Zucchini och belugalinser i kokosmjölk

Som sagt, matlagningsaktiviteten är oerhört låg nu för tiden. Minsta möjliga ansträngning för energin, viljan, inspirationen och allt vad som behövs vill inte alls infinna sig. Sakta sakta har jag blivit allt mer långsam. Det är proppfullt av tankar och idéer i huvudet och flera av dom startar jag men reder inte längre upp allt och fixar att slutföra dem. Känner inte riktigt igen mig själv längre. Inte på något sätt faktiskt. Förra veckan skrek jag högt en morgon då jag möttes av ett gammalt trött skrynkligt spöke i spegeln. Två mörka hålor stirrade på mig med en tom blick.

Hittills har det varit ett minst sagt underligt år. Känns som att jag åldrats minst 15 år på bara några månader. Jag har säkert skrivit det förr och gör det igen men att vara arbetslös påverkar mig på de mest avskyvärda sätt. Det känns som att jag äts upp både inifrån och utifrån. Jag har varit mellan jobb tidigare. Då handlade det om korta korta perioder mellan skola och anställning. Mellan det ena vikariatet och det andra. Att jag efter trettio år fyllda och med en herrans massa arbetserfarenhet och utbildningar i bagaget skulle gå långtidsarbetslösheten till mötes fanns inte på min världskarta. Skit, så nedbrytande det är att få nej efter nej efter nej på alla ansökningar. Eller värre, alla utskällningar från rekryterare när jag ringer och frågar hur det går och så är det förstås tystnaden. Osvaren. Från arbetsgivarna som inte ids svara på ansökan eller meddela när rekryteringen är igång/klar. Efter ett otal hundra personliga brev har formuleringarna sinat. Orden finns liksom inte längre kvar. Språket sviker mig. Tron på arbetsgivarna bleknar. För varje nu oskriven ansökan blir jag mer och mer apatisk. Försöker verkligen gilla läget och få dagarna att bli meningsfulla och äta bör man annars dör man...


Zucchini och belugalinser i kokosmjölk
1-2 port

1 liten gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 zucchini
5-6 skogssvampar
olivolja
100g belugalinser, kokta
ev en bit färsk ingefära, riven
örtsalt
svartpeppar
1/2 - 1/3 liten burk (165 ml) kokosmjölk

Strimla löken och fräs i olivoljan. Riv ned vitlöksklyftorna. Skär zucchinin i breda strimlor och fräs på medelvärme tills de blir mjuka. Har du hemma så skiva ned några skogssvampar också. Rör i de redan kokta belugalinser. Jag brukar blötlägga och koka en större mängd som jag sedan fryser in i mindre portioner. Finns säkert att köpa färdiga på burk också. Om inte så välj andra små linser eller ev svarta små bönor.
Krydda och rör till sist i kokosmjölken.
Det blir en portion vegetariskt och räcker till två om man t ex kokar lite fullkornspasta och äter till också. Bra lunchmat att ta med dit där det finns mikro.


Smaklig spis!

***

Min allra första egna Margretheskål (Rosti)

Låt mig presentera senaste tillskottet i Miss Meister's köksfamilj: en lila Margretheskål. Och så blev det en lika lila liten sked till övriga färgklicksamlingen av Rosti-slevar.

Så fasligt svårt det var att få riktigt samma färg på bild som i verkligheten.

Jag har av outgrundlig anledning den kassaste nya cykeln och var på jakt efter ordentliga stänkskärmar. Besökte flera butiker men hittade bara plastskärmar som redan sitter på cykeln. Plastskärmar som för övrig är helt funktionslösa och lämnar raceränder längst hela ryggen (och säkert i håret också) så fort det är lite blött på cykelbanan. Och ja, det våta vägbanor hör mer till vardagen än då och då här i Göteborg. Hemma igen hade jag fått med mig allt annat än skärmar. Bland annat så unnade jag mig om än lite försenade födelsedagspresenter. Tack mamma!
Länge, länge har jag suktat efter dessa Margretheskålar. De röda i alla olika storlekar kommer en vacker dag fylla mitt kök men en 3-liters i senaste tillskottet bland färgerna kunde jag helt enkelt inte lämna kvar på hyllan i butiken vars namn påminner lite om mitt. I alla fall vad gäller första bokstaven ;) Och så ett exemplar av den efterlängtade boken Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich. Läste om den i höstas och tänkt att jag en dag ska läsa den. Det verkar vara en bok helt i min smak. Barbara Ehrenreich var för övrigt gäst i svt's program Jakten på lycka, andra avsnittet, som sänts tidigare i år.

Nu hoppas jag denna bok ska hjälpa mig bryta okoncentrationen när det kommer till att läsa längre sammanhängande texter och inte bara artiklar, nyheter och bloggposter här på nätet.

***

Mellanmål eller snabblunch

Att laga mat kan ta tid. Det är mycket som ska skalas, hackas, strimlas, rostas, kokas, puttra, blandas och mixas. Ibland äter jag på tok för fort i relation till hur många timmar allt tagit i köket. Fast det blir oftast både godare och mer smakfullt om det får ta tid att laga. Tid att dra till sig så att alla smaker liksom får sätta sig. Emellanåt får det helt enkelt bara gå snabbt och enkelt.
Då blir det gärna rå mat. Rödkål/äpple/apelsin/flingsalt/sultanrussin fungerar utmärkt som mellanmål eller en riktig snabblunch. Är du den hungriga och storätande sorten är det bara att äta en smörgås till eller helt enkelt mixa en större mängd rödkål.


Rå rödkål med äpple och sultanrussin
1 port

150 g rödkål
1 rött äpple
1-2 tsk olivolja
1-2 msk pressad apelsinjuice
flingsalt
sultanrussin

Skär rödkålen och äpplet i mindre bitar. Lägg i mixern och skvätt över olivolja och apelsinjuicen. Mixa. Strö över någon nypa flingsalt och ev lite chili om du vill ha mer sting på råkosten. Mixa lite till. Blanda i ett gäng sultanrussin. Mixa ej efter du blandat i russinen.


Smaklig spis!

***

Blomkål- och rotsellerisoppa

Hur gick det till? Jag har missat att det inte längre är säsong för pumpor. Nyligen (vilket i er verklighet säkert är sådär för två månader sedan) lagade jag soppa av en butternut. Precis en sådan här soppa skulle jag bjuda på då men inte en pumpa så långt ögat nådde. Att jag "missat" det beror väl egentligen på att jag inte riktigt hänger med i tiden. Jag är inte i fas med världen som snurrar på utanför min bubbla. Jag är fortfarande mitt i vintern och tycker julen nyss är över. Gillar kylan, solen och den höga luften. Blir riktigt irriterad när det är + 1 grad, snöslask (som inom ca 24 timmar fryser till is) och grådis.
För en månad sedan skrev jag att jag förmodligen skulle komma att vara helt överrumplad och säkert lite nedstämd över ljuset som varje år kommer alldeles för fort. Sanna mina ord. Idag är snön så gott som borta, trots ett vansinnigt snöande under lördagen, och vi har till och med ändrat tiden. Trots att jag är en stor förespråkare om att välkomna "nyåret" och vårdagjämningen tycker jag ändå våren är en svår tid och delar inte de flesta andras entusiasm. Kanske skäms jag så över mig själv, mitt liv, min situation mm som liksom blir så mycket tydligare under våren då allt och alla ska ut och vädras. Nä, hösten och vintern är mer min grej.

Hur som helst. Jag besökte fem butiker av olika sort och storlek i jakten på en pumpa men utan resultat. Det fick helt enkelt bli soppa på blomkål och rotselleri. Fast det i mitt huvud blev fel fick soppan ändå väl godkänt med beröm. Det är väl förvisso inte så svårt att imponera på någon som själv inte gillar att laga mat och att få sätta sig till dukat bord gör ju vem som helst glad och tacksam.
Då jag inte vid tillfälle hade kamera har jag lagat samma soppa hemma igen men alltså, jag vet inte om det är livet självt, men jag får inte till annat än brun och beige mat nu för tiden. Garanterat mycket godare soppa än bilderna visar!


Blomkål- och rotsellerisoppa
3-4 port

200 g blomkål
200 g rotselleri
3 potatisar, Asterix
1 hel vitlök
timjan
olivolja
örtsalt
svartpeppar (ev svartpeppar/citron)

1 liter vatten
1-2 puckar grönsaksfond (alt grönsaksbuljong)
1/2 pressad citron
2 1/2 dl havregrädde

Tvätta och ansa blomkålen och potatisen. Skala rotsellerin och skär allt i bitar. Dela vitlöken på hälften och lägg alltsammans i ugnsfast form. Häll över olivolja och krydda innan du rostar det i ugnen på ca 200 grader i ca en timma.
Koka upp vatten och smält i fonden/buljongen.
Fram med stavmixern och mixa allt till en slät och krämig soppa. Glöm inte att klämma ur de mjuka vitlöksklyftorna och släng bort skalet innan du mixar ihop ingredienserna. Tillsätt havregrädden, vars mängd kan variera beroende på hur du gillar din soppa. Smaka av med pressad citron och ev mer salt och peppar. Servera soppan som den är eller alternativt med stekt skogssvamp i botten på sopptallriken.


Smaklig spis!

***

Våffeldagen

Då var det dags igen. Vårfrudagen. Maria bebådelsedagen. Nio månader kvar till jul. Och det firar vi med våfflor en masse. Min favorit är riktigt frasiga våfflor gjorda på mjöl, lite salt, vatten och vispad vispgrädde. Som topping kan man ha hallon i alla former; sylt, marmelad, färska, frysna, sås och hallongrädde. Choklad i alla former fungerar också bra och för oss lakritsälskare kan man vispa med lakritspulver i grädden och klicka på våfflorna.

För tre år sedan vräkte snön ner. Snö som senare övergick i regn. Samma år var påsken vid denna dag redan över och ännu en för övrigt grön och mild vinter hade passerat. Det var rena rama aprilvädret. Nu börjar det vakna till liv där ute i odlingslotten och vilken dag som helst kommer jag ha storstädning för att göra plats för allt som komma skall där ute.

Till och med de röda rabarbertopparna skymtar där bland de vissna fjolårslöven. Snön är också borta (bilden är en vecka gammal) och fler gröna små spetsar sticker upp ur jorden.


Trevlig helg!

***

Kopparformen

Jag har en kopparform stående. En alldeles speciell kopparmanick. Den åker in och ut i skåpet. Kan inte bestämma mig riktigt för om jag vill ha den framme eller ej. I helgen fick jag för mig att städa i ett köksskåp och insåg att det var dags att putsa den igen. Jag försökte mig på att vara sådär ekoreko och använde mig av vinäger och salt. Men alltså hallå? Det fungerade inte särskilt bra. Flammigt blev det och svårt att få lösningen att så att säga fastna på formen. Det gick liksom inte att gnugga på med vinägerindränkt trasa utan kopparn verkade vilja ha lite vinäger- och saltlösning på sig en stund först.

Nä, efter en hel evighets kladdande, gnidande och torkande lade jag ner det projektet. Jag får helt enkelt skaffa mig något annat putsmedel. Är bara inte i behov av det då jag inte äger några andra saker som behöver putsas annat än en liten mässingsljusstake. Saken är den också att jag gärna skulle vilja använda kopparformen.


Det är ju nämligen en kakform. Jorå, till att baka till exempel sockerkaka i. Oj oj, det ska bli spännande. Jag äger ingen kastrull, gryta, sauteuse eller annat kok- eller stekkärl gjord av koppar. Är det något speciellt man ska tänka på när man använder kopparkärl? Känner på mig att kopparkärl beter sig annorlunda än min aluminiumkastrull och teflonbelagda stekpanna. Men den ser inte så trevlig ut inuti. Hur gör jag rent den tro? Eller behövs det alls? Kan jag baka sockerkaka i den ändå tro? Den bör nog förtennas först förstås. Men var i allsindar kan man göra det?

***

Mat är kärlek

Jag önskar att jag hade hamstrat medan tid fanns. Världens finaste pappersservetter som jag nu i fantasin har hundratals paket av. Och som ni då får var och en varsin packe att duka fint med. I verkligheten finns de tyvärr bara kvar på bild.

Mat är kärlek. Kunde inte sagt det bättre själv. Det är maten, matlagning, ingredienser, råvaror, kokkonster, middagstips och så vidare som drog mig in i matbloggandet. Av samma anledningar plus så många fler, finns jag fortfarande kvar som aktiv bloggare. Dock är kommunikationskanalerna fler nu än för bara några år sedan och de upptar allt mer av min tid. De har också lite tagit över kommenterandet här i bloggarna. Jag försöker hinna med det också men märker att det dessvärre blir mindre av den varan. Det är ju trots allt där det intressanta händer. Det är just i kommentarerna som relationerna skapas och där vännerna så småningom framträder. Men det vet ju ni vars kommunikation vi så att säga flyttat över till Twitter och Facebook. Trots allt så följer och läser jag fortfarande ett helt gäng med bloggar av blandad kompott. Både gamla och nya.

Under förra året gjorde jag otaliga försök att får till choklad- och kokosdrömmar. Alla blev dom riktigt goda men tyvärr är jag ju en sån som liksom höftar lite här och där när det kommer till bakning och matlagning. Hittar ett recept jag skrivit ner men är osäker på om det är just till de på bilderna här. Bilderna är för övrigt plåtade med en lånad kamera som jag så gärna hade mixat och trixat med lite till. Så helt annorlunda att ta bilder med den än med min vanliga lilla PowerShot A540. Och så vansinnigt mycket större plats de tar i datorn! Evighetsjobb att förminska.


Choklad- och kokosdrömmar
ca 30 st

110 g smör (KRAV)
1 dl neutral varmpressad olja som t ex solros- eller rapsolja
2 dl socker (KRAV, Fairtrade)
1 dl kokosnötsmjöl (Organic)
1/2 dl kakao (KRAV, Fairtrade)
3/4 tsk hjorthornssalt
1/3 tsk vaniljpulver (KRAV- den svarta på liten glasburk)
1/2 dl riven kokos (Organic)
2-3 dl vetemjöl


Vispa ihop smör, olja och socker. Tillsätt kokosnötsmjölet, kakao, hjorthornssaltet och vaniljpulvret. Rör i den rivna kokosen. Låt stå och svälla några minuter. Kokosnötsmjölet sväller en del och suger åt sig vätska. Därför är det bra att vänta en liten stund innan du tillsätter vetemjölet så att det inte blir för mycket. Kaksmeten ska rullas till små bollar och inte vara varken för lös och kladdig men heller inte för torr och fast som t ex smördeg.

Bör räcka till ca 30 små kakor. Lite beroende på vilken storlek du väljer att göra. Det går såklart att göra några färre och då lite större. Grädda i ugnen på 180 grader i ca 12 minuter. Låt svalna på galler.


Smaklig fika!

***

En speciell dag

Idag är en speciell dag på många sätt. Hade planerat att börja dagen med favoriten hallon- och avokadosmoothie. (Annan variant med persika/avokado/blåbär) Men nä, alla tre små avocadosar som låg i skålen var dåliga :( Det fick bli till att koka gröt istället (ja, det är en gammal bild) .Så mycket för den lyxstarten. Hoppas det vänder åt rätt håll härifrån. Nu borde inget mer gå fel idag. Hann ju till och med pumpa cykeln sent igår kväll. Nu bär det iväg på äventyr.

***

Rödlöksrelish och fuskmat

Skulle vilja säga det var förra veckan men det har faktiskt hunnit passera flera veckor, ja till och med en hel månad, sedan jag hittade detta lilla goda på burk. Det var en mörk lördag och jag behövde komma ut en stund. Mest för saken skull. Tog en annan väg än vanligt och just för att jag inte var på väg till någon särskild plats och inte hade någon tid att passa, upptäckte jag en röd dörr som jag inte sett förr. Hur jag kunnat missa den förstår jag egentligen inte då den är absolut knallröd. Det riktigt lyser om den. Precis sådär klarröd som de brittiska postlådorna. Eller brandbilar. Ja hela den brittiskinspirerande dörren och entrén ledde mig in till Jane's Place. Mer om den upplevelsen och det besöket längre fram.

Samtidigt som inspirationen för att laga mat i år rinner ur mig kliver sojabiffar, fuskbacon och sojakorven istället över min tröskel. Ja, jag skäms. Jag blötlägger bönor. Kokar flera deciliter. Lägger i skål i kylen och tänker: Sådär jag. Nu kan jag laga flera portioner mat under veckan och kanske t o m lägga i lådor och frysa in. Så passerar veckan och plötsligt en morgon tvingas jag slänga den näst intill orörda mängden kokta bönor. De kokta bönor som bara stått där i sin skål och i all tysthet börjat mögla. Ja, jag skäms. Jag är så arg på mig själv att jag inte bara pytsar upp bönorna med detsamma i mindre portionsburkar och fryser in. Nä, det går trögt i skallen nu för tiden. Det är allt annat än ett muntert år hittills.

Men även solen har sina fläckar och då gäller det att piffa till fuskmaten med kokta gröna bönor och något så gott som rödlöksrelish från Hawkshead Relish. Gillar man inte rödlök finns ett helt gäng med andra smaker att tillgå. Rödbetor/pepparrot, morot/apelsin, Chillililli (mycket chili i den), citron/lime, gröna tomater med flera. Ska villigt erkänna att jag inte är helt klar över skillnaden mellan relish och chutney. Tycker det mest är samma sak.

Jane's Place hittar ni på Nordenskiöldsgatan 30, en tvärgata till Linnégatan, i Göteborg.

***

Noorooz/Nouruz/Nowrooz/Nowruz och vårdagjämningen

För snart tre månader sedan firade vi nyår. Mitt i mörkaste vintern. Jag har då ingen känsla och förväntningar inför det nya året sådär ett par dagar efter jul och fortfarande dåsig av julmatskoman. Jag har sagt det förr och säger det igen att jag rycker vi borde göra som perser och kurder med flera som nu firar Noorooz. Våren och ljusets återkomst välkomnas och allt firas enligt bestämd tradition med bland annat den speciella nyårsdukningen. Den innehåller en massa saker som börjar på S; en särskild frukt, krydda, vetegräs, rött äpple, vitlök och vinäger. Dessutom bör det på bordet även finnas bland annat en spegel, målade ägg och en guldfisk. Maten och sakerna har såklart symboliska värden om god hälsa, skörd och rikedom mm inför det kommande året.

Och såklart är det också stora eldfesten några dagar innan själva vårdagjämningen. I Göteborg har det i flera år firats eldfest på Heden. Ångan från de varma sopporna slingrar ikapp, upp i luften, med röken från den sprakande elden. Vem vill inte ta chansen att hoppa över elden för att bränna allt gammalt som finns kvar. Bort med det sjuka och in med det nya friska som förhoppningsvis det nya året ska ge oss.

Nouruz-etân piruz!

***

Förbud mot transfetter

Sverige förbjuder transfetter. Så lyder rubriken i tidningen. I torsdags (17/3-11) beslutade Riksdagen att regeringen så snart som möjligt ska lägga fram ett förslag på en lag som förbjuder industriellt tillverkade transfetter i mat (Förbud mot transfetter i mat MJU14)
Transfetter är inte bra för vår hälsa sägs det. Kopplingar görs mellan intag av transfetter och förhöjt "ont" LDL-kolesterol respektive minskat "gott" HDL-kolestorol som kan leda till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det är såklart inte bra. Här och där läser jag texter som att det även skulle finnas samband mellan transfetter och sjukdomar som cancer och diabetes.
Mer om fetter och kolesterol kan ni läsa här (in English)

Bara det faktum att transfetter finns naturligt, om än i små mängder, i mejeriprodukter samt i kött från kor och får så tycker jag det är ett korkat förbud. Enligt Livsmedelsverket finns heller inga säkra studier på någon skillnad mellan industriellt framställda transfetter och de animaliska redan existerande transfetter. En annan STOR faktor till att jag tycker förbudet är korkat är för att det gäller just produkter som i sig inte är något nödvändigt. Transfetter finns till stor del i just friterad mat, industriellt tillverkade pajer, piroger, kakor, kex, chips och godis. Alltså i een hel del produkter vi inte på något sätt behöver i vår diet. Det finns alltså fullt av andra aspekter med dessa produkter som talar för inte alls äta dem eller i alla fall i en mycket begränsad mängd.
Det kan väl ändå inte komma som en nyhet för någon? Det säger väl sig själv att det inte enbart går att skylla på sambandet mellan transfetterna och sjukdommar? Eller?

Livsmedelsverket skriver såhär på sin hemsida:

De flesta svenskar äter cirka 2 gram transfett per dag. Det är den mängd som WHO anser att man högst bör äta varje dag. Däremot äter vi mellan 30 – 40 gram mättat fett varje dag, vilket är 10 till 15 gram mer än rekommenderat (1,2). Även om transfett är ”farligare” än mättat fett, har det mättade fettet mycket större betydelse för hälsan, eftersom vi äter så mycket mer av det.
För den som vill äta hälsosamt är det bra att äta mindre av både transfett och mättat fett.

I Livsmedelsverkets rapport nr 18/2009 kan man läsa om transfetthalter i kakor och chips. Produkter tillverkade i Sverige visade sig ha en transfetthalt på mellan 0,1-1,1 gram/100 gram fett. Majoriteten av produkterna som låg över 2 gram transfett/100 gram fett var importerade från länder utanför EU. En intressant iakttagelse är de produkter som på sin förpackning påstår sig innehålla 0 % transfetter, enligt undersökningen innehåller mellan 0,2-0,9 % transfetter.

Genomsnittsintaget av transfettsyror i den svenska befolkningen är lågt men för grupper eller individer som har en alltför ensidig kost kan det totala intaget av transfetter dock vara för högt.

Självklart är det bra att undvika transfetter vid tillverkning av kakor, kex, pajer med mera eller i alla fall minska mängden men att gå så långt som att förbjuda tycker jag är löjligt. Då kan vi lika gärna förbjuda cigaretter som år 2000 dödade ca 8000 personer i Sverige, alkohol som dödar över 2000 personer/år bara i Sverige, socker, godis, glass, kakor, bullar, mackedånnalds, för stora portioner mat och varför inte småätande som ger oss hål i tänderna.

Nu ska jag ta en långpromenad för att handla doughnuts vilka förmodligen är fullproppade med transfetter. Men det är jag värd idag när jag är yr i skallen, har rinnig näsa och är allmänt ruggig.


Ha en skön lördag!

***

Fredagspizza och rödvin

Kanske är det för att jag har ett enpersonshushåll men det där med fredagsmys, helgmiddagar och så vidare är inte riktigt min grej. Det blir alltid för mycket mat. Jag lider av en oerhört dålig karaktär och kan nästan inte alls spara mat och godsaker till senare tillfälle. Finns det i kylen och skafferiet så går jag så att säga och smygäter. Men ibland händer det att jag slår på stort. När jag tycker jag är värd det. När jag gjort något bra, något jag är stolt över. När jag är ledsen. När jag känner mig värdelös och utanför. När jag vill fira något bra och kul eller helt enkelt för att trösta mig för alla orättvisor i världen.
Ja, det finns helt enkelt ALLTID tillfällen att äta ost, choklad, kanelbullar och inte minst tillfällen för att dricka vin. Mitt enda nyårslöfte i år är att dricka mer bubbel. Ett löfte jag redan hållit med råge. Och det är bara mars än ;)

Mina pizzor brukar bestå av tortilla (fullkorn) som botten, toppad med tomat, kronärtskocka, bladspenat eller andra färska gröna små blad samt buffalomozzarella. Pizzan på bilden ovan har inga färska tomater utan fick sig istället ett par matskedar Mutti tomatkross utsmetad över sig. Det bästa med att göra egna vegetariska pizzor är ändå att man kan ösa på med just grönsakerna. Jag lägger definitivt på mer än en stackars ynka kronärtskocka och två tunna paprikastrimlor. Snabbt och enkelt. Eftersom tortillan är så tunn och inte behöver bakas som vanlig pizzadeg gäller det att bara ha grönsaker på som inte behöver särskilt lång tid i ugnen. Cirka fem minuter i tvåhundra grader och pizzan är klar.

Hugo Ericsons ost i Saluhallen har ibland buffalomozzarellabollar liggande i en stor bunke som är svåra att låta bli. Nu har snart två månader gått sedan jag festade loss på en sådan boll men bara två veckor sedan jag åt ost (med sked!). Förra helgen blev det varken pizza eller ost utan bara vin. Förmodligen samma som jag då det begav sig även drack till pizzan.

Periquita Reserva (nr 2560) Ursprung Portugal, Península de Setúba


Trevlig helg!

***

Indisk pastasås

Då var det måndag igen. Bra eller ej - om det tvistar väl de lärde. Oftast känner jag en läskig samhörighet med katten Gustav när det kommer till måndagar. Ibland är det helt annat och jag bara längtar efter att den tradiga tillintetsägande helgen ska vara över. I år har min tillvaro varit ovanligt svängig och veckodagarna går in och ut i varandra. Anledningarna är många. Arbetslösheten är en. Men jag tror faktiskt det faktum att jag på grund av en skada inte längre kan träna Taekwon-Do som ställer till det allra mest. Jag har i flera år tränat Taekwon-Do på bestämda dagar (sön, mån och ons) och bestämda tider. Övrig träning varierar beroende på väder, vind och humör.

Det kan förvisso vara bra att bryta och byta rutiner emellanåt men alltså, när min enda fasta rutin i tillvaron inte längre finns blir det mesta snurrigt. Det är lite som att famla i mörkret efter ljusknappen, samtidigt som lederna värker och magen är orolig. Det tar nog ett litet tag att hitta rätt igen.
Ett första steg är att rycka upp mig vad gäller maten. Måste vara stenhård nu. Det gick bra för ett par veckor sedan men har trillat dit igen. No no för mjölkprodukter.


Indisk pastasås
3-4 port

1 tsk spiskumminfrön
1 tsk korianderfrön
1 kapsel svart kardemumma (endast fröna inuti kapseln)
1 tsk bockhornsklöverfrön
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
solrosolja
1 tumstor bit riven färsk ingefära
8 cocktailtomater
1 burk (400g) krossade tomater, Mutti
250 g kikärter, kokta


Rosta kryddfröna i torr stekpanna och mortla sedan innan de ska blandas med övriga ingredienser. Skala och hacka den gula löken. Fräs i upphettad olja och riv i vitlöksklyftorna. Skala och riv även i den färska ingefäran. Dela cocktailtomaterna i halvor och låt fräsa med en stund i löken. Tillsätt de malda kryddorna. Häll i en burk krossade tomater och låt puttra några minuter. Blanda till sist i de kokta kikärterna. Om de är rumsvarma, eller alldeles nykokta, är allt snart klar. Tänk på att låta din indiska pastasås puttra lite längre om de är kylskåpskalla.
Servera med fullkornsspagetti.


Smaklig spis!

***

Sassa brassa mandelmassa

Äntligen är det dags! Idag (läs igår) på fettisdagen får man äta semlor. Jag hör till den skaran som inte äter semlor redan till jul och inte heller i januari men kanske fram i februari att det kan slinka ner en eller annan. I år bakade jag släta bullar för länge sedan, la i frysen och hör och häpna, idag fanns inte en enda slät bulle kvar!
För sju veckor sedan hade jag helt andra idéer för dagens inlägg och planer på egen mandelmassa och allt. Livets vedermödor har dock gjort sig påminda och jag har helt tappat orken för att fixa med bilderna, skriva och koncentrera mig till ett inlägg i taget. Jag har dessutom lekt datordoktor. Efter många timmars felsökning, scanning och otaliga åtgärder bestämde jag mig till slut för att omformatera den. Nu är den som sprillans ny och fin igen och absolut inget fel på grafiken, vilket jag först befarade. Som sagt, lite splittrad.

I år blev det också till slut, för allra första gången, en egen (valnöts- och)mandelmassa. Det såklart för att jag för fösta gången i mitt liv äger en mandelkvarn. Men av någon outgrundlig anledning finns inte heller den kvar i kylen.


Det har alltså inte blivit en enda semla i år (förutom en halv liten semla de bjöd på gymmet igår) Trots att det inte är mitt favoritfika direkt, det finns så mycket fler och godare sötsaker att mumsa i sig, så skulle det såklart suttit fint med en semla idag. Men men, det kommer fler fettisdagar som tur är :)
För er som inte kan stå emot den till trots mycket fina och lockande kreationen så hittar ni recept på släta kardemummabullar här (vilket för är den post i min blogg som fått flest träffar de två senaste månaderna - go figure! ) och varför inte pröva som jag och pröva Anne's recept och balanda både valnötter och mandlar till en massa. Mums! Fördelningen mellan de malda nötterna var lite annorlunda för mig p g a att jag hade bara 100g mandel hemma men desto mer valnötter. Och det där med en halv äggvita var inte lätt och för mig blev det så torrt så torts så för att jag ens skulle få ihop det till en massa fick jag röra i resten av äggvitan också.

Så går tankarna till alla veganer där ute som såklart inte äter mandelmassa med äggvita i. Så vad använder man då? Vatten? Kanske räcker det helt enkelt med att köra mandel och socker i en mixer? Ja, det finns uppenbarligen en hel del sätt att få ihop sin mandelmassa på. Det är bara att pröva sig fram och hitta den som faller en bäst i smaken.



Hoppas ni hade en smaklig fettisdag!

***

Öppet brev till Hillevi Engström

Göteborg, den 1 mars 2011

Arbetsmarknadsministern,

visst minns du väl ungdomarna som gnällde "vi har ingen lokal" för en hel del år sedan. Då gällde det deras fritidssysselsättning. Idag gäller det min chans till avlönat arbete. Min så kallade Fas3-placering. Men till skillnad från då, är det ni som gnäller och kräver att jag måste ha en lokal.


För snart tio år sedan tvingades jag avbryta min nyss påbörjade yrkeskarriär som förskollärare av flera anledningar då det inte längre var hållbart för varken mig eller verksamheten. Eftersom jag bara arbetat på vikariat och stod utan fast anställning fanns ingen hjälp att få från kommunen. Ingen omplacering. Ingen omställningshjälp från Försäkringskassan. Det fanns alltså ingen annan utväg än att rehabilitera mig själv. Samtidigt som jag genomgick fysisk och psykisk rehab av kropp och knopp, bekostad av mig själv, började sökandet efter en annan yrkesbana.

Jag gjorde otaliga intressetester, träffade både yrkesvägledare och studievägledare. Pratade med organisationer och arbetsplatser där jag skulle vilja arbeta och frågade vad som krävdes för att få jobba hos dem. Även om jag nu hoppades på att bli både friskare och starkare i min kropp bestämde jag mig för att jag först och främst skulle använda mitt huvud i framtida jobb. Ett jobb där barn inte är beroende av min fysiska styrka.


Efter tre och ett halvt års ytterligare studier vid Göteborgs universitet var jag redo att åter möta arbetsmarknaden. Full av hopp och förtroende att arbetsmarknaden skulle vilja ha en smart, kompetent, engagerad och intresserad person i sitt stall, villig att verka för ett bättre samhälle. En utbildad pedagog och samhällsvetenskaplig akademiker med administrativa erfarenheter. Ack så fel jag hade.

Trots hundratals jobbansökningar genom åren är jag idag fortfarande arbetslös. Nu befinner jag mig i Fas3 och är i skrivandets stund inte "placerad" på någon så kallad Fas3-plats. När jag då på egen hand hittat en fantastisk plats med en underbar handledare och reella utvecklingsmöjligheter, fick jag av Arbetsförmedlingen beskedet nej. NEJ. Neeej. Hur är det möjligt?

Du måste ha en lokal att vistas i under placeringen. Du får inte arbeta/parktisera/Fas3:a hemifrån, och via telefon och mail ha kontakt med din handledare, eller där utföra de sysslor som ni kommit överens om att göra under de perioder ni inte är ute på föreläsningar, konferenser och resor.

Hur är det möjligt att Arbetsförmedlingens regler och förordningar kan vara så gammalmodiga, fyrkantiga, oflexibla och så icke i fas med yrkeslivet där utanför? Hur är det möjligt att ni politiker och myndigheter konstant sätter käppar i hjulen för oss som faktiskt vill att platsen vi tvingas vara på i alla fall ska vara kreativ och utvecklande för oss? För att vi vill den ska tillföra något och berika redan tillskansade kunskaper?

Är det för mycket begärt av en arbetslös medborgare?

Under tiden som gått sedan jag slutade på universitetet har jag varit mycket ideellt aktiv. Bland annat som barnkonventionsinformatör, utbildad webbredaktör för den ideella organisation jag verkat mest i och är dessutom utbildare för webbredaktörer. Är även Fairtrade-ambassadör, barn- och ungdomstränare samt utbildad coach och domare för ITF Taekwon-Do. Jag var under ett par år samordnare för vår kolonilottförening som vi har i hyresområdet där jag bor. En kvällskurs på universitetet i att utbilda och informera fick jag böna och be om, heligt intyga att den kursen inte på något sätt skulle hindra mig att jobba eller söka jobb och att jag i så fall omedelbart skulle avbryta kursen. Har startat och hållit igång en matblogg, lärt mig allt möjligt om Internets nätverkande sociala medier och dessutom gått igenom tre praktikperioder.

För två år sedan rycktes jag upp från allt och inom loppet av två veckor hade jag fixat det mesta man kan tänka sig och mer där till vad gäller pass, visum, Internetbank, e-fakturor, uthyrning av lägenheten, nedpackning av lägenhetens innehåll och packning av egna resväskor. Jag hann med tre Oslo-resor, avböjde ett par enstaka korta uppdrag jag åtagit mig under våren 2009 och landade sedan i Kalifornien där jag arbetade i sex månader.

Väl hemma igen var jag full av liv, självförtroende och en övertygelse om att nu händer det. Nu skulle jag absolut nå fram till arbetsgivarna. Ingen skulle vilja gå miste om mig. Men istället möttes jag av ännu en lång tid av arbetslöshet.


Så, i fortsättningen betackar jag mig dina uttalanden om att det är bättre att vara sysselsatt än att ligga hemma på soffan. Arbetslösa människor är inte per se outbildade soffliggare som får skylla sig själva. Långt ifrån. Verkligheten som arbetslös, synnerligen i Fas3, är oändligt mer komplicerad och nyanserad än vad du tycks förstå.


Besvikna hälsningar

Åsa Meister

***

Spagetti Carbonara - vegovarianten

Efter en härlig eftermiddag med besök på matmässan Passion för mat i Eriksbergshallen blev jag sugen på kött. Kan ibland sakna det rökta salta köttet eller en riktigt god och kryddad salami. Eller njae, inte riktigt men faktum är att det var mycket kött på mässan och jag har trots allt ätit kött under större delen av mitt liv. Nu är det förstås väldigt länge sedan och än är jag inte riktigt redo för kött. Tänker mig att jag vilken dag som helst kommer börja äta kött igen men lika fort som tanken kommer så försvinner den igen. Kanske kommer jag aldrig någonsin börja äta kött igen.

På väg hem från mässbesöket och turen med Älvsnabben gick jag in på ICA (ett vansinnespåhitt och inget att rekommendera att göra som vrålhungrig!) och då jag strök omkring vid frysdisken och försökte hålla fingrarna borta från glassen fick jag syn på de vegetariska fuskköttprodukterna. Tärningar á la Bacon. Måste bara testa.* Spagetti Carbonara blir ju sig inte riktigt lik utan de stekta baconbitarna till annars. Dessa fuskköttprodukter är inget jag är någon större förespråkare för men det händer att jag ibland handlar ett paket sojakorv eller sojaköttbullar att ha i frysen. Bacontärningarna innehåller, liksom de flesta av Hälsans Kök's sojaprodukter, äggvitepulver och är således inget för veganer (eller äggallergiker för den delen) att äta. Tyvärr.



Spagetti Carbonara - vegovarianten
1 port

40 g torr spagetti (fullkorn)
5-8 färska champinjoner
1/2 dl fuskbacon (Tärningar á la Bacon - Hälsans Kök)
olivolja
1 ägg
1/2 dl havregrädde
flingsalt
svartpeppar
2 skivor torkad tomat (i olja)
oregano


Koka spagettin enligt anvisningar på paketet. Putsa champinjonerna och stek i olivolja tills de börjar få färg. I med lite fuskbacon. Behöver inte tina för det är så små bitar ändå. Ägget kan såklart uteslutas, liksom jag gjorde med osten. Men annars så gick jag på en snabbis idag. Kläck alltså ägget och skakade ihop med lite havregrädde, salt och svartpeppar och rör sedan ner i den kokta och avrunna spagettin.

Lägg upp spagettin i botten på en stor tallrik och toppa med den stekta svampen och fuskbaconet. Avsluta med hackad torkad tomat och lite oregano (eller basilika vilket jag visst inte hade i kryddlådan). Klart!


Smaklig spis!


*Betyget på Tärningar á la Bacon - sådär. Överraskande gott men ändå ingen större hit.

***

Kan det ha varit Olof Palme?

Vem av er minns inte vad ni gjorde idag för 25 år sedan? Sent på fredagskvällen den 28 februari sköts vår dåvarande statsminister på Sveavägen i Stockholm och det var först dagen efter, den 1 mars, som de flesta av oss vaknade upp till den dystra nyheten att Olof Palme var död. En tung och ganska förvirrande dag. En märklig tid kom att följa oss en lång tid framöver.

Det var en helg i månadsskiftet februari/mars 1986 och jag var med scouterna på skidläger (kan förvisso inte åka skidor men var med på lägret i alla fall) i Ulricehamn Jag hade just ätit frukost i stora matsalen och hade ingen brådska ut i backen så jag slog mig ner i uppehållsrummet och satte på TV:n.
I rutan grät folk hejdlöst och människor i massor lade röda rosor på gatan. Ledarna på lägret nonchalerade mig när jag ropade på dem, samtidigt som jag fastnade mer och mer i TV-sändningen. Förstod ganska snart att det var alldeles sant - Palme hade blivit skjuten och var nu död.
Ledarna trodde mig fortfarande inte.

Jag är ledsen att jag bara var 12 år gammal och inte hade hunnit skaffa mig tillräcklig kunskap och förståelse om vår stat, vår regering och vårt demokratiska system än. Och särksilt för att jag inte heller hunnit erfara Olof Palme som jag idag tror att jag skulle tycka vara en bra politiker och statsman.
I skolan kom jag att vara duktig på samhällskunskap men visste inte vart jag skulle göra av mig med den kunskapen och det intresse jag trots allt hade. Inte sällan kände jag mig malplacerad och som att jag levde i en parallellvärld med mina klasskamrater. Det förekom heller aldrig några politiska eller ens några vidare samhällsengagerande samtal i min familj under min uppväxt (inte nu heller för den delen). Så när jag efter många och långa omvägar till slut började läsa internationella relationer vid Göteborgs universitet kändes det som att jag äntligen hade hittat hem. så trots att allt kändes så rätt under drygt tre år kan jag inte förstå hur det sen blivit så fel efter det. Men det är ett helt annat kapitel.


Vem vet? Kanske var det just denna morgon, då jag genom tv-rutan bevittnade hundratals gråtande människor och ett allt större rosberg växte fram på Sveavägen, som någonting hände i mig? Hur kunde en person som jag visste så lite om, beröra så många människor? Kanske var det Olof Palme som genom sitt tragiska öde fick in mig på "rätt" spår? Palmecentret är hur som helst en av de heta kandidaterna för min drömarbetsplats.

***