Tankar i nyårstider

Jag nu var julen över för denna gången. Bara ett hinder till - nyårsaftonen. De senaste åren har jag försökt sova vid 12-slaget. Tragiskt? Kanske det. Omöjligt? Ja. Alternativ? Bristfälliga för att inte säga obefintliga. Det är svårt att riktigt hitta sin plats i tillvaron. Att inte ha någon riktig "tillhörighet" i varken en familj eller kompisgäng har både för och nackdelar. Det är just vid tider som jul och nyår nackdelarna blir som allra synligast. Liksom på födelsedagen. Fast ibland är det inte alltid jag som har svårt för det, utan alla andra. De vet inte hur de ska hantera det faktum att jag inte ska hem till någon av mina föräldrar på jul t ex. Att jag inte har "tjocka släkten" att hänga med. Det finns liksom inte på deras världskarta. Åh, men nähä... ehum, god jul då. Tyst.

Detta är också ett fenomen jag funderar en del kring. Hur konservativa och traditionella många människor är - just vid större högtider. Och då menar jag inte med pynt och särskilda maträtter eller så utan snarare hur lite utrymme det finns för andra alternativ. Hur lite utrymme det trots allt finns i vårt fantastiska Sverige till olikheter. Hur lite vilja det finns att värna om varandra. Att ta hand om och stötta varandra när livet kanske är lite svårare än vanligt. Det är så lätt att lägga allt ansvar på just den svaga. Allt ansvar på just de ensamma. Allt ansvar på just de som är utanför. Allt ansvar på den som har det svårt.
"Om du bara ler så ler andra tillbaka" "Man får bjuda till själv juh" "Det blir vad man gör det till" osv. Känner ni igen det? Säkert har ni själva hört det av någon eller till och med sagt det till någon annan.
Men hörrni, när man ler och ler och ingen ler tillbaka, när man bjuder till kalas och ingen kan/vill/har tid att komma, när man bjuder in sig själv till fester och då behandlas som paria, när man sträcker ut sina händer, sin famn till vänner som har sorg och då blir avvisad - vad i hela världen ska man då göra??? När ska man någonsin duga och få vara med? Hur ska man göra för att duga? Det kan väl ändå inte bara vara pengar och jobb som räknas? För om du inte har varken det ena eller det andra är du ingen att ha. Va? Då kan man inte ha något vettigt innanför pannbenet, eller?


Jag förstår mig inte på den värld jag lever i. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå. Det spelar ingen roll hur mycket jag gör. Hur lite jag gör. Hur mycket jag försöker eller hur lite jag försöker. Det vill sig inte riktigt


Jag önskar i alla fall alla er där ute som läser här ett riktigt gott nytt år. Fullt av framgångar och lycka med dock på ett balanserat sätt ;-)
Ett nytt årtionde är i antågande och jag hoppas sannerligen det blir bra mycket muntrare än det vi nu lämnar bakom oss. Terrordåd, mord, krig, naturkatastrofer och ja, kanske inte helt olikt de tidigare decennierna men nog borde det vara dags för lite mer omtanke och medmänsklighet nu för tusan! För hela vår jord!


På återseende 2010!

Mat av bara farten - paprika, linser och hirs

Säkert har de flesta av er redan planerat nyårsmenyn, dukning, fixat champagnen och håller som bäst på med de sista förberedelserna. Kanske finns det ni där ute som inte riktigt vet än och som just nu går bananas då klockan ticka allt fortare. Och så finns det kanske dom som jag, som inte kan planera en enda meny. Som inte har den blekaste aning om vad äta imorn. Som inte har ett stort kalas/middag att förbereda, duka och fixa inför. Och som dessutom tycker det är olidligt tråkigt att just nu vara vegetarian! Jag hade lätt kunnat tänka mig en hummersoppa i alla fall ...

Så mat är det sista jag tänker på nu men hungrig är jag ändå. Fastän jag varken bantar eller går på någon särskild diet håller jag på för fulla muggar att gå ner alla de kopiösa kilon jag lyckades samla på mig tidigare i år. Det går trögt men jag är ändå på rätt väg. Därför blir det bara enkla grönsaksröror... Lite kul i alla fall att tänka extra mycket på färg såhär i mörkret. Det kan pigga upp även den tröttaste :-)


Lite innan lucia i år hade jag kokat några dl gröna linser och hirs, med tanken att göra linsbiffar. Men det blev aldrig av biffar så jag åt linser till mina grönsaker mest varje dag under en vecka ungefär. Så även denna luciadag då jag mitt i saffransbaket blev sugen på saffransliknande mat - orange (och gul) paprika! Passar bra när man har lite rester kvar som ris t ex. Snabbt och


Mat av bara farten - paprika, linser och hirs

paprika, orange
schalottenlök
olivolja
gröna linser, färdigkokta
hirs, färdigkokt
salt
svartpeppar
balsamicovinäger

Strimla paprika och schalottenlök och fräs på medelvärme till hög i olivolja. Rör under tiden i hop lite hirs och gröna linser. Krydda och skvätt i balsamicovinäger. Om du låter hirsen och linserna stå framme en stund så det inte är kylskåpsvarmt räcker det att bara blanda i den varma paprikan och löken. Krydda ev med färsk oregano eller annan val av egen smak. Kanske kan det vara körvel, salvia eller rent och slätt drottningen av örtkryddorna (förutom koriander) dragon. Tycker du det blir för torrt så blanda i lite mer olivolja och balsamico i hirsen. Det går också att slå en skvätt havregrädde på paprikan och löken i stekpannan alldeles på slutet.


Smaklig spis!

Free Rice

Kanske får jag skylla mig själv för huvudvärken idag då jag satt uppe på tok för sent igår. Liksom så många andra fastnade jag i ett spel. Det är så lätt att fastna i spel - särskilt på nätet. Nej, inga pokergrejer eller något med pengar inblandat utan bara en så enkel sak som Kungen (Freecell) t ex. Mitt gissel för tillfället är FreeRice. Spelet har funnits i över 2 år och jag har tidigare lobbat för FreeRice.
Herre jösses! Inte bara lär jag mig engelska utan upptäckte oxå att man kunde ändra ämne och jag sopade rent i geografi bland världens länder! I engelska har jag dock inte kommit längre än till level 34 (av 60) och fick börja fuska och använda min bästa följeslagare på nätet - Dictionary!

För varje rätt svar bidrar du med 10 riskorn. Ja, det är en sida i FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP - World Food Programme) regi. Ju fler poäng du får desto mer bidrar du med att fler fattiga människor får mat! Läs mer här på FreeRice om hur det arbetet fungerar.

Om du hellre vill testa din spanska, franska, tyska eller italienska finns det såklart som alternativ. Du kan också välja matte, kemi, konst (berömda målningar) och om du tröttnat på att peka ut Uzbekista, Belarus, Surinam, Tadzjikistan, Bhutan, Benin, Elfenbenskusten, Mali, Belize, Laos, Kroatien, Slovenien, Lettland... (inte konstigt att huvudet känns lite tungt idag ;-) ) så kan du istället gå på huvudstäderna i världen!


Help feed the world!

Från mig alla, till Er alla....

...en riktigt skön helg önskar jag er!

Pepparkaksdegen

Vanligtvis brukar jag under december baka lussekatter, pepparkakor och säkert en eller ett par andra sorters småkakor, göra julgodis som tryfflar, ischoklad, nötbollar och glasera pepparkakor. Så kokar jag förstås rödkålen själv. Ett par år har jag även tidigare i oktober/november satt egen glögg.

Förra året var inget varit sig likt. Kanske främst för att jag var förkyld sedan slutet av november och som veckan innan jul kulminerade i bihåleinflammation. Jag hade bakat endast en sats lussekatter i lagom tid till lucia och innan dess fick jag till mammas plattebröd. En lördagseftermiddag fick jag lite energi och blandade ihop pepparkaksdegen enligt ett välanvänt recept jag fått av mamma som räcker till ca 350 små pepparkakor!

Nu bakar jag aldrig så många utan brukar alltid göra stora hjärtan att hänga upp, dekorera paket med och så har jag stora formar av en komet, en elefant och en kamel att använda, så det blir långt färre än tre hundra. Men det är ju en hel del pepparkaksdeg ändå att ta hand om. Konstigt nog blev den alldeles torr och konstig och jag kunde inte för mitt liv förstå hur den blev så. Tänkte att jag på något sätt skulle kunna baka andra sorters pepparkakor eller grädda smuldegen för att sedan använda i andra kakor. Så jag ställde in den stora byttan i kylen.

När väckarklockan ringde nästa morgon satte jag mig rakt upp i sängen och sa högt ut i rummet "kaffegrädden!". Jamenvisst! Jag hade glömt blanda i kaffegrädden juh!
Ett par dagar senare lät jag den nästan färdiga pepparkaksdegen stå framme ett bra tag så smulade jag sönder den med en gaffel, blandade i kaffegrädden, tillsatte resten av mjölet och vips hade jag den fina och smidigaste pepparkaksdegen framför mig. Men då hade jag tappat lusten att baka plåt efter plåt efter plåt. Med bihåleinflammation är det inte särskilt lustigt att överhuvudtaget vistas i köket och hantera mat av något slag. Kanske skulle det bli till några nyårspyntpepparkakor istället.

Men så blev det inte alls. Julen kom liksom av sig. Det är inte min favorittid på året heller så jag låg mest i soffan. Frisknade till, tränade och hade just lagt in nästa växel inför min första svartbältesgradering som var beräknad till mars. Allt fick ett hastigt men dock trevligt avbrott då jag i början av januari fick ett jobb som innebar att jag hals över huvud lämnade allt jag hade planerat för under våren, satte mig på ett flyg till andra sidan jordklotet och arbetade sedan dygnet runt i ca fem månader. Jag kan inte för mitt liv fatta att det snart gått ett helt år sedan dess!
Det blir ingen pepparkaksdeg alls i år men ni kan få receptet ändå. Nu råkar receptet vara såhär med olika mått med några i vikt och några i volym. Jag har aldrig vägt upp de beskrivna i volym eller vice versa men det brukar gå bra och är i alla fall bland de godaste pepparkakor jag ätit :-)

Tips på en göra-egen-gå-bort-present-i-juletid

Pepparkakor
ca 350 st

200 g smör/marg
400 g brunt farinsocker
2 dl sirap

2 dl kaffegrädde
4 tsk kanel (malen)
4 tsk nejlikor (malda)
5 tsk ingefära (malen)
3 tsk bikarbonat
2 l vetemjöl


Blanda de tre översta ingredienserna först. I med kaffegrädden. Blanda sedan mjölet och kryddorna för sig innan alltsammans mixas. Ta inte med allt mjöl på en gång. Spara nån halvliter och blanda i på slutet. Känn efter på degen och kom i håg att det också går åt en del mjöl till själva utbakningen av alla kakor.

Man får passa på noga vid pepparkaksbaket för det går fort. Runt 5 minuter i ugnen räcker det. Temperaturen ska ligga mellan 175-200 grader.

Jag brukar kavla ut och förbereda sisådär 5-6 plåtar med små pepparkakor innan jag börjar grädda dom. Under tiden fortsätter jag kavla men det blir allt större och tjockare former och det blir sällan 350 st. Gör man dock bara små hjärtan, stjärnor och ja ni vet, sådär "vanliga" pepparkakor får man räkna till över 300 innan degen tagit slut. Det blir smaskens till hela tjocka släkten och räcker länge. De går också bra att använda som ingrediens till annat julgodis eller varför inte göra en cheesecake med smulade pepparkakor i botten.



Smaklig jul!

Sjögurkor i "kramig konsistens" ... ?

Och när jag ändå är inne på San Franciscotemat, ätbara pärlor och osmakligheter och mitt snabba äventyr i Chinatown, så sågs det i var och varannan butik även lådor efter lådor med dessa... öh, saker, som vid första ögonkastet, och blotta tanken på att stoppa något sådant i munnen, fick magen att liksom slå volt. Jag fick svälja ett par extra gånger och fort tänka på annat. Enligt en artikelförfattare är detta en av de godaste råvarorna i det kinesiska köket "som både ser ut som en mänsklig penis och har lite av samma kramiga konsistens". Öh, jaha, ok...? Och det är något man då vill tillaga och äta då????
Sjögurka är i alla fall inget jag kommer sätta mina tänder i - någonsin! Här kan ni se hur de ser ut i otorkat tillstånd. Vill ni få recept på och idéer om vad man gör med detta läskiga djur får ni leta efter det alldeles själva.

Osmakliga hajfenor

Och när jag ändå är på memory lane och skriver om San Francisco måste jag dela med mig av dessa bilder jag "smygfotade" i en av alla butiker. I en butik frågade jag t o m om jag fick fota men det var inte populärt. I en annan blev jag utschasad. Förutom hyllmetrar med torkade hajfenor fanns ginsengrötter i glasmonter efter glasburk efter korg efter glasmonter efter glasburk... Den ena butiken efter den andra såg mer eller mindre likadan ut.

Hajfenor ses i Asien som en delikatess. Vanligtvis används den i den berömda hajfenssoppan. I många länder är det idag förbud mot att "slakta" hajfenor. På engelska kallas detta shark finning vilket jag inte hittar någon bra översättning för på svenska, men det innebär alltså att hajfenorna, som tydligen är det enda man vill åt på en haj, skärs av. Vanligtvis går det till så att hajar fångas, fenorna skärs av och hajarna dumpas sedan åter i havet. Allt som ofta fortfarande vid liv. Kvar blir sedan en stor död hajkropp... Mycket rester som blir över för en soppa...

Det finns en internationell konventionen för reglering av handel med utrotningshotade djur och växter (CITES) inrättats för att "skydda vilda arter vars tillstånd direkt påverkas av den internationella handeln". För arter som listas av CITES som hotade, kommer stänga kontrollåtgärder tas till för att begränsa den internationella handeln med arten. Åtgärderna kan innefatta allt från handelskontroller till direkta handelsförbud. Panelen har lämnat rekommendationer för listning av en del särskilda hajarter, koraller samt tonfisk vilka kommer diskuteras under CITES Conference of the Parties, Doha, Qutar i mars nästa år.

I höst har den ideella organisationen Shark Alliance drivit kampanjen European Shark Week. Lagen om förbud mot finning har kryphål och det vill bland andra Shark Alliance uppmärksamma och göra någonting åt. Kolla in den 2 min korta filmsnutten om "finning" här.
Gör något du med! Bli ett fan på Facebook, skicka elektroniska vykort eller prenumerera och håll dig uppdaterad genom Shark Alliances nyhetsbrev. Vill du veta mer om själva hajfenan, vad den innehåller, vad den sägs vara bra för, hur den tas om hand och lite om handeln så klicka här till FAO (FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation).

Ingefära i alla möjliga former

Ser ni priset? Ser ni priset på den stora påsen med ca 30 ingefäragodis i? Mitt i Chinatown i San Francisco, fö världens största chinatown utanför Asien, bunkrade jag med ett par påsar. Men varför köpte jag inte fler??? Jag hade kunnat köpa med mig en hel kartong juh! I runda slängar, och med den höga växelkursen som var i början av året då dollarn kostade mellan 8-9 SEK, kostade en påse inte mer än 15 SEK! I Santa Barbara hittade jag samma påse för ca 7 USD! Och nä, jag kan inte lova att det var varken miljövänliga, ekologiska eller rättvisemärkta godisar i påsen. Jag slukade dom med hull och hår i alla fall :-) Det är nog bland det godaste godiset jag vet (förutom alla möjliga lakrissaker och choklad som har en alldeles egen kategori utanför godisgenren) Trots att jag vid ett tillfälle faktiskt tuggade ur en liten bit tand fortsatte jag äta dom. Men nu lär det dröja länge innan jag äter sådana godbitar igen. De är nästan hutlöst dyra här hemma. Allt är såklart relativt men som sagt - tänderna. Jag tänker på tänderna.

Något som definitivt är snällare mot tänderna är tomatsalsan jag för ett par år sedan gjorde ett inlägget om - Tomatsalsa med gari. Då åt jag fisk, eller snarare sushi. Idag äter jag inte längre fisk men gärna sushi. Väljer såklart helt vegetariska varianter då :-) Genom min blogg här hittar man en hel del mat med färsk ingefära. Jag blandar gärna i färsk ingefära i bakningen också. Särskilt efterrätter. För att inte tala om marmeladerna också. Ja, jag gillar ingefära. Något som jag genom åren haft ganska svårt att hitta faktiskt är kanderad ingefära. Det kan man såklart göra själv men det har jag faktiskt aldrig prövat. Det kanske är något att skriva upp på mat-bak-att-pröva-att-göra-listan.

Blev ni alldeles supersugna nu kan ni klicka er in hos David Lebovitz som har ett finfint recept på How to Make Candied Ginger. De är goda att äta som de är men går också att hacka och blanda i t ex sockerkakssmeten. Eller varför inte pröva Annes heta chokladkakor hos Annes Food. Och medan ni ändå är mitt i julgodisstöket så skulle i alla fall jag pröva att koka denna lockande ingefärsstinna knäck som ni hittar hos Smaskens.nu.


.

Rättika, morot och färsk ingefära

Nu är det riktigt mörka och ruggiga dagar. Det spelar nästan ingen roll hur mycket kläder man tar på sig, känner mig lätt frusen in i märgen ändå. Mycket tepimplande och varma soppor till lunch blir det ju. Och ibland behövs det ännu mer för att få upp värmen.
Ingefära brukar göra susen. Riv i lite färsk ingefära i teet, ät gari (går utmärkt att snacka på utan sushi) eller använd i maten. Strimlade grönsaker och mängder av riven färsk ingefära sätter igång kroppen. Den hettar till och man blir verkligen varm inifrån. Men då krävs det en ansenlig mängd.



Rättika, morot och färsk ingefära
2 port

10-15 cm purjolök (både från den gröna och vita sidan)
ca 10 cm rättika
2 morötter
en bit kålrot
olivolja
några tummstora bitar färsk ingefära, riven
citronsaft, pressad
färsk citrontimjan
svartpeppar
flingsalt


Tvätta purjolöken noggrant och skär "slantar" av den. Fräs i olivolja. Strimla rotsakerna och stek på medelvärm tills de börjar mjukna lite. Skala och riv den färska ingefäran och blanda i grönsaksstrimlorna och pressa citron över. Krydda. Blir det för torrt kan du hälla på lite vanligt vatten och låta puttra med eller slå över en skvätt kokosmjölk eller havremjölk fram emot slutet. Servera med en sojakorv eller vegburgare.


So long!

Vita äppelkärnor?

En tidig morgon i somras stod jag som så ofta förr och delade ett äpple som skulle kokas tillsammans med gröten. Men vad var detta? Vita kärnor? Det har jag aldrig tidigare sett i äpplen... Eller? Har jag det? Kan det vara möjligt? Vad är det egentligen för färg på äppelkärnor?
Så om jag aldrig tidigare sett vita kärnor - är detta inte en sensation av det större slaget då?
Är det någon som egentligen vet om det finns vita kärnor i äpplen? Kan det vara så enkelt att det var äppelsorten då? Men herre jösses, äpplet i går som var av samma sort hade ju bruna kärnor... Jag fattar ingenting.

Alltså, är det detta som kallas mindfullness? Att vara i nuet. Se saker precis här och nu. Att vara medveten om stunden? Har jag aldrig tidigare varit så medveten på nuet när jag äter äpple? Äh, jag vet inte vad, men jag har än idag cirka fyra månader senare inte sett fler vita äppelkärnor. Inte heller kan jag komma på att jag sett vita äppelkärnor tidigare genom åren heller. Har ni? Hur ofta? Vilka äppelsorter? Enlighten me, please!

Kommunikationsfel

Jag har bilder i kameran på lussebullarna från igår, saffran (jag misstänker något inte riktigt stämmer med en av sorterna jag använde igår), småkakor efter Annikas recept, som förvisso inte alls blev som hennes :( och mer bilder på mat och lite mer smått och gott. Men jag har i två dagar nu försökt få över bilderna till datorn men det går inte!
Det är helt enkelt inte min tid nu för tiden. Får hitta på något annat att skriva om så länge kanske. Det är bara så frustrerande och jag måste lösa detta på något sätt juh.


So long!

Slöseri med saffran på hög nivå!

Tanken på att strunta i lussebullsbaket i år kanske inte hade varit helt fel i alla fall. Tänkte hoppa över i år då jag hela hösten hållit på (och håller fortfarande på då resultatet inget annat än vägrar visa sig) att gå ner i vikt. Eftersom det allt som ofta bara är jag själv som äter upp allt jag bakar får jag helt enkelt avstå från att baka. Det är tyvärr inte helt enkelt. Baksuget blir bara för stort emellanåt.

Idag var å andra sidan, med tanke på resultatet, inte en bra dag alls att baka på. Ett riktigt bakslag kan man säga. Mest irriterad är jag nog över att jag spenderat dagen till att alls få genomfört bakandet och inte gjorde annat istället. Men också över det enorma slöseri med den hutlöst dyra saffran det blev!!. Varför?
Jo, det föll sig så att båda plåtarna rent ut sagt sket sig. Jag tyckte först det var konstigt att bullarna knappt fått färg efter 7 min. Hrm? De fick stå några minuter till och sen - men herre jösses! Ugnen stod på 160 grader bara! Det ska vara 260!!! Jag som kollat graderna flera gånger innan... Ok, en plåt kvar. Men vad händer då?
Den blev svart. Min sketugn som har på tok för mycket övervärme (och därför brukar jag ha lite lägre temperatur och sätter ofta plåten lite längre ner än vad som bör) mer eller mindre grillade bullarna och andra plåten blev svart efter 7 min. Bläää. Alltså, jag kan slänga bort dom såklart men jag hade ju tänkt ge bort dom, eftersom jag ändå inte ska äta dom.

Allvarligt tror jag något har gått fel med mig i år. Jag kan inte koncentrera mig tillräckligt för att baka några sketna lussebullar. Jag kan inte ens räkna längre hur många gånger jag gjort det tidigare. Oftast blir det dessutom två eller fler satser varje år. Och det är nu 12 timmar sedan jag gick upp och det känns som jag nästan precis börjat dagen... (och det har nu gått ytterligare 5-6 timmar sedan jag började skriva på detta inlägg)

Och som om detta inte var nog - kameran strular igen. Vet egentligen inte om det är kameran eller nya datorn som ställer till det. Det var aldrig några problem innan jag började använda nya datorn. Det går helt enkelt inte att överföra bilderna från kameran. Varken i mitt Canonprogram eller direkt via bildgrejen som finns i datorn. Och inte går det heller i gamla datorn heller :(
Jag hoppas på bättre lycka i morgon. Då är det äntligen måndag igen! Under tiden får ni hålla till godo med gamla bilder. Här från en skyltutställning på Gustav Adolfs Torg i augusti tidigare i år.

Lussebullar

Lussebullar från 2007

Då var det Lucia igen. Det var inte så länge sedan det var Lucia juh. Eller? Ett år sedan säger ni? Hrm, okej då. Låt gå för denna gången men jag tycker faktiskt det känns som max ett halvår sedan sist. Vart har annars det hela långa året tagit vägen? Och allt som skulle göras under 2009? Skaffa jobb t ex? Måla möbler. Bogga oftare. Laga kläderna. Rensa på vinden. Skriva på en bok om arbetslösheten. Fixa kranen i badrummet. Ja, herre jösses - vad hände med allt som skulle göras som fortfarande inte är gjort? Inte heller är det ens påbörjat... Det är mycket att stå i om allt ska hinnas med i år ;-)

Tidigt i morse tog jag med kudde och täcke från sängen och placerade mig istället i soffan och lyssnade till ngt luciafirande som jag inte vet varifrån. Det var mörk länge och det var så skönt att liksom stanna kvar där under täcket i soffan - hela morgonen faktiskt och plötsligt hade morgonen övergått i förmiddag och till och med lunchtid. Sapere aude! Eller tja, lite högtravande men ändå - dags att sätta den guldgula degen!


För två år sedan skrev jag om saffran och lussekatter. Det var tydligen ett högt pris på saffran då - men inte kan jag minnas att det ens varit i närheten av dagens pris!!! Mellan 35-40 kr för 0,5 gram - en liten påse! Tur för mig att jag redan hade ett par liggande i skafferiet. Det behövdes bara en ny påse för årets saffransbak.

Açaí [ah-sigh-ee] and Backyard Bowls

Mitt absoluta favoritställe i Santa Barbara var Backyard Bowls! Smoothieskålar med frukt, bär och müsli på toppen, yoghurtskålar och enkla smoothies - till frukost, lunch och mellanmål, påväg, i bilen osv. Det kunde helt enkelt inte gå fel med ett besök på Backyard Bowls.
Två surftokiga killar, Pete Heth och Dan Goddard, har spenderat mycket tid bland vågorna runt Hawaii, särskilt vid ett ställe som kallas för Backyards (Kolla här in lite bilder från Flickr hur det ser ut där). Jag hade förmånen att träffa en av ägarna, Pete, och fick mig en liten pratstund med honom.
Pete berättade allt för mig hur de kom på idén och vägen till starten av företaget i Santa Barbara. Killarna har känt varandra sedan college och under deras tid på Hawaii kom de i kontakt med den så kallade superfrukten Acai (uttalas ah-sigh-ee på engelska och liknar mer asa 'i på svenska). De åt "açaí bowls" till frukost, lunch och middag. Både Pete och Dan är mycket intresserade och medvetna om matens innehåll, ursprung och odlingssätt och är därför angelägna om och jobbar för att hålla hög standard på råvarorna. Inspirerade av bland andra välkända journalister som Eric Schlosser och Michael Pollan, började idén om ett gemensamt företag växa fram och idag är Backyard Bowls ett faktum. Dan och Peter har tagit med sig the Açaí bowls och en bit av Backyards hem till Santa Barbara!

Basen i en Açaí Bowl är en tjock smoothie av Açaí och andra valda frukter och bär, toppad med bär, müsli och lite honung.

"Take the frozen pulp of the acai berry, blend it with various other fruits into a seriously thick smoothie. Put that blend in a bowl, top it with granola, fresh fruits, and a drizzle of honey. This could be the perfect meal!" (från Backyard Bowl's hemsida)

Pete i egen hög person med personal på Backyard Bowls

Men vad är då Açaí? Var finns den? Hur odlas den? Och hur smakar Açaí egentligen? Ja, Açaí är alltså en så kallad superfruk och innehåller mycket antioxidanter, protein, fibrer och lite socker. Açaí skördas från palmträdet Acaizeiro som växer främst i Brasilianska Amazonas. Och just på grund av sin låga sockerhalt är de svåra att frakta långt och håller inte vidare länge utan att processas på något sätt. Frukten, som mer liknar blåbär eller svarta vinbär, innehåller en stor kärna så frukterna läggs i blöt för att luckras upp och separeras från kärnan. Fruktköttet pastöriseras och packas. I de artiklar jag hittat står det "flash pasteurszation" vilket jag tolkar som ultrapastörisering - dvs en snabb uppvärmning till en mycket hög temperatur. Det frusna fruktköttet är huvudingrediensen i Backyard Bowls alla rätter från menyn.

Att äta enbart fruktköttet från açaí skulle förmodligen bli alldeles för dyrt idag och inte sälja så bra, därför blandar de ut med yoghurt och/eller annan frukt. Pete berättade att de dock har tankar på att lägga till en mindre skål i sortimentet baserad på bara açaí. Vi hann därefter också med en diskussion om amerikaner och deras stora matportioner samt hur utbudet i de vanliga mataffärerna ser ut. Även där finns det mesta i storförpackningar och att det faktiskt kan vara svårt att hitta bra och nyttig mat utan alltför många tillsatser och inte alltid helt färdiglagat. Säkert inget unikt för amerikanarna, det finns allt för många svenskar med samma inställning, är de inte beredda att betala mer för mindre mat utan vill ha så mycket som möjligt för en så billig penning som möjligt.

Frågan "For here or to go?" var något jag snabbt fick vänja mig vid besök på alla cafér och lucnchställen. Det konstigaste var ett café som, trots att jag skulle fika där, serverade mitt kaffe och smörgås i en pappersmugg och i en papperspåse. I USA finns nämligen ett särskilt moms/skattesystem* som skiljer sig om du väljer att äta på restaurangen eller "to go". Kostnaden ligger främst hos säljaren menar Pete tycker det är värsta slöseriet är alla de som väljer "to go" och ändå sitter ner vid deras bord och äter - när de istället kunde få maten serverad i proslinsskål och med riktig sked! Jag kan inget annat än hålla med honom!


Så alla ni som har vägarna förbi Santa Barbara, CA USA - missa för guds skull inte Backyard Bowls!

BACKYARD BOWLS

805.845.5379
331 Motor Way, Santa Barbara, CA 93101
Corner of State & Gutierrez
75 Min Free Parking right in front!

Open 7 days a week!
Weekdays: 7am - 6pm
Weekends: 8am - 6pm

*Hämtat från Wikipedia - sales taxes in the USA:

In grocery stores, unprepared food items are not taxed but vitamins and all other items are. Ready-to-eat hot foods, whether sold by supermarkets or other vendors, are taxed. Restaurant bills are taxed. As an exception, hot beverages and bakery items are tax-exempt if and only if they are for take-out and are not sold with any other hot food. If consumed on the seller's premises, such items are taxed like restaurant meals. All other food is exempt from sales tax.

Chokladfestivalen (nästan) utan choklad

Tidigare i höst var jag iväg på en chokladvestival här i Göteborg. Eller ja, det var väl snarare en så kallad "Choklad- och delikatessfestival" (fast de hade särskrivit på amerikanskt vis). Tokigt nog kom jag hem med två flaskor vinäger och en liten påse kaffe istället! Det fanns en choklad som jag gärna köpt med mig men den hade visst tagit slut. Inte heller fanns det smakprov kvar av den. Kanske, kanske får det bli en present till mig själv närmare jul om jag nu lyckas gå ner iaf ett par kilo till dess.

Vinägern var en röd persikovinäger från OlivOlja etc - som har butik i Göteborg och även en webbutik* - samt en dadelbalsamicovinäger. Det bästa och fiffigaste med dessa två vinäger är att när de är slut går det bra att diska ur flaskorna ordentligt, traska iväg till butiken och fylla på med ny vinäger :-)

Kaffet är från det i Göteborg välkända kaféet med det lilla rosteriet i da Matteo Torrefazione på Vallgatan. De malde kaffebönorna på plats för mig och passar utmärkt till mokabryggaren.


Förutom de större chocolaterier som finns i stan hittade vi till Qula Choklad. Maja Berthas och Anna Sofia Wallström har börjat producera en råchoklad. Gefle Dagblad skrev den 19 september i år om dessa två kvinnor som driver projektet och målet är att inom några år tillverka finchoklad som de själva skriver i reklambladet på ett etiskt, socialt och miljömässigt hållbart, med hög hantverksmässig kvalitet - från böna till kaka. Smakprov från dessa chokladrundlar av råchoklad var en av de få jag prövade under festivalen. Den var både god och inte god. Mycket rustik och grovkornig med mycket chokladsmak och inte allt för söt. Men kakaobitarna var ändå inte särskilt tilltalande. Chokladen är handvalsad och tillverkas tydligen enligt en uråldrig metod. Därav sin grovkornighet förklarade en av kvinnorna bakom Qula för oss.

När jag Googlade lite för att hitta mer om Qula hittade jag bl a Rebecca's Kitchen som bloggat om Qula hon läst om i en artikel ur Journal Chocolat (som tokigt nog inte har någon hemsida!!). Jag undrar om hon fått smaka ännu på deras råchoklad? Än så länge tillverkas den i liten skala och....jamen se här! Visst fick Rebecca smaka till slut!... och det dröjer nog ett tag innan den finns att smaka i butik. Håll ögon och öron öppna! Det ska bli kul att smaka vad det blir av den till slut.


För övrigt smakade jag också på en bit Whiskey fudge.... :-D



* Edit 8 mars 2012: uppdaterad länk till hemsida och hittar inte längre någon webbshop. Butiken i Haga finns dock kvar i skrivandets stund.

Jamie och Stig

Äntligen visas den! Reklamfilmen för den stora matkedjan med favoritkocken Jamie Oliver! Den 16 september tidigare i år såg jag bilder från inspelningen och kollar inte så mycket på tv så jag trodde ett tag att jag missat filmen. Men idag, vad vore en måndag utan något trevligt och överraskande? Idag var han plötsligt där :-) Håll ögonen öppna när Stig och de andra får storfrämmat i sin butik! (Eller klicka på "reklamfilmen" ovan och titta)

Här på webben kan du också bläddra igenom ett urval från Jamie's senaste nummer. Där hittar du också en del lockande tips inför jul- och nyårshelgen.

Bilden är såklart hämtad från Jamie Olivers hemsida och är omslaget på hans senaste nummer av mattidningen "Jamie Magazine".

Ta fast tjuven!!!

Ta fast tjuven! Ta fast tjuven! Nu har hornen växt till sig ordentligt i pannan på mig! Nu är det inte direkt säsong för odling ute min odlingslott men jag brukar titta till den någon gång i veckan i alla fall. Det har blommat länge under hösten och jag åt till och med ett hallon från hallonbusken den 27 oktober i år. Idag upptäckte jag att min 5 år gamla rosmarin var jämnad med marken! Nån har alltså snott min fiiiina rosmarinbuske! Jag blir både ledsen och arg och det bubblar i mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har inte pengar att anlägga hela 15 kvm så det tar sin tid att få till det. Under 5 år har jag fixat, pysslat, odla och skött om kryddor, växter och blommor ute på min odlingslott.
Skiiiiiiiiiit! Kan jag inte få ha någonting kvar som är mitt??? (syftar bl a på cykeln som blivit stulen i omgångar) Jag som bekant vart bortrest i början av året missade jag början på säsongen men runt midsommar någon gång var det någon som helt resont grävt upp min lika gamla timjantuva jag hade. Sorgligt nog är jag till 99 % säker på att det är min granne, både i huset och som odlar på lotten bredvid mig. Jag hade, till skillnad från övriga jorden, en uppluckrad och mjuk plats där min backtimjan vuxit och grannen hade en nästan utblommad slokande nyplanterad planta... Ja vad gör man? Tar tillbaka den utan att säkert veta? Jag kunde inte med. Tänk om hon bara flyttat om blad sina växter, fått av någon annan eller ja, vad vet jag. Hon nekade såklart att det var min timjan som nu fanns på hennes plats. Nu växter det t o m Gurkört precis i den tuva jag tror är min. Det är bara jag som har Gurkört bland oss ca 15 odlare...

Bilden är tagen 10 maj 2008. I mitten lite till vä ser ni min rosmarin, omringad av bl a lerkrukskärvor.

Så här såg det ut nästan på dagen ett år tidigare, 20 maj 2007. Där är rosmarinen lite tanigare och var lite torr. Jag trodde då den inte skulle komma igen... i vilket jag uppenbarligen hade fel!

Vid påsk förra året, som var ovanligt tidig, överraskades vi här i Göteborg av snö! Jorå, redan den 22 mars var det påskafton och på påskdagen snöade det. Bättre sent än aldrig ;-) Jag var tvungen att fota ute bland odlingslotterna där krokusen redan blommade för fullt. På bilderna nedan ser ni min rosmarin, hur grön och fin den var!

Detta låter säkert helt galet för de flesta av er - det är ju bara mat - men det gör liksom ont i hjärtat på mig när den inte finns längre. Hur elaka får människor egentligen vara? Att ta en kvist eller två kan jag stå ut med. Precis som med blommorna om våren och sommaren. Men att bara kapa allt? Gräva upp? En sjuk tant hade en sommar klippt av varenda blomställning på en hortensia där ute. Så (ursäkta språket) jävla egoistiskt och oförskämt!


Jag måste säga att dessa två, timjan och rosmarinen är näst efter rabarberplantorna mina favoriter. Det är de första kryddväxterna jag köpte till odlingslotten och de verkar trivas då de varje år växer och blir större. Jag skördar och använder de båda varje år. En jul var jag t o m ute och hämtade in färsk rosmarin till maten. Vilken lyx va! Jag är så stolt över min rosmarin som egentligen inte ska klara att övervintra utomhus i vårt klimat. Det är vanligtvis lite i kallaste laget för den. Men vi har ju inte överdrivet kalla vintrar här.

Jag har tyvärr ingen balkong så detta är mitt enda lilla andningshål och en plats där jag kan glömma annat jobbigt i livet för en stund. Det är en plats som trots mycket jobb och slit betyder väldigt mycket för mig. Tyvärr ser jag inte odlingslotten från fönstret vilket är lite tråkigt då jag har flera andras lotter precis utanför. Marken är något vår fastighetsägare upplåter till oss att odla på men allt bekostas av oss privat. Växter, redskap, frön, lökar, vinbär ja, allt som växer där ute har vi själva betalat för! Flera odlade köper även ny jord och lägger på, gödslar och grejar med allt som behövs för en frodig täppa.

Den godaste, godaste timjan som överlevt vintern och täcktes av snö i mars 2008.

Timjan som också kan ha problem att överleva utomhus en längre och kallare vinter har hänt med sedan start. Den ser inte ut som vanlig timjan för den har nästan mer barrliknande blad så jag tror det är en Backtimjan. Men när den blommar verkar det vara en vanlig kryddtimjan. Men att den inte skulle användas i mat förstår jag inte? Det gör jag. Smakar mycket godare än den tunna trådiga varianten av färsk timjan man kan köpa i affärerna i alla fall.

Jag saknar dig redan!

Crêpes fyllda med apelsin och getost

Trots att det inte alls blev som jag planerat under min visit i stora staden hade jag supertrevliga dagar och kände mig riktigt inspirerad på många sätt när jag reste hem igen. En av alla saker jag var tvungen att göra när jag kom hem var att steka crêpes. Jag är ingen höjdare på varken pannkakor eller crêpes. Har för övrigt alltid undrat vad skillnaden egentligen är mellan de två. Jag har fått för mig att crêps är de lite tunnare pannkakorna och nästan lite torrare och kanske slätare liksom. Men ack, efter ett tags googlande hittar jag ingen annan förklaring än att crêpes helt enkelt bara är "mindre" än pannkakor. Hrm, jag är inte riktigt nöjd med den förklaringen och lovar att söka vidare. Jag gör ju både små och stora pannkakor och inte kallar jag den ena för pannkaka och den andra för crêpes. Inte heller är Creperiets (på Linnégatan i Göteborg) crêpes speciellt små - de är nog de största jag sett i alla fall - som kocken fyller med godsaker och viker den sedan till en fjärdedel (favoriten är den med Nutella)

Hur som helst. Jag blev i alla fall supernöjd med mina crêpes. Hemligheten tror jag låg i grädden jag hade i smeten. Det har jag aldrig haft tidigare. Bara ägg, mjölk och mjöl. Och lite smör också förstås. Samma stekpanna som jag använder till att göra pannkakor i. Fast denna gången använde jag bara den mindre av mina stekpannor vilket säkert också bidrog till bättre koncentration och fokus på vad jag gjorde. Det kan bli lite stressigt att steka i två pannor samtidigt.

Jag fyllde crêpesen med apelsin och getost, den där fetaliknande varianten som Zeta tillverkar.
Kokade en sockerlag men använde Dansukkers nya Fairtrade rörsocker och det hela blev liksom för tjockt och stelnade när jag blandade med apelsinbitarna. Vad gäller just sockerlagen försökte jag höfta till det från ett recept jag använt tidigare, hämtat ur Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet. Jag halverade även det, hoppade över saffran och det såg ut att bli bra till en början. Vet ej om jag kokade för länge eller om det helt enkelt var sockret som ställde till det. Hur som helst blev det sött och gott till slut i alla fall. Ett tips är att spara på apelsinsaften som blir över efter du fileat apelsinerna, jag använde två, då det hjälpte till att göra lagen lite saftigare.


Jag har inget särskilt recept på crêpes eftersom jag nu aldrig gjort det förut. Så jag bläddrade igenom alla mina bak- och kokböcker för att se vad som fanns. Jag hittade några stycken som i stort varandra. Jag valde till slut att använda ett recept ur Bonniers Nya Kokbok. Men om den är så ny vet jag inte, den är från 1989 ;-) Receptet jag använde heter Crêpes med lax och ägg och presenteras som en "lyxigt god entrérätt". Jag åt istället en lyxigt god kvällsmat :-) Jag halverade även receptet och använde vanlig vispgrädde. Det står annars "tunn grädde" i receptet.

Som tur är väl att recepten fortfarande funkar. Det är som tur inte alltid åldern som avgör. Se bara här vad man kan göra med gamla recept :-) Kinna har verkligen tagit vara på den kunskap och ser till att den lever kvar idag, och många år och förhoppningsvis generationer fram i tiden. Way to go, Kinna!




Crêpe(halverat recept)
2-3 port

2 ägg
1 1/2 dl vispgrädde
1 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 msk smält smör

Vispa först ihop äggen och grädden. Blanda sen i vetemjöl och salt och till sist i med mjölken och det smälta smöret. Stek i en upphettad panna och gärna lite, lite smör i också. Det behövs inte till varje crêpe, det beror lite på hur het pannan är och hur det ser ut. Man får liksom höja och sänka värmen lite hela tiden då stekpannan måste vara väldigt het men inte på max då det kan bränna vid ganska fort. Stekpannan jag använde är bara 15 cm i botten och det blev till slut 12-13 små crêpes på denna smet.
De gick alldeles utmärkt att spara i kylen ett par dagar och de fick bli både lunch (fyllda med keso och hackad tomat) och kvällsmat (ofyllda)ett par gånger om.



Smaklig spis!

Visst är det så att man längtar...

...till ljuset igen. På bilden syns min lilla men naggande goda jordgubbskörd från den 8 juli i år. Snart fem månader sedan och redan ett minne blott. Jag gillar oftast hösten. Det blir lite klarare och högre luft. Många växter blommar ofta långt in på hösten och trädens färger skiftar något alldeles fantastiskt. Och jag älskar att tända ljus till frukosten - och middagen för den delen också.

Och om det bara hade varit mörkret. Det är ju annars mest regnet och det gråa vädret som tär lite för mycket på psyket emellanåt. Knappt något dagsljus alls då det mest är dis och dimma. Jag tror faktiskt jag hade stått ut med några minusgrader istället och blå himmel under dagarna.
Men men, man kan inte få allt här i livet. Det finns platser på jorden där det knappt ens regnar överhuvudtaget och där människor svälter på grund av torka. Så för det mesta är jag ändå glad över att vi har så mycket regn trots allt.

Blueberry - ej att förväxla med Blackberry...

Under mitt besök i stora staden förra veckan, slank jag in i en för mig ny butik/lunchställe. Blueberry. Tydligen har Blueberry funnits i hela tre år! Jag har visserligen varit i stora staden flera gånger under de senaste tre åren men aldrig upptäckt det stället. Eller ja, det finns visst tre stycken Blueberrybutiker och jag har lyckats missa alla av dom. Ni som känner igen er på bilden vet säkert att jag besökt butiken på Sibyllegatan 15. De andra två ställena är en juice/smoothiebar på NK och en butik vid Stureplan.
Blueberry har ett eget kök där all mat förbereds och där alla Blueberryförpackningar packas. Företaget som beskriver sig själva som en "må-bra-fabrik" kör också sin elbil mellan produktions-och-köksplatsen och butikerna. Trots att Blueberry skriver på sin hemsida att de i deras produktions- och cateringkök som "producerar all vår mat från grunden" måste jag erkänna att jag tvivlar på den beskrivningen. Jag tror inte de varken odlar grönsaker, bakar tortillasen till wrapsen, eller ens odlar gojibären. Förpackar däremot och sätter de superfina liiiiila etiketterna på påsarna gör de där.

Förutom den fina lila loggan (ja, jag är en sucker för lila!) gillar jag helhetssynen Blueberry har för mat, människor och miljö. Vad det gäller själva maten jag åt måste jag säga att jag blev lite besviken. Ganska smaklöst faktiskt. Och inte för att verka kinki nu men tjockleken på wrapsen var verkligen i största laget. Flaskan på bilden är ca 1 dm hög och wrapen var inte mycket längre än just 1 dm och därmed väldigt väldigt tjock. Tur att jag inte satt ute och åt då större delen av innehållet mest hamnade på bordet. Citronyoghurten i burken var absolut nödvändig som tillbehör, för det var en galet torr falafel jag fått tag på. Jag valde alltså en vegetarisk wrap som fått namnet "Pick Your Beans" och enligt innehållsförteckningen skulle det då vara:

Blueberry falafel , saffran, quinoa, kanel, kidneybönor, rostad paprika, citronyoghurt, torkad apelsin, morot, rödbeta, spenat, romansallad, ruccola, ärtskott, tortillabröd, kryddor.

Quinoan var gul men jag kunde inte känna någon saffransmak, anade rödbetorna och ruccolan gav ett litet sting när jag bet i den. För övrigt måste jag säga att, trots det att jag satt ner i lugn och ro och verkligen kände efter smaker, så fann jag de inte riktigt. Att de på hemsidan även beskriver sin Blueberry falafel som "de luxe" begriper jag inte. De stoooora falafel som låg där var riktigt torra. Jag är ju tillbaka hemma igen och kan tyvärr inte fråga dom om detta. Någon annan som vet? Någon som ätit från deras meny?

Blåbärsdrickan till var toppengod! Jag måste ändå säga att jag gärna går tillbaka dit under min nästa visit i stora staden. Gillar deras koncept, synen på mat och livet och det finns mycket bra att läsa under deras flik Food for Thought. Och hade jag bara haft lite mer pengar skulle jag absolut köpt med mig deras snygga lila hood i ekologisk- och Fair Trademärkt bomull och allt samt en flaska eller två av deras Blåbärsglögg!!

Kanske här är ett julkpappstips för den som ev går i sådana tankar.



Och nej, jag fick inget gratis i butiken. De ville heller inte jag skulle fota (trodde jag skulle sno deras "unika" koncept!) Jag betalade snällt de hutlösa 89:- take-away-maten kostade.

Glöggprovning i stora staden

Urgod mjuk pepparkaka med lingon som Husmoderns bakat samt små "inför-advent-och-jul-kakor" av Smaskens.nu, med mera smaskade vi i oss till glöggen.

Ibland har jag tur. Ända sedan jag började blogga för snart tre år sedan har det då och då dykt upp "matbloggsträffar" vilka alla (som jag vetat om iaf) varit utom mitt räckhåll. Så snacka om tur när jag förra veckan befann mig i stora staden och en glöggprovning dök upp - mitt framför näsan på mig! Jorå, jag hade kånkat och burit på alla mina Taekwon-Do grejer (Dobok, handskar, lindor, tandskydd osv) och var helt inställd på att gästträna på en stockholmsklubb när jag ändå hade vägarna förbi om man säger så. Men ack, precis på samma tid bjöd Husmoderns in till glöggprovning och dessutom med sponsrad glögg!
Oj oj, jag väntade in i det längsta med att bestämma mig. Det kan förstås verka som ett enkelt val för er, men jag missade alla veckans tkd-pass pga den lilla Stockholmsvisiten jag gjorde. Jag kämpar verkligen för att någon gång börja gå ner alla de nära 10 kg som jag lagt på mig sen jag kom hem från USA. Såklart är ju en glöggprovning inte ett bra alternativ ur den synvinkeln men jag var bara tvungen att ta chansen och träffa andra matbloggare "live" för en gång skull :-)


Så hemma hos Husmoderns träffades bloggarna bakom Fröken Dills kök, Smaskens.nu, Patrik och Längst in i skafferiet och Kinnas blogg - mormors mat, som var riktigt snabb ut med inlägg om glöggprovningen, en kulen novemberkväll. Tack alla för en mycket trevlig kväll!
... och glöggen hette Blossa. Vit- och rödvinsglögg, starkvinsglögg och glögg med rom och congac och så förstås årets smak - Blossa 09 Clementin. Det är tydligen sex år sedan Blossa började göra årgångsglögg och jag ska villigt erkänna att jag inte smakat någon av de tidigare. En katt bland hermelinerna var Smålandsglöggen med smak av lingon vilken faktiskt var min favorit. Dessutom blev jag förvånad över att jag, som inte brukar vara speciellt förtjust i vit glögg måste nog säga att både årets smak och den vita med rom i också föll mig mycket i smaken.



Ytterligare en katt, eller kanske snarare en skunk, bland hermelinerna, var min egen Dunderglögg. Dock inte utseendemässigt vad gäller färg och form på flaskor. Trots Blossas snygga flaskor och tryck, särskilt de smala och faktiskt årets smak, tycker jag min lilla flaska var en riktig skönhet den med ;-) Men urk! Fy! Den smakade inte alls som jag väntat mig. Jag har gjort den många gånger, sparat en del till året efter osv och den har alltid varit superdupergod! Den smakar såklart annorlunda än vinglöggarna eftersom den är gjord på svagdricka men det har aldrig varit ett hinder utan snarare tvärtom. Hög alkoholhalt har det också varit. Den vi smakade nu var 2 år gammal. Kanske var det åldern, skumpandet i väskan hit och dit eller det faktum att någon kokade upp den, men urk, nä den hade absolut sett sina bästa dagar.

Därför vill jag lyfta ett varningens finger till alla er som av någon underlig anledning har sparat en flaska ni fått av mig genom åren att kasta den. Jag känner också att det är min plikt att skriva till G-P (där receptet återkommer varje höst) och rekommendera andra glöggmakare att dricka den samma år - för säkerhetsskull. Jag har själv nämligen fått tips därigenom att spara glöggen både ett och flera år. I år hittade jag t ex på nätet ett svar på frågan om den blir bättre eller sämre efter lagring:

"Jag tycker att glöggen blir bättre efter ett år och kanske ännu godare efter två. Men sen börjar den osvikigt oxidera. Den blir platt, trött, tappar fräschör. Å andra sidan har jag kolleger som sparat årgångsglögg från tidigt 2000-tal och hävdar att den är godare än nånsin. Både alkoholen och sockret fungerar som konserveringsmedel."

Från G-P och Tio frågor om Dunderglöggen.

Den är annars en mycket smakrik och fyllig glögg och inte alls så sötsaftig som de flesta andra glöggar är. Jag gillar ju inte ens vanlig saft och än mindre varm saft. Redan i oktober bör den sättas - om man vill ha den klar till advent - men du hinner nog nu också att få den klar till jul. För övrigt väntar jag nu bara på receptet på den dundergoda mjuka kaka Husmoderns hade bakat :-)


Önskar er alla en trevlig glögghöst!