Källarfranska med paranötsmjöl

Gofrulle
(och första imman på fönstret när kylan kom)

Dagen efter kvällen kändes allt så extra tomt och tyst här. Till råga på allt hade jag fått hjälp med disken så i köket fanns knappt ett spår av att det kvällen innan varit fyllt till brädden av mat och människor i Miss Meister's kök. Jag skriver knappt ett spår, för när jag öppnade kylen fanns där faktiskt ett och annat kvarlämnat. Jag tröstade mig denna söndag för över två månader sedan med Lindas superdupergoda Lakritsblondisar och så bakade jag frallor som jag åt tillsammans med lite med ost den kvarlämnade hjortronsylten och goda äppelmarmeladen jag fick i present av Momas Kitchen.
Receptet till frallorna har jag använt tidigare men bytte ut lite av vetemjölet mot paranötsmjöl. Det var minst sagt ett lyckat drag och något jag sannolikt kommer göra igen. Bara jag någonsin får råd att handla paranötsmjöl igen.


Källarfranska med paranötsmjöl
ca 20 st

50 g jäst
50 g smör
5 dl mjölk, fet minst 3%
2 msk mörk sirap
1 tsk salt
1-1 1/2 dl paranötsmjöl
500-700 g Manitoba Cream (eller vetemjöl)

Smula ner jäsen i en bunke. Smält smöret och värm mjölken till 37 grader. Häll lite av degvätskan över jästen och se till att den löst upp sig ordentligt innan du häller över resten av degvätskan. Tillsätt sirap och salt. Rör i paranötsmjölet. Att det är 1-1 1/2 dl beror på att jag tog resten som var i påsen och inte exakt enligt mått. I det ursprungliga receptet ska det vara 700 g vetemjöl så här tog jag till en början 500 g Manitoba Cream och sen pytsade i lite tills degen blev ganska fast. Kör elvispen med degkrokar i ca 10 minuter.

Jäs i ca 45 min under bakduk. Stjälp upp degen på bakbord och knåda lätt. Skär/dela i lagom stora/små bitar eller rulla till släta frallor. Lägg på plåt och låt jäsa i under tiden ugnen värms upp till 200 grader. Grädda i ca 10-12 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.
Servera med smör, ost och marmelad.


Smaklig frulle!

***

Tack för senast!

Bilden är tagen av Tina och lånad från hennes matblogg Pickipicki

Sista helgen på året och jag kan bara beklaga att Miss Meister inte riktigt orkat med Miss Meister's mat under 2012 och allra minst under senhösten och vintern. Ett omtumlande år och inte minst brist på en ordentligt fungerande dator har satt käppar i hjulen, gång efter annan. Jag har inte heller särskilt många bekanta omkring mig med tillräcklig datorkunskap som kan hjälpa till så problemen har i princip blivit beständiga då jag själv inte klarar av att lösa allt. Dock kommer ett och annat tips från folk där ute i cyberrymden varav flest tycker att jag ska köpa ny dator. Företrädesvis en bland sorten av det designade äppelmärket. Trots att den jag har bara är drygt tre år. För er då, som enligt mig verkar totalt verklighetsfrånvarande, kan jag bara upplysa om att en sådan kostar många fler kronor än dem jag har att leva på varje månad, vilka oftast stannar på ett fyrsiffrigt belopp.
Men allt är inte nattsvart hela tiden. Det har funnits en och annan ljusglimt under året.

En av höjdpunkterna, vilket såklart har med mat och matbloggare att göra, var när jag fick finbesök här hemma av både nära och långväga matbloggsgäster. En kväll i oktober kom nämligen Veronica, Tina och Calle, Rebecka, Linda och Beata och hälsade på. Kamerablixtarna ven under kvällen men själv har jag inte en enda bild från tillfället. Det fotades med allt från enkla mobilkameror till avancerade systemkameror (+ extra objektiv) och allt däremellan. Och det var inte bara maten som fastnade utan även jag, som vid ett tillfälle stod med två stora kameror upptryckta i nyllet. En skulle plåta tårtan jag höll och den andra mig när jag blev plåtad med tårtan. Det var nog så nära paparazzis jag kommer hamna.

Vi åt tills våra magar inte längre hade några tomma hörn. Bland annat åt vi finska gotter från Tina och Calle som äggsmör, dock utan karelska piroger men med riktigt surdegsbröd och så brödost (även kallat kaffeost) med hjortronsylt, Lindas pumpasallad, mina kryddiga kikärter i tomatsås och haricots verts (går lika bra att krydda med spiskummin som med kummin, vilket står i receptet) och Beatas Lingonkolapaj och så var det ju den Karibiska romkakan som Veronica aka Momas Kitchen gjorde som små bakelser av. En skiva kaka toppad med vispad grädde, färska vinbär och choklad. Kunde inte bli ett bättre avslut på kvällen.

Tack alla matglada gäster

 som förgyllde min höst!

***

Vörtbrödet som blev vörtknäcke

För ett par år sedan bakade jag eget vörtbröd för första gången. Blev inte så bra för det vart väldigt torrt och smakade mest som pepparkakor och har inte bakat vörtbröd sedan dess. I helgen bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Nu har jag inte fått tag på riktig vört men använde i alla fall porter som degvätska. Recepten jag hittat skiljer sig åt en del vad gäller mängden jäst/degvätska/mjöl och vanligtvis gäller det för 2-4 limpor. Jag försökte mig på att göra något mellanting.
Det kom att visa sig degen inte ville jäsa och trots den sena timmen började jag kavla ut degen till tunna knäckebröd (dock inget jag rekommenderar att göra klockan tio på kvällen!). Har alldeles för lite erfarenhet av att kavla ut och grädda knäckebröd så det blev både degiga och brända men på det stora hela väldigt bra. Sammanlagt gräddade jag tio plåtar vörtknäcke. Det tog sin lilla tid om jag säger så.

En sak som tyvärr inte går att göra mycket åt i efterhand är salthalten. De smakar så ruskigt mycket salt och jag har bläddrat i bakböckerna, googlat och kollat så många vörtbrödrecept jag kan för att se om jag helt missade den angivna mängden salt i recepten. Men det står faktiskt 1-2 msk i princip varenda recept jag läst. Oavsett det är för 2 eller 4 limpor.

Vört(bröd)knäcke
mycket!

50 g jäst
50 g smör
5 dl porter
1 dl mörk sirap
1 msk salt
1,5 msk malda pomeransskal
1 msk mald ingefära
1 tsk malda kryddnejlikor
2,5 dl rågsikt
5 dl rågmjöl 
ca 2 dl vetemjöl (ev mer tills degen är smidig och

Smält smöret och tillsätt portern. Värm till 37 grader. Smula ner jästen i en bunke och häll över degvätskan. När jästen är upplöst, tillsätt sirapen. Blanda kryddorna med en del av mjölet och blanda i degvätskan. Kör elvispen med degkrokar i ca 5-10 min. Tillsätt mjöl under tiden. Jäs i 1-1,5 timma under duk. Själp upp degen på mjölat bakbord och forma 2 stora eller 4 mindre limpor . Lägg i långpanna och jäs igen ca 40 min. Sätt ugnen på 240 grader. Sänkt till 200 när du ställer in bröden långt ner i ugnen. Grädda ca 30-40 min. Låt svalna under bakduk.

Eller så gör du alltså knäckebröd av degen. Delar den då i små bitar och kavlar ut dem så tunt du tror räcker, och sen lite till, i den form du önskar. Lägg på plåt och nagga med gaffel eller kavla med kruskavel om du har sådan. Grädda i 180-200 grader ca 5-7 min. Vänd på bitarna och grädda 3-4 minuter till. Låt svalna på galler. Förvara i plåtburk.
Jag började göra runda men fick bara plats med två åt gången på plåten. Med den avlånga varianten på bilden fick jag plats med tre sådana på varje plåt.

Lycka till!

***

Mysteriet på Greveholm...

...släng dig i väggen. Här snackar vi Mysteriet i Miss Meister's kök. Härom kvällen då allt var släckt, tyst och jag hade lagt mig så hördes ett ljud från någonstans i lägenheten. Ett ljud jag inte kunde placera. Varken vad det vad som lät eller var det lät ifrån. Det lät hur som helst som något kasade. Till exempel en väska som står lutad mot väggen och kasar ner på golvet eller som när en tidning glider ner från tidningshögen. Eller något kort som lossnat från väggen. Jag gick upp, tände överallt och letade men kunde inte hitta någonting. Så himla knepigt.
Ett par dagar senare fick jag svar på vad som hänt. Jag letade som en toka efter en särskild skärbräda och tänkte att nu har hon den där Miss Meister gått och blivit riktigt tokig på allvar. Men så kom jag ihåg ljudet den där kvällen.

Men vart har min svarta lök-skärbräda tagit vägen?

Sedär, lagom stor springa för en svart lök-skärbräda att kasa ner.

Frågan är nu bara - hur ska jag komma åt den igen? Trots att jag drar fram spisen en eller två gånger om året och städar där bakom så kan jag lova att jag aldrig rubbat, och med alla sannolikhet heller aldrig kommer att ens försöka mig på att flytta på kylskåpet här. Eller...

Så förargligt ändå.

***

Grönt är skönt

Det är inte första gången och förmodligen inte sista som jag använder denna rubriken. Men är man vegetarian så är man. Grönt är ju det vi lite förenklat kallar grönsaker för. Även dem som inte nödvändigtvis är gröna till färgen. Grönt är mitt ledord när det kommer till mat och näring. Nu mer nödvändigt än någon tid på året. För jag gissar sommaren annars är tiden på året då flest väljer att gör smoothies. Förutom alla de glass/mjölk/yoghurtstinna drinkarna så är de ofta fullproppade med frukt och bär. Riktiga vitaminbomber.
Men det är nu när det är som mörkast på året som vi verkligen behöver de där vitaminbomberna som allra mest. Nu när det är ruggigt, grått och fuktigt (i alla fall här i Göteborg) känns morgnarna så mycket bättre om de startas med en (ill*)grön smoothie. En riktig kickstart. Sen blir det åka av hela dagen.

Grönkålssmoothie
1 port

2-3 nävar färsk grönkål, ca 30-40 g
1/2 avocado
1/2 pressad citron
10-15 st stora vita bönor (kokta)
ca 1-1,5 dl hasselnötsmjölk
1 tsk spirulina

Mixa alla ingredienser till en len smoothie och drick!
Personligen gillar jag en mer tjock och trögflytande smoothie så som vanligt börjar jag alltså med lite mindre vätska och späder sedan ut med vatten ut om den blir för tjockt. Varianterna är många och det är fritt fram att lägga till, ta bort, byta ut och så vidare. Är du till exempelt riktigt frusen på morgonen så hjälper ingefära till att höja temperaturen i kroppen. Riv en bit färsk ingefära och pressa ut saften från rivet och mixa tillsammans med grönkålen och de övriga ingredienserna.


Trevlig tisdag!

*Denna är grönkålssmoothie är spetsad med kosttillskottet spirulina vilket ger den illgröna färgen.

***

Rent vatten åt alla

Det var ju detta med rent vatten. Ingen har väl missat att Musikhjälpen pågått hela veckan och temat för året är rätt till rent vatten. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker fokusera på vegetariska recept, helst smakfulla och inspirerande, och tilltalande bilder men återkommer ständigt till frågor om matproduktion och tillgång till mat världen över och inte minst vad smutsigt vatten ställer till med för miljoner människor på jorden. Åtta miljarder människor saknar idag tillgång till rent vatten. Varje dag dör 4500 barn under fem år på grund av smutsigt vatten och brist på toaletter. Ni som följt min blogg har råkat på mina vatteninlägg flera gånger och för att friska upp minnet för er, och för alla som inte sett dem tidigare, så har jag länkat till en del av dem nedan.
Musikhjälpen slutar först imorgon söndag så om ni inte redan gjort det så önska en låt, t ex genom sms till sms till 72 999 med belopp 50, 100 eller 200 + din låtönskning (låt, artist och ev motivering), starta en bössa, lägg bud på aktionerna, skänk pengar på vilket sätt du än kan. Och kom igen nu, förra året samlade Musikhjälpen in över 18 miljoner, tillsammans kan vi slå det rekordet. Utan rent vatten dör vi!

***

Och vad hände med resolutionen om rätten till vatten och sanitet egentligen? En resolution (64/292) Sverige avstod att rösta för i FN:s Generalförsamling 28 juli 2010. Men senare samma år, 30 september, antog FN:s råd för mänskliga rättigheter resolution 15/9 om rätten till rent dricksvatten och sanitet, vilken Sverige då röstade för. För dig som vill sätta dig in riktigt ordentligt om vad rätten till vatten verkligen innebär kan jag rekommendera detta faktablad (pdf) från UN, UN Human Rights, UN Habitat och WHO sammanställt. För övrigt hittar du här även diverse rapporter och fakta om FN:s arbete med det internationella årtiondet för rent vatten som pågår för fullt.

Nedan följer utdrag och länkar till mina tidigare inlägg om vatten

Tillgång till rent vatten - en mänsklig rättighet

"Mer än någonting annat behöver vi rent vatten för vår överlevnad. Vi behöver rent vatten att dricka. Vi behöver vatten till både hushåll och hygien och inte minst krävs det även vatten till våra grödor så att de växer för att sen kunna skördas och bli till vår föda . Enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna har vi alla var och en rätt till liv. Men, rätten till vatten är inte specificerad i någon deklaration eller konvention. För att kringgå det står det såhär i artikel 11 i FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna"

Värme törst och vattenflaskor

"En halvliter buteljerat vatten i butiken kostar omkring 16 kronor. Det innebär att flaskvattnet är mer än 2000 gånger dyrare än vad det kommunala vattnet i kranen kostar. /.../

Bristen på rent vatten och fungerande sanitet dödar oss människor. Bara i Europa saknar en miljon rent dricksvatten och 120 miljoner saknar sanitära faciliteter. Enligt WHO är står vattenburna sjukdomar som leder till döden för 6 % av jordens hela "sjukdomsbörda". Nära två miljoner människor dör varje år av diarré eller diarrérelaterade sjukdomar. Av dessa är ca 90% barn under fem år. Drygt en miljon människor, vilket även här utgörs till ca 90 % av barn under fem år, dör varje år av malaria. Allt orsakat av bristen på rent vatten."

Använd ditt eget kranvatten
Mitt första inlägg 2007 om att dricka kranvattnet istället för att köpa dyrt flaskvatten.

Dyra droppar
Om filmen Tapped. Trots att jorden består till 70 % av vatten är det endast 3 % som är drickbart. Och av de 3 % säljs många droppar väldigt dyrt. Ja, det handlar om buteljerat vatten. När den där brunsliskiga läskeblasken ni vet, säljs och distribueras i världens alla hörn borde istället vatten.

Middag med (P!nk?) och Earth Water i LA
Om en kväll i LA, funderingar och fullt med länkar till bland annat Childinfo, en sida av UNICEF, där siffror och statistik finns vad gäller vatten och sanitet i världen och mycket mer.

Mera vatten

"Kan ni tänka er att det finns fler människor på jorden har tillgång till en mobiltelefon än en toalett. Jag har skrivit det förut och skriver igen, varje 20:e sekund dör ett barn på grund av bristen på rent vatten. Diarré dödar fler barn under 5 år än AIDS, malaria och mässlingen tillsammans."

Tack alla som på ett eller annat sätt bidrar till att ge fler människor tillgång till rent vatten och sanitet!

***

Bränd och åter bränd

Så var Lucia redan över för den här gången. För första gången i mitt liv brände jag dem som såg ut att bli de allra finaste lussekatterna någonsin. Såhär såg de till exempel ut förra året.
Hur det gick till vet jag inte då jag till en början använde samma recept som vanligt, av erfarenhet ställde ugnen på lägre gradantal än vad receptet säger. Vred fram tiduret ett par minuter kortare än den angivna tiden och ändå gick det åt pipsvängen. Värst var ändå att det gick lika illa för andra plåten! Trots att jag sänkte värmen ytterligare och kortade tiden ännu mer. Obegripligt.

När jag senare på kvällen värmt upp ugnen för att rosta brysselkål så hittade jag en kvarglömd lussekatt. Om den var från första eller andra plåten vet jag inte. Den var hur som helst stenhård. Årets enda lussebullebak var som en illustration av mitt liv.Till punkt och pricka.

***

Förlåt, men den svarar inte

vardagstrubbel

Det har gått nästan exakt en(två) månad(er) nu sedan jag postade ett inlägg i ett redan sinande matbloggspostande på Miss Meister's mat. Det finns inte mycket till ursäkt för det annat än det där lilla faktum att datorn hemma inte vill fungera som den bör längre. När en timma har gått åt till att ens komma ut på nätet samt öppna ett dokument eller två, så finns helt enkelt inte tiden kvar att brottas med den ytterligare timtal för att förhoppningsvis kunna färdigställa ett enda inlägg - med bild och allt vad det innebär - innan datorn helt kajkar ur. Jag blir både arg, ledsen och inte minst frustrerad när den inte fungerar. Det känns som att jag inte gjort annat än hållit på att fixa med den sedan den var ny. För sisådär ett och ett halvt år sedan då den började stänga av sig själv osv var den i mitt tycke fortfarande ny. Den var ju knappt två år fyllda. Att se på film, skypea eller ens lyssna på musik var det inte längre tal om. Och som sagt, det där med bildhantering gick inte. Ganska snart gick det inte heller längre att överföra bilder från kameran/mobilen till datorn utan att den fick sig ett spel.
Jag har köpt särskilt smala och långa skruvmejslar för att skruva isär datorn och komma åt fläkten att "damma" den. Men det gick inte så smidigt som jag räknat med och det finnns inte en chans i världen att jag gör som såhär. Så köpte jag en slags rengörningsspray (tryckluftsspray) men det blev inte bättre av den heller.
Trots att den sedan dess står mest oanvänd dagarna i ända sedan (eftersom jag i lite drygt ett års tid befunnit mig på min tvångsarbetsplats 40 tim/v och knappt är hemma längre) så har den nu även börjat sega sig när det kommer till själva operativsystemet. Det går alltså knappt ens att öppna ett dokument utan att det tar minst en kvart. Datorn hänger sig hela tiden och felmeddelandet "svarar ej" är mer standard än sällan förekommande. Det gäller alltså inte bara nätsidor utan även utforskaren, enhetshanteraren, dokument osv. Fattar ingenting. När det gäller fläkten hör jag tydligt när den är på gång att flippa och då gäller det att snabbt spara och stänga allt som är igång. Men detta att den bara hänger sig händer helt utan förvarning. Då går det inte ens att stänga/öppna några fönster. Ibland flyttar sig inte ens markören och om inget annat händer är det bara att stänga av eländet och starta om hela processen.
Teknik i all ära men jisses så oerhört frustrerande när den inte fungerar. Att jag heller inte förstår och klarar av att lösa det gör inte saken bättre. Det är med skräckblandad förtjusning jag tillmötesgår mitt alltmer flagranta internetberoende samt den teknik som behövs för att tillfredsställa det.

Och till alla er som uppmanar mig att skaffa mig en äppeldator (som tydligen är felfri i all evighet) vill jag bara upplysa om att en sådan kostar mer pengar än vad jag har i månadsinkomst! Och då syftar jag till lägstapriset. Grattis till er som har !



Ursprung: 12 november 2012

World Food day - Världshungerdagen

Bild lånad av FAO Nordic

Idag den 16 oktober är det Världshungerdagen. Det kan tyckas vara en märklig översättning av World Food Day. Men anledningen till att FAO en gång för trettiotre år sedan införde denna dag var för att uppmärksamma just hunger, livsmedelsförsörjning och fattigdom i världen samt vad vi kan göra för att minska hungern för de nära 1 miljard människor som varje kväll lägger sig hungriga. Eller hunger? Vem har inte gått hungrig någon gång. Undernäring är nog ett mer rättvist beskrivande ord till vad det egentligen handlar om. En av åtta lever med kronisk hunger och undernäring världen över.

Det talas om nollvisionen vad gäller antal döda och skadade i trafiken på våra vägar, nollvision vad gäller rasism (syftar i första hand på TV4.as kampanj Nollrasism vilken handlar om människors lika värde, mångfald, tolerans och motverkan av främlingsfientlighet och rasism), börsföretag arbetar med nollvisioner för klimatpåverkan och Länsstyrelsen i Skåne vill införa nollvision mot byggande på åkermark. Till och med det välkända matvarumärket Findus arbetar för en nollvision av tillsatser i sina produkter.
Kanske är begreppet nollvision uttjatat sedan länge men varför inte införa nollvision mot hunger, svält och kronisk undernäring? Rätten till mat är ju trots allt en mänsklig rättighet.

Tänk om vi levde i en värld där:

- alla har tillgång till näringsrik mat hela året om
- ingen undernäring hos gravida och barn under 5 år
- enbart hållbara matsystem finns
- möjligheten till småskaligt jordbruk finns
- matsvinn, både av livsmedelsindustrin och privatpersoner, inte fanns

Förslagen och möjliga åtgärder för att minska världshungern går inte helt överraskande i kooperativets tecken. År 2012 är ju som bekant FN:s internationella år för kooperation. Det är många galenheter och extrema orättvisor i världen som man kan tycka och tänka mycket kring men inget berör mig så djupt som att miljoner och åter miljoner människor inte har varken rent vatten och tillräckligt med mat för dagen. Känner mig så äckligt maktlös. Och i kooperationens anda är det inte heller en ensam människa som kan åstadkomma förändring. Det kan vi endast göra tillsammans.

För den som är intresserad och förstår sig på matprisindex av allehanda slag föreslår jag du tar dig en titt bland texter och tabeller hos FAO:s World Food Situation. I förmiddags annordnades även ett seminarium tillsammans av LRF, Kooperation utan Gränser, FAO, Sida, Naturskyddsföreningen och SIANI m fl med temat Jordbrukskooperation - en lösning för att uppnå en värld utan hunger. Jag hoppas få tag på en summering/dokumentation av det vid ett senare tillfälle.

***

Chilihett lins- och morotsmos

 

Nu när kylan plötsligt slagit till här passar det bra med något hett och chilikryddat som får upp temperaturen i kroppen.Trots att jag i dryga tio år hållit på att lära mig laga bönor och linser lyckas jag sällan ordentligt med de röda linserna. De är naggande goda och går snabbt att laga till då de inte behöver ligga i blöt. Dessvärre har jag en tendens att överkoka de röda linserna och det blir mest mostig och grötaktigt av det hela. Så. Därför beslöt jag mig för några helger sedan att göra just mos av dem. Tillsammans med morötter, smaksatt med röd chili och vitlök.

Chilihett lins- och morotsmos

2 port

1 dl röda linser
3 morötter
1/2-1 chili
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
salt
svartpeppar

Koka linser ca 10 min. Tillsätt lite mer vatten och morotsslantarna. Finhacka schalottenlöken, vitlöken och chilin (mängd beroende på din chilitolerans). Fräs lätt i olivolja. Mixa allt i kastrullen med mixerstaven. Servera med t ex en sojakorv och stark senap.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 september 2012

Grönt är skönt

Jag är periodare när det kommer till många saker. Till exempel vad gäller äggätande. Eller som att använda min råsaftcentrifug. Den är en av mina dyraste och mest skrymmande kökspryl jag har (då jag varken äger någon bakmaskin, glassmaskin, kaffebryggare, stor mixer eller vad man nu kan tänkas måste behöva i sitt kök). Råsaftcentrifugen är inte bara skrymmande utan är även lite meckig att diska med alla sina delar. Trots det har jag aldrig blivit besviken då jag använder den. Därför är det mer än tokigt att den emellanåt bara får samla smetigt matosblandat damm där nere i ett hörn på golvet. Dags för en ny råsaftcentrifugperiod!

Nu när dagarna börjat bli märkbart mörkare och kortare gäller det att äta rikligt med grönt så en får i sig sina vitaminer och orkar sig igenom dagarna. Så, idag kickstartar jag därför veckan med lite grönkålsjuice med sting i.

Grönkålsjuice
1/2 glas

50-100 g färsk grönkål
50-100 g fänkål
1/4 citron
en liten, liten bit färsk ingefära

Skölj grönsakerna ordentligt och tvätta citronen. Skär/riv allt som behövs i bitar och kör i råsaftcentrifugen. Klart.

Trevlig måndag!

***

Majssoppa med koriander och rostade hasselnötter

Jag har för första gången i mitt liv plockat sockermajs från ett majsfält. Jorå. På Bärby vajade majsplantorna högt. Vansinnigt gott och sjukt billigt. Nu ångrar jag bara att jag inte plockade fler. Fjorton kronor för fem majskolvar.
Ganska omgående efter Bärbybesöket kokade jag ihop en majssoppa som jag nyligen spottat hos My new roots. På engelska skiljer man ordmässigt soppor åt då en del kallas chowder istället för soup. Skillnaden är den att chowder är tjockare och mer krämig, innehållande mjölk och eller grädde, än soppa baserad på enkel buljong. På svenska finns ingen språklig motsvarighet vad jag vet. Däremot vet jag att jag föredrar krämiga soppor framför exempelvis minestrone.

Som vanligt hade jag inte alla ingredienser som behövdes utan fick freestyla lite. I detta fallet saknades enbart cashewnötter och trots att jag istället använde stora vita bönor och rostade hasselnötter, så blev det en soppa långt över mina förväntningar. Den var så god att jag till och med mumsade i mig små skedar från den kalla soppan i kastrullen dagen efter.

Majssoppa
3-4 port

1 msk kokosolja
1/2 jättelök (alt 1 mindre vanlig gul lök)
6 vitlöksklyftor
2 tsk havssalt
2 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
cayenne - efter smak
3 majskolvar (sockermajs)
5-7,5 dl grönsaksbuljong
1 pressad lime
ca 100 g stora vita bönor, kokta 
ev 3/4 dl kokosmjölk

Koka upp vatten och rör i grönsaksbuljong. Skala under tiden majskolvarna och skär av majskornen från stammen. Hacka löken och vitlöken. Värm upp kokosoljan och fräs gurkmejan, spiskummin och cayenne färi undere ca 1 minut. Vänd i den hackade löken och salta. Fräs i fem minuter.
Rör i finhackad/riven/pressad vitlök sista minuten. Tillsätt lite grönsaksbuljong om det blir för torrt. Rör sedan i majsen och fräs i fem minuter.
Tillsätt buljong och koka upp. Låt sedan puttra ca fem minuter. Som vanligt är jag lite försiktig med buljongen då jag inte vill ha för tunn soppa. Hällde i ca 5 dl i traktörpannan och tillsatte sedan resten av den varma grönsaksbuljongen när jag mixade soppan.

Låt svalna lite innan du mixar i mixer, alt. använder mixerstav. Tillsätt de sköljda vita bönorna och mixa igen. Är den för tjock i din smak så tillsätt ännu mer grönsaksbuljong, alternativt vatten. Smaka av med salt och cayenne. Jag pytsade i några matskedar kokosmjölk på slutet. Bara för att jag hade en öppnad burk i kylen och inget som egentligen ingår i Sarahs recept.


Koriandermixen
2 port

1/2-1 dl välrostade hasselnötter
en gigantisk näve färska korianderblad
1/2-1 pressad lime
1 msk agavesirap
1/2 tsk havssalt
1 liten vitlöksklyfta
ev cayennepeppar

Och igen, inga cashewnötter hemma. Hade tänkt rosta några stora vita bönor först men valde att använda hasselnötterna istället. Rosta hasselnötterna ganska hårt i ugnen och gnid sedan av skalet. Nopa bladen av stjälkarna på den färska koriandern. Behövs eventuellt inte om du har den ljusa, späda krukodlade koriandern som finns in de flesta välsorterade mataffärerna. Själv använde jag den jag plockat på Bärby. Mycket grövre och i min smak godare. Den håller bättre i maten och "smälter" liksom inte på samma sätt som den ovan nämnda krukodlade varianten.

Mixa allt i mixer alt. med mixerstav. Vill du ha mixern mer krämig så tillsätt lite olivolja alternativt lite kokosmjölk. Toppa den varma soppan med koriander- och hasselnötsmixen.

Smaklig spis!

***

Ursprung 16 september 2012

Pankopanerad sötpotatis

När jag var i Stockholm i augusti tidigare i år så åt jag middag med bästaste Pia på Wagamama. Det är en internationell franchisekedja med huvudsäte i Storbritannien och serverar japanskinspirerad mat för hela slanten. Ett måste var ångkokt edamame med salt. Till huvudrätt fanns en del vegetariska alternativ att välja mellan. Om jag minns rätt så betyder yasai vegetariskt på japanska så det fick bli min ledtråd och till slut satte jag fingret på Yasai katsu curry. Det var en rätt med pankofriterad sötpotatis, aubergine och pumpa. Serverad med lättkryddad currysås, japanskt ris, blandad sallad och pickles. Mycket god rätt fast med på tok för mycket ris för mig.

I Miss Meisters kök har det under senaste året lagas och äts en hel del sötpotatis så väl hemma igen, och med inspiration från det nyss omtalade restaurangbesöket, blev det till att testa något nytt - Pankopanerade sötpotatisskivor.
Panko är en japansk variant av ströbröd som säker flera av er använt till bl a fisk och annan friterad mat. Jag har varken fritös eller ens så mycket olja att fritera i kastrull hemma så det blev helt enkelt till att steka de panerade skivorna i vanlig stekpanna. Proceduren blev ungefär densamma som när jag var liten och hjälpte (eller stjälpte!?) mamma när hon, som brukligt på lördagarna där ute på ön, stekte färsk fisk till middag. Mamma rensade och fileeade fisken. Jag doppade filéerna i uppvispat ägg och sen i saltat ströbröd innan hon i sin tur stekte dem i gjutjärnspannan.

Pankopanerad sötpotatis

1-2 port

1 (avlång) sötpotatis
vatten
1 ägg
1-1 1/2 dl panko
salt
ev BBQ & Grill Mesquite (Santa Maria) 

kokosolja/olivolja/rapsolja/solrosolja till stekning/fritering

Skala och skiva sötpotatisen i centimetertjocka skivor. Koka upp vatten i en kastrull och koka sötpotatisskivorna några minuter. De ska bli mjuka men se upp så de inte blir för mjuka. Häll av vattnet och låt skivorna svalna lite. Vispa ägget lätt med en gaffel. Häll panko i en skål eller djup tallrik och blanda i salt och eventuellt andra kryddor. Vänd först sötpotatisskivorna i äggvispet och sen i pankoblandningen. Stek i kokosolja eller olivolja.

Servera med ångkokta edamame eller andra gröna bönor av eget val.

Pankoflingorna ut som om det vore kokos av den enkla anledning att jag stekte dem i vanlig stekpanna och förhållandevis lite fett, jämfört med att fritera sötpotatisskivorna.

Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 september 2012

Ärtpesto och ricotta - en lyckad kombination

Som jag skrev igår har jag lagat mycket mat under förra månaden. Dessvärre har tiden inte räckt till att blogga om det. Nu hoppas jag kunna beta av alla de påbörjade inläggen. Först ut blir ett som följde efter det att jag mixat min ärtpesto. Den fjärde och sista rätten av den färska pastan jag inhandlade för en tid.
Jag skar alltså den sitsta biten pasta i strimlor och kokade som om de vart fettuccine.
In i ugnen åket en liten form fylld med skivade cocktailtomater, olivolja, flingsalt och svartpeppar toppat med en blandning av 2 matskedar ricotta och 1 1/2 matsked ärtpesto. Grädda i 200 g i ca 8 minuter. Garnera vid servering med några finstrimlade färska basilikablad.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 8 sept 2012

Oui, Chef!

Oui, Chef!

Som det har lagats mat i Miss Meisters kök under september men ack så lite jag hunnit med att blogga om den. Vart tog egentligen september vägen? Jag fick till och med förmånen och det stora nöjet att få skjuts av allas vårt goda Russin Kim för ett återbesök på Bärby självplock. Med mig hem hade jag bland annat sockermajs, fänkål, zucchini, kålrot och såklart en massa koriander. Så ja, det har lagats en hel del mat i Miss Meisters kök under september månad. Så har det varit mycket annat att stå i också. Tyvärr har dygnet bara 24 timmar och veckan endast sju ynka dagar, så därför är det mycket som får läggas åt sidan.
Och inte bara september månad som svischat förbi i ett enda huj. Jag kan inte för mitt liv begripa att det redan hunnit gå ett  h e l t  år sedan förra gången Bokmässan kom till stan. I år blev det knappt några timmar alls i kassan utan flängde istället mässan runt med bokvagn och passa upp på signerande författare. Alla av olika rang och manér. En av dem hann jag med att fånga på bild.

Årets skörd

Då och då händer det att jag skriver här i bloggen om mitt hur mitt matintresse har uppkommit och utvecklats genom åren. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har påverkats av tv-kockarna. Idag är jag inte alls lika imponerad och inspirerad av dem som för tio till femton år sedan. De är alldeles för många. Kan inte hålla reda på dem. Det är nästan att den ena knappt hinner svalna innan nästa höjer sig likt sockerkakssmeten i en 200-gradig varm ugn. Trots att Marcus Samuelsson varken vunnit Årets kock eller har egen finrestaurang här i Sverige, som de flesta andra storkockarna har, är han ändå en av de tyngre och mest välrenommerade svenska kockarna i mitt tycke. Han var nära nyss fyllda 20 då han blev kökschef på Aquavit i New York. Och han var en av alla de kockar jag minns med stor behållning och kommer fortfarande ihåg utomhusinslagen, i fyrans morgon-tv, från Brooklyn, NY, där han lagade till street food. Allra starkas minns jag hans olika såser han hade i de typiskt amerikanska plastflaskorna med spetsig pip.

Kommer jag någonsin till New York så kommer jag med all sannolikhet ta mig till Harlem och hans Red Rooster. Men innan det blir verklighet kanske ett besök på restaurang Norda Bar & Grill på Posthotellet Marcus är tillsammans med Jimmy Lappalainens hjärnorna bakom den restaurangen. Hemsidan är dock helt värdelös (utan några som helst menyer!) och vad jag luskat fram hittills sedan öppningen så är det inget ställe för en vegetarian att besöka. Men den ligger ca 20 minuters cykelfärd bort och är således ett bra mycket billigare alternativ än flyg till New York. 

För övrigt saknade jag emellanåt bästa drömlaget vid kassa 1 och 2 då jag stod ensam utanför en föreläsningshall och väntade på en eventuellt trevlig författare. Så var det stunder vissa jobbade och andra som... tja, låt oss säga att Bokmässan 2012 var minst lika rolig och givande som förra året. Inte minst då undertecknad fick en kram av självaste chefen när allt var över.


Tack för i år!

***

Rödbetslasagne

 

När man lever i och sköter om ett enkvinnashushåll är det inte alltid helt lätt att planera maten. Det blir alltså inte oväntat samma mat under en period. I alla fall om man gör som jag och kokar flera deciliter kikärtor åt gången. Trots att det sen inte blir en och samma rätt av dem så är en sak i alla fall säker. Det blir mycket kikärter påföljande dagar efter storkoket. Samma sak om jag t ex köper en bit tofu eller halloumi. Till skillnad från de ovan nämnda bönorna, som jag även portionsvis fryser in, är tofu och ost färskvara som jag ogärna fryser in. Dessutom är mängden i förpackningarna ofta tillräcklig för två, tre portioner till mig. Inte sällan har jag dessutom storartade planer vid själva inköpstillfället och senare visar det sig att tiden inte räcker till att få klart allt inom rimlig tid.

Om jag t ex köper en burk kokosmjölk på 400 ml måste jag laga något som behöver just 400 g eller helt enkelt fixa fler rätter som alla behöver mer eller mindre kokosmjölk. Varför inte hellre köpa miniburkar (165 g) av kokosmjölk då, undrar ni säkert. Nä, för att kilopriset är det dubbla mot burken på 400 ml. Däremot, om jag nu köper en kokosmjölk modell större men inte använder allt är risken stor att den hinner bli sur och åker ut i slasken, så skulle den mindre burken vara mer ekonomisk. Så för en enkvinnashushåll med i princip obefintlig ekonomi spelar val av produkter roll.
Detta är bland annat en av orsakerna till att jag sällan handlar färsk pasta. Men ibland faller jag för frestelsen och då blir det till att vara uppfinningsrik och göra olika rätter av samma sorts pasta.

Först ut var den snabba och enkla grönsakslasagnen. Sen blev det samma rätt en gång till. Tredje rätten blev en rödbetslasagne. Enligt förpackningen på den färska pastan ska lasagnen tillagas 20 minuter i ugnen men då med den klassiska béchamlsåsen. Jag föreslår dock att koka den platta pastan ett par minuter först för att sedan laga klart lasagnen i ugnen.

Rödbetslasagne med ricotta
1-2 port

3-4 kokta rödbetor
4 st lasagneplattor
olivolja
125 g ricotta 
flingsalt
svartpeppar
2-3 tsk Heureka! - Grekisk blandning från Herbaria (kryddor som ingår är bland andra rostad lök, paprika, oregano, vitlök, timjan, kummin, rosmarin, spiskummin m fl. Se mer om Heureka! och övriga kryddor i serien Medelhavsköket)



Koka lasagneplattorna ett par minuter. Skiva den redan kokta rödbetan i halvcentimetertjocka skivor. Blanda salt, svartpeppar och övriga kryddor med ricottan. Häll av vattnet och täck den olivoljedressad botten av en ugnsfast form med två av lasagneplattorna. Lägg sedan i rödbetsskivorna och bred över den kryddiga ricottan. Täck alltsammans med de två sista pastaplattorna. Ringla olivolja på toppen och grädda i ugnen på 200g i ca 10 minuter.

Servera omgående. Gärna tillsammans med en linssallad eller varför inte med en sallad av tomat, avocado och ärtskott.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 7 september 2012

Ärtpesto à la Miss Meister

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i basilika. Varken torkad eller färsk. Och desstuom, med tanke på denna horribla upplevelsen, är klassisk pesto således inget som finns i Miss Meisters kök. Vad det egentligen är med smaken av basilikan jag inte gillar har jag aldrig kommit på. I övrigt både gillar jag och använder de flesta örter och kryddor som går att få tag på här i Sverige. I sommar har dock något förändrats. Förvisso inte i nivå med min stora kärlek men jag äter basilika som aldrig förr.

I samband med att jag försöker tömma frysen (inte helt okomplicerat då jag hela tiden lagar mat till nya lunchlådor att frysa in) fanns en öppnad påse med ett gäng ihjälfrusna ärtor i. Så. Vad annat att göra än ärtpesto. Resultatet blev en illgrön och smakrik pesto. Till saken hör den att en annan är av det mindre konservativa slaget och använde mixern, istället för morteln som brukligt är, för ändamålet i fråga. Dessutom ingick varken vitlök, pinjenötter eller parmesan. Så om det nu blev en pesto i ordets rätta bemärkelse är väl en sanning med modifikation. Hur som blev jag väldigt nöjd med mitt matalster. 
Den stora frågan var bara: Vad göra av den?

Ärtpesto
drygt 1 dl

150-200 g frusna ärtor
bladen av nästan en hel kruka basilika
1- 2 msk olivolja
flingsalt
1 tsk tomatvinäger

Koka de frusna ärtorna i någon minut eller två. Häll av vattnet och pytsa över dem i mixern. Knipsa av basilikabladen med hjälp av tummen och pekfingret och lägg dem tillsammans med ärtorna. I med flingsalt, knappt en matsked olivolja och tomatvinäger. Mixa tills allt blivit en slät och fin röra. Lite beroende på mängden ärtor så varierar även mängden olivolja. Bättre att hälla i lite i taget än för mycket redan från början. Smaka av. Tillsätt eventuellt lite svartpeppar också.

Smaklig spis!

***

Matfest i Göteborg

Tiden rusar ovanligt fort nu. Jag är knappt ens hemma utöver några stackars få timmar per dygn, vilka jag företrädesvis spenderar sovande. Matlådorna sinar i frysen och jag missar den ena tvättiden efter den andra. Undrar när den där semestern ska komma då jag ska "ta tag i hemmet". Inte är det idag i alla fall. Idag är det stora matbloggsdagen i Göteborg där Mitt Kök går av stapeln idag. Vinnaren av Stora matbloggspriset ska avslöjas och i eftermiddag kommer jag få det stora nöjet att delta i en matbloggarträff, innehållande workshop, mat och mingel.


På återseende!

***

Snabb och enkel grönsakslasagne

Enligt Ayurveda ska jag i princip inte äta något av allt det jag tycker är supergott och gärna, och utan att blinka, stoppar i mig. Inte för att den mat jag bör äta, för att kroppen ska må bra och fungera på allra bästa sätt, inte är god men det där med kaffe, heta kryddor, nötter, yoghurt och annat gott är bara för mycket för min kropp. Klarar inte av att ta hand om allt och behöver mer svalt och lugnande. Mycket grönsaker (ho ho, vilken tur att jag är vegetarian!), örter och de flesta frukter. Periodvis håller jag mig ganska strikt till Pittavänlig mat, tränar och mår, hör och häpna, som allra bäst då. Vikten har jag heller inte då några problem med och känner mig allmänt stark och i god from.
Så, det är knappast en överdrift att påstå det är ett av mina största mysterier detta varför jag ständigt envisas med att äta sötsaker, ost, bröd, chili, ingefära, nötter och balja kaffe så det nästan sprutar ur öronen. Trots att hjärnan vet bättre, finns det något i mig som struntar i allt och bara äter. Oftast med till synes god aptit.

Vit pasta hör heller inte den till rekommenderad kosthållning. Ändå var det precis vad jag stoppade i matkorgen när jag skulle fylla på med färskvaror hemma efter Stockholmsresan. Jag skulle promt ha färsk pasta. Jag som annars äter enbart fullkornspasta, vilket kan vara svårare att hitta bland den färska pastan, fick alltså hjärnsläpp. Hur som helst blev rätten väldig god ändå. Dessutom fylld med enbart grönsaker så blev jag riktigt nöjd med resultatet.

Enkel grönsakslasagne
2-3 port

350 g kokt blomkål
100 g kokta edamamebönor
ca 10 cm purjolök (från vit och grön sida)
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
salt
svartpeppar
ca 2 dl béchamelsås

färska lasagneplattor (2 st till varje port.)

en näve cocktailtomater/port.
färsk basilika
avocadoolja eller god olivolja

Putsa och skär blomkålen i buketter och koka i ca 3-5 minuter. Gör du som jag och spar tid, disk och energi, så koka edamamebönorna i samma kastrull. Lägg då i dem efter att blomkålen kokat ca 2 minuter. Häll över i durkslag och låt rinna av ordentligt.
Strimla purjolöken och finhacka vitlöksklyftorna. Stek i olivolja tills löken mjuknat och börjat ta lite färg. Ställ åt sidan.
Gör béchamelsåsen. (jag gör min på en klick smör, nästan 1 msk mjöl och sen mjölk tills den har lagom lös konsistens + salt och peppar).
Blanda den nu avrunna kokta blomkålen och edamamen med såsen, tillsammans med den frästa löken. Krydda med salt och svartpeppar.

Har du pastaplattor så beräkna två plattor per portion. Den pastan jag hade som ett enda långt brett band vilket jag skar 15-20 cm stora bitar av. Koka den färska pastan i ca 3-4 minuter. 
Skär under tiden cocktailtomaterna i små skivor och riv eller strimla ett gäng färska basilikablad.
Häll av vattnet från pastan och lägg en pastaplatta på en tallrik. Fyll halva pastaplattan med blomkålsröran. Vik över resterande hälft. Toppa med tomater, basilika, flingsalt och avsluta med avocadoolja eller en riktigt god olivolja.
Servera omgående!



Smaklig spis!

***

På resande fot genom livet och tårarna

För en vecka sedan stod jag på Stockholms central med tårarna brännande bakom ögonlocken. Det var, liksom idag, en regnig söndagseftermiddag och jag var ovanligt tidigt ute. Hann till och med se två tåg ge sig iväg hem innan det var dags för min avgång. Längst hela perrongen trängdes pussar, kramar och vinkningar. Avskeden mellan kärlekar och vänner verkade aldrig vilja ta slut. Visst var jag extremt trött och på gränsen till att klappa ihop men blev plötsligt så vansinnigt sentimental. Inte direkt sorgsen utan mer rörd på något sätt. Det var som att kroppen blev ett enda stort känslopaket.
Jag har aldrig uppfattat mig själv som någon som har särskilt svårt med avsked (även om oftast är tråkigt att lämna något roligt och upplevelserikt bakom mig så gillar jag ändå själva resandet) men vad som hände med mig denna söndag vet jag inte. Livssituationen? Världens orättvisor? Den olidliga längtan efter kärlek och värme? Känslan av att hela tiden vara fel och missanpassad?
Gråten ville inte ge med sig.

Väl på tåget då jag lyssnade på ett par av årets sommarpratare jag inte hunnit med tidigare gick det inte att hålla tårarna borta. Jag lät dem rinna nerför kinderna och tackade mig själv för att ha bokat fönsterplatsen. Den ena sommarprataren var Ison Glasgow, ena halvan av Ison & Fille, med årets bästa låtlista. Den andra var före detta matbloggaren Lotta Lundgren, numera känd från tv. Har ni missat dem kan jag starkt rekommendera er att lyssna. Programmen finns tillgängliga på webben i ett par veckor till. Så finns de naturligtvis att ladda ner som mp3 eller poddversion också. De programmen är dock utan hela låtar men vill du ändå hör dem i sin helhet löser du det genom Spotify.
Av outgrundlig anledning kategoriserar jag sommarpratarna som bra om jag lipar när jag lyssnar. Såklart finns de bra program utan att de för den skull slår an på känslofröken Meisters ömtåliga gråtsträngar. Det är bara något extra med dem som helt oförberett påverkar en så att tårflödet inte går att hålla tillbaka.

Utsikt från tågfönstret i Skövdetrakten

Vanligtvis välkomnar jag hösten. Jag tror minsann att augusti, september och oktober är mina absoluta favoritmånader på året, så därför är jag förbryllad över min ovanligt starka gråtmildhet. Igår hade jag till exempel en riktigt härlig morgon och förmiddag. Vi pumpsugna överraskades med svängiga zumbasteg till uppvärmning. Klockan var 10:15. På det efterföljande spinningpass låg jag bättre till i puls än på flera veckor.
Hur jobbigt träning än kan vara så infinner sig ett obeskrivligt välbehag efter passet. Väl hemma och mitt i den lugna lördagsstädningen brast jag ut i storgråt.
Vad är det som händer?
Jag är inte helt ovan vid detta då jag under många år levt med sömnlöshet, stress, värk, misslyckande, press, ensamhet och extrem trötthet som genererat tårar i överflöd. Men det är en del nu som är förändrat från då.  All gråt är inte nödvändigtvis en reaktion på sorg och smärta men den plötsliga gråten är alltid jobbigare än den som kommer i direkt anknytning till något jag lyssnar på (som ovan), läser eller ser på tv-program/film etc. Vad är det egentligen som gör att en så plötsligt och oförberett brister ut i hejdlös gråt?
Är jag ensam har jag inte så ont av det annat än att det lämnar en ganska vemodig och ibland melankolisk eftersmak som dröjer sig kvar allt för länge. Det gör mig illa till mods. Hösten är ju min favorittid på året.

***

Avokadoolja med stjärnstatus

Nyligen slank jag in i en av favoritbutikerna när det kommer till oljor, vinäger och diverse smaksättare i köket. Jo, det är alltså Olivolja etc i Haga. Kanske var det inte den bästa idén av alla att gå dit en lördag vid lunchtid, direkt efter två timmars hård träning. Men så var fallet. En hel del kronor fattigare lämnade jag butiken och väl hemma blev jag minst sagt överraskad då ja slog upp min nyinköpta avocadoolja i stekpanna. Texten på flaskan uppmanade nämligen till att skaka flaskan innan användning. Ovanligt och inget jag vanligvis gör med oljeflaskor men eftersom detta nu var min allra första avocadoolja följde jag således uppmaningen. Och se där! Fullt med stjärnor rann ut tillsammans med oljan. Stjärnor av avocadoblad.

Eftersom jag aldrig smakat just avocadoolja tidigare är det svårt att riktigt avgöra smaken eller ens jämföra med annat. Jag föll dock pladask och om den inte vore så dyr skulle jag använda den varje dag. I (frukt)salladen. På kvällsmackan. Till pastan. Ja, just nu kan jag inte komma på någonting den inte skulle kunna gå att använda till.

Oljan innehåller enbart avocado och blad från avocadoträdet. På deras hemsida (obs lite jobbig flash-variant) beskrivs kort hur oljan framställs:

"After washing the carefully selected avocados, seeds and rinds are thrown away. Using cold extraction technology, extra virgin oil is obtained by centrifugation at a maximum temperature of 40 degrees Celsius.

This process ensure the quality of the oil which, by not being subjected to high temperatures, maintains all its nutrients, aroma and almond-like flavor."

Passar alltså bra in i kategorin "raw food" som inte får hettas upp i över 42 grader Celsius men har en kokpunkt på hela 225 grader så den fungerar varm också.
Har du själv smakat avocadoolja? Vad tyckte du om den? Berätta gärna om dina erfarenheter och smakupplevelser av avocadoolja.

***

Kakdegsklubbor efter maten, tack!

Ibland ska man ha tur! Så många gånger som jag varit sugen att smaka på cake pops men med risk för att sätta i mig allihopa själv så har jag avstått från att göra egna. Äntligen fick jag ändå smaka på en. Mmmm. Och inte bara en kakdegsklubba utan även en rackarns god brownie. Det såklart efter en kantarell- och potatisfrittata, sallad och hembakat surdegsbröd hos självaste Anne. Bättre lunch får man leta efter.

Och som om det inte var nog fick jag med mig en bok som står högt upp på min "att-läsa-lista" vad gäller matrelaterat. Jag tror att jag måste göra mig ett slags datortidschema för mig själv i höst. Det är så mycket jag vill hinna med men fastnar allt för ofta på twitter och Miss Meisters mat:s fb-sida, samt med att läsa otaliga nyhetsartiklar och bloggposter varje dag. Jag vill ju hinna med böcker också. 

Tack för maten, Anne! Och böckerna :)

***