Gott slut!

Så var året tjugohundrafjorton till ända. Trots att här bloggats lika lite som 2009 (då jag tagit min kappsäck till andra sidan Atlanten) så har året varit fyllt av trevligheter på matfronten. Många roliga och ytterst smakfyllda matbloggsträffar, så var det koppningen, ett besök på den imponerande gröna restaurangen Hans im Glück i Flensburg, brödbakning utöver det vanliga och mycket mer. Äntligen fick jag också en mycket efterlängtad tillökning i kokboksfamiljen (bl. a. Plenty More, The vegetarian Flavor Bible, Pulse, Det godaste jag vet m fl.). 

Även Matrepubliken fick tillökning i år. Vem vet, kanske kommer vi se Lilla Matrepubliken, liksom Madériven blev Lilla Matdériven, inom en snar framtid. Dessutom ryktas det att en fantastisk kokbok från en av västkustens pärlor är på gång i vår. I övrigt har 2014 varit ett turbulent och extremt känslomässigt år. Misslyckande, ångest, politisk misär. besked om och bortoperation av en förvisso godartad tumör (vilket jag fick besked om först 2 mån efter operationen) och oerhört mycket filosoferande om livets mening fram och tillbaka.
Men året har även varit fyllt av mycket träning, blåmärken och bäst av allt så har jag träffat nya vänner. Känner på mig att 2015 kommer bli ett bra år.

Tack för att ni hängt med Miss Meisters mat, en allt mer haltande vegoblogg, Än är det inte dags att kasta in handduken, trots att var och varannan numera stoltserar med sina vegorätter. Kanske har jag gjort mitt som vego i den annars rådande köttdjungeln.

Önskar er alla ett fantastiskt

 gott och smakfyllt 2015!

* * *

Årets bekännelse (och lila brysselkål ftw!)

Lila brysselkål ftw!

Aktiviteten här i Miss Meister's mat har varit oförlåtligt låg under årets andra hälft men eftersom jag postade mitt första inlägg i början av 2007 finns för den hungrige en hel del att rota fram ur skafferiet så länge.

Ni som hängt i mitt kök några år vet att jag varit "mellan jobb" väldigt länge. Att jag gått från praktiker, ideellt arbete och korta, tillfälliga anställningar till arbetslöshet och åter gratisarbete. Att vara människorättsvetare i denna nyliberala och marknadsfundamentalistiska era, där även nepotismen blomstrar, är inte direkt hårdvaluta.

Så. Till alla andras lycka (som nu slipper ha ett arbetslöst mähä i sin bekantskapskrets) så började jag i våras åter arbeta som förskollärare. Josåatte.
Misslyckad jag. Skäms så gruvligt över detta. Varför?

Jag. Klarade. Det. Inte.

Blotta tanken är förfärlig men ett decennium av mitt liv är i princp bortslösat. Gaaah!
Sist jag arbetade som förskollärare blev jag så fruktansvärt sjuk att jag till slut bestämde mig för att bli helt frisk igen och hitta ett för mig hållbart yrke.
Sedan dess har jag spenderat vartenda öre jag haft på sjukvård, friskvård, mer utbildning (och således ökat mitt studielån med några hundratusen) samt ägnat all tid och energi åt praktiker, ideellt arbete och andra former av gratisarbete. Jag har sökt tusentals jobb, tagit emot lika många nej, förnedrats, marginaliserats, förlorat en hel del vänner på köpet men hela tiden bitit ihop och hållit näsan (precis) över vattenytan i strävan efter ett nytt yrke.

Men förgäves. Jag kastar in handduken och erkänner mig besegrad.

Tur att det nu då finns så fina saker som lila brysselkål. Lite mindre och mer mjälla än den gröna brysselkålen. Funkar fint att strimla och ha i kall (kål)sallad, blanda i en risotto på slutet, strö över en perfekt mjuk polenta. Eller så gör en som vanligt och ugnsrostar i någon halvtimma eller så (ca 180 grader) med en skvätt olivolja, salt och en vitlöksklyfta eller två.

Vad barnen beträffar går det hur bra som helst. Älskar att varje dag mötas av alla kramar från mina små stjärnor :-) Att samtala med de små liven vid matbordet är bland de bästa stunderna på dagen. De är så underfundiga och jag älskar hur de bara bubblar och vill berätta precis allt mellan himmel och jord för mig.

Det är knappast barnen som är problemet inom förksolan. Organisationen är förfärlig. Arbetsförhållanden, bl. a. det ständiga hotet om sjukdom, personalbrist, att sällan kunna gå på toa när en behöver, okompetent personal osv, är allt annat än hållbart. Jag räcker inte till. Nej, jag räcker inte till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke. 

Vackrare råvara får en leta efter.

Som nyårslöfte har jag bestämt mig för att göra ett seriöst försök att hålla igång bloggen mer frekvent under 2015 än iår. I motsats till ett tidigare nyårslöfte jag fullföljde (med bravur!) ska jag nog försöka dricka lite mindre bubbel under nästa år.

Väl mött, tjugohundrafemton!

* * *

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing

Om jag skulle välja en råvara som fått större uppmärksamhet i Miss Meisters kök än andra under hösten så är det blomkålen. Kokt, stekt, ugnsrostad, mosad, kryddad och ja, den funkar till det mesta. Särskilt saffranskryddad tillsammans med zucchini och bönor av olika slag vilket för övrigt passar utmärkt att packa i lunchlådorna.
Här kommer dock en annan variant på tillagad blomkål och en rätt som kom till i oktober tidigare i år. Dressingen är i grunden densamma som den fantastiskt goda de vita bönorna och purjolöken jag äter med jämna mellanrum.

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing
1-2 port

1 (litet) blomkålshuvud, ca 200 g
1 tsk dragondijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
rapsolja
salt
1/3 tsk spiskumminfrön
1/3 tsk korianderfrön
3 svartpepparkorn
1 krm gurkmeja
ev chili explosion, efter smak
paprikapulver

Putsa och skär blomkålen i buketter. Lägg i ugnsfast form och rosta i ugnen på 170-180 grader tills blomkålen är mjuk och fått lite färg. 
Rosta under tiden spiskumminfrön, korianderfrön och svartpepparkorn i torr stekpanna. Mortla. Blanda till dressingen av dijonsenap, vitvinsvinäger och rapsoljan.
Smaksätt med de mortlade kryddorna, salt, gurkmeja och ev chili efter smak.

Tag ut blomkålen ur ugnen och låt svalna någon minut. Blanda om blomkålen med dressingen och pudra över lite paprikapulver precis innan servering. Går bra att blanda i kokta bönor eller linser eller ät vid sidan av. Gärna med fullkornspasta, en brödskiva eller kokta bovetenudlar.

Smaklig spis!
 

* * * 

Ursprung: 27 oktober, 2014

Rischoklad a la 2010-talet

Trots den oförskämt dåliga uppdateringen i bloggen har jag varit på flera underbara matbloggsträffar under året. Bortsett från att jag dessvärre inte hann vara med hos bästa Plommonet Johanna så har jag trots allt hälsat på hemma hos Beata, badat fötterna ute hos Karin, haft kräftkalas (nåja, vi hade pappershattar på huvudet i alla fall) hos Linda och snicksnackat i omgångar hos Charlotta.Senast i raden för min del var det födelsedagstema för Rebecka och jag bjöd på rischokladtoppar.

Kanske ett vanligt julgodis för de flesta men som liten var det mina traditionsenliga födelsedagskalasgotter. Då jag är mer än lastgammal, lever med mer kunskap och andra värderingar än under min uppväxt så fick jag nu tillfälle att modernisera det gamla receptet. Ut med vårgårdariset och in med dinkelpuffar.

Rischoklad a la 2010-tal
ca 40 st

100 g choklad, 70 %
100 g choklad, 85 %
150 g kokosolja, eko (t ex Kung Markatta)
3 dl dinkelpuffar, osötade, eko
1 dl quinoapuffar, osötade, eko
3 msk (eller mer) mörk rom

Smält kokosoljan och chokladen i kastrull (alt. vattenbad) på låg värme.
Rör i mörk rom.
Vänd till sist ner dinkel- och quinoapuffar.
Skeda ut smeten, ca 1 matsked, i ganska små pappersformar (lite större än de små knäckformarna men mindre än muffinsformar.
Ställ på brick i kylen ett par timmar och låt stelna.

Smaklig fika!

* * *

Stekt majrova och linser

Första gången jag åt majrova var under en resa till Frankrike för snart 14 år sedan. Då kokt. Idag stekt. Nåja, idag är väl att ta i med tanke på att jag tillagade denna rätt den 4 oktober i år. Alltså för långt över två månader sedan.

Enligt Runåbergs fröer hade majrovan sin storhetstid för flera hundra år sedan och har under hela 1900-talet minskat i populäritet. Säg är det inte dags för ett återupplivande av majrovans storhetstid nu då?
I takt med ett allt mer ökat intresse för vegetarisk matlagning (tack och lov för det!) tycker jag mig i alla fall se allt fler sorter och varianter av både grönsaker och rotsaker ute på grönsakshyllorna i butikerna.

Majrovan är ganska mild i smaken och gör sig både rå som kokt eller stekt. Då den ibland kan dra lite åt det beska hållet tycker jag den trots allt är godast tillagad. Gärna då med en smakskjuts av något slag. Antingen med hjälp av pumpafrösaltet jag mixat eller ett gäng rostade och mortlade kryddor som t ex kumminfrön, fänkålsfrön, svartpepparkorn och korianderfrön.  

Stekt majrova med berglinser
1 port

2 medelstora majrovor, eko
ett par msk rapsolja, eko
nån msk pumpafrösalt
svartpeppar, eko
ev ytterligare salt (smaka av först!)
ca 80 g kokta berglinser, eko

Skala och skär majrovorna tunt. Hetta upp en stekpanna och häll i rapsolja. Stek majrovsbitarna på medelvärme ett par minuter. Se till att vända skivorna/bitarna då och då. Tillsätt pumpafrösaltet och fortsätt steka tills allt får en gyllenbrun färg. Vänd i de kokta berglinserna och låt allt bli varmt. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
Servera med en bit bröd eller lite kokt fullkornspasta.

Smaklig spis!

* * *

En grön jul på alla sätt och vis

Ni som hängt med Miss Meisters mat under de snart åtta åren bloggen mer eller mindre varit vid liv vet att julen inte är min favorittid på året. Den är starkt förknippad med osämja och så många måsten som suddat bort det roliga, trevliga och mysiga.
Förväntningarna på julhelgen, framförallt föreställningarna om den perfekta familjen, i det perfekta hemmet (med den perfekta granen!) och det perfekta julbordet, är nog den allra mest missvisande övertygelse vi lever med. Tvånget att umgås med människor en inte har något som helst gemensamt med (förutom att en råkar vara släkt) kväver oss och är sannolikt en bidragande orsak till så mycket fylla och elände under julhelgen.

Med det inte sagt att det förekommer lyckliga familjer och många trevliga släktträffar i december månad. Grattis till er! Trots att jag nu över halva mitt liv bott så att säga hemifrån är det inte helt enkelt att få andrum att skapa egna fridfulla jultraditioner utan att trampa andra på tårna.

Hur som helst är jag oerhört glad att slippa se de köttdignande julborden och jag njuter i all enkelhet av kål i all dess färg och form. Särskilt rödkål, grönkål och brysselkål. Rå, stekt, förvälld, kokt, ugnsrostad, oljemasserad med mera.
Ett måste på julbordet är den färska grönkålssalladen med apelsin och granatäppelkärnor. Kryddingen kan variera lite efter humör och vad andan faller på.

Senast blev den smaksatt med mortlade rosépepparkorn, grönpepparkorn, rostade fänkålsfrön och svartpepparkorn plus salt, pressad citron, apelsinzest och saften som blev över då jag fileeade apelsinen. Grönkålen masserade jag i ett par matskedar olivolja med apelsinsmak.

Önskar er alla en god jul,
oavsett var ni är!

* * *

Honungskakor med honung från Tjörn

För någon några månader sedan fick jag en stor burk nyslungad honung av bästa Kristiina, direktlevererat från Tjörn. Förmodligen den godaste honung jag smakat på länge. Att det var längesen är egentligen inte så konstigt då jag inte använder honung särskilt mycket. Visst det åker ner en tesked eller två i maten/dressingen då och då men på det stora hela är min honungsförbrukning minimal. Vet inte riktigt vad jag ska med den till annat än äta med sked, direkt ur burken.

Så nu fick det bli till att slå på stort och baka kakor! Receptet är inget annant än ett på vanliga sirapskakor där jag i princip bara bytt ut sirap mot honung.

Honungskakor (med honung från Tjörn)
ca 20 st

100 g smör
1 dl nyslungad honung
1/2 dl strösocker
1 krm äkta vaniljpulver (t ex Bourbon från Khosian tea)
2- 2 1/2 dl vetemjöl (ungefär)
1/2 tsk bikarbonat
en nypa salt

Rör ihop smör, socker och honung. Blanda bikarbonat, vaniljpulver och salt i mjölet och mixa det med smörsockret. Mjölmängden kan variera något så ta inte i allt på en gång utan känn efter på degen som ska bli tillräckligt fast så den går att rulla och forma men inte för torr och smulig.
Rulla degen till två strängar. Lägg på bakplåtpappersklädd plåt och platta ut.
Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ca 15 min.
Ta ut plåten och skär bitarna på snedden meddetsamma, innan de svalnat (och stelnat) ordentligt.

Smaklig fika!

* * *

Majssoppa med tequila

Majssoppa med svart thairis

Man tager om man så hafva kan, sa Cajsa Warg. Och har en tequila hemma så ta en skvätt dito i soppan. En kombo långt från punschen och ärtsoppan och faller kanske inte alla i smaken men den är ju ändå som bekant delad. 
Steget från majs till tequila kanske inte är helt otippat men mina associationskedjor rusar ofta iväg fortare än jag hinner blinka. För att bespara er alla steg och kurvor den tar, ibland mer logiska och ibland helt uppåt väggarna konstiga, kan jag i alla fall säga att det räcker med att jag ser en majskolv och vips dyker tequila upp i skallen.

Precis som med så många andra nyskördade grönsaker är majsen supergod att äta kokt med smör och salt till. Även stuvad majs i nygräddade (majs)tortillas och majsmuffins funkar bra att göra av den färska majsen. Då jag tyvärr aldrig fick tillfälle att åka till Bärby självplock i år köpte jag istället ett par sockermajskolvar i mataffären. En torsdag blev det enkel soppa av kalaset.

Glömde tyvärr ta bild på den majsgula soppan båda gångerna och då jag andra gången blandade i en deciliter kokt thairis som blivit över fick soppan till synes en helt annan dimension.

Majssoppa med tequila
2 port

2 fäska majskolvar, ca 5 dl färsk majs
ca 5 dl vatten
1 puck grönsaksfond
1-2 lime
1/2-1 citron
3 cl tequila
ett par stänk Hot Sauce Chili Habanero
ev rökt salt el. en droppe rökarom
hackad färsk koriander

Skala de färska majskolvarna och skär av majskornen (blir ca 5 dl) och koka ca 5-10 min i grönsaksbuljong. Mixa med mixerstav direkt i kastrullen. Tillsätt ev mer vatten/grönsaksbuljong om soppan blir för tjock.
Pressa i citron och lime, tillsätt ett par lätta stänk Hot Sauce Chili Habanero och häll i tequila. Mixa.
Beroende på hur salt buljongen är behövs troligtvis inget extra salt men smaka av och krydda efter eget behag. Tillsätt ev röksmaken. 
Avsluta med en stor näve finhackad färsk koriander.
Servera med knäckebröd med skivad avokado på.

Smaklig spis!

* * *

Bondbönor med pumpafrösalt

Säsongen sjunger redan på sista versen och de färska bondbönorna lyser allt mer med sin frånvaro. Har du turen att ha några kvar kan jag bara gratulera och ge tips om att bemöda sig med pilljobbet att efter kokningen ploppa den mjälla gröna supergoda bönan ur det lite hårdare bönskalet (som naturligtvis är ätbart). Om du inte har bondbönor så går det lika bra med edamamebönor.

Smaksätt med den godaste olivoljan, lite torkad dill och blandningen mixade pumpafrön och örtsalt. Servera med kokta sobanudlar (bovetenudlar). Minns inte längre hur jag fick idén att göra pumpafrösaltet men det blev så bra att jag nu gjort det igen. Denna gången rostade jag fröna först och tog lite mindre salt i.

 

 

Pumpafrösalt

2 dl pumpafrön (t ex Kung Markatta)
1/2-1/3 msk örtsalt

Rosta pumpafröna i torr stekpanna. Häll sedan fröna och saltet i en mixer och kör på fullt tills allt påminner om ströbröd. Tar cirka en minut. Förvara pumpasaltet i burk med tätslutande lock. Pumpasaltet kan med fördel strös över sallader, användas som smaksättning till pastan/färska bönor/ stekt sparris med mera.
Det är bara att smaka dig fram!

Smaklig spis!

* * * 

Jag vill ha, jag vill ha, rotemos till midda'

Varifrån kommer egentligen ordningen på veckomenyn ifrån? Ni vet korv på måndag, fisk på tisdag, kött(färs) på onsdag, soppa på torsdag, kött på fredag, fisk på lördag och naturligtvis den lite finare söndagssteken, plus efterrätt, som avslutar veckan. Ända sedan jag var liten har denna form, i grova drag, legat till grund för maten hemma, bambamaten och alla restauranger (företrädesvis dem som serverar lunch) och jag ser ingenting idag som verkar rucka på den ordningen.
Som vegetarian är det självklart att frångå ordningen men kommer på mig själv att då och då falla in i mönstret. Särskilt vad gäller soppa på torsdagar.

Dock inte igår. Då var det söndag och dagen efter ett hejdundrande bröllop jag hade äran att delta i och dagen gick i långsamhetens tecken. Kan inte direkt skryta med någon flott söndagsmiddag för det blev inget annat rotmos.

Rotmos
2 port

2 medelstora morötter
2 medelstora potatisar
lika mycket kålrot som potatis
vatten
salt
svartpeppar
dill 
ev fett av valfritt slag (olja/smör)

Skala och tärna kålroten. Koka i ca 20-30 min. Skala och slanta morötterna och lägg i de kokande kålrotstärningarna efter ca halva tiden. Tvätta och tärna även potatisen och lägg i strax efter morötterna.
Häll av eventuellt resterande vatten och mosa allt med potatisstöten. Krydda och rör ev. i en klick smör på slutet.

Servera omgående med t ex lätt kokta haricots verts, edamame eller vaxbönor.

Smaklig spis!

* * *

På förekommen anledning

För ett par veckor månader sedan mumsade jag, lätt salig, i mig ett gäng härligt guldgula pakistanska mangos. Inte mindre än två lådor, visserligen något mindre än tidigare år, fulla med ljuvligt goda frukter. Som bekant har Indien, en av världens största exportörer av bl. a. pakistansk mango, exportförbud av just den nyss nämnda frukten. Förra veckan hörde jag dessutom nyheten på sr om en ny fruktad art av bananflugor med mördarinstinkt som "skördar" all frukt i sin väg.
Lådorna jag köpte var stadigare än vad jag sett tidigare och för hålen satt ett slags nät. På varje mango satt även en klisterlapp med texten:

FREE FROM FRUIT FLY

Hot water treated mangoes at 48 C for 65 minutes
with 46,5 c pulp temperature.

Med tanke på mitt vurmande för denna guldklimp årets tredje nummer av matmagasinet Hunger känner jag mig extremt snuvad på konfekten i år. För sorgligt nog har jag haft svårt att hitta dessa godbitar igen. Prövade en liten raring, från Brasilien, som jag hittade på Hemköp som inte föll mig i smaken. Så köpte jag en låda igen på Hung Fat Trading Asian livs på Östra Hamngatan, av annan producent än tidigare. Men det är något vajsing med den. Inte alls goda. Trådiga är de också.

Inser att det bara är att vänta ännu nio långa månader på nästa säsong och våga hoppas på godare honungsmangos.

* * *

Smultronskörden som växte

Kanske krävs en förklaring, kanske inte, men faktum är att jag försummat både Miss Meister's mat och andra matbloggar ända sedan i våras. Det var aldrig meningen. Tiden har bara varit knapp. Beslut har tagits och mycket jobbigt snurrar runt i skallen. Ingen större fara på taket men bloggandet har alltså blivit lidande. Liksom den tänkta fröodlingen. Liksom odlingslotten.

Smultronen har däremot gottat till sig ordentligt (dvs fått vara ifred från giriga fingrar). Årets skörd var dubbelt så stor som den förra året. I lilla skålen ligger även tre jordgubbar. Jo, det är pyttiga snarare än gigantiska sluntron. Eller är det helt enkelt en annan slags smultron? 

Har tidigare trott det är en slags smulgubbe jag har men nu är jag nästan helt säker på att det är Fragaria "Pink Panda", rosensmultron. Tyvärr äter gråsuggorna och sniglarna upp de stackars små bären innan jag hinner norpa dom. Det blir sällan någon bärskörd att tala om. Däremot blommar de fint i rosa i början av säsongen.

Nu väntar jag bara på att krusbären ska mogna ordentligt. Vad har ni själva för ätbara bär i era trädgårdar/odlingar/på balkongen?

Trevlig helg!

* * *

Ett hungrigt tillkännagivande

Tidigare i våras blev jag kontaktad av en journalist som ville skriva en artikel om mig och mitt nörderi vad gäller pakistansk mango. Inte för vilken mattidning som helst utan mitt favoritmagasin Hunger - för den goda maten. Vad göra? Var detta kanske ett skämt? När ska tv-teamet kring Dolda kameran hoppa fram och avslöja bluffen?

Ingen bluff.

Men det var ingen bluff. Kul. Jag visste något ingen annan visste och såg fram emot resultatet. Intervjun var ett långt samtal över telefonen. Fick frågan om varför jag fastnat så för pakistansk mango, även kallad honungsmango. Jag berättade om första gången jag stötte på den, vilket jag även skrivit om i bloggen, om mamma som alltid köpte hem och prövade ny mat, oavsett råvaror eller hel/halv-fabrikat, om pappa som tog med sig papaya och mango hem från sina resor i asien osv. Jag berättade om hur jag påverkats av både mammas nyfikenhet och hennes matlagning (det är inte för inte jag lagar min egen mat!), om hur jag fortfarande är nyfiken på nya smaker, även om det idag nästan är uteslutande råvaror framför hel- och halvfabrikat och därför sällan tvekar på att testa nytt. Inte minst pratade vi om hur jag älskar frukt. Jag har alltid frukt med mig i väskan, vart det än bär hän. Om jag måst välja mellan frukt och grönsaker skulle jag nog till och med bli frukerian!

Journalisten frågade om recept, jag mailade.
Han bad mig beskriva hur den pakistanska mangon smakar. Eftersom jag nu avskyr crème brûlée (vem kom egentligen på att det skulle stavas så tetigt?) minns jag inte att jag liknade mangon vid det. Men visst, konsistensen är något annat än den "vanliga" mangon och smälter liksom i munnen. Smaken något mer intensiv och både sötare och fruktigare på samma gång.
Överlag handlade samtalet om passion för frukt, om mamma och att jag som liten ofta smakat och framförallt tyckt om mat som inte var så vanliga på den tiden.

Hur som helst, tre veckor senare dök en fotograf upp, något tidningen visst missat upplysa mig om. Sjukt trött och stressad, av anledningar jag inte kommer gå  in på närmare, tog jag emot bästaste Maja Kristin Nylander i mitt kök till vad som skulle komma bli den mest absurda fredagseftermiddag jag varit med om. Trots att hon är stans grymmaste fotograf är jag närapå oigenkännbar (vilket flera vänner och bekanta även bekräftat). Vid tillfället hade jag inte fått läsa texten, som ju journalisten naturligtvis lovat mig, och jag kunde inte för mitt liv förstå tanken med den extremt underliga vinklingen.
Fokus låg nämligen på mina mangoplantor.
Som ni kanske minns planterade jag förra året ett par mangokärnor. Två plantor tog form. Jag blev ombedd att göra konstiga miner och se undrande ut, lite frustrerad och otålig ut över att de växter så dåligt.
Eh, varför? Att plantorna ens finns kvar beror på att de inte stendött och jag har svårt för att göra mig av med levande växter.
Själv skrattade jag bara hela tiden och kunde inte hålla minen. Det var så absurt! Jag citerar mig själv: Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Alltså, jag förväntar mig definitivt inte att plantorna ska växa upp till stora mangoträd. Hur kan detta ens vara en bra illustration till intervjun tidigare?

Eftersom jag aldrig fick något exemplar av tidningen från Hungerredaktionen med den färdiga artikeln har det tagit lite tid innan jag hunnit knata iväg och köpa mig ett eget ex. Låt mig säga som så att jag blev besviken och närapå gråtfärdig över resultatet. Säkert en kul artikel för den som inte alls känner mig men helt missvisande i annat fall. Känner varken igen mig på bild eller i text. Varför blev det så? Det blev bara pinsamt, missvisande och ja, inte alls en kul grej.
Men hey, jag bjuder på det.*

Jag vet inte men kanske var det den lilla detaljen att den pakistanska mangon har en så kort säsong och inte ens finns att få tag på i mitten av april fick de hitta på något annat än jag som äter mango (jo, de förslog jag skulle ta en vanlig mango för det är väl ingen som ser skillnaden - eller?).
Efter att ha stått i träda i vinter har båda plantorna nu i vår och sommar fått fart och nya blad har vuxit ut. Men de är fula, tar plats och kommer snart åka ut.

Av nyss nämna anledning(ar) kommer jag inte republicera bild och text så vill du se och läsa är det bara att knata iväg till närmaste återförsäljare och norpa ett eget exemplar av det fantastiska matmagasinet Hunger #3 2014.

* * * 

* För den nyfikne så har jag varken betalat för artikeln, fått betalt, eller fått recept eller ens bloggnamn nämnt i tidningen.

Frittata mitt i veckan

Plötsligt händer det.* En spontan matbloggsträff. Yay! Älskar att träffa mina medbloggare i verkliga livet. Längtar redan till nästa gång vi delar med oss och får smaka på varandras mat!
Jag hade både tidsbris och hjärnsläpp och lider dessutom allmänt stor brist på inspiration nu för tiden. Tur att kylen i alla fall var hyfsat välfylld.

Förmodligen saknas en och annan cell där inne i skallen men då jag ska på matbloggsträffar och när andra ska få äta min mat gör jag ofta saker jag aldrig tidigare gjort. Så även denna gång. I sista minuten blev det en frittata. Då jag inte har någon stekpanna som går att ställa i ugnen fick jag göra en abrovink och skuffa över frittatan på en plåt och grädda klart de sista 10 min i ugnen.
Slutet gott, allting gott.

Frittata med spenat och bondbönor
6 pers

1 schalottenlök
100-150 g färsk spenat
ca 1 1/2 dl kokta (och skalade) bondbönor
4 medelstora potatisar, kokta
ca 2 dl riven ost (Präst+Herrgård)
6 ägg
2 dl havregrädde
olivolja
salt
italienska salladskryddor
chili
paprika
svartpeppar
örtsalt
1-2 msk torkad ramslök

Har du inte redan kokat bondbönor och potatis så börja med det. Det går naturligtvis att använda oskalade bondbönor men det är den innersta illgröna bönan som är allra godast.

Riv osten.
Mosa den kokta potatisen lätt med en gaffel och krydda med örtsalt och torkad ramslök. Blanda med den rivna osten.
Vispa ägg och havregrädde lätt med en gaffel och krydda med salt, salladskryddor, chili, paprika och svartpeppar. Ställ åt sidan.
Skala och hacka löken. Skölj den färska spenaten och skär/riv i bitar (om den är av den större sorten). Hetta upp olja i en stor stekpanna (företrädesvis en som kan stå i ugnen)och fräs löken tills den blir genomskinlig. Lägg i spenaten och låt den "smälta".
Fördela potatis- och ostblandningen i stekpannan och stek någon minut innan äggblandningen hälles över.
Stek frittatan 5-10 minuter på medelvärme.
Eftersom det är en frittata modell större kan det vara bra att vicka lite på stekpannan då och då och liksom få äggsmeten ner i botten. Börjar den bli klar i botten men fortfarande blöt i mitten så avsluta det hela med 5-10 minuter i ugnen på 180-200 grader.

Låt den svalna lite och "sätta sig". Servera sedan ljummen tillsammans med en grönsallad. Går lika bra, om inte bättre, att spara i kylen till dagen efter. Perfekt att skära i portionsbitar och ta med till en av sommarens alla picknickar.

Smaklig spis!

* * *

* plötsligt och plötsligt, sanningen är den att det nu hunnit gå en månad sedan detta hände.  

Lila fredagssmoothie

Snabbfrukost så här på veckans sista vardag. Oftast blir mina smoothies ganska beige men idag slängde jag i blåbär som låg i frysen och vips fick frukosten bästa fredagsglansen, i form av färgen lila. Eller ja, fredagsglans och fredagsglans, lila funkar a l l a dagar i veckan om du frågar mig :) 

Lila fredagssmoothie
1 port

1 avokado
1 apelsin
1/2 dl blåbär
1 msk ärtprotein
1 msk chiafrön
1 tsk kakaonibs
hasselnötmjölk, till lagom konsistens
ev lite kokosvatten för lösare smoothie

Skala och och skär både avokado och apelsin i bitar. Lägg alla ingredienser i mixerglas och kör med stavmixer till lagom konsistens. Brukar börja lite tjockare och späda lite på slutet om jag tycker den blir för tjock.

Tyvärr räcker inte tiden till idag att hälla över i finglas, fota osv så håll till godo med denna lila fredagssmoothie direkt ur mixplastglaset.

Trevlig helg!

* * * 

Äntligen här igen!

Som jag väntat. Nästan ett helt år har gått sedan sist. Den pakistanska mangon, eller honungsmango om du så vill, är äntligen tillbaka.
I år var lådan anmärkningsvärt mindre än föregående år, ca 2 kg istället för ca 3 (fast till samma pris - de är minsan inga dumma handlare). Nytt märke också. Frågade inte i butiken men med tanke på importförbudet av indiska varor har de kanske behövt hitta nya leverantörer i år. Jo jag vet att den pakistanska mangon sannolikt kommer från Pakistan men faktum är att den även odlas i Indien, vilka är en stor exportör av så kallade exotiska frukter till Europa. Som tur är odlas den även i Kina och andra länder i sydostasien liksom i Brasilien m. fl. i de tropiska och subtropiska delarna av världen. Hoppas nu kungen av frukterna kommer förgylla livet ett par veckor framöver.

Smaklig mango! 

* * *

Hemmagjord Catch-up (obs inget göteborgsskämt!)

Så var det tomatsåsen jag kokade till den heta Jamaican jerk tofu jag gjorde häromsistens. Receptet är hämtat ur samma kokbok och inte bara var det första gången jag lagade mat med Schotch Bonnet (den extremt heta chilin) utan även med muskotblomma.Trodde först det skulle vara svårt att få tag på men tacka vet jag Santa Maria som har det mesta en kan tänka sig i sitt sortiment.
Muskotblomma ser ut lite som 80-talets populära potpurri. Faktum är att det egentligen inte är någon blomma utan är själva höljet till den mer välkända muskotnöten.

Såsen med det vitsiga namnet Negril Tomato Catch-up (skulle kunna vara en göteborgare som kommit på namnet) blev riktigt god och tillsammans med Jamaican jerk tofu kändes väldigt mild i smaken. God även att ha till pasta, på färska gröna bönor, på en bit bröd osv. Håller i kylen någon vecka eller två. 

Negril Tomato Catch-up
ca 2 dl

ca 500g mogna tomater
2 msk rapsolja
1 rödlök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackad
2 gröna chilifrukter, finhackad
1 tsk mald koriander
1 tsk paprikapulver
1/2 tsk mald ingefära,
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk mald nejlika
1/2 tsk mald muskot(nöt)
1/2 tsk mald muskotblomma
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar, nymald
1 matsked muscovadosirap

Kör tomaterna snabbt i mixern och ställ åt sidan så länge. Fräs rödlöken och vitlöken i upphettad olja tills löken är mjuk och genomskinlig. Se till att den inte blir brun. 
Tillsätt de finhackade chilifrukterna och kryddorna. Fräs allting i någon minut eller två.
Vänd i tomathacket, salt, peppar och muscovadosirap. Rör om och låt koka upp. Sänk sedan värmen och låt såsen sjuda i ca 15 minuter eller tills tomatsåsen reducerats till en fastare sås. Gör såstestet och se om den fastnar på baksidan av en sked.
Servera tillsammans med Jamaican jerk tofu.

Smaklig spis!

* * *

Till enkelhetens lov

I helgen lagade jag ett gäng matlådor för veckan och kan än en gång konstatera att jag älskar koriander. Det var inte tanken men innan jag var klar med maten hade alla tre olika rätter fått sig en rejäl dos färsk koriander. Så även en enkel kvällsmat efter en varm och svettig dag. För att piffa till korianderna blandade jag i avokado, tomat och lite kryddor.

Koriander med grönsaker

1 port

1 avokado
1 tomat
olivolja
färsk koriander
flingsalt
Santa Marias Coriander & Chili

Skär tomat och avokado i skivor/bitar. Lägg på fat. Ringla över olivolja. Krydda och avsluta med en näve färsk koriander. Enklare än så här blir det inte.

Smaklig spis!

* * *

Skräcken!

Gaaah!!!

Råkade nyligen på nyheten om importförbud (i Storbritannien?) för mangos! Har klickat mig runt som en galning nu och försökt hitta mer information om det. Då det är EU-kommissionen som utfärdat importförbudet befarar jag att det även berör Sverige.

Det är några veckor eller kanske till och med bara dagar kvar innan stundande premiär av det årliga frossandet i pakistansk mango. I helgen blev suget för starkt och jag var till och med inne i favvisbutiken och frågade om de hade några. Passade även på att fråga om de visste något om importförbudet. Till svar fick jag vad som såg ut att vara tre levande frågetecken.
Lustigt nog kom det samtidigt in en till person som frågade efter den efterlängtade pakistanska mangon. Kan det vara så att mangofebern snart tar ett hårt grepp om folket?

Ve och fasa men i helgen hittade jag Tullnytt, maj 2014 (från Tullverket) med följande information:

Importförbud mot vissa plantor och växtprodukter
från Indien

Från och med 7 maj 2014 är det förbjudet att importera exempelvis växter och växtprodukter av mango, aubergine, balsamgurka och hårgurka från Indien. Detta på grund av förekomst av växtskadegörare i dessa sändningar. Importförbudet gäller från och med 7 maj 2014 till och med 31 december 2015 (20 mån!). Importförbudet gäller alla plantor och växtdelar, förutom frön, av följande växter:

Mangifera L. (mangosläktet)
Solanum melongena L. (aubergine)
Momordica L. (balsamgurka, bittergurka m.fl.)
Trichosanthes L. (hårgurkor)
samt alla plantor och växtdelar, förutom rötter och frön av Colocasia Schott (taro m.fl.).

Beslutet från EU-kommissionen (pdf)

I början av maj upptäckte jag livet igen

Mangoplantan frodas. En månad senare hade fem härliga blad vuxit sig så stora
att jag knappt kände igen plantan.

Som tur är odlas honungsmango inte bara i Indien så jag hoppas verkligen det blir mangofrossa även i år.

Snart.
Mycket snart.
Är. Den. Här.

* * * 

Godmorgon, världen!

Ny vecka. Nya utmaningar.
Dags för nya tag och ännu ett yttepyttekliv närmare ett mindre sketet liv.

Godmorgon, världen!

* * * 

Det råder rabarberfeber.

Vem kan väl undvika rabarberfebern som råder varje försommar? Det syltas, saftas och inte minst bakas det nu rabarberpajer på löpande band ut i landet.

Precis som tidigare år håller jag mig ifrån bakverk och söta saker så mycket det går men säsongens första rabarberskörd blir alltid till en paj. I år med något annorlunda pajbotten då jag bytte ut allt mjöl (utom 3 msk) mot kokosmjöl och hasselnötsmjöl. Toppade rabarberna med riven kokos, kruskakli och muscovadosirap.

Så drabbades jag av ett plötsligt infall och ville koka egen vaniljsås. Men. Varken grädde eller fet mjölk finns i Miss Meisters kök så efter en del sökande bland recept fastnade jag för ett i Werners grunder (Werner Vögeli, 2004), på vaniljkräm istället för vaniljsås. Den blev lite i stabbigaste laget och om jag haft huvudet på skaft skulle jag tagit det lite varligare med majsstärkelsen. Vaniljkrämen skulle däremot passa utmärkt att fylla bullar med och som lager i tårta m.m. Bra att komma ihåg till en annan gång.

Rabarberpaj med kokosmjöl

175 g smör, krav
1 1/2-2 dl socker, krav
en nypa salt
3 msk vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
ca 1 1/2 dl kokosmjöl, eko
1 dl hasselnötsmjöl, eko
300-400 g rabarber
nån msk kruskakli, eko
nån msk riven kokos, eko
muscovadosirap, eko och Fairtrade

Smält smöret i en kastrull. Ta kastullen av plattan och rör i socker och salt i det smälta smöret.
Blanda bakpulver med några matskedar vetemjöl och rör i smörsockret. Vänd sedan i kokosmjöl och hasselnötsmjöl. Observera att kokosmjölet sväller en hel del då det suger åt sig mycket vätska så ta inte allt på en gång. Mängden kan komma att behöva justeras. Pajdegen ska inte bli allt för hård utan den ska gå lätt att trycka ut i en pajform.

Tryck alltså ut degen i en pajform (24 cm/diameter). Fyll till bredden med färsk rabarber (skuren i stavar/bitar). Toppa med kruskakli, kokosflingor och ringla till sist över muscovadosirap (eller strö över mörkt muscovadosocker).

Grädda i mitten av ugnen (180-200 grader) i ca 20-25 min. Då min paj började bli svart på toppen innan en var klar la jag folie över och fortsatte grädda en stund. Trots det blev pajobotten något blötare än med vetemjöl. Troligtvis är det min ugn som är knäpp. Du känner din ugn bäst så anpassa temeperatur (ev något varmare än vad angivet här) och titta med jämna mellanrum så pajen inte bränner vid.

Servera ljummen med, förslagsvis färdigköpt, vaniljsås eller vaniljvisp. 

Vaniljkräm
drygt 3 dl


1/2 vaniljstång, eko
4 msk strösocker, eko
2 1/2 dl mellanmjölk, eko
1 msk smör, eko
3 äggulor, eko
2 1/2 msk maizena (mindre för mindre stabbighet)


Dela vaniljstången på längden. Skrapa ur innanmätet och blanda noga med 2 msk strösocker (för att vaniljen inte ska klumpa sig).
Häll mjölken, vanilj- och sockerblandningen och den urskrapade vaniljstången i en kastrull och koka upp.
Vispa under tiden äggulorna, resterande socker (2 msk) och maizenastärkelsen poröst.
Ta ur vaniljstången och häll den kokande mjölken i äggsmeten under omrörning. Häll tillbaka blandningen i kastrullen och låt koka på svag värme i någon minut. Häll sedan vaniljkrämen i en skål och låt svalna.

Tips från Werner:
Täck krämen med plastfilm eller spraya med formfett eller sikta lite florsocker över så att det inte bildas skinn på ytan när krämen kallnar. 

Smaklig fika!

* * *

En märklig dag och grön smoothie

Äta frukost i sängen är mest sådant jag sett på tv och aldrig riktigt själv anammat. Morgonkaffet däremot brukar intas sittande i sängen med tidning, bok eller dator i knät. Så ibland händer det att även frukosten slinker ner. Som idag.
Smoothie gjord av:

en avokado

en kiwi

så mycket grönkål som får plats i mixerglaset (ca 30-40 g)

1 1/2 msk ärtprotein

råa kakaonibs

ca 1 dl kokosvatten + vatten till lagom konsistens

Det var naturligtvis först efter kaffet som jag sippade på den gröna smoothisen. Idag som för övrigt är en i mitt tycke märklig dag. Kan inte minnas när eller hur jag "firat" dagen. Känns konstruerad och den från staten mest påtvingade "aktivitet" vi har i detta land. Det finns inte ens någon som vet vad eller varför vi egentligen har en nationaldag. Det är knappast så att vi frigjort oss från annan stat. Trots att vi haft något som kallas nationaldag i 30 år har jag ändå ingen aning om vad göra idag annat än softa.

Malabar från Indiska Thé och kaffemagasinet

Imorgon lördag blir det rabarberpaj i bloggen. 

* * *

Stanna tiden!

Tiden springer mig förbi hela tiden. Får inte fatt i den. Elva dagar utan blogginlägg, jag som hade storartade planer för bloggen i år.
Ser mörkt ut just nu, trots alla tankar, funderingar och viktiga saker att skriva om hopar sig i huvudet, bland utkasten och inte minst i anteckningar och pärmen som nu sväller över av källmaterial.
Önskar varje vecka hade en extra dag, utan alla övriga livsmåsten, då en fick lugn och ro att ägna sig åt kontemplation och bloggande. Och kanske lite pulande i jorden.

Önskar er en skön söndag

* * *

Mat från världens alla hörn på en och samma kväll

Mat från världens alla hörn

Halleljujah! Nä, jag vet inget annat ord som passar bättre i sammanhanget. På senaste matbloggsträffen, hemma hos Beata, fick jag chans att bjuda på Jamaican jerk tofu och hemmagjord Catch-up. Kanske en ren tillfällighet men temat för träffen var "ett land". Ingen avslöjade något i förväg utan vi fick smaka oss fram vilka länder som var representerade. Resan gick runt i mellanöstern (Sofies mumsfillibabagoda bulgursallad) och persien (Körsbäret Cecilias auberginbakelser), till Libanon (Tant russins Fattoush) och en sväng till Grekland (Karins filodegsknyten) och såklart till heta Jamaica.
Till efterrätt hann vi med en sväng om Bryssel, Marocko, Arabien och inte minst en maffig chokladkaketur i USA.
Mer om det en lördagsgodislördag.

* * *

Jamaican jerk tofu

Barskåpet lyser fortfarande med sin frånvaro. Kan knappast skryta med att vara någon spritkonsument av rang. Men efter ett ganska långt sug och massor av inspiration, främst från Veronica (aka Moma's Kitchen) som gärna karibiserar det hon bakar och lagar, gjorde jag till slut slag i saken och har nu införskaffat en flaska mörk rom.
Men.
Baka är jag inget vidare på. Det går inte heller så bra ihop med jakten på magrutorna. Vill hellre laga mat.
Just nu med rom i.

Ett mindre missöde hände och bilderna jag tog på min jerk tofu försvann

Instinktivt tänker jag marinader, grill och långkok. Jo, jag står obegribligt kvar med ena foten i köttnormen när det kommer till matlagning, trots 15 år av vegetarisk matlagning. Tur för mig att jag är lycklig ägare av World Food Café 2 I kapitlet "Islands of the Caribbean", ett bland de elva områden/länder världen över som finns med, får det ena receptet efter det andra munnen att vattnas. Där blandas papaya, mango, kokos, paprika, butternut-pumpa, bönor, julkryddor* och en massa chili. Chili som naturligtvis används i mat främst från syd- och mellanamerika och den supereheta Scotch Bonnet kom väl till pass denna dag då jag valde att göra Jamaican jerk tofu. 

Receptet nedan är något modifierat från det i kokboken då jag bytt ut några ingredienser. Till exempel ska det enligt kokboken vara solrosolja, honung och gul lök vilket inte fanns i Miss Meisters kök för tillfället. Så bytte jag ut rödvinsvinägern mot den mörka romen och en skvätt pressad lime. 
Dessutom minskade jag något på mängden kanel och nejlika som har en tendens att ta över. Såhär i efterhand skulle jag kunnat minska lite till men det är naturligtvis en smaksak.

Jamaican jerk tofu
2-3 port (10-15 för buffé/munsbitar)

1 liten rödlök, hackad
1 schalottenlök, hackad
1 Scotch Bonnet-chili, grovhackad
2 vitlöksklyftor, grovhackad/riven
ca 2,5-3 cm fäsk ingefära, riven
2 msk muscovadosirap
2 msk rapsolja
3 msk sojasås
3 msk mörk rom
2 tsk torkad timjan
3/4 tsk malen kanel
3/4 tsk malda nejlikor
300g tofu, naturell
smaka av med nymalen svartpeppar och ev lite pressad lime

Torka tofun ordentligt med hushållspapper. Jag torkade först den hela biten och sen även alla de mindre "stavarna" (ca 16 st.) jag skar den i. Är det mat till två, tre personer går det bra att skära tofun i färre och större bitar.  

Blanda alla ingredienser förutom tofun i en mixer och kör tills den är len och jämn. Smaka av med nymalen svartpeppar och pressa eventuellt i lite lime. Täck tofun med marinaden och låt stå minst en halvtimma. Grilla sedan de marinerade tofunbitarna i ugnen tills de blir bruna på båda sidor.
Servera med tomatsås, föreslagsvis en med det vitsiga namnet Catch-up. Recept kommer snart. 

Smaklig spis!

* * *

* Bland annat nejlika, kanel, ingefära, muskot och andra kryddor vi i Sverige använder främst i juletider.

Feeling hot, hot, hot!

Eller ja, det är väl snarare som eldsvåda i munnen. För första gången har jag nämligen lagat mat med Scotch Bonnet i (obs vanlig grön chili, som håller på att bli röd, på de dryga sex år gamla bilderna här i inlägget). Chilifrukten Scotch Bonnet ingår i samma släkte som habanero, Havannapeppar (Capsicum chinese på latin) som är en av fem chiligrupper. Till skillnad från de "vanliga" avlånga chilifrukterna är Scotch Bonnet klockformad och skrynklig. Den jag fick tag på var dessutom orange. Kanske tur det då den röda habaneron Red Savina länge varit rankad som världens hetaste chili med uppmätt värde av 350 000- 557 000 Scoville.

För det är på så vis att chili har en egen het-skala - Scoville (SHU - Scoville Heat Units). Vanlig paprika har 0-värde, Peperoni ligger på mellan 100-500, Jalapeño 2500-8000, Cayennepeppar 30 000-50 000 och Scotch Bonnet har 100 000-350 000 SHU.
Enligt Wikipedia (ja, jag är för fredagstrött för att forska vidare i detta just nu) finns det andra chilifrukter med dubblat Scovill-enheter än Red Savina. Naga Jolokia har tydligen över 1 000 000 SHU och för bara ett par år sedan sägs chilifrukten Trinidad Scorpion "Butch T" vara världens nu allra hetaste (och oätbara!?) chili med nära 1 500 000 Scoville-enheter. Ren Capsaicin har ett värde av 15-16 miljoner Scoville-enheter.

Bilder från chilistudie i mars 2008

Trevlig helg!

Källor:
Chiliguiden.se
Wikipedia