper omkring. Hoppas alla som ska spendera dagen och kvällen utomhus tar på mössa, halsduk och vantar.

Själv stannar jag inomhus, tar mig ett glas bubbel och läser om vad för trevliga finska valborgsvanor det finns. Lite sent påtänkt idag (bra att spara för kommande tillfälle) är den finska valborgsdrycken Sima som Pickipicki blandat till med både citron och apelsin. Verkar riktigt god. Dessutom ska det ätas flottyrringar/munkar/struvor av något slag som till exempel dessa "fågelbon" som Hovkonditorn gjort. Som om inte det var nog måste jag också få tipsa om hennes Kokos- och bananmunkar. Vill man hellre pyssla än hålla på med mat och fika har Kristiina bloggat om hur du enkelt gör din egen vappuviuhka. Såg förresten en liten tjej då jag var på väg hem från träningen i eftermiddags som höll en till synes nygjord vappuviuhka i högsta hugg. Dock i rosa och vit. Hade aldrig kopplat vad det var om jag inte läst Megane tidigare.

Skål på er!

Snabb tomatsås med ramslök

Som vanligt har jag storslagna idéer i köket men av någon anledning hinner jag bli vrålhungrig innan jag ens börjat förbereda och måste istället laga någonting som går riktigt fort. I helgen blev det en snabbvariant av en stroganoffsås. Ja ni vet, Biff Stroganoff blev Korv Stroganoff, blev Sojakorv Stroganoff och har man ingen sojakorv kan det bli bön och/eller lins Stroganoff. Jorå. Det är så vi gör, vi som lagar mat. Vi inspireras, härmas, gör ungefär detsamma, byter ut ett par ingredienser och så vidare. Vem kom egentligen först, hönan eller ägget.

Stroganoffsås
1 port

1 schalottenlök
2 tomater
1 tsk honungsdijon
2 msk tomatpuré
1 tsk tomatvinäger
flingsalt
svartpeppar
paprikapulver
1-2 tsk torkad ramslök
1 dl havregrädde
ev 1 sojakorv

Skala och finhacka löken. Tvätta och hacka tomaterna. Hetta upp olja i en stekpanna och fräs först löken. Tillsätt sedan tomaterna och låt puttra någon minut. Rör sedan i dijonsenap, tomatpuré och tomatvinäger. Krydda med svartpeppar, paprikapulver och salt. Tillsätt havregrädden och ev en skivad sojakorv eller en dl kokta kikärter/linser. Ramslöken är väldigt flyktig i sin smak som torkad (finns dessvärre ingen färsk att få tag på nu) så därför ska den inte i såsen förrän alldeles på slutet och precis innan den ska ätas.
Servera med en skiva bröd och en sallad.

Smaklig spis!

***

Unga mästerkockar rockar

Bild hämtad från TV8

Har just tittat på finalen av Junior Masterchef Australia. Serien är från 2010 (och troligtvis repriserad här nu) så jag har fått hålla mig ifrån allt vad googlande heter för att inte råka klicka mig fram till avslöjandet om vinnaren. Det är inte utan beundran jag följt dessa barn laga mat. Nivån de håller är en annan inte ens i närheten av. Flera tusentals barn sökte och precis som i de andra Masterchef-programmen gick till slut endast 12 av dem vidare. Dock har programmet ett lite annat upplägg än vad de vuxna har. Ingen åkte till exempel ut de första programmen utan alla fick vara med och laga mer mat. Däremot använde de sig av ett poängsystem där ettan fick 6 poäng, tvåan 4 poäng och trean 2poäng. Resten fick varsitt poäng. Sen åkte fyra ut på en gång och poängen nollställdes vid ett par tillfällen. Av de tolv tävlande möttes till slut Isabella och Jack och slogs om titeln Australias first junior mastercef.

Grattis Isabella! 

Den yngsta deltagaren var 9 år! Nio år. Själv fick jag nog inte ens hålla kockkniven i handen i den åldern. Dock minns jag att jag ofta stod vid köksbänken och tittade på när mamma lagade mat och bakade. Jag såg henne flinkt slipa filékniven och ta sig an den för dagen inhandlade färska fisken. Jag såg henne ta ut innankråmet ur kycklingar (jo, det var före den tiden de lade allt i en liten behändig påse i "magen" på kycklingen) och putsningen av en (ko)lever. Och jag minns då hon nere på golvet med hammaren i högsta hugg försökte få isär kalkonen som visst inte fick plats i ugnen.
Jag tittade på när hon skållade och skalade mandlar, vispde ihop sockerkakor, blandade knådade, rullade och bakade ut otaliga småkakor av allehanda slag.
Jag fick vända lördagarnas fiskfileer i ägg och ströbröd innan hon stekte dem. Jag bakad några egna pepparkakor men glaserade mest, fick hälla mjöl i bulldegen som gick i den orange Assistenten. En hel del potatis har jag skalat och tro det eller ej, trots att jag aldrig gillat räkor, så har jag skalat oändligt många räkor i mina dagar. Särskilt då det vankades fest där hemma.

Kanske var det i trean, fyran eller så vi hade hemkunskap i skolan för första gången. Då gjorde vi saftsås, bakade citronmuffins och ja, jag minns inte så mycket mer. På högstadiet fick vi laga mer mat men där ingick annat som t ex att bädda en säng, styka en skjorta och så vidare. 

Tillbaka till matlagningen och aldrig någonsin var jag i närheten av vad dessa unga australienska mästerkockar presterar. Inte ens idag. Det är sannolikt annorlunda med dagens unga, inte bara de australienska barnen, då kockyrket fått stjärnstatus. Inte minst sedan slutet av 1990-talet och det tog riktig fart i början av 2000-talet. Inte heller lär det mattas av. Vi kan se matlagningsprogram i varenda tv-kanal. Högt och lågt. Professionella och amatörer, om vartannat. Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen och jag överdriver nog inte om jag säger en kan se matlagningsprogram på TV hela långa dagen. På alla möjliga olika kanaler.
Jag minns att kocken Pelle Johansson för en del år sedan tog med sig sina barn in i tv-köket och mycket har nog hänt i barn-kock-världen sedan dess. Gissar att dagens barn-kokböcker ser annorlunda ut än min första: Linus bakar och lagar (Prisma, 1980) av Christina Björk och Lena Andersson.

 

Sannolikt mycket annorlunda från allt vad de junior masterchefs, och många unga med dem, lär sig idag för att uppnå så fantastiska och i mina ögon nära på osannolika matlagningstekniker, matidéer och matpresentationer under programmets gång. Kan inte smälta att vinnaren bara var 12 år och fram till förra veckan fanns även 9-åringen med och tävlade om finalplats.
Nu när jag torkat lyckotårarna efter programmet är det dags att ta tag i kikärtskokningen. Det är väl ungefär där min matlagningsnivå ligger. Kanske dags att kika i Linus bakar och lagar igen och se om där finns något mer avancerat att ta mig an

Trevlig matlagningssöndag!

***

Tips från coachen och mögel i köket

Köksskurande med stil

Hur är det egentligen med hygienen där hemma i våra kök? Visst tvättas händerna ordentligt och grönsakerna sköljes? Inte minst diskas väl skärbrädorna ordentligt. Särskilt av dem som tillagar djur. Men hur är det där med att torka ur skafferiet, kylskåpet och tvätta fläkten så vidare? Eller är det bara gamla husmorssysslor ingen ägnar sig åt längre? I min förra lägenhet fick jag vid ett tillfälle besök av mjölbaggar. Sedan dess är jag extra noga vad gäller just skafferiet. Mjölbaggar får man förvisso inte på grund av orenligheten i skafferiet utan kommer helt enkelt hem genom mjölpåsen från affären. Men tanken på och obehaget av att ha kryp i maten är så stark att jag hellre torkar och städar en gång för mycket än att något läskigt skulle frodas.

Nu har det ändå hänt. Inte djur men väl mögel. Och inte heller bland specerierna utan bland ugnsformar, bakbunkar, våffeljärn och plastburkar. Jorå. Det har vuxit till sig i vinter.

Köksskåpet under diskbänken

Upptäckte det nyligen då jag bara skulle torka bort fläckar på köksskåpen närmast spisen. Så upptäckte jag mer och mer fläckar. Det finns nämligen ingen fläkt i köket men väl en ventil. Tror lägenheten har så kallad självdragsventilation och den lilla luckans vinkling kan ändras med hjälp av kedjan (som sitter fast i luckan) som hänger ner en bit på väggen. Då och då behöver där kladdigt damm rensas bort liksom väggarna som efter en tid blir täckta av ett tunt fettlager från matlagningen.Det slutade inte bättre än att det blev storstädning i Miss Meisters kök. Till och med lätt gula taket blev torkat.

Dock verkade fastighetsvärden inte särskilt angelägen om att eventuellt åtgärda något som framkallat möglet i köket. "Du får torka bort det så det inte blir värre" fick jag till svar. Eh, jo. Såklart. Inte bara torka bort utan skrubba, gnugga och skura i omgångar minsann. Urk.
Att jag är allergisk mot kvalster är inget nytt, liksom mot gräs- och gråbopollen (vilket jag varit i princip hela livet), men mysteriet med den kliande näsan som alltid sällskapar mig då jag hänger vid köksbänken återstår. 

Tips från coachen: Har du spenderat timmar med att själv måla på den franska manikyren på dina naglar så håll dig borta från köket åtminstone ett dygn. Annars är jobbet med naglarna som ogjort.
Nä, inte ens gummihandskar hjälper för storstäd.

Trevlig helg!

***

Kinakål och belugalinser med asiatisk touch

Kinakål och jag går väldigt bra ihop. Sanningen är den att jag är uppvuxen på kinakål. Eller ja, inte enbart men kinakål var sallaten som gällde hemma. Rå. Skuren i breda strimlor och blandad med främst tomat och gurka. Ibland lyxade vi till det och rörde ihop en Rhode Islandsås (vilket jag än idag inte vet exakt vilka ingredienser ingick annat än gräddfil och ketchup. Typ. Men gissar mamma hade några fler smakknep i skjortärmen att dra fram) och klickade över salladen.
Jag har alltid haft svårt för beska saker och trots att jag idag kan tugga i mig isbergssallat om jag bjuds på det, är det inget jag själv skulle köpa. Så kinakålen och jag är fortfarande kompisar. Dock tillagar jag hellre kinakålen idag och äter den sällan kall.

För en tid sedan gjorde jag Sticky aubergine igen och fick lite marinad/sås över. Perfekt att smaksätta t ex grönskakswok eller pasta med. Själv använde jag den till just kinakål, ett par dagar senare då det var bråttom att få klart maten. Tack och lov hade jag även färdigkokta belugalinser i kylen. Jo, för som vanligt kokar jag bönor och linser i större mängd som jag sedan portionerar ut i burkar som jag lägger i frysen eller som den här gången lämnat kvar i en skål i kylen. Dock gäller det att äta upp hyfsat fort då de möglar lätt. Håller några dagar i alla fall.


Kinakål och belugalinser med asiatisk touch
1 port

4 stora blad kinakål
1 schalottenlök
80 g belugalinser (kokta)
rapsolja
1/2-3/4 dl marinad/sås
färsk koriander

Förutsatt det finns marinad över från tidigare så använd den. Annars går det bra att göra ny. Halvera receptet eller använd till fler rätter/portioner.
Ta av blad från kinakålshuvudet och skölj. Skär i breda strimlor. Skala och finstrimla löken. Fräs i upphettad olja. Tillsätt kinakålen. Ta de tjockare vita strimlorna först och låt fräsa en liten stund innan resten av kinakålen åker ner i stekpannan.
Blanda i belugalinserna och rör ner marinaden. Beroende på hur den smakar behövs förmodligen varken salt eller peppar men det är alltid bra att smaka av innan allt är klart. Kanske behövs en skvätt citron eller så.
Avsluta med en stor knippe grovhackad färsk koriander.
Servera med risnudlar, glasnudlar eller vanlig fullkornspasta.

Smaklig spis!

***

Bönor med sjökorall och citrondressing

Så vad blev det då av sjökorallen? Tänkte först göra en ljummen potatissallad med citron och dill. Men nästa utmaning var att endast använda råvaror och ingredienser som fanns hemma. Då ingen vanlig potatis fanns i skafferiet men väl en stackars sötpotatis fick matidén ändras. Hjärnan jobbade på och fick ännu ett infall. Att ugnsbaka den endaste lilla citron jag hade och sen göra den godaste citrondressingen. Varför jag nu skulle ge mig på att göra något sådan jag aldrig gjort tidigare, med bara en citron hemma övergår mitt förstånd. Alltså inga marginaler om något skulle gå snett. Ingen mer citron att göra nytt med.
Vad händer?

Citronen exploderar naturligtvis i ugnen. Ljudet påminde om en kran som varit avstängd ett tag och sen när man sätter på vattnet så är det som ett tryck och vattnet liksom hackar fram innan strålen strilar i jämn takt och jag trodde först det kom från grannens kök. Men så kom det fräsande ljudet av citronsaft och citronkött som klistrat sig fast på ugnens alla väggar och galler.

Hrm. Nu skulle det inte bli någon ugnsbakad sötpotatis heller. Men vad blev det till slut då? Eller fick jag gå hungrig resten av dagen tro. Räddningen blev till slut ett paket stora vita bönor. Jorå. Med det här receptet i bakhuvudet blev det lite av en modifierad version eller ny om man hellre vill det.

Bönor med sjökorall och citrondressing
1 port

40 g sjökorall
200 g stora vita bönor
1/2 dl strimlad purjolök
olivolja
flingsalt
svartpeppar

CITRONDRESSING
1 citron
1/2-1 dl olivolja
1 tsk tomatvinäger
svartpeppar
flingsalt 
dragon

Ugnsbaka citronen hel i 150-175 grader tills den är mjuk. Ca 30 min. Ta ut och låt svalna lite innan den skärs itu. Pressa ut saften och gröp ur det mjuka citronköttet. Ta bort eventuella kärnor. Går det så skär av det yttersta gula skalet som finhackas och blandas med resten av ingredienserna. Vispa ner olivolja i citronen och tillsätt också en skvätt tomatvinäger. Smaka av med salt och svartpeppar. Tänk på att sjökorallen är väldigt salt så ta det lite varligt med saltet.

Under tiden citronen är i ugnen så skölj de stora vita bönorna och låt rinna av ordentligt. Skölj också purjolöken och strimla grovt. Fräs den lätt i olivolja. Ställ åt sidan. Blanda bönorna med citrondressingen  och vänd i de lite svalnade stekta purjolöken. Koka sjökorallen en kort minut i osaltat vatten. Låt sedan vattnet rinna av ordentligt innan sjökorallen blandas med övriga ingredienser.
Servera omgående.

Smaklig spis! 

***

Jag är ingen apart, bara vegetarian.

Allt som ofta blir jag ifrågasatt kring min kosthållning. Jag har nämligen inte ätit djur på sisådär dryga tio år. Jo, jag får numera definiera min diet på sådant vis att jag inte äter djur. Om jag säger att jag inte äter kött så verkar det vara underförstått att jag äter fisk, skaldjur samt en och annan fågel. Om jag då säger att jag är vegetarian så händer förvånansvärt många gånger samma sak; folk tror ändå att jag äter fisk, skaldjur och fågel.

Märkligt.
Mycket märkligt.

Att sluta äta djur gick dock inte från den ena dagen till den andra utan det tog ett tag att riktigt släppa tanken på att djur måste ingå i en komplett måltid. Under ett par år åt jag sedan till och med helt och hållet vegansk kost, det vill säga varken ägg- eller mjölkprodukter och heller ingen honung. Då uttryckte sig folk helt ogenerat "Du är väl inte vegan?" och förnekade med bestämdhet det faktum att jag åt endast vegansk mat.

Varför? Jo, för att som med så mycket annat har de flesta människor en förutfattad mening om veganer. Att vara vegan ses ofta mer som en hel livsstil än enbart det att ha en särskild kosthållning. Veganer kan alltså gå steget längre och välja bort att bära skor, skärp, väskor m.m. gjorda av djurskinn samt även välja bort allt annat i produktväg som innehåller något material som på ett eller annat sätt kommer från djur. De använder självklart heller inga hygienprodukter eller smink som djurtestats. Föreningen Djurens rätt driver även frågan om att få till stånd en FN-resolution för djurs rättigheter.

Och visst. Jag varken är eller har varit uttalad vegansk (militant?) djurrättsaktivist. Jag har till och med ett par läderkängor, vilka förvisso trampar runt på sitt 17:e år, ett par yllesockor samt några hemstickade halsdukar i mohair. Ylletröjorna är dessvärre sedan länge uppätna av pälsängrar. Så fördömande djurrättsaktivister, en del kanske till och med i läderskor och tuggande på sojakorvar, som ger mig förmaningar om min kosthållning ger jag inte mycket för.Jag stämmer alltså inte överens med gängse bild av en vegan och har i första hand av helt andra skäl än det med okuvlig tro för djurrätt valt bort djur i min kost.

Det betyder inte att jag för den skull tycker att man ska föda upp och behandla djur precis hur som helst. Eller att jag inte blir nästintill kräkfärdig då bilder av styckning, jakt, rått kött och döda djur dyker upp framför ögonen på mig. Eller att det skulle vara ok med plågsamma djurförsök och djurplågeri över huvudtaget, vilket jag anser kommer fram rätt tydligt i min blogg. Trots att jag tagit ställning och vid flertalet tillfällen bland annat diskuterat begreppen vegan och vegetarian samt rekommenderat läsare att se t ex FOOD, Inc och lyssna till Matens pris (och/eller läsa boken), så anser jag mig inte ha rätt att på något sätt hetsa karnivorer genom att dissa och tala illa om dem. Lika lite som jag vill att någon tvingar i mig musslor, griskinder, rumpstek eller baconkolor, lika lite kan jag tvinga någon att äta morötter.

Mycket grönt vi fick med oss hem på bussen.

Däremot är jag för upplysning och reflektion kring hur både djur- och mathållningen ser ut, inte bara här i Sverige utan i hela världen, och uppmanar gärna folk att sätta sig in i vad faktiskt stoppar i sig. Om inte så för att kunna göra medvetna val av sina inköp. Gärna redan innan en väljer butik till och med, i vilken en lägger sina surt förvärvade slantar.

Numera äter jag ägg- och mjölkprodukter, om än i begränsad del och inte på daglig basis och trots att det jag äter till största delen är just vegansk mat titulerar jag mig själv som vegetarian. Att jag inte går fullt ut med vegansk mat har främst att göra med det problematiska vad gäller vegetabiliskt fett med  t ex palmolja och att jag faktiskt hellre har komjölk i kaffet än sojamjölk.

Och frågorna fortsätter: "Men fisk då?", "Äter du inte kaviar heller?" "kyckling?" och så vidare, och så vidare.
Det är så tröttsamt. Och faktiskt lite ledsamt.

2013 och det en är fortfarande egenartad som vegetarian.

***

Mer långpannebröd

Nyligen postade jag här ett sedan länge skrivet inlägg om långpannebröd och blev så inspirerad av mig själv att jag var tvungen att testa igen. Kanske var det också för att jag dagen innan äntligen frostat av frysen och därmed kunde baka och laga mat för att frysa in igen. Portionsbröd är alltid bra att ha på lut i frysen. Tinar fort och är gott till soppa, sallad och kvällsmat.

Långpannebröd med frön och nyponpulver
32 små rutor

5 dl vatten
50 g jäst
2 msk olivolja
2-3 tsk salt

1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
1 dl nyponpulver
3/4 dl linfrön
1 dl 4-kornskross
anis/fänkål/kummin (valfritt)
3-4 dl grovt rågmjöl
resten manitoba cream (ca 5-7 dl)

Smula ner jästen i en stor bakbunke. Häll över lite av det 37-gradiga vattnet och lös upp jästen. Tillsätt sedan resten av vattnet. Rör i salt och olivolja. Mät upp övriga ingredienser, förutom mjölet, och blanda i degvätskan. Tillsätt grovt rågmöl och låt gå någon minut med elvispens degkrokar. Blanda sedan i vetemjölet tills degen blir lagom fast, så den släpper från bunkens vägg, men inte för stum och hård.
Låt jäsa 1 timma under bakduk.

Tryck sedan ut degen jämnt i en bakplåtspappersklädd långpanna eller ugnsplåt med höga kanter. Skär ut rutor efter önskad storlek och låt jäsa ytterligare någon halvtimma.
Sätt under tiden ugnen på 200 grader (Min ugn är lite osäker och det bränner lätt vid/blir ojämnt gräddat så jag brukar sätta den några grader lägre än vad som anges i recept. Vanligtvis gräddas annars liknande bröd på 225 grader).
Grädda ca 15 minuter i nedre delen av ugnen. Låt brödet svalna på galler under bakduk.
Bryt/skär sedan rutorna och frys in dem du inte ska äta meddetsamma.

Servera till soppa/gryta. Goda även som lunch med kokta gröna bönor och tomatsås eller som kvällsmat tillsammans med ett par skivor ost och en paprika.

Smaklig spis!

***

Haricot de mer - sjökorall

Strosade på stan en dag, lite sådär för att känna mig som om att jag också är del av något jag på senare år glidit allt längre och längre ifrån. Jo. Jag gör så ibland. Går på stan och låtsas att jag också är en av de flesat andra, en som har pengar att handla (onödiga) saker för. Går in och ut i affärerna. Tittar på skor, kläder, klockor, köksprylar, böcker och drömmer mig bort till den bästa hårsalongen. Ibland provar jag något som jag skulle vilja ha.
Ibland känns det bra och jag gillar stan. Fascineras av myllret av människor som rör sig. Några sitter på en bänk och pratar. En annan väntar kanske på någon vän eller läser dagens tidning. Mycket att iaktta.Tog mig också en sväng genom Saluhallen på Kungstorget och precis på vägen ut fladdrade något förbi i ögonvrån som jag inte sett i någon butik förut. Sjökorall.
Jag backade och frågade om jag fick smaka.

Så väldigt salt.
Som saltvatten.

Kanske inte helt otippat då denna gröna glasört växer just vid strandkanten till havet.
På skylten i butiken fanns mattips om att servera sjökorallen till fisk vilket naturligtvis inte är något alternativ för mig. Åtog mig självmant utmaningen att laga till något vegetariskt och köpte några gram för 12 kronor. Ja, inte billigaste råvaran direkt men ibland tar helt enkelt smaknyfikenheten mig i besittning och jag bara måste testa.
Recept kommer snart.

Någon som smakat? Och själv tillagat? Fallit någon i smaken?

***

Snart sparrisdags, eller?

Med tanke på kylan som stannat kvar ovanligt länge i år lär det dröja ett tag innan den svenska sparrisen finns i butikerna. Men förra helgen hade jag årets sparrispremiär i alla fall. Den kom visst från Mexico. Hade ingen aning det odlades sparris i Mexico. Det svarta på bilden var varken bränt eller ens så svart i verkligheten utan beror helt enkelt på min oförmåga att ta bra bilder. För att så att säga piffa till sparrisen är det inget konstigare än finhackad vitlök och balsamicovinäger.

Stekt sparris med vitlök och balsamicovinäger
1-2 port

1 knippe färsk sparris
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger
flingsalt
ev örtkryddor som  mejram och salvia

Skölj och bryt av den grövsta ändarna på sparrisen om de är torra och trådiga. Stek i olja på medelvärme. Skala och finhacka vitlöken och lägg i stekpannan då sparrisen är halvfärdig. Nu gäller det att vara uppmärksam då vitlöken lätt bränner vid så rör och skaka på stekpannan. Se till att ha tillräckligt varm men inte för varm platta. Tillsätt ev örtkryddor och häll över balsamicovinäger. Låt det fräsa och puttra i stekpannann en stund så allt gottar till sig.
Servera med spaghetti av svarta bönor (jo, jag måste ju äta upp dem!) eller goda risnudlar


Smaklig spis!

***

Kim, var är du?

För en tid sedan smakade jag på Kim. Och för att ingen nu ska bli förvirrad var det naturligtvis inte Kim jag satte tänderna i utan Kim. Ett äpple. Det var väldigt gott och jag kan inte minnas att jag ätit det tidigare. Men nu finns det inte längre kvar i affären. Nu ligger där Elise i lådan. Inte alls lika goda som Kim.
För övrigt är jag rätt så dålig när det kommer till äppelsorter. Av alla äppelsorter det nu kan finnas (flera hundra?) är jag mest bekant med Granny Smith, Red och Golden Delicious, Royal Gala, Discovery, Janagold, Gravenstainer, Cox Orange, Lobo, Aroma, Fuji, Gloster, Ingrid Marie, Alice och faktiskt äpplet Jazz vilket är ett bland favoriterna som Transparente blanche och Cripps Pink.
Trots att svenska äpplen, eller i alla fall svenskodlade, är att föredra av alla möjliga orsaker verkar de flesta äpplen i butikerna vara importerade.
Nu är det såklart inte säsong än för svenskodlade äpplen och utbudet kommer förändras till hösten men inte riktigt så mycket en skulle önska. Såvida en inte bor i eller i närheten av Kivik.

Vilka äpplen är dina favoriter? Och vad gör av ni dem annat än äter ett äpple om dagen för att hålla doktorn borta? 
Själv kokar jag gärna med äppeltärningar i gröten, river i rödbetsråkost eller i en varm curry. 

***

Kryddig blomkål och sötpotatis

Jag har gjort det förr och kommer sannolikt göra det igen. Dock inte just den här kombinationen med blomkål och sötpotatis. Och kanske inte heller exakt samma kryddblandning och mängd. Men principen är densamma.

Det vill säga den att tärna några rotsaker och/eller grönsaker (potatis, blomkål, pumpa) och koka en kort stund så tärningarna blir mjuka men absolut inte kokar sönder. Rosta ett gäng kryddor i torr stekpanna och mortla. Hetta sedan upp olja i stor stekpanna och fräs de mortlade kryddorna. Tillsätt därefter de kokade och avrunna rot- och/eller grönsakerna och fräs tills det fått en gyllenbrun färg. Blanda eventuellt i ärtor eller färska bönor som ej behöver kokas innan.

Kryddor jag brukar blanda och rosta till liknande rätter är i första hand:

spiskummin
svart kardemumma
bockhornsklöver
fänkål
senapsfrön
svartpeppar

även följande kryddor är flitigt förekommande:

ajwain
anis
kryddpeppar
nejlika
och säkert några till som jag inte kommer på nu

Servera med en klick rysk yoghurt och krasse.

Smaklig spis!

***

Kålrotmos och kokta rödbetor

Våren håller på sig och trots att jag redan hunnit med årets första sparris (nä, den var inte svenskodlad) och krispiga rädisor, så lockar fortfarande den varma lena rotsaksmaten. Tidigare har jag gjort rotselleri- och kålrotsmos men den här gången kokade jag ett par små potatisar med kålrotsbitarna. Snabbt och enkelt och det som tog längst tid var att koka rödbetorna. Moset blev ganska löst då kålrot var huvudingrediensen. Kålrot som innehåller mer vatten och mindre stärkelse än vad potatis gör. Så vill du ha fastare mos, ta mer potatis och mindre kålrot. Vill du istället göra rotmos så släng i några morötter också.

Kårotsmos
2-3 port

1/2 medelstor kålrot
2 potatisar (asterix)
vatten/grönsaksbuljong
salt
vitpeppar

Skala och skär både kålroten och potatisen i bitar. Låt koka i grönsaksbuljong eller bara vatten ca 10 minuter eller tills bitarna är mjuka. Häll av grönsaksbuljongen/vattnet och spar vätskan. Mixa potatisen och kålroten med stavmixer och tillsätt ev vätska efter hand tills moset fått den konsistens du vill ha. Salta och peppra. Om du använder bara vatten kan moset kryddas lite med örter också.
Servera med kokta rödbetor (tänk dock på att rödbetorna behöver rätt så lång koktid så de bör kokas före du börjar med moset)

Smaklig spis!

***

Spaghetti av svarta bönor - inget för mig

 

Jag tycker om att testa (vissa) nya produkter som går att hittar bland mathyllorna i butikerna. Inte bara för att de är nya utan det måste vara något som tilltalar mig och något som ingår i min normala kost. Det vill säga att jag i princip aldrig slänger ett öga på brödhyllorna och självklart inte i charken. Jag står sällan och tittar vad som finns på flingor- och müslihyllorna och bland snacksen. Vissa produkter går förstås inte riktigt att undvika då butikerna alltid exponerar nyheter lite här och var på golvet. Där grönsaker, frukt och rotsaker finns tar jag mig däremot alltid tid att titta runt ordentligt för att se om där finns någon knöl eller kålhuvud jag inte prövat tidigare.

 

Så en dag föll det sig inte bättre än att jag klev in i den rätt så nya mataffären Ekorätt på hörnet Allmänna vägen/Kommendörsgatan. Och vad hittade jag väl där om inte spaghetti av svarta bönor. Jag äter gärna glasnudlar, varma som kalla, vilka vanligtvis tillverkas på mjöl av mungbönor så jag var helt enkelt tvungen att smaka även på nyss nämnda produkt. Annars går det nämligen åt en hel del fullkornspasta i Miss Meister's kök så när jag hittar andra likvärdiga produkter blir jag glad. Bland annat som med d svarta risnudlar och andra risnudlar från King Soba jag tidigare bloggat om.

Dessvärre tycker jag dessa var totalt smaklösa och tillintetsägande. Gillar till och med glasnudlar bättre. De har i alla fall lite mer av tuggmotstånd. Alltså de är inte på något vis oätbara eller så. De var helt enkelt väldigt tråkiga för min smak.
Någon som själv har smakat dem?

***

Mitt lilla nyårsbord

Tiden går så olidligt fort. Inte helt otippat blir veckor till månader. Månader till år. År till decennier. Särskilt tydligt blir det då vänner och bekantas barn fyller år. Och då snackar vi inte ett, två och tre utan sju. Eller till och med elva! Hur gick det till liksom.

Idag är det dessutom redan tre veckor sedan eldfesten ägde rum och det persiskta nyåret inleddes. Imorgon är det tre veckor sedan det var vårdagjämning. Tycker det känns som förra veckan. Då, för tre veckor sedan alltså, gjorde jag mig ett eget litet nyårsbord. På nyårsdukningen - Haft sin - ska det vara saker som börjar på S. Källorna jag hittat om detta listar lite olika saker. Nu har jag varken persiskt påbrå, släkt eller ens nära persika vänner att fira nouruz med men som ni vet gillar jag ändå idén om att fira nyår just vid den här tiden på året. Det känns mer naturligt än mitt i mörkaste vintern. Dessutom ska de finnas med målade ägg, en (levande!)guldfisk, en spegel, kakor och nötter (därav pistagenötterna), ljus och en känd diktsamling av Irans nationalskald Firdausi och iranska flaggan. Personligen tycker jag det lämpade sig bättre hos mig med Lisas Matmolekyler och ett tygstycke med tryck av Bob Marley på.


Så här blev min nyårsdukning:

Dadlar - Senjed: en sorts söta frukter som påminner om dadlar. Frukten symboliserar tålamod.
Citron - Somaq: en sur krydda. Med den önskar man maten en god smak i framtiden.
Krasse/vetegroddar - Sabzeh: en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
(snabblösning med krasse då vetegroddarna misslyckats i omgångar men senare tog sig som synes på bilden) 
Rött äpple - Sib eller Seeb: ett rött äpple och symboliserar glädje.
Tulpaner - Sonbol: hyacinter som symboliserar skönhet. 
Mynt - Sekkeh: guldmynt. Symboliserar kampen mot fattigdom.
Vitlök - Sir: vitlök. För hälsa. 
Vinäger - Serkeh: vinäger som symboliserar rörelse i livet.

Så hoppade jag över elden också. Eller ja, eld och eld är väl synd att säga men väl ett par marschaller vart det i alla fall. Bort med det bleka och sjuka och nu boostad av eldens glöd hoppas jag på ett år utöver det vanliga.

Den som lever får se.

 ***

Risotto med butternutpumpa och brytbönor

Kanske är jag ett hopplöst fall men för det mesta har jag en tanke om vad jag ska laga för mat när jag är i affären och handlar grönsaker. Sen, när jag kommer hem igen så händer det att en del råvaror blir liggande och jag har liksom glömt av vad det var jag skulle göra med dem. Av erfarenhet händer det då att jag måste tillaga på något sätt för att de i alla fall inte ska bli dåliga eller i värsta fall tärna ner och slänga in i frysen. Om jag fortfarande inte riktigt kan bestämma mig för vad göra med dem följer en tid med bläddrande i kokböcker och surfande på nätet. Då brukar det ploppa upp oväntade saker och genast sätter tankarna igång igen om vad laga till.

Så blev fallet med en butternutpumpa jag haft hemma ett tag. Tidigare har jag lagat en hel del av just butternut men problemet just nu var att jag inte ville göra samma gamla grej (typ soppa) utan testa nytt.
Rätt som det var hade jag klickat mig fram till en amerikansk blogg som gjort risotto med butternutpumpa. Dumt nog sparade jag inte länken och kan inte för mitt liv hitta den igen. Minns inte exakt mått och ingredienser så därför blev det till att höfta och freestyla lite igen.

Och nej, risotto är kanske inte bästa "vårmaten" men då det fortfarande är mellan tio och fem minusgrader nattetid och då snålblåsten viner om dagarna är det lätt att missta sig och tro att våren ångrat sig. Jag behåller i alla fall raggsockor på ett tag till och kryper upp i soffan med en varm risotto och en god bok.

Risotto med butternutpumpa
3-4 port

2 dl butternutpuré (ca 1/2 medelstor butternut)
2 dl carnaroli
2 schalottenlökar
2-4 vitlöksklyftor
6-6 dl grönsaksbuljong
2 dl vitt vin
salvia
rosmarin
vitpeppar
1 klick smör
1-2 dl riven parmesan

300-400 g brytbönor

Butternutpuré göres enkelt genom att först ugnsbaka pumpan och sedan mosa den. Dela itu pumpan på längden. Gröp sedan ur kärnorna (vilka jag sköljer och sedan rostar i torr stekpanna - gott snack!), skär rutmönster i pumpaköttet och lägg en halv vitlök i vardera grop som här. Toppa med olivolja och timjan och in i ugnen på ca 200 grader. Det tar runt en timma innan den är genombakad och mjuk. Ta då ut den och låt svalna lite. Gröp ur pumpaköttet/skär bort skalet av en halva och mosa pumpan lätt med en gaffel.

Skala och finhacka schalottenlöken och stek i olja i kokkärlet för ändamålet. Om du inte haft vitlök med i pumpan kan du finhacka ett par vitlöksklyftor och fräsa med schalottenlöken. Annars räcker det gott och väl med att mosa till några av de som ugnsbakats tillsammans med pumpan. Häll i carnaroliriset och fräs en kort stund tillsammans med löken innan grönsaksbuljongen hälles i. Lite i taget. Rör om. Rör sedan i butternutpurén. Låt puttra på medelvärme. Rör om. Häll i mer buljong. Rör om. Låt ristotton ta sin tid och se till att röra i grytan.

Krydda med salvia och ev lite rosmarin. Har du vitt vin hemma som lämpar sig för matlagning så häll i någon deciliter eller två. Fortsätt rör om. När riset är klart är det dags att röra ner en klick smör och den rivna osten. Servera med kokta färska brytbönor eller sparris.

Smaklig spis!

***

Fröfrallor i långpanna

Det blir inget sött lördagsgodis idag men väl hembakat. Bröd är inte min starka sida men det händer faktiskt att jag sätter en deg då och då. Oftast gör jag portionsbröd av något slag. Det blir lättast att frysa in. Eller snarare är det att föredra när jag ska tina brödet. Det är också utmärkt att ha några frallor på lut i frysen som jag kan slänga med när lunchlådan t ex innehåller soppa av något slag.

För många, många år sedan brukade jag baka långpannebröd efter ett recept som i princip löd: Bröd på en påse mjöl. Det var varken grekiskt lantbröd, chiabatta eller franskbröd som ju finns som färdiga brödmixar, (vilket förresten för mig är helt obegripligt varför de ens finns), utan mer relaterat till mängden mjöl. Hela två kilo. Ganska mycket med andra ord. Hur som helst, att baka bröd i långpanna tycker jag är smidigt då det är lätt att skära ut rutor till lagom portionsbitar. Har man ingen långpanna går det såklart lika bra att göra utan. Platta ut degen, skär rutor och lägg på vanlig plåt. För ett år sedan (! ja, jag betar av inlägg från min överfulla utkastkorg) bakade jag en variant på dessa fröfrallor, fast då i en långpanna.

Fröfrallor i långpanna

ca 20-25 st

50 g jäst
5 dl vatten
2 msk olja eller 25 g smör
1-2 tsk salt
1 tsk malen anis
1 tsk malen fänkål
1/2 dl linfrön
1/2 dl solrosfrön
1 dl 4-kornskross
2 dl grovt rågmjöl
7-9 dl manitoba cream (eller vetemjöl special)


Smula jästen i en bakbunke. Värm vattnet till 37 grader och häll sedan över jästen. När jästen är löst i vattnet så tillsätt oljan. Rör sedan ner linfrön, solrosfrön och 4-kornskrossen och sedan det grova rågmjölet. Blanda salt och kryddor med några deciliter av det ljusa mjölet och blanda i den övriga degen. Tillsätt nästan resten av vetemjölet. Arbeta degen med degkrokar ca 5-10 minuter. Är den för klibbig så tillsätt någon dl till.
Jäs degen under bakduk i ca 60 minuter. Tryck sedan ut degen i en bakplåtspappersklädd långpanna och skär ut rutor med en vass kniv. Behöver ej skära igenom degen helt. Låt jäsa under bakduk i ca 20 minuter och under tiden ugnen värms till 225 grader. Grädda brödet i ca 15-20 minuter och låt svalan på galler under bakduk. Bryt isär bitarna och servera till soppa, mellanmål, frukost eller varför inte ta med ut på picknick i vårsolen. Frys in resten i flera mindre påsar.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 14 mars 2012

Rädisor och apelsin - en smakfull mix

Trots att vi haft det soligt och vad som till synes verkar vara riktigt vårväder har tjälen fortfarande ett stenhårt bett i marken. Det går trögt med både snödroppar och krokusarna där ute i odlingslotten. En kan bara hoppas kylan biter på sniglarna.
Så. Vad bättre än att pigga upp sig med lite pigg och stingig sallad till mellanmålet. Snubblade över denna oerhört snabba och enkla grej hos Ilva häromdan. Jag hoppade över citronen då den redan var väldigt blöt och saftig av både rädisorna och apelsinerna. Borde kanske låtit den rinna av lite och sparat juicen separat men det är lätt att vara efterklok.
Efter ett par snabba klick ska jag erkänna att jag blev överraskad av hur många Moroccan orange and radish salad det finns där ute.

Rädisor och apelsin i en smakfull mix
1 port

1 knippe rädisor
1-2 apelsiner
kokossocker
flingsalt

Skölj och riv rädisorna grovt. Skär av skalet från apelsinerna och skär i bitar. Blanda. Tillsätt ett par nypor kokossocker och en nypa flingsalt.
Klart.

Smaklig spis!

Där uppe vid den gula påsen ligger mitt eget påskris. Synd att vi inte kan elda på gården utan måste slänga allt rens bland grovsoporna. Pinnen på etaget nedanför påsen och riset går inte att rubba då den är fastfrusen i jorden. Svårt att tro det kommer bli liv här och vara helgrönt om ett par månader.

***

Presenter från Megane, en bortglömd 6-årsdag och lite om bloggosfären.

Tack Megane för de fina lila presenterna!

Redan inne på sjunde året med Miss Meister’s mat (jo, jag har missat bloggens födelsedag med ett par månader) och fortfarande har jag inte fått rutin på bloggandet. Märkligt. Fast ändå inte. Känner mig ändå inte i fas med min omgivning. Med världen. Med mitt eget liv. 
Det har hänt en del inom matbloggosfären sedan jag började och jag känner inte igen mig. Känner mig inte riktigt hemma bland matbloggarna längre och gillar inte riktigt det jag ser. Alltså jo, det finns många urtjusiga och flotta matbloggar med de vackraste bilder att vila ögonen på. Det saknas definitivt inte heller idéer och smakfulla matkreationer att ta sig an. 

Det är något annat.

När jag började blogga hade jag bara varit med dator en förhållandevis kort tid i mitt liv och kände mig bokstavligt talat som Bambi på hal is. Så här i efterhand vet jag inte om jag ens hade börjat bloggat som jag gjort om jag hade haft både jobb och partner. Skulle det funnits barn med i bilden tror jag definitivt inte hunnit med. Jag som knappt mäktar med själv begriper inte hur alla ni andra gör? 

Tillbaka till bloggandet. 

Rent matlagningsmässigt hämtar jag min främsta inspiration från kokböcker och matlagningsprogram på tv. Matbloggandet är för mig mer av det sociala slaget. När jag startade Miss Meister’s mat med mera… blev det fokus på just mat av alla olika inriktningar bloggar nu kan ha* just för att jag gillar och spenderar mycket tid på att laga min egen mat. Dessutom hade jag just engagerat mig i en matlagningstävling över nätet och fick mersmak. Genom matbloggen och kommentarsfunktionen började jag så sakta nätverka och skaffade mig vänner och bekanta. Kors och tvärs i världen. Dock främst i Sverige. 
Med åren har det dessvärre minskat och jag har allt svårare att riktigt fastna för nya bloggar/bloggare. Dels för att det är otroligt tidsödande och mycket av min "datortid" har flyttats över till facebook/twitter/div nyhetsflöden och artikelsök. Och dels för att jag saknar det genuina i så många bloggar/bloggare. Något har också hänt med wordpressbloggarna som plötsligt en dag vägrade låta mig kommentera dem med mitt matbloggsalias. Konsekvensen blir att jag antingen kommenterar genom Miss Meister's fb-sida eller inte alls då det tar ännu mer tid att logga in och ut hela tiden mellan bloggarna.

Bästa födelsedagstårtan!

Inte helt otippat har antalet bloggar ökat markant på senare år. Världen över. Enligt Technoratis** senaste undersökning är det bara dryga 60 % som bloggar privat. Resten är professionella företagsbloggar, egenföretagare och andra som på ett eller annat sätt tjänar pengar på sin blogg. 
Då dygnet fortfarande endast har 24 timmar försöker jag begränsa mig till matbloggosfären trots att en och annan blogg slinker igenom. Dessvärre verkar det idag mest handla om att synas, höja staplarna i statistiken, att få gratisprodukter och att så fort det bara går klättra upp för bloggtoppsstegen och mindre om reflektion och ett ömsesidigt utbyte av smakupplevelser, matlagningserfarenheter. 

Tänker lite på det SMASKENS skrev tidigare i år om hur matbloggosfären är som ett enormt spindelnät där vi alla mer eller mindre har en relation till varandra. Att det är positivt att ge varandra uppmärksamhet och hon skriver "Att inte inse att många av oss tänker snarlika tankar, lagar snarlika rätter och skriver snarlika texter - det är att leva i förnekelse". Nä, vi uppfinner knappast hjulet igen. 
Tycker ändå likformigheten blivit alltmer påträngande på senare år. Förmodligen för att det går mode inom mat vad gäller råvaror, tillagning, uppläggning och inte minst fotografering vilket matbloggarna blir bättre och bättre på att följa. Ja, för reklam blir allt vanligar och mitt i allt detta är det som sagt fler och fler som använder sin matblogg mer eller mindre professionellt och liknas vid privata matmagasin och fotoutställningar. Med det kommer en släng av opersonlighet och mer marknadsföring. Dock har bloggformatet en personlig ton och inte alltid helt lätt att avgöra om det just är en personlig blogg eller ett företags blogg.
Dessutom är köttlobbningen i landet otroligt stark vilket är oerhört smärtsamt att se. Helt ogenerat får den även skjuts av otaliga bloggar. 

Kanske är det där det skaver. 

Butikerna dignar av flotta mat- och baktidningar, som självklart även håller sig med webbsidor och diverse "proffsbloggare". TV kryllar av mat- och bakprogram vilka även dem har tillhörande hemsidor och bloggar. Överallt möts en av reklam och grusar det som verkligen spelar roll. 

Det personliga. 

Jag gillar det personliga. Bloggare som testar kokboksrecept, som kanske inte blir riktigt lika tjusigt som det på bilden i boken. Bloggare som delar med sig, bjuder på sig själv och sina erfarenheter. Oavsett det handlar om att pochera ett ägg för första gången eller bränna vid potatisgratängen till stora festen. Tips och idéer om vad göra med rester, var en hittar något särskilt köksredskap och lite personliga erfarenheter om vad en håller på med. Allt måste liksom inte vara tillrättalagt och perfekt.*** Det får en nog av annorstädes. Dock skulle mer reflektion och eftertanke kring råvaror och matkonsumtion över lag vara önskvärt.

Och med allt detta sagt våndas jag över mitt eget bloggande och hur det kommer se ut framöver. Jag hittar inte riktigt rätt forum och sammanhang där jag känner att jag passar in, samtidigt som jag får vara mig själv.
En sak är säker i alla fall, Miss Meister's mat kommer fortsätta leva ett tag till.

XXX

*På den svenska bloggmarknaden låg matbloggar inte särskilt högt i kurs när jag började blogga utan då, liksom nu, var det livsstilsbloggar, fotobloggar och modebloggar man hittade i topp. Idag har antalet matbloggar ökat en hel del (och många slutat blogga) men befinner sig ungefär någonstans i mitten bland de större bloggområden som finns (enligt Bloggportalens**** siffror som katalogiserar drygt 120 000 bloggar) 

**Technorati, en söktjänst som indexerar bloggar världen över, har sedan 2004 sammanställt "State of the Blogosphere" som är rätt kul att läsa och dessutom är rapporterna fullspäckade med stapel- och cirkeldiagram. 

***Även om jag själv vid flertalet tillfällen fallit i perfektionsfällan och det är många bilder och maträtter som blivit obloggade just på grund av att prestationsångesten blivit för stark  - helt i onödan då jag varken har kunskap, resurser och utrustning till en perfekt yta här i matbloggsfären. 

****som i sin tur ägs av Twingly som indexerar 55-62 miljoner bloggar (de uppger 55 på en sida och 62 på en annan. Gissar de inte uppdaterat sidan, där det står 55, på ett tag).