Äntligen slut.

Stryker ett streck över 2013.
Ett helt jävla år till ingen nytta. Precis som hos de flesta andra matbloggare så lyser privatlivet igenom i bloggen, oavsett det handlar om restaurangbesök, fester, barn, husdjur, resor eller som för mig, min arbetslöshet och hur den påverkar livet.Så trots huvudinnehållet har med mat att göra summerar jag året och konstaterar torrt att jag hunnit med:
250 ansökningar
4 intervjuer
ca 150 nej. 
Resterande 100 tar jag som ett nej

Den kollektiva stigmatiseringen och förnedringen av arbetslösa gör knappast tillvaron bättre, det är som att varje dag ha en våt filt över sig. Som om det inte var nog är lämnar detta ekonomiskt ansträngda tillvaron ett stort tomrum vad gäller det mesta vad socialt liv heter. Ingen bio, inga restaurangbesök, inga resor, inga drinkar och dansgolv. Helt enkelt inget direkt umgänge att tal om. Jo, det är nämligen som så idag och allt socialt liv är avhängt pengar.
Men mat har jag haft råd med. Och ett par matbloggsträffar. Jag är extremt bra på att hushålla med mina resurser men det blir tyvärr inte mycket till utsvävningar. Födelsedagstillställningen lämnade t ex ett stort hål i plånboken.
Bättre ta det säkra kortet först. Så kommer det med all sannolikhet fortsätta bli; rätt torftigt och väldigt enkelt, här i Miss Meister's mat framöver.

Vem vet vad tjugohundrafjorton har för överraskningar att komma med.
Hoppas i alla fall Murphy håller sig så långt borta som möjligt.

Tack å hej för nu.

Brysselkål med rödlöksås

Det drar ihop sig för ännu ett bokslut och det är nog första året någonsin jag ätit så lite sött och fett över julen som jag gjort i år. Inga pepparkakor har jag ätit, inte bakat plattebröd och hör och häpna, inte heller en endaste lite ostbit har slunkit ner.
Däremot har jag haft både smör, mjölk och grädde hemma då jag bakat kakor åt andra samt hade tänkt göra saffranstryfflar. Det blev inga tryfflar så en dag använde jag både smör och grädde till en sås jag kokade. Den blev mycket god. Går att använda standardmjölk istället för grädde och mellanmjölk.
Kokade även senare en veganvariant av såsen men jag kan inte få till såsen lika bra. Den blir blaskig och näsan åt det gelestabbiga hållet med vatten istället för mjölk. Tror den skulle blivit perfekt med kastanjepuré. 

Inte det bästa sättet att sluta året med mejeriprodukter men jag tänker inte slänga bort ingredienser jag köpt. Lovar däremot stort inför 2014.
I Werner Vögelis bok Werners grunder finns receptet på löksås jag använde mig av men har använt mindre mängd av allt samt kryddat på mitt eget vis och alltså inte använt varken fläskflott, kalvfond eller köttsky, vilket Vögelie föreslår.

Rödlökssås à la Miss Meister
2 port

1/2 rödlök
knappt 1 msk smör
knappt 1 msk vetemjöl
1-2 dl mjölk
1/2 dl grädde
1 tsk whiskysenap
1/2-1 apelsin
salt
vitpeppar

Finhacka löken och fräs den mjuk i en klick smör i en kastrull, på svag värme. Strö över mjölet och rör om.  Tillsätt mjölk, lite i taget, och rör hela tiden om ordentligt. Låt såsen småkoka i några minuter och tillsätt mer mjölk allteftersom såsen tjocknar.
Rör i whiskysenap.
Skär bort apelsinskalet och skär minst hälften av apelsinen i små, små bitar. Rör ner i den småputtrande såsen. Häll gärna i ev apelsinsaften från skärbrädan.
Är såsen för tjock så tillsätt lite mer mjölk.
Är den för tunn så låt småkoka en stund till. Rör om då och då.
Smaka av med salt och vitpeppar.

Servera till långsamt ugnsrostad brysselkål och kryddiga sötpotatisklyftor.

Smaklig spis!

***

Never ending story

Mycket meck för lite verkstad. Mallar, gadgets, avatarer, räknare och bloggverktyg som inte gillar varandra. Precis när en börjat bli varm i kläderna och lärt sig något så ändras förutsättningarna. Verktyg uppdateras, konton försvinner, räknare hackas, datorn kraschar osv.
Trots att det gått ganska lång tid nu sedan blogger gjorde förändring modell större är jag inte alls kompis med den. Gamla inlägg har plötsligt fått alldeles för strora fält mellan radmatningarna/bilder och text. Går sällan heller att uppdatera äldre inlägg utan att de plötsligt blir daterade till dagens datum.

Antalet bloggar i världen är hur som helst ofantligt. På en timma postas typ 800 miljarder blogginlägg.
En tanke att bära med sig inför 2014.

Följ min blogg med Bloglovin

Drömfabriken slår till

Förresten, lyssnade på Vinter i P1 häromdan och jag säger bara Fredrik Lindström. Lyssna bums!
Läs gärna också boken Lyckliga i alla sina dagar, av Nina Björk, vilken han bl. a. refererar till i programmet.
Har försökt klistra in en ljudlänk av programmet här men vet inte om det är blogger som trilskas eller vad? Resten av inlägget kajkar ur hela tiden. Raderna hoppar sig och jag blir inte klok på hur göra så det fungerar som det var tänkt.

Med tanke på allt han pratar om fylls huvudet av funderingar kring just julen, värmen, överflödet, ensamheten, givmildheten, tvång, orubbliga traditioner och allt det motsägelsefulla som nu råder. Tankar om välgörehet. Julen - tiden på året då de flesta har spenderbyxorna på. Samtidigt som de fattigaste och ensamaste blir än mer fattiga och ensamma. "Familjen" tar huvudrollen. Märkligt nog är det dem som har mest och flest som skriker högst, "pengar spelar ingen roll - famljen betyder allt".

Yeah, right.

Som om de ens visste hur det var utan.

Keep smiling.

Precis som Nina Björk skriver i sin bok är jag (om än motvilligt) indoktrinerad av vår tids förmodligen största drömfabrik - Disney - och drömde mig på juldagen bort till en annan värld, helt bortanför min krassa verklighet, med hjälv av min absoluta favoritklassiker från 1950. En dröm ger åt tanken vingar. Den blir verklig då, säger Askungen.  
Vill ni förresten veta en hemlis?

Drömmar säljer. 

Drömmar säljer stort. 

***

Lördagsgodis - Choco Chip Müsli Bars

Årets sista lördag. Till skillnad från de flesta andra lördagar under året har jag inte bokat mitt sedvanliga dubbelpass. Förhoppningsvis är jag i detta nu istället och gottar mig med Hot MOJO (i skrivandets stund står jag ff i kö men sannolikt har alla dem före avbokat sig och jag fått plats). Trots att jag tränar och står i behöver det inte betyda att ni inte ska bjudas på lite sötsaker. Det är ju trots allt lördag.

Under Miss Meister's mats tidiga år deltog jag med Lördagsgodis i regi av Brazilian Linda. Även om det rann ut i sanden för över fem år sedan har jag i perioder haft sötsaker och hembakat som tema på lördagar. Av olika anledningar är det nu för tiden ont om bakandet i Miss Meister's kök och lär fortsätta så framöver. Men det finns en del hembakat kvar bland utkasten så helt sockerfritt kommer det inte bli här. Varför inte göra slag i saken redan idag och fortsätta beta av ett och annat gammalt påbörjat inlägg.
Detta kommer från januari 2008. Med amerikansk rubrik (alltså inte jag som helt tappat greppet om stavning och sällat mig till envist särskrivande) som härrör från allas vår Leila. Ska erkänna att jag gillade henne bättre då hon lagade mat i morgon-tv:ns middagstips. Inte heller är jag särskilt förtjust i amerikanska bakverk.
Otaliga är däremot de gånger flapjacks och andra frukt- och nötbars har "räddat" mig från plötslig hunger. Men till skillnad från var och varannan bloggare som vittnar om att de också gjort sådana, om än i olika versionen, har jag bara gjort egna en endaste gång. Därför får ni hålla till tåls med de usla, snart sex år gamla, bilderna. 

Leila's Choco Chip Müsli Bars
ca 20 st

250 g torkade fikon
1 msk kakao
3 msk varmt kaffe (jag hade mer kaffe!)
200 g russin
4 dl müsli m torkad frukt*
1 dl Corn Flakes
150 g mörk choklad (70%)

Skär bort fästena på fikonen och hacka dem grovt. Fikonen alltså, inte fästena. Kör i hushållsmixer med kaffe och kakao. Lägg i hälften av russinen och müslin och mixa i ett par sekunder. Häll över massan i en bunke och rör i resten av russinen och müslin samt Corn Flakes.
Hacka chokladen och blanda i hälften i smeten.
Kavla ut massan, förslagsvis mellan två ark smörpapper, till cirka en centimeter tjock kaka. Smält den återstående chokladen och pensla över "kakan". Låt stelna i kylen och skär sedan bars.

*Miss Meister's variant (istället för müsli + utbyte av russin)

ca 120 gram gröna russin
ca 100-120 g aprikoser + mango (torkad)
100 g hasselnötter, cashew, solrosfrön, pumpakärnor, hampafrön
fiberhavregryn
dinkelflingor

Och mer (starkare) kaffe!

Perfekt snack, mellanmål eller fika. Variationerna är oändliga. Byt till exempel ut frukt, nötter och tillsätt din favoritkrydda; chili, anis, kardemumma eller kanske kanel.
Förresten, på tal om kanel, vad säger ni om det här? EU i ett nötskal. Den svenska kanelbullen är tydligen klassad som "traditionell" och tillåts innehålla högre halt än vad de danska "vardagsbullarna" får göra, enligt EU.

Smaklig fika!

***

Lyxlunch i en liten ask

Lunchlåda från mars 2012. Då med ost i. 

Idag utan ost.
Hur mycket jag än gillar ost så gör inte min kropp det. Den blir tjock, värker och stelnar av mejeriprodukter. Inte på direkten av att äta en ostskiva på knäckemackan eller så. Det är bara som så att en skiva så lätt blir två, som blir tre som blir sju som blir ja, innan jag vet ordet av det äter jag ost högt och lågt. Ost på maten, Ost i maten., Ost till maten. Ost efter maten. Ja, ni fattar.

Efter lite trix och fix fick jag till slut ut paketet

Lunchlådor och jag går så långt tillbaka jag kan minnas. Få är de gånger jag köpt t ex färdilagade rätter att värma i ugnen. Tänk så många timmar en spenderat i kön till mikron under alla år på universitetet. Nu för tiden gör jag mat som går lika bra att äta kall. Dels för att slippa eventuella köer och dels för att kunna äta utomhus eller var helst det ändå inte finns mikrougn att tillgå.

Som idag t ex. På Af. Josåatte. Livet som arbetslös över jul är ett rent helvete. Tidigare i livet har jag ofta arbetat under julen. Det vill säga julafton, juldagen osv samt mellandagarna. Under studietiden var det i och för sig lektionsfritt men hemtentor, grupparbeten och rapporter skulle lämnas in första veckan i januari. Knappast rogivande för själen de jularna.

Som praktikant/arbetslös/tvångsplacerad ettervärre.
Min dator är som bekant död, jag står till arbetsmarknadens förfogande sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet (vilket jag naturligtvis måste för att inte minsta min arbetslöshetsförsäkring), och måste minutiöst rapportera min jobbsökaraktivitet. Af håller således stängt i tre dagar denna vecka, vilket försvårar mitt jobbsökande. Inte för att en enda arbetsgivare bryr sig - de är ändå lediga och går inte att få tag på nu. Men Af, a-kassan och kontrollsystemet bryr sig. Rapporten ska in i januari.
Och inte kom tomten med något jobb i år heller.

Tur ändå att tomten genom åren, i olika skepnader, kommit med små trevligheter och närapå livsnödvändiga saker till mig. Som för två år sedan till exempel. Fast posten missade visst den lilla detaljen att våra postboxar har en aning mindre luckor än när de öppnat hela fronten till boxarna.

Nåväl, nog om detta. Tillbaka till jobbsökandet. Trots att det numera finns en hel rad kriterier av straff mot den arbetslöse, svävar jag i ovisshet. Inte en enda handläggare kan ge ett rakt svar på vad/vilka karv och kriterier som ska uppnås för att slippa straffas. Den bedömningen sker, godtyckligt av enskild handläggare, i efterhand. Mycket märkligt.
Ska inte sticka under stol med att det är extremt slitsamt och tröstlöst att varje månad söka ett 20-tal och bara mötas av nej, efter nej, efter nej, efter nej. Bara i år har jag hittills sökt 246 jobb (hinner få iväg ett gäng till innan december är slut). Hur många har sökt så många jobb, någonsin? Vad är meningen med detta spel?
Det nya hårda kontrollstystemet sägs nämligen ö k a möjligheten till jobb. Alltså fler sökta jobb ska minska arbetslösheten. Eh, ok? Dessutom säger de som såhär:

"Den som inte uppfyller kraven för att lämna in fullgoda aktivitetsrapporter prövas av a-kassorna, enligt ett nytt sanktionssystem i flera steg. Till exempel, den som missköter sitt arbetssökande får första gången en varning, andra gången blir det avdrag från a-kassan, och så vidare."

Ändå kan ingen svara på vilka krav det är som ska uppfyllas.
Go figure.

***

Rättika och kårabbi i rivet format

Sitter på AF och smygbloggar. Eftersom det är stängt här över juldagarna skriver jag på i förväg och schemalägger ett par inlägg. Det är måndag idag och kommer tillbaka hit igen på fredag. Vill ju inte det ska stå helt still här i bloggen trots att min dator är stendöd.
Hittade en bild på en minnessticka, från hösten 2012, så vad passar väl bättre nu än rättika och kålrabbi. Två C-vitaminbomber i rivet format. Jag vill minnas att jag köpt en svart rättika men det var ingen särskild skillnad i smak jämfört med den annars helvita rättikan. Det var ändå bara skalet som var svart. Krispigt, gott och uppiggande mellanmål i mörkret.

Rättika och kålrabbi i rivet format
1 port

ca 10 cm rättika
1 kålrabbi (lr halv om den är stor)
olivolja
flingsalt
(rostade) pumpakärnor

Skala och riv grönsakerna grovt. Blanda runt med en liten skvätt olivolja, två nypor flingsalt (ev smaksatt) och toppa med (rostade) pumpakärnor.

Förresten, mina inlägg här postas automatiskt på Miss Meister's mat:s fb-sida. Det är en absolut avskyvärd miljö här på Af så jag vill helst härifrån så fort som möjligt. Därför loggar jag inte inte mig på fb. Så du som ev skriver till mig där får hålla till tåls ett tag framöver, till dess jag på något ännu ej påhittat sätt, har en ny dator. Och vice versa, ni matbloggare som också håller er med fb-sidor, jag brukar ju själv gilla och skriva på dem men har tyvärr tvingats dra ner på den aktiviteten nu med begränsad tillgång till dator. Hoppas vara åter i cyberrymden för full maskin inom en snar framtid.

Smaklig spis!

***

Stekt grönkål med rödlök och whiskysenap

Som liten gillade jag inte senap. Den var för skarp. Som tur är förändras, eller snarare utvecklas, smaken med åren. Mången är de nattkorvar som slunkit ner med enbart senap (och rostad lök!) på under det leverne jag en gång hade. Konstigt nog har jag svårt att hitta andra användingsområden för senap än till just korv. Fransk dijonsenap däremot, klickar jag då och då i grönsakshacket eller i den enklaste av dressingar.
Som sagt, senap är ingen större förbrukningsvara i Miss Meister's kök men i helgen slog jag till och gissa om jag blev överraskad. Så himla gott! Stekt rödlök, grönkål med en touch av whiskysenap (från Hovdelikatesser), citron och grädde.

Mer juligt än så här blir det inte. Möjligtvis med lite apelsinzest på toppen förstås, och några droppar apelsinsaft. Så, medan ni julfirare frossar i mat, godis, klappar och allt som hör julen till sitter jag och filar på ansökningsbreven och väntar på att AF ska öppna sina dörrar igen. 

Stekt grönkål med rödlök och whiskysenap
1 port

1/2 rödlök
1 1/2 msk olivolja
150 grönkål
knappt 1 dl belugalinser (kokta)
1-2 tsk whiskysenap, extra stark 
salt
svartpeppar
1/2 pressad citron
vatten + havregrädde
fullkornspasta

Strimla rödlöken fint och stek i olja på medelvärme. Låt det ta lite tid hellre än att löken blir torr och liksom för hårt stekt. Tillsätt färsk grönkål som är sköljd och grovt riven. Tillsätt ev lite vatten så det blir lite ånga i pannan. Grönkålen ska bli mjuk och inte heller den för torrstekt.
När grönkålen mjuknat lite så salta, peppra och vänd i de redan kokta belugalinserna.
Klicka i whiskysenap (eller annan skarp, gärna grovkornig senap) och en skvätt vatten. Ta pannan från plattan och avsluta ev med havregrädde. Går bra utan också.
Servera med fullkornspasta.

Fullkornspasta och jag passar som handen i handsken men för dem som inte gillar fullkornspasta så smakar det lika bra med matvete, quinoa, fullkornsris, bovetenudlar eller kanske risnudlar.

Smaklig spis!

***

Grönkål en masse!

Det sägs att en är rik om en har nära och kära vänner. Inget jag har erfarenhet av men känner mig rik med frysen full av grönkål! Som vanligt är jag säkert sist på bollen men hittade i helgen värsta grönkålsskatten - en hel säck med grönkål!
Den vägde 3,3 kg. Som till synes fanns en del gulnande blad så hör och häpna, jag fick rabatt på säcken. Pröjsade hela trettio - 30 - kronor! Skrattade hela vägen hem! Om inget gult funnits i säcken skulle jag betalt 50 kr (och ändå skrattat hela vägen hem).

Kan inte låta bli att reflektera kring matpriser. En får alltid höra det är dyrt p.g.a. liten produktion, få som köper och ja, ni känner igen argumenten vad gäller t ex ekologisk mat, som ju vanligtvis är mycket dyrare än konventionella produkter och råvaror. Visst är det konstigt då att priset går upp när försäljningen ökar?  Så motsägelsefullt till alla argument vi matas med.
Tidigare har jag handlat grönkål på Bondens marknad och i grönsaksstånden på Kungstorget, hos Fram,  ica-butiken hemmavid och Hemköp, som till skillnad från tidigare år sålt grönkål en längre tid i höst. I de två sistnämnda är det främst paket om 400 g som är 10-15 kronor dyrare än förra året. Blev glad då jag förra veckan hittade samma paket (på ica) 20 kr, dagen innan jag upptäckte stora säcken* .

Hur som helst. Knappt 700 g slängde jag bort av grönkålen i säcken. Nära 1,5 kg grönkålsblad har jag rivit, kokat, förpackat och lagt i frysen. Nu återstår drygt 1 kg stammar att ta hand om. De ska skäras i bitar och det jag inte använder med detsamma fryser jag in. Grönkålsstammar går bra att använda till mos, sås, soppor och diverse röror som mixas. Skulle nog inte koka och använda i bit, som t ex morötter, utan de bör definitivt mixas med annat.

Önskar er alla en grön jul! 

***

*Grönkålen i stora säcken är IP-certifierad, vilket är en slags kvalitetssäkring av produktionen som lovar "livsmedelskvalitet, god djuromsorg och ökad miljöhänsyn". Det handlar alltså om miljö och klimat utan att för den skull vara ekologiskt odlad. Tonvikten ligger på god revision och ett regelrätt produktionssätt. Enligt de allmänna villkoren vad gäller frukt och grönt står det endast såhär:

"Den bärande idén var att arbeta förebyggande; genom att välja motståndskraftiga sorter, använda en sund växtföljd och andra åtgärder kunde miljöpåverkan minskas. Därefter har regler som säkerställer god livsmedelshygien lagts till vilket varit viktigt för att uppfylla kravet på säkra livsmedel.
Standarden innehåller ett frivilligt tillägg för klimatcertifiering. Detta innebär att du som producent genomför ytterligare åtgärder för att minska klimatpåverkan, t ex att spara energi och kväve, köpa grön el och använda sparsamt körsätt. Då får du använda Svenskt Sigills tilläggsmärke för klimatcertifierat."

Okej. Svenskt Sigill verkar för maximalt utnyttjande av alla tillgängliga resurser och samtidigt med så lite negativ miljöeffekt som möjligt. En produktion med hänsyn till miljö, klimat och djur. Skulle vara flott om de utökade till att även inkludera ekologisk produktion i sina certifieringar. Fast till det finns såklart KRAV, ytterligare ett certifieringsorgan, vilket även det kräver ett så miljövänligt och klimatsmart produktionssätt som möjligt.

Träningens helande kraft, del 3

Imaginär bild av min (soon to be) tvättbräda ;)

När detta inlägg postas är jag i full fart och lyfter vikter så musklerna först gråter och sen skrattar resten av dagen. Jorå. Varje lördag kl 10:15 står vi, ett 30-tal träningsglada hurtbullar, redo att göra helgens första marklyft. En timma senare och otaliga upprepningar av benböj, utfall, axelpress, frivändning, push-up, biceps curl m.m. springer jag in till nästa sal, kastar mig upp på spinningcykeln och trampar på ytterligare en timma. Sen är både kropp och knopp alldeles mjuk och lugn.

Jag älskar mina lördagar. Trots att jag tränar under veckan är lördagarna speciella och jag kan för ett par timmar släppa verkligheten. Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag skulle överleva mitt fattiga och arbetslösa liv utan träning. Den ger mig möjlighet att göra mig av med frustration och ilska över sakernas tillstånd men träningen ger mig också fullt av energi. Fråga mig inte hur, vad eller varför men både kropp och själ mår så mycket bättre när jag får träna. 
Efteråt blir det att cykla hem till varmt bad, mat, städ och tvätt. Gärna lite gott vin också. Inte helt otippat kan det bli en tidigt kväll isäng. Är oftast rätt sliten efter veckans alla sömlösa nätter, tidiga morgnar och oändligt tröstlösa jobb med att söka jobb.
Funderar förresten att ändra svar på gamla välkända gåtan Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Det skulle lika gärna kunna vara jag.

Fast när det gäller träning och hälsa börjar det äntligen hända någonting. I somras kunde jag intensifiera min träning på allvar. Efter återhämtningen (från årets andra operation) under sept -okt. har jag kört på för fullt. Idag, nästan på pricken tre år efter skadan, är jag på god väg tillbaka iform. Till och med finformen jag hade innan jag drog över Atlanten för snart em år sedan.
Att skadan nästan läkt och sällan gör sig påmind, så att jag kan köra på nära 100 % igen, är naturligtvis en anledning. En annan är den att jag bättrat mig på matfronten. Äter närapå helt veganskt igen. Guud, så min har kropp längtat. Hur mycket jag än vill stoppa ost i min mun så pallar kroppen verkligen inte mejeriprodukter. Det var längesen jag lämnade filmjölk, keso, crème fraîche och blaskiga latte därhän men har haft svårt att helt avstå från smör och (dessert)ost. Trots alla sömnlösa nätter känner jag mig piggare och friskare än på länge i kroppen.

Guess who's vegan?

Det skulle behövas en veckas blogginlägg, minst, för att rada upp alla kosttips av just mejeriprodukter (och kött!) jag fått då jag ojat mig över att jag inte gått ner i vikt, trots matdagbok, kaloriräkning flera timmars träning varje vecka. Som om att det inte går att gå ner i vikta utan animalisk föda (den mat som till mångt och mycket gjort oss tjocka från början).
Ska erkänna att jag nu känner mig extra stolt över vad jag åstadkommit med hjälp av kolhydrater och grönsaker :) Och jag är inte färdig än. Även om jag inte har några som helst intentioner att bli som Frank Medrano i filmen ovan ;)

Trevlig helg!

***

Dags att ge upp

Tjugohundratretton, ett år i raden att stryka ett fett svart streck över. Sitter nu på AFoch söker jobb. Josåatte. Datorn har dragit sin sista suck. Den har i och för sig strulat sedan start. Bara tre månader gammal fick jag lära mig mer om datorer än vad ens trodde jag någonsin skulle göra. Sen dess har den av och till svajat och strulat. Det var längesen jag kunde se på film i den, fick se upp med en del nyhetssidor som ofta fick datorn att rusa och inte hålla på med bildarkivet allt för många minuter.
Men allt strul till trots har jag i ett år ändå kunnat använda den till att skriva hundratals med ansökningsbrev, hängt på twitter och fb och använt min mail. Mycket mer än så har datorn inte velat ställa upp på.

Nu är den alltså död. Bortom all räddning. Jag är visserligen inte förvånad men jag har verkligen inte råd med så kassa ohållbara prylar som görs idag. Har fortfarande kvar - tack och lov - min tjock.-TV som nyligen fyllde 18 år. De senaste åtta åren har jag å andra sidan förbrukat två datorer, tre mobiler och min fyra år (nya?) cykel sjunger på sista versen.
Galet.
Blir sjukt provocerad av alla röster som höjs om att vi måste komma på hållbara "innovationer" för miljön skull. Seriöst, känner mig typ hundra år gammal men alltså, hur skulle det vara om en istället tillverkade saker som höll, precis som förr. Och som dessutom gick att laga för en rimlig penning istället för att alltid köpa nytt. Inte särskilt innovativt men det skulle inte skada om folk var lite rädda om sina dyra prylar än bara behandlade dem som slit-och-släng.

***

p.s. Har skrivit ikapp inlägg som skulle gjorts tidigare (därför kommer de på rad) och schemalagt några som komma skall eftersom AF håller stängt i helgen.

Fler köttätare äter mer kött - beklämmande fakta.

Bild hittad på nätet. Minns ej var så tipsa gärna!

Det lackar mot jul, årets i särklass störtsa köttfrossarhelg. Personligen har jag aldrig gillat skinka, sill, rulle, sylta och vad det nu kan vara på julbordet. Som liten var jag inte heller särskilt förtjust i risgrynsgröt. Åt stekt prinskorv, mammas hemmagjorda småköttbullar och hembakade plattebröd. I övrigt levde jag mest på nötter, pepparkakor och annat sött som flödade. Tack och lov är det idag endast ett minne blott. Idag äter jag mest rödkål, grönkål, brysselkål och ja, grönt och skönt helt enkelt.
Men nu kan jag inte längre låta bli att högt reagera.

Då och då återkommer jag till varför jag har valt att äta i huvudsak vegansk kost och aldrig har jag brytt mig särskilt mycket om vad eller varför andra äter som de gör, bara jag slipper äta djur. På senare år har debattklimatet vad gäller vår allmänna kosthållning hårdnat. Samtidigt som detta med så kallad en köttfri dag i veckan blir alltmer populärt och det dyker upp något fler vegetariskt alternativ på restaurangernas menyer, så har jag aldrig tidigare varken hört, sett eller upplevt så mycket ilska, inte sällan rena rama  rappakaljan, kring vegetarisk mat som nu. En skulle nästan tro att folk sliter rått kött av benen, precis som familjen Hedenhös, och aldrig ätit en endaste grönsak.

Nyligen stötte jag på denna artikel om att vi människor håller på att bli mer och fler köttätare världen över. Kött är i många delar av världen inte bara föda utan en statussymbol. Oroande utveckling för hållbarheten av vår planet. Värst är ändå att Sverige ligger i topp vad gäller köttkonsumtion i hela världen.

Imagenär bild på " matkassebil"
(företaget på bilden har inget att göra med företaget i texten nedan)

I somras råkade jag på en fb-sida för en av de till synes oändliga matkasseföretagen som på senare år ploppat upp likt svampar efter en regnig sommar. Fastnade av ren förskräckelse i en lång tråd efter en fråga om huruvida de skulle lansera en vegetarisk rätt/matkasse eller ej. Den ena kommentaren efter den andra fick nästan mina ögon att trilla ur. Det var svart hat mot grönsaker och allt vad vegetariskt heter som vällde ut och rent av en hel del korkade kommentarer om hur proteinfattigt vegetarisk mat är.
Vad är det med folk? Har de aldrig ätit en gurkskiva ens?

Det faktum att vi i Sverige konsumerar mer kött än någonsin, och bara av en minskning till 1990-talets nivå skulle göra kunna göra skillnad, gör mig extra arg över alla köttvurmare. Vem tyckte t ex de åt för lite kött för 10-20 år sedan?
Nä hörrni, skärpning!
Det är naturligtvis en utopi att hela mänskligheten skulle gå bananas och vara veganer all in.
Men för tusan, vi håller på att äta ihjäl oss här i väst. En 150-grams hamburgare är knappast något problem för köttätare att trycka i sig men att äta 150 gram kål verkar vara i paritet att bestiga Mount Everest. Eller än värre.
Är du miljövän och vill äta klimatsmart? Då är det dessutom mer effektivt att välja grönsaker framför ekologiskt kött, säger Fredrik Hedenus, som också är en av personerna bakom rapporten "Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtionen 2050" (vilken är en kort, översatt text av den mer omfattande rapporten som finns här).
Minsann.

Go, vegan, go vegan, go vegan!

***

Mera kastanjepuré och grönkål

"Purée de marrons"
Här skulle det vara en bild på min burk med kastanjepuré men eftersom datorn kraschat och bilden inte heller finns kvar i kameran så får ni helt enkelt föreställa er en beige burk med fransk text på och tecknad bild av kastanjer och ett par gröna blad. 

Nu blir det mera med kastanjepuré. Hittills har jag blandat ett par matskedar puré med havregrädde, salt, svartpeppar och salvia som jag sedan rört ner i stekt grönkål. Så var det grönsakshack och blandade bönor som fick sig en slev av kastanjepurén och sist, kastanjesås till brysselkål och sötpotatis. Men jag tycker inte den ger särskilt mycket smak. Snarare konsistens. Vilken jag i och för sig gillar.
Det är nämligen en av de få saker jag saknar med att inte äta animalisk föda. Det som främst mjölk, grädde och yoghurt (rysk/turkisk etc) gör för maten. Jag har i många år använt mig av sojamjölk, soja- och eller havregrädde men det går inte särskilt bra att göra stuvning av olja, sojamjölk och mjöl. Eller går och går, i alla fall blir den inte god och krämig. Till gratänger använder jag oftast kokosmjölk/grädde men det ger naturligtvis en helt annan smakbild än den med mejeriprodukter.
Så fast jag vant mig vid andra smaker kan jag ibland sakna "rätt" konsistens och krämighet i soppor, såser och annat jag lagar. 

Kastanjepuré sägs vara användbart mest till vilt, höstig och mustig mat. Inte helt otippat då kastanjer är säsongsmat just under hösten. I Frankrike stoppas visst kalkoner med bland annat kastanjepuré. Gjorde misstaget att fråga köttätare, som trots allt ägnar en ansenlig mängd vakna timmar åt mat, gärna lagar vegetariskt emelanåt och har så att säga bra koll. på mat. Fick tips med ost och kött i alla fall. Go figure. Det är naturligtvis helt uteslutet för mig så det var bara att fortsätta experimentera på egen hand.

Just på grund av att kastanjepurén mest gett struktur och god krämighet snarare än smak tänker jag att den visst kan bli användbar och inte minst så slipper jag soja- och havregrädde (som egentligen inte är goda). Nu råkade det vara så att jag hade en skål med kokta grönkålsstammar i kylen så det blev till att göra en grönkålsröra/sås av dem, tillsammans med kastanjepurén. I efterhand fick jag känslan av att jag just mixat till hummus, fast en aning lösare och nästan lite åt det såsiga hållet.

Även här finns en imagenär bild på vad nedan komma skall.

Grönkålshommus med kastanjepuré
ca 3-4 dl

ca 150 g grönkålsstammar
ca 1 dl kastanjepuré
1 msk solrosolja, kallpressad (eller annan neutral olja)
1/2 pressad citron
1-2 vitlöksklyftor
salt
svartpeppar
spiskummin
vatten

Koka grönkålsstammarna tills de är mjuka. Låt svalna något, såvida de inte redan är kokta och står i kylen så det bara är att börja mixa meddetsamma.
Lägg i mixter tillsammans med kastanjepuré, olja, vitlök och kryddor. Mixa. Tillsätt citronsaften. Mixa. Vid det här laget bör det vara mer av ett slags grönkålsmos än såsigt. Tillsätt lite vatten i taget och mixa tills det blir precis så lagom lös och krämig som du vill ha. Smaka av och tillsätt ev mer salt, peppar och/eller spiskummin.
Servera till kokta grönsaker och potatis. Eller rör ihop med kokt fullkornsspaghetti. Eller blanda i kokt matvete med rostad paprika.
Eller, ja du kommer nog på fler alternativ helt på egen hand.

Smaklig spis!

***

Tack för hjälpen!

Yay! Tusen tack alla som bidog till den digitala bössan Från blogg till bössa och tillsammans fick ihop hela 2375 kr! Musikhjälpen är över för i år och insamlingen slog (naturligtvis?) rekord. Igen. Hisnande 28,5 miljoner har Sverige skramlat ihop under de sju dagar eventet varade. Nästan 2000 initiativ, otaliga bössor och en hel del auktioner har tillsammans enats kring ett enda mål, att

Det är inte utan att en är itsy bitsy avundsjuk på dem med pengar gräs som kunnat kamma hem roliga auktioner. För vad sägs om att få laga middag med allas vår Niklas för ringa 17.505 kr. Plus lyxmiddag för 4 pers. Eller tänk den som pungat ut med nätta summan 30.500 kr och kommer få sin middag lagad av svenska kocklandslaget!? Sikken fest! Skulle lätt kunna tänka mig en helkväll med Anton Hysén, ölprovning och middag, (tillsammans med matbloggsträffen i Göteborg!) som gick för endast 13.100 kr (jämför det med tacomiddagen med hela familjen Hysén, vilken gick loss på 15.100 kr!). Fast allra helst skulle jag nog vilja äta trerättersmiddag med Petter. Men vem har ens 20.300 kr på kontot. Någonsin.

Fascinerande och skrämmande på samma gång. Uppenbart har gemene svensk väldigt mycket pengar, samtidigt som allt större del av oss lever i fattigdom och om inte helt utanför så i alla fall i utkanten av det som numera kallas för gemensakpen. 
Men, men. Nu är det över för denna gången och det är bara att hoppas pengarna kommer bättre behövande till gang. Enligt FN:s millenniemål ska alla kvinnor ha rätt till mödrahälsovård 2015. Dit är lång väg kvar att kämpa. Låt oss hoppas årets insats i alla fall kommer en bit på vägen att hjälpa fler kvinnor överleva sin graviditet.

Tack

***

Året absolut godaste lördagsgodis

Saffran och vit choklad är närmast en oslagbar kombination. Har du inte prövat än så gör det bums! Vanliga små tryfflar av vit choklad är enkla att smaksätta med saffran. För några år sen flög denna godsak runt som värsta virrpanna bland matboggarna; vit kladdka med smak av saffran. Tror inte den slutat snurra än!
Men håll i er nu.
Här kommer tips på årets, kanske till och med 2000-talets hittills godaste juldessert. Lindas Saffranstriflemisu med hallon. Josåatte, har ni en gång smakat den vill ni förmodligen inte ha någon annan dessert igen än just den. Skulle sannolikt kunna äta upp den helt själv är jag rädd. Vit choklad, mascarpone, saffran, ladyfingers, limoncello och hallon - kan det bli bättre än så?
Linda, mer känd som Livsaptit, är för övrigt kostvetare och kursledare som håller roliga bakkurser m.m. Så håll utkik på hennes sida för vårens program.

Ni som någon gång gjort Tiramisú vet säkert redan vad Savoiardikex är. De går även under namnet Ladyfingers i en del recept och finns främst bland italienska delikatesser, på italienska kaféer (iaf i Göteborg) och även i de flesta välsorterade mataffärerna. Övriga ingredienser är lätta att få tag på i vanliga mataffärer. Det finns inga ursäkter att låta bli denna sötsak.

Lindas Saffranstriflemisú

12-15 savoiardikex (runt 100-120 g)
400 g hallon + ca 100 g hallon för dekoration
En nypa vaniljpulver
2 ägg
1 msk strösocker
250 g mascarpone
100 g vit choklad
1 kuvert saffran
1 msk limoncello

Hur du går tillväga med resten kan du läsa här. 

Skulle detta inte vara nog vill jag även tipsa om Moma's, aka Veronicas, guldgula mazariner. Jag har inte bakat dem själv men alltså, bara av att se bilderna och läsa ingredienslistan så börjar snålvattnet rinna. Har svårt att föreställa mig dessa vara annat än supergoda! Går också att göra en hel saffransmazarinkaka som Smaskens gjort. När väl den där sötade tanden gått igång finns ingen hejd på hur mycket otroligt gott det finns att baka med saffran utöver klassiska lussekatter.
Den stora utmaningen ligger snarare i att hitta goda vegetariska maträtter med saffran i. För alla dem som väljer att äta djur är nog paella och Bouillabaisse de mest lagade maträtter med saffran och även där skulle några innovationer inte skada.
 

Saffranssmaklig spis!

***

Lucia alleredan

Imaginär bild av tjusigt glaserade pepparkaor samt bricka med pepparkaksänglar.

Jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Och fyller den med meningslösheter gör jag. Hur mycket jag än försöker hitta mening och framgång faller jag platt. Dagarna går åt till att leta jobb, skriva jobbansökningar, ringa kontaktpersoner, försöka vrida och vända på sig själv för att passa in. Jag lagar mat, trasig cykel och trasiga kläder. Som om det inte var nog dog datorn i veckan. Det har varit en dyrköpt skitdator redan från start och tidgare har jag lyckats fixa det mesta men nu går jag bet. Därinne finns i princip allt som betyder någonting i mitt liv. Dokument (dessvärre alla ansökningshandlingar) ordbehandlingsprogrammet, bilderna, rapporter, listor och till och med mappen (jag vet till och med precis var jag ska hitta den) med alla bokmärken i firefox. Men allt är svart. Vill inte ens funka med F10/F11/ESC osv.

Men är det lucia så är det och då får en äta lussekatter till frukost. Klassiska lussebullar brukar vara mitt enda "måste" i december. Pepparkakor, julgodis och andra småkakor blir om det finns pengar, tid och lust. I år skulle jag i och för sig kunna tänka mig att göra en extra omgång saffransbullar - med vit choklad, mandelmassa och toscaglasyr. Josåatte, årets smaskigaste bulle minsann. Pernilla hade bakat till matbloggsträffen vi hade förra veckan.
Tu daj får, aj kidd ju nått.
Och hörrni, tack för hjälpen alla ni som bidragit till Från blogg till bössa/Musikhjälpen!
Någon som mot förmodan inte hunnit bidra än så är det inte försent. Bössan är fortfarande öppen. Årets tema handlar om alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Dessutom är det långt ifrån alla i världen som har tillgång till preventivmedel och sexualupplysning. Varje år går i runda slängar 50 000 kvinnor döden till mötes på grund av osäkra aborter.
Tillsammans gör vi skillnad.

Trevlig helg!

***

Från blogg till bössa

Nu skriver vi matbloggshistoria. Idag slår Från blogg till bössa upp portarna till sitt första initiativ och bidrar till Musikhjälpen 2013.

Vi är några matglada, smått nördiga, bloggare i Göteborg som då och då slår våra matsäckar ihop och ses över en lång och smakfull kväll. Inte bara bjuder och njuter vi varandras godsaker och sällskap, ibland blixtrar det också till när vi slår våra kloka huvuden ihop. Den ena idén efter den andra ploppar upp. Det är inte utan att vi ibland drabbas av storhetsvansinne och smider planer för den ena matrevolutionen efter den andra.
Senast resulterade det hur som helst i sammanslutningen Från blogg till bössa - matbloggsträff för den goda saken.
Vårt första initiativ är att bidra till Musikhjälpen 2013. Efter en del turer vad gäller tillstånd och annat praktiskt landade det till slut vid en ren och skär penninginsamling till Musikhjälpen.

Till det behöver vi er hjälp!

Vår digitala insamlingsbössa Från blogg till bössa finns här. Väl där är det bara att följa instruktionerna. Har du aldrig tidigare gjort ett så kallat SMS-köp så går det att göra EN gång (innan WyWallet hugger sina kontrolltörstiga tänder i dig). Till höger här i min blogg finns under hela insamlingsperioden länk till bössan. Vem som helst är naturligtvis välkommen att lämna bidrag.
Självklart har vi även ett fb-eventet (var inte rädd för att sprida vidare!) där länkar och uppgifter om Musikhjälpen finns. Insamlingsinitiativet pågår:

Från blogg till bössa 

Från: Tisdag 10 december kl 08:00

Till: lördag 14 december kl 18:00

Som tack för hjälpen är du fri att hämta så mycket inspiration och recept bland våra matbloggar som du bara mäktar med. Kanske hittar du till och med ett och annat som lockar till ett grönare julbord.

Mer om insamlingseventet Musikhjälpen, ett samarbete mellan P3 Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen kommer i veckan samt om årets tema - Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet.

Tack för hjälpen!
***

Vi är vad vi äter

Ni som följer Miss Meister's mat på fb har förhoppningsvis inte missat filmen Food Matters - en dokumentär om förhållandet mellan mat och hälsa. Om hur kroppen behöver vitaminer och mineraler snarare än syntetiska läkemedel, för att hela sig själv och må bra på alla möjliga sätt. Superintressant. Sista chansen att se den gratis. I skrivandets stund återstår 1 dag, 12 timmar och några minuter kvar.

Själv har jag aldrig varit särskilt medveten om mat och dess negativa inverkan på kroppen annat än det där med läsk, godis, chips, glass, kakor osv alltid tillhört det festliga och inget en äter av i överflöd. Har tidigare skrivit om hur syrran och jag delade på, håll i er nu, en 33-centiliters läskflaska. Då var det fredagsmys med stot f.
Först som tjugoåring blev jag smärtsamt medveten om vad "fel" mat kan ställa till med. Inte bara i form av fettvalkar, viktökning och alla konsekvenser, både fysiskt och psykiskt,  som det innebär. För att inte tala om den obeskrivliga smärtan och stelheten i kroppen. Smärtan i de hettande, svullna lederna som jag levt med så länge.

Jag är så tacksam för all smärta jag levt med, och fortfarande lever med om än in mindre omfattning. Tacksam för att jag fick upp ögonen för mat. 
På riktigt.
Att inte längre se mat som enbart ett njutningsmedel och/eller bedövningsmedel, för att bokstavligt talat trycka ner ångesten i halsen igen. Med det inte sagt att jag till 100 % håller mig till det jag vet min kropp mår bra av och till 100 % avhåller mig från det jag vet att min kropp mår dåligt av. Nädå. Inte alls. På det stora hela är dock belöningen, av att göra så nära 100 % rätt för kroppen som möjligt, så fantastisk och jag önskar mig styrka att helt göra mig fri från mina matlaster.
Det är ingen hemlighet att t ex hjärt- och kärlsjukdomar, en av våra stora folksjukdomar, orsakas främst av för mycket (mättat) fett, kött, industritillverkad mat full av socker och stärkelse. Aldrig någonsin har en enda läkare jag mött pratat kost med mig.

Tänkvärt (ur filmen Food Matters):

Vad skulle hända om alla åt ekologiska vegetabilier? 

Vi skulle få en hälsoepidemi ;-)

***

Grönkålssallad à la julsmaker

Foto: Matrepubliken, lystrar även till Charlotta

Alltså tänk om min blogg skulle ha så här flotta bilder. Vilken succé den skulle gjort. Well, så är det här i livet. Olika falla vår lott. Har en varken mobilkamera eller ens en duglig liten digitalkamera i höstmörkret, så får en stå sitt kast och låta andra föreviga sina matkreationer. Idag tackar jag särskilt Charlotta för den urtjusiga bilden.

För några veckor sedan gjorde jag en liknande sallad som denna. Då med ugnsrostad pumpa till och annan kryddning. Idén kom från en blandning av 2-3 recept bland amerikanska matbloggare jag stött på, inför den stora amerikanska matfrossahelgen Thanksgiving. Så, vad annat att göra, när det vankades matbloggsträff med tema jul, än improvisera och skjuta lite från höften.
Beroende på hur många rätter som finns och hur många som ska äta räcker salladen mellan ett par stycken till ganska många. Som vegetarian kan jag lätt sätta i mig 200-300 g grönkål under en måltid men är det ingen huvudrätt så räcker det naturligtvis till många fler.

Grönkålssallad à la julsmaker
många port

1 packe färsk grönkål (400g)
1 1/2-2 dl quinoa
2 msk olivolja
2 apelsiner
1 bit färsk ingefära
1/2 citron
7-8 kryddpepparkorn
4-5 svartpepparkorn
1/2 tsk gula och svarta senapsfrön
knappt 1/2 tsk fänkålsfrön
örtsalt
(ev chili/cyenne)
granatäppelkärnor (till garnering)

~ Koka quinoan enligt förpackningen. När den är färdig, ställ åt sidan och låt svalna lite.
~ Skölj grönkålen och repa av stammarna. Torka av överflödigt vatten och riv grönkålen i grova bitar. Massera in 2 matskedar olivolja i några minuter. Ställ åt sidan.

~ Rosta kryddpepparkorn, svartpepparkorn, senapsfrön och fänkålsfrön i torr stekpanna och mortla sedan alltsammans.
~ Skala en nästan tumstor bit färsk ingefära. Riv (eller finhacka) den fint och blanda i quinoan. Tillsätt även de mortlade kryddorna.
~ Tvätta en av apelsinerna ordentligt och riv zesten av den över quinoan och pressa även i apelsinsaften från halva apelsinen och den andra halvan i grönkålen.
~ Skär skalet av den andra apelsinen och skär fruktköttet i tunna skivor (till garnering). Dela granatäpplet mitt itu och slå ur kärnorna. Enklast (eller i alla fall det sätt som skvätter ner minst på väggar och inredning) är att ställa en vid bunke i vasken och hålla ena halvan (med skärsidan nedåt) i handen och slå, ganska hårt och bestämt, på den runda ovansidan med en träslev. Slå tills kärnorna lossnat. De sista kan dock petas ut med fingrarna. Glöm inte att ta på förkläde!
~ Smaka av quinoan med örtsalt och en halv pressad citron. Pudra eventuellt över lite het chilikrydda om du önskar. Vänd ner quinoan i grönkålen.

Till servering; lägg ut grönkålsblandningen på ett stort fat och garnera med apelsinskivor och granatäppelkärnor.
Smaklig spis!

Trevlig helg!
 

***

Brysselkål med kastanjesås

En dag i mataffären, när jag plockade till mig ett par sötpotatisar, tittade en äldre man nyfiket och frågade mig hur de smakar. Tja, lite som morötter, eller kålrot, fast inte riktigt lika söt. Mer lik i konsistensen än smaken, svarade jag. Han log, tittade frågande på sin fru, och jag fick känslan av att han hemskt gärna ville smaka.  Frugan, som just plockat till sig ett gäng King Edwards, gick bara förbi och konstaterade med näsan i vädret att sötpotatis smakar som kålrot. Mannen så lite förvirrad ut men dröjde kvar vid sötpotatisen. Jag log och försökte locka till att i alla fall testa en gång med att säga den går mycket fortare att laga än vanlig potatis. Godast blir den ugnsrostad, i skivor eller tärningar, med olja och heta kryddor. Han log tillbaka, tittade nästan lite ursäktande på mig, och tackade för tips, innan han gick ikapp frun, som redan hunnit bort till gurkorna.

Jag är så glad att jag aldrig ens funderar på att inte testa nya råvaror!
Kanske faller de inte alltid mig i smaken eller så handlar det oftast bara om att hitta rätt användningsområde och tillagningssätt.
Det sistnämnda är precis just det jag håller på med nu. Med den där kastanjepurén. Inte helt lätt att få fram smaken. Tycker mest den ger god konsistens. Såsen blir sådär len och krämig, ungefär som med vanlig grädde i. Senast rostade jag som vanligt brysselkål med olja, salt och vitlök och lagade till en variant av denna galet goda löksås, fast nu utan både soja, mjöl och sojamjölk. 

Kastanjesås
ca 1 dl

1 schalottenlök
solrosolja, kallpressad 
1-2 dl vatten (ev grönsaksbuljong)
3-4 msk kastanjepuré
örtsalt
svartpeppar
timjan
salvia

Finhacka schalottenlöken och stek i olja, i en kastrull, tills den blir genomskinlig. Häll på vatten och rör ner kastanjepurén. Låt den lösa upp sig ordentligt. Trots att jag allt som ofta använder buljong blir jag oftast besviken. Tycker allt bara smakar just buljong och en kakofoni av smaker. Istället väljer jag att smaksätta med örtsalt, svartpeppar och en stor nypa timjan och salvia.
Har du fond på flaska kan du tillsätta en liten skvätt, nära en tsk, i såsen och sedan ta det varligt med saltet. Smaka av innan fler kryddor och ev mer salt tillsätts. 

Servera till ugnsrostad brysselkål och het sötpotatis (skivor/bitar med olja, salt, kryddor som t ex chili som rostats i ugnen ca 30 min på 200 g).

Smaklig spis!

***

Träningens helande kraft, del 2

"Mitt träd" 1 okt 2013,
ett minne blott i gråa novembermörkret

Så var det mer träning. Uppförsbacken jag mötte efter konvalescensen (från årets andra operation) är sedan länge avklarad. Ta mig tusan om jag inte också börjar få tillbaka benmusklerna från den gamla goda Taekwon-Do-tiden. Har dessutom vågat mig på ett par joggingrundor. Igen. Till skillnad från alla tidigare gånger har skadan inte gjort några nämnvärda ljud ifrån sig. Än.

I del 1 skrev jag bl. a. om att jag ofta stöter på patrull angående hur mycket jag tränar. Sanningen är den att jag, efter konstens alla regler, fokuserar jag på det jag har. Nämligen träningen. Tror inte jag haft sinnet i behåll, eller ens levt idag, om jag inte tränat. Då jag knappt innehar några vuxenpoäng* att tala om så fyller träningen ett stort hål. Det är genom den jag får energi. Genom svett och flås får jag utlopp för mycket frustration och ilska över saker jag inte själv har någon kontroll över. Med träningen kan jag för en timma eller två glömma allt annat omkring mig och bara fokusera på att manövrera min kropp. Saknar dock Taekwon-Don oerhört mycket.

Att sparka på säck eller tjock mits är otroligt effektivt för välbefinnandet och riktigt humörhöjande. Även om det tog många år, kom jag till och med att gilla sparringen. Det känns knappast naturligt för mig att slås men som med det mesta i livet blir en bättre på just de en övar på.
I Taekwon-Do är det omöjligt att tänka på annat än just Taekwon-Do. Så mycket teknik på alla sätt och vis. För att inte tala om vilken kroppskontroll som krävs. Bland annat för att inte skada medtränarna men främst för att göra teknikerna så perfekt som möjligt. Ett tul är lite som en dans, med bestämda steg och rörelsemönster, knutna händer eller öppna (knivhand) och till och med bestämda vinklingar på händer och fötter. Det går verkligen inte att ha tankarna på annat håll samtidigt. Jag har (tack och lov) med mig mycket av samma koncentration när det kommer till träning på gym och i de gemensamma klasserna.

Genom träningen får jag möjlighet att uppleva känslan av att gå framåt. Känslan av att utvecklas. Jag lär mig hela tiden nya saker. Resultatet av träningen, som t ex kondition och muskler, är färskvara och kräver ständigt underhåll. Vid mer eller mindre ofrivilliga uppehåll blir det därför till att börja om på nytt igen, vilket emellanåt känns rätt så tradigt. Som att stå och stampa på samma plats. För att inte fastna på samma plats och tröttna hittar jag alltid nya utmaningar. Det kan vara att orka jogga uppför långa trappor, lyfta tyngre, göra fler burpees på en minut än veckan innan för att inte tala om att klara av att stå länge i Bakasana (kråkan) i yogan. 

Biomekanisk spark. Bild lånad från ITF Europe

Jorå, sakta men säkert börjar det gå åt rätt håll igen. I flera år har jag inte kunnat träna fullt ut, vilket är oerhört frustrerande. Men i höst har jag alltså kunnat lägga på mer vikter, gå på de lite tuffare passen än tidigare och så har jag de senaste veckorna också joggat ett par gånger/v. Jag kommer aldrig bli som min nya idol, Frank Medrano, men kanske, kanske kommer jag kunna göra en twimyo bandae dollyo chagi (bilden ovan) och andra goa sparkar igen.

För dem som har jobb, djur, barn, partner osv sticker det väl i ögonen och det kan säkert vara svårt att förstå, särskilt då uppfattningen om att jag har eoner av ledig tid att fördriva med allehanda latmansgöromål är vida spridd. Som att jag har tid att göra allt alla dem med jobb, barn, familj m.m. aldrig hinner göra. Åtminstone inte regelbundet.
Du är mer än välkommen att byta tillvaro med mig.
Det är bara att logga in dig, med ditt BankID, på kontrollmyndigheten (som egentligen heter något annat) och där minutiöst redovisa din senaste månads jobbaktivitet. Var, när, hur.

För varje hundra jobb du söker följer hundra nej. Har du tur får du meddelandet: Tack för visat intresse men vi har valt att gå vidare med annan sökande. Du kommer bli utskrattad av rekryterare, ifrågasatt varför du söker ditten och datten av vissa, precis som andra kommer ifrågasätta varför du inte fokuserar på ett område. Misstankar om att du har ett riktigt uselt CV och egentligen är en av de mest underliga människorna som absolut ingen vill ha att göra med lurar ständigt runt hörnet.
Utöver detta kommer du också få all (o)möjlig kritik för dig som person, för din bakgrund, dina utbildningar och tidigare jobb, för ditt val och vilja att förbättra för dig själv för att bli frisk samt ständigt få höra hur enkelt allt är, bara du vill. Tillräckligt. Mycket.
Det är bara att...
...göra si eller så.
Så välkommen du, att testa på hur det är att leva som arbetslös i dagens Sverige.

 ***

*Saker/tillstånd i livet som idag räknas mer till ett så kallat vuxenliv än vad ålder gör, t ex barn, jobb, partner, kreditkort, huslån, bil osv. 

Kastanjepuré - till vad?

Det var ju detta med kastanjepuré. Eller förresten, varför puré? Det räcker med kastanjer. Rakt upp och ner. Då menar jag naturligtvis inte de vackra (giftiga) hästkastanjerna, som under en kort period under hösten fyller alla fickor och fack i kläder och väskor, utan de ätbara. Med luddig kapsel.
Jag minns inte exakt när med det var i slutet av 1980-talet, tidigt 1990-tal. som jag åt rostade kastanjer för första gången. Kanske var det underbara Täppas, som i ett avsnitt i tv-serien På tur med Täppas var någonstans i Storbritannien och köpte nyrostade kastanjer på gatan, som inspirerade oss. Var och hur vi fick tag på kastanjerna har jag ingen aning. Men gott var det.

Det kom att dröja ända till Miss Meister's mat:s första levnadsår (2007) som jag för första gången fick nys om kastanjemjöl. Som så mycket annat när det kommer till bloggen, mat och en del ovanliga ingredienser var det i bloggen Aglio e olio (numer nerlagd) jag såg recept med just kastanjemjöl (i inlägget finns för övrigt min absoluta favoritbild, som trots att fotografen Ilva nått nya fotohöjder, fortfarande ligger mig närmast hjärtat) och focaccia med kastanjemjöl verkar inte helt dumt.

Det speciella kastanjemjölet var till en början svårt att få tag på men till slut hittade jag en påse. Bakade muffins och annat sött av det. Dessvärre var (är) kastanjemjölet hutlöst dyrt och inget jag köpt igen.
Nyligen föll min blick på en burk med kastanjepuré och åter igen drabbades jag av det där närapå tvångsmässiga suget, eller snarare tvånget, att testa för mig nya ingredienser. Enligt texten på burken innehåller den endast kastanj och vatten. Eftersom jag har bakuppehåll vill jag laga mat där jag kan använda purén. Frågan är bara:

Vad göra nu med purén?

***

Livet skriver kapitel

Alternativt livspussel

Första december idag och tideräkningen gör sig plågsamt påmind. Inte bara för att det råkar vara första advent, och julen åter närmar sig med stormsteg, utan för att jag idag varit arbetslös ett helt år. Det efter kortast möjliga anställning för en återkvalificering för ett så kallat arbetsvillkor, vilket krävs för att bli beviljad 300 dagar med arbetslöshetsförsäkring. Innan dess ännu fler dagar, veckor, månader och till och med år av arbetslöshet, praktik, fas 3-placering och allehanda sysslor.
Nära 250 jobbansökningar har jag skickat sedan dess, 228 för att vara närmare exakt. Imorgon väntar än fler ansökningsbrev på att skrivas. Snart är dagarna slut och ännu en praktikperiod står för dörren.
Jag vet inte längre vad jag vill, vad jag kan eller vad jag duger till annat än att andas in. Och andas ut.

Men hörni, trevlig advent på er! 

Nu sticker jag på på homeparty och ska lyssna
 till Gudrun Schyman.

***