Butternut- och rotsellerisoppa

Ännu en soppa av butternut-pumpan. Jag har hittat bilder i datorn på en butternut jag köpte för fyra, fem år sedan. Tror inte jag riktigt fattade grejen då. Hittar inga nedskrivna recept eller ens några bilder på mat jag då lagade av den. Det är först nu de senaste åren som både pumpa och inte minst sötpotatis verkligen tagit klivet in i Miss Meister's kök. Att ugnsrosta rotsakerna är vanligtvis så mycket godare än att koka. Även för soppor. Jag kokar knappt längre soppor i kastrull utan ugnsbakar alltid råvarorna först och mixar sedan med buljong, kokosmjölk eller vad jag nu väljer att ha för vätska för soppan.

Butternut- och rotsellerisoppa
många portioner

1 butternut (ca 600-700 g)
1 rotselleri (ca 400 g)
ev ett par vitlöksklyftor
olivolja
timjan
salt
1,5 l vatten/grönsaksbuljong
dill
ev Smetana


Skala pumpan och rotsellerin. Skär i rätt så grova bitar och lägg i ugnsform. Häll över olivolja och krydda med timjan och salt. Baka i ugnen på ca 200 grader i ca en timma eller tills pumpan och rotsellerin är tillräckligt mjuka för att mixas till en soppa. 
Koka upp vatten och förbered grönsaksbuljongen. 

Ta rotsellerin och pumpan ur ugnen och för över till en rymlig kastrull. Tillsätt grönsaksbuljong och mixa direkt i kastrullen med hjälp av en mixerstav. Tillsätt mer buljong efter hand och fortsätt mixa i grönsaksbuljongen till soppan har den konsistens du önskar.  
Själv gillar jag soppan rätt så tjock och krämig och använder inte alltid all grönsaksbuljong. Brukar dock koka upp mer buljong för att slippa pytsa i kallt kranvatten om jag måste späda den mer. Just soppan på bilden är tunnare än vad mina soppor vanligvis är.
Toppa med finhackad dill. För ickevegansk soppa så är det gott med en klick Smetana i också. Servera med nybakat (knäcke)bröd. 

Smaklig spis!

***

Ursprung: 19 juli 2012

Pak Choi ftw och löksås att dö för

För några veckor sedan såg jag i förbifarten ett inslag på tv, minns varken vilket program eller kanal, som jag inte kunnat släppa. Inslaget handlade om gigantiska växthus, kombinerat med kontorsbyggnader. Vilken briljant idé. Plantagon, ett konsultföretag inom stadsodling, förestår att bygga ett sådant i Linköping. Idén presenterades under årets Urban Agriculture Summit i Linköping. Att de ska odla just Pak Choi framgår inte riktigt men jag gissar det kan ha att göra med att Plantagon har uppdrag både i Singapore och Shanghai som håller på att starta så kallad vertikalt växthus. Hur som, vi kan nog räkna med att det i framtiden kommer finnas gott om pak choi i butikerna.

På tal om pak choi måste jag säga att jag blev glad då jag för några år sedan upptäckte de små "portionsstora" knippen av pak choi i min mataffär. Det var mer eller mindre stapelföda då jag bodde i Santa Barbara. Köpte varje vecka på Farmers Market.

Ångkokad pak choi med salta sesamfrön och granatäppelvinäger

Pak choi är god att äta rå i sallader men vanligtvis ångkokar jag den och äter till vad som nu faller mig in. Det kan vara potatis och svampstuvning, pasta och tomatsås med kikärter eller som nyligen då jag tinade två grönkålsknyten jag hade i frysen och med den allra godaste löksåsen jag vet - vilken jag till min förskräckelse just inser att jag aldrig bloggat om! Receptet är hämtat ur en av mina små naggande goda och för omvärlden rätt okända kokböcker: Mat för liv och hälsa (2000) av Nic Rowley och Kirsten Hartvig och jag kan bara inte hitta det någonstans i bloggen nu.
Receptet lyder som följer: 

Löksås att dö för
4 port

2 msk olivolja
225 g lök
2 msk sojasås
2 msk vetemjöl (maizena går också bra)
4 dl grönsaksbuljong
1 dl sojamjölk
flingsalt och svartpeppar efter smak

Skala och finhacka löken ordentligt. Jag har gjort såsen med både gul lök och scharlottenlök. Ibland hackar jag ner en vitlöksklyfta också.
Hetta upp olivoljan och fräs löken till den blir mjuk men inte brynt. Tillsätt sedan mjölet och sojasåsen under omrörning så att mjölet inte klimpar sig. Häll sedan på grönsaksbuljongen, lite i taget, och rör om hela tiden.
Låt såsen sjuda och puttra lite i några minuter. Tillsätt sedan sojamjölken och koka upp såsen under omrörning. Smaka av med salt och peppar. Då både sojan och grönsaksbuljongen ger mycket sälta brukar jag vara försiktig med saltet så smaka gärna först innan du saltar.
Klart.

Smaklig spis!

Mer pak choi åt folket!

***

Råkost av kålrabbi, fänkål och blodapelsin

För hundrade gången är det dags för regime i Miss Meisters kök. Eller ja, köket verkar klara sig fint med att förvara det mesta innanför västen så det är snarare Miss Meister själv som är i desperat behov av koständring. Jag jobbar dagligen på min självkontroll. Men ack, fettet, sockret, vinet och brödet lockar för fulla segel. Jag flyger ständigt väg med den hårda vinden och med hjälp av träningen så är tillståndet status quo. I alla fall för ett tag. Sedan tar fettet över och jag blir helt enkelt för mycket. Av allt. Igen. Värken. Tillbaka till regime. Men (o)uthålligheten. Så märkligt ändå att den, uthålligheten, är stenhård och jag pallar en hel del här i livet med hjälp av den. Förutom när det kommer till mat och dryck. Då tappar jag allt vad sans och balans heter.
Varför är det så svårt?

Eftersom ingen tvingar i mig det jag äter och dricker är jag såklart själv ansvarig för konsekvenserna. Jag väljer själv vad jag äter. Därför måste jag (helt enkelt) göra bättre val än vad jag gjort på senaste tiden. Fänkål är visserligen inte i säsong nu, vilket däremot både kålrabbi och blodapelsin är, men ibland har jag inte hjärnan med mig när jag handlar utan tar det som ser gott ut i hyllorna och som jag inte heller ätit på länge. Äter du enbart efter säsong så går det bra med rotselleri, morot eller en god beta av något slag. Råa betor blir godast att riva.

Råkost av kålrabbi, fänkål och blodapelsin
1 port

1/3 kålrabbi
1/2 fänkål
1 blodapelsin
ett par cm purjolök
god olivolja
flingsalt (ev med smak)
svartpeppar

Skala kålrabbin och ansa fänkålen. Skär i små bitar. Fileea apelsinen och dela i mindre bitar. Skölj och strimla purjolöken. Blanda kålrabbi och fänkål tillsammans med en god olivolja, flingsalt och svartpeppar. Toppa med apelsinen och purjolöken. Klart.
En snabb och enkel lunch eller varför inte äta som förrätt till middagen.

Smaklig spis!

***

 

I don't do mornings

Eftermiddagssol en kylig januaridag

Morgnar. Det har aldrig varit min tid på dygnet. Särskilt inte måndagsmorgnar. Fast då jag i över ett års tid rusat iväg före klockan halv sju nästan varje måndag, för att hinna i tid till ett yogapass, ser mina måndagar lite annorlunda ut. Större delen av förra året var jag tvångsplacerad och jobbade så det var ett minst sagt fantastiskt sätt att börja vecka på. Känslan höll liksom i sig under dagen. För längesedan fanns även en tid då jag här hemma började varje morgon med ett inte fullt så långt yogapass men ändå 20-30 minuter. Femton om jag hade bråttom. Konstigt nog sammanfaller uppehållet av den rutinen med att min CD-spelare slutade fungera.

Nu, när jag inte längre har något jobb att gå till, så fortsätter jag att sätta klockan, före det att alla andra är vakna, och ger mig iväg ut i mörkret och kylan. Då cykeln stått olagad, då vägunderlaget varit för dåligt för cykeln eller helt enkelt för att jag behöver få tillbaka min kondis på en högre nivå än nu så joggar/går jag till gymmet. På vägen dit jogga jag förbi ett annat gym, med stora glasfönster mot vägen, där ett tiotal personer redan är igång på löpbanden.

Redan? 
Så tidigt de är igång. 
Mitt pass börjar ju inte förrän om 40 min.  

Ungefär så hinner jag tänka innan det slår mig att jag faktiskt joggar. Utomhus. I minus 12 (eller 0-gradigt). Med ryggsäck. Till gymmet där jag ska träna ytterligare 1 timma. Sen gå/jogga hem igen.
Jag som inte gör morgnar så bra.
Bara ibland.

Är ljuset här för att stanna?

Trevlig vecka!

***

Praliner och en god bok

Trodde med förskräckelse det var söndag idag när jag vaknade. Hade trots allt för mig det var fredag när jag la mig sist. Insåg hyfsat snabbt det bara är lördag idag men då flög nästa tanke, lätt panikartat, genom huvudet: Jag håller på att missa mitt sedvanliga lördagsdubbelpass av bodypump och cykling! Hur gick det till? Hade jag sovit över klockan?
Men nä. Ingen klocka på ringning. Ingen styrketräning. Ingen cykling. Ingen träning på gym. Det får vänta ett tag till. Är i och för sig okej efter op men blöder som tusan. Orkar bara inte vila längre. Blir alldeles förslappad och än mer trött och seg av att vila, vila, vila. Det fick bli en pinsamt långsam joggingrunda i Slottis istället.

Och nu, efter förberedelser av dagens middag, väntar soffan. Lördagsgodiset består av praliner från Flickorna Kanold (mörk tryffel med rabarber och smultron och en med apelsin samt den klassiska Göteborgskolan med flingsalt på toppen) vilka avnjuts tillsammans med en god bok till dess brysselkålen rostats färdigt i ugnen. Jo, jag äter lördagsgodis f ö r e maten. Ett av vuxenhetens största privilegier ;)

Trevlig helg!

***

Soppdags

Så kommer här fjärde schemalagda bloggposten och förhoppningsvis mår jag okej efter operationen i måndags. Har inte gjort klart fler inlägg i förväg då jag utgår från att jag ska vara tillbaka hemma igen och återgå till det så kallade normala livet. Om så är fallet återstår att se.
Lyckligtvis äter jag bra mycket mer soppa än vad som syns här i bloggen. Det är bara så att soppan inte sällan får ett beige skimmer över sig och ser inte särskilt aptitlig ut. Som bekant är jag heller ingen hejare på pynt och piff när det kommer till mat så de flesta soppor förblir obloggade. Men inte ska ni behöva stå sopplösa denna torsdag så här kommer tips på en enkel het god lins- och morotssoppa. Första gången jag smakade den så var det Johanna som rört i kastrullerna fast använt Kim's recept som förlaga.
För en helt vegansk soppa kan klicken med rysk yoghurt naturligtvis uteslutas.
Min soppa blev dessvärre inte lika god som Johannas och hör och häpna om hon inte smugit ner två polkabetor i soppan också. Kanske var det helt enkelt dem som gjorde susen? Du får helt enkelt testa och smaka själva!

Får du inte nog med morötter av denna soppa så varför inte baka morotsfrallor att äta till soppan.


Smaklig spis!

***

Oui, Chef!

Äntligen! Sakta men säkert betar jag av bok efter bok. En del tar fortfarande väldigt lång tid att ta sig igenom. Andra går i ett huj. De flesta tar mittemellan. Som jag saknat att riktigt förlora mig i en bok. Den trevliga sysslan gick förlorad när jag började plugga internationella relationer. Då var det enbart kurslitteratur, lexikon och ordböcker som gällde. Trots att det nu gått många år sedan dess har jag haft svårt att få fart på bokslukandet. Visst läser jag fortfarande mycket men det har blivit allt mer bloggar och otaliga artiklar och rapporter jag hittar på nätet istället. Dygnet har som bekant bara tjugofyra timmar så något måst fått stryka på foten. Nu försöker jag råda bot på det. Någon nytta ska jag väl för tusan ha med att jag är utan krävande lönearbete.
Alldeles nyligen hände det faktiskt att jag bokstavligt talat förlorade mig i en bok. Oui, Chef! Marcus Samuelssons bok som jag hade fördelen att få på Bokmässan förra året då jag jobbade för en välkänd bokhandel.   

Jag är ingen bokrecensent av rang men vill ändå säga ett par ord om Oui, Chef! för den är lite speciell. Marcus och jag är nästan jämnåriga och då han är uppvuxen nära Göteborg, gick på samma gymnasium som syrran, jobbade på Tidbloms, kanske var han till och med där då vi åt middag och firade syrran då hon slutade gymnasiet, och så var han ju tillsammans med stans då mest kända fotomodell (som också hade snyggaste storebrorsan!) och ja, deras mamma hade stans absolut coolaste butik Okej (den där allt var i princip rosa och fullproppad av pennor, suddgummi, klistermärken, Hello Kitty-prylar och gud vet vad) var det kanske det som gjorde att jag fastnade så snabbt.

För sen svänger det en del och hur nyfiken jag än är på alla hans spännande smakresor och äventyr så är boken ändå rätt tråkig. Marcus skriver (om det nu verkligen är han eller hans vän Veronica som han tackar för att hon hjälpt honom skriva sin bok) mycket om Sverige, om hans familj och uppväxt och "svenska smaker" följer som en röd tråd genom hela boken. Ändå tycker jag mig sakna Sverige. Förvisso är det kanske inte så konstigt. Ända sedan tonåren har Marcus i princip varit "utomlands" och han kallar själv New York för sitt hem. Om det inte vore för att jag, under flera år, satt som fastklistrad framför Middagstipset varje morgon och föll pladask för den då ivriga, passionerade och glada kock med göteborgsdialekt som lagade mat från en vagn, utomhus, på en gata i New York, så skulle jag troligtvis inte alls ha koll på vem han är och vad han pysslar med. Marcus är väl idag en av Sveriges mest (o)kända kockar. Just för att han rönt stora framgångar utomlands för han har aldrig synts särskilt mycket här hemma, på den alltmer täta "kändiskockscenen".

Kanske är det mest på det språkmässiga jag stör mig men vet inte om det beror på en rätt så tarvlig översättning (jag menar, varför Yes, Chef! på originaltitel blir Oui, Chef! på svenska vet jag inte annat än att svenskar överlag anser det franska köket är köket över alla andra kök) eller för att boken helt enkelt är så typisk amerikansk.

Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken.
Helt klart läsvärd!

Innan jul var jag på en sista resa till Stockholm med dåvarande jobb och hade turen att vara där precis när Ordfront, Leopard förlag med flera hade sin årliga "garage sale". Böckerna har förvisso några år på nacken och har legat på min "böcker-jag-ska-läsa-lista" men har förblivit olästa. Så, min julklapp till mig själv blev 9 böcker för 180 kr. Det tycker jag var ett överkomligt pris och inte minst så har jag att göra ett tag framöver. Näst ut till läsning är Michael Pollans Till matens försvar.

Trevlig läsning!

***

Råkosttallrik

Som vanligt plockar jag ihop flera olika idéer när jag ska till att fixa lunch och middag. Inte sällan något jag just läst från en blogg, sett i butiken eller för all del snappat upp från något av alla oändliga matlagningsprogram. Den här råkostsalladen började ta form då jag först såg Kristiinas franska sellerisallad. Så nästa gång jag gick till affären köpte jag en rotselleri. Såsen i Kristiinas recept är ju inte helt olik dragondressingen till de stora vita bönorna så väl hemma igen vispade jag till just den dressingen. Och fort gick det för istället för att riva grovt så körde jag både selleri och äpple i mixern. Och vips så var lunchen klar.

Råkosttallrik
1 port

200 g rotselleri
1/2-1 grönt äpple
en nypa torkad dragon
flingsalt
svartpeppar 
1 tsk fänkålsfrön

DRESSING
1/2 tsk dragondijon
1/2-1 tsk vitvinsvinäger
rapsolja tills det blir en lagom tjock dressing

Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna och ställ åt sidan att svalan. Vispa ihop dressingen. Skala och skär rotsellerin i bitar. Ta bort kärnhuset från äpplet och skär i bitar. Riv grovt eller mixa i mixer med salt och peppar. Blanda ihop rotselleri och äpple med dragondressingen och toppa med de rostade fänkålsfröna.

Smaklig spis!

***

En (o)vanlig måndag mitt i livet

Kan det bli mer februari än så här?

Det finns en person som gillar måndagar mer än någon annan. Om jag bara gillat hälften så mycket som Ilva skulle jag vara glad. Tycker annars måndagar är rätt så tuffa, så många måsten ligger i luften och jag sover knappt någonting alls natten till måndag. Har under det senaste året försökt bättra på måndagens dåliga rykte (vilket egentligen är lika blå som tisdag, onsdag och torsdag) genom att starta den med tidigt yogapass. Det fungerar faktiskt väldigt bra och känslan i kroppen (mjuk, avslappnad och riktigt genomvriden) sitter i under dagen. Med andra ord en skön start på veckan.

Idag är det dock en annorlunda måndag och när detta inlägg postas ligger jag på operationsbordet. Så inte bara missar jag veckans bästa och skönaste träningspass, med absolut grymmaste instruktören, utan kommer missa en hel del träning ett tag framöver. Mycket kan man säga om Blogger men funktionen "Schedule" är toppen. Så det kommer alltså postas inlägg i veckan (som jag redan skrivit) medan jag själv vilar några dagar "på hemlig ort". Sannolikt kommer det ta lite extra lång tid att svara på eventuella kommentarer men jag är snart tillbaka vid tangentbordet igen.

Men inte ska jag lämna er utan något matförslag så varför inte ta tag i det där och slå till med en grön, köttfri måndag. Kanske allra bäst blir den då med Orange mat på en grön måndag.


Trevlig vecka!

***

Chokladblinier

Många bäckar små blir ibland något riktigt storslaget och gott. Som när jag får input från så många håll att jag knappt ens  minns från var när jag väl står där vid köksbänken och ska till att sätta min plan i verk.
Någonstans i Marcus bok fladdrar blinier förbi, som han gjort någon egen twist på. Blinier som ofta förknippas med löjrom, lök och förrätter (och något jag aldrig tidigare gjort!). Så nyss fladdrade också en bild på vanliga plättar förbi, vilket för övrigt fick mig att sukta efter en riktig plättlagg i gjutjärn. Och så var det fler som gjort chokladfyllning och/eller chokladgrädde till sina semlor. Sannolikt finns det mer intryck som passerat och sedan lagt sig någonstans där bak och bara väntar på att bli få komma fram i ljuset.

Chokladblinier
ca 10 st

1 ägg
1 dl mjölk
1 dl mandelmjöl
1/2 tsk salt
1-2 msk kokossocker
1 msk kakao
1/2-1 dl vetemjöl special

Smetana
druvmust och frukjuice passionsfrukt (Mussini Lifestyle dressing)
granatäppelkärnor
(ev apelsinbitar)

Börja med att separera ägget och lägg gulan respektive vitan i varsin skål och tillsätt mjölk i den med äggulan. Vispa lätt. Tillsätt sedan salt, kokossocker och mandelmjöl i ägg- och mjölksmeten. Vispa igen. Rör ner kakao och ta sen lite mjöl i taget tills smeten är lite mer tjock än rinnande men fortfarande ganska lös. Vispa äggvtan till hårt skum och vänd till sist ner i chokladsmeten.
Hetta upp stekpanna och lägg i en klick smör. Låt smälta och klicka i lite drygt matskedsvis smet. Grädda ca 1 minut på varje sida. Passa nog då det är svårare att se om man bränner vid med den mörka chokladsmeten.
Vispa Smetana med ett par teskedar passionsfruktsmust och klicka på de stekta chokladblinierna. Toppa med granatäppelkärnor (tyvärr hade jag redan slukat i mig den dagen innan jag tog bilden så då fick det bli filead apelsin istället. Men oroa er inte, det var minst lika gott som med granatäppelkärnor).

Smaklig fika!

***

Godaste tomatsåsen

I Miss Meisters kök förbrukas ingen större mängd tomatprodukter utöver färska tomater. Har till exempel inte funnits ketchup här på sisådär 15-20 år. Ibland förekommer tomatpuré på burk eller tub men hinner aldrig göra slut på den innan den börjar mögla. Tomatkross är knappast stapelvara här och tycker alltid såser, röror och grytor får en rätt så stark och ibland nästan svidande smak av tomatkross/tomatpuré. Färgen är dessutom så stark och fäller i grytor och på tallrikar.
Men på senare år, särskilt vintertid, har jag faktiskt tagit till mig just tomatkrosset i matlagningen. Det var inte heller särskilt längesedan, relativt sett, som jag testade cocktailtomater på burk. Och faktum är att de smakar riktigt gott. Hittat en favoritsort, som jag dessvärre inte minns namnet på, i den Italienska delikatessbutiken Delitalia på Övre Husargatan. Så nu är det nästan tvärtom än tidigare och jag slänger i ett par skedar tomatkross lite här och var i matlagningen.

Och tji fick jag för de lite billigare blodapelsinerna när jag, väldigt försent, upptäckte att de färska brytbönorna hade stämplats in som sugarsnaps i kassan och alltså fått det dubbla kilopriset!
Ägg går såklart inte an att äta som vegan men du avgör själv om du äter ägg eller inte. Om inte så se till att få i dig protein genom att dubbla mängden gröna bönor och/eller lägg till stora vita bönor/kikärter eller annan större proteinkälla.

Godaste tomatsåsen
2 port

1/2 burk cocktailtomater (från Delitalia)
1/2 burk tomatkross (Mutti)
1 stor schalottenlök
2 vitlöksklyftor
1/2-1 rostad paprika (röd)
2 bitar (halvor) soltorkade tomater 
1-2 msk olivolja
1 msk rödvinsvinäger
1/2 pressad citron
1 msk dadelbalsamico (GourmetGruppen)
1/2 tsk dragon
1/2-1 tsk timjan
1-2 nypor rosmarin
1/2-1 tsk oregano
1 krm chili
flingsalt (ev Chipotle eller Karl-Johan)

Skala och finhacka löken. Fräs i olivolja. Tillsätt tomatkross, cocktailtomaterna och grovt hackad rostad röd paprika. Fräs ett par minuter. Tillsätt rödvinsvinäger, pressad citron och salt. Låt puttra på medelvärme. Strimla och hacka den soltorkade tomaten och vänd ner i tomatfräset. Rör ner örtkryddorna.
Låt tomatsåsen fortsätta puttra och tillsätt dadelbalsamico, en krämigare variant än den annars vanliga tunna vinägern.
Se till att såsen inte kokar torrt. Ett knep kan vara att använda lite vatten för att "skölja ur" burken för tomatkrosset (om den är tom såklart) och ha inte för hög värme till stekpannan. Låt tomatsåsen ta en liten stund så den får gotta till sig.
Servera sedan med färska kokta brytbönor, ett kokt ägg och en skiva surdegsbröd.

Trevlig helg!

***

Grönkålspesto

Säkert är det många som slänger bort stammen från grönkålen, som kan vara lite torr och trådig. Eller broccolistammen. Eller fullt dugliga bitar av morötter, paprika och ja vad det nu kan vara i frukt- och grönsaksväg. Jag skäms å era vägnar.
Tvi vale för hur mycket mat som slängs här i världen. I rapporten Global food - Waste not, want not, står att läsa  det är så mycket som 30-50 % av all matproduktion som aldrig blir uppäten. Samtidigt läser jag i GP att några professorer tycker växtförädling är livsviktigt på grund av en beräknad växande befolkning på vår jord. Jag kan inte låta bli att förundras över det påstående och tänker att vi i alla fall borde börja med att ta hand om och utnyttja det som redan finns. Eller? Ekvationen går annars inte ihop. Producera mer - så vi kan slänga än mer? Eller vad?

Mer om Taste the Waste hittar ni här.

Så koka era grönkålsstammar som om de vore broccoli, gör Grönkålsmos av dem eller så mixa till en:

Grönkålspesto

kokta grönkålsstammar
färsk koriander
lime
olivolja
flingsalt

Beroende på vikten grönkålsstammar så varierar övriga ingredienser. Börja med att ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet och låt grönkålen ånga av en kort stund. Lägg sedan i mixer och tillsätt till en början 1/2 pressad lime, någon matsked olivolja och en näve färsk koriander. Mixa. Salta. Mixa lite till. Är det för torrt så tillsätt mer lime. Mixa. Smaka. Mer olivolja. Mixa. Smaka och se om peston nått önskvärd konsistensen.
Ät på en skiva surdegsbröd eller med spagetti och tomatsås. Och för icke-veganer funkar grönkålspesto till både buffalomozzarella och getfeta.

Smaklig spis!


Trots allt är det främst vi här i Europa och de så kallade utvecklade länderna och post-industriella samhällen som slänger bort mest av fullt duglig mat. Vill du veta mer om hur du kan göra för att slänga bort mindre mat så ta en titt på sidan Konsumentföreningen Sthlm gjort om just detta ämne.

***

Misstron.

från igår

Misstron svider mest.
Vänner och (o)bekanta som är övertygade om att jag inte söker jobb.
Eller att jag bara söker en viss typ av jobb.
Att det är därför jag är arbetslös.

Som brännmärken in i märgen.

Tar mig en kaka till och tränger undan det som gör ont.

Tack och lov för njurar och lever!

morot- och grönkålsris med avocadoolja

Rensa, rena, töm och och starta om. Ständigt detta överflöd. Ständigt denna kamp med balansen. Det är inte utan att jag skäms över vad jag utsätter min kropp för genom allt jag äter och dricker. Jag vet vad jag ska äta och inte minst vad jag ska undvika att stoppa i mig för att må bra och ha balans. Men. Verkligheten ser annorlunda ut än kunskapen inne i huvudet mitt. Eftersom jag dessutom är usel på att "dra ner på" sötsaker/ost/vin/etc så blir jag tvungen att inta en mer återhållsam och rigid kosthållning för att bryta den negativa matspiralen jag allt som ofta fastnar i och hjälpa  mina organ att ta hand om och rena mig inifrån som sig kroppen bör.

När jag startade Miss Meister' mat med mera... gjorde jag reklam för vad jag ansåg vara mest angeläget och loggor med tillhörande länkar prydde högermenyn; KRAV, Fairtrade (dåvarande Rättvisemärkt) och Rädda Barnen. Miss Meister i ett nötskal. Då matbloggandet fortfarande inte riktigt skjutit i höjden, vilket det gjorde vid 2008-2009, hördes röster från när och fjärran med åsikter om hur bloggar skulle se ut, både estetiskt och innehållsmässigt (vilket märkligt nog fortfarande pågår) och efter ett tag föll jag för grupptrycket och rensade upp lite på sidan. Men det betyder inte att jag slutade äta krav- och rättvisemärkt mat. Utöver det så tar jag även bland annat kinesisk kostlära och Ayurveda (indisk "livskunskap") till min hjälp och går in på djupet med råvaror och dess egenskaper.

Så här skrev jag redan 2007 om min favoritbok när det kommer till mat och kosthållning:

Maten som stärker ditt immunförsvar - Kirsten Hartvig, Prisma 2002 är min absolut mest använda kokbok. Då jag för en del år sedan knappt kunde röra mig på grund av värk överallt tvingades jag bland annat se över min kost och idag har jag lärt mig ett helt annat sätt att se på maten än tidigare. Likt den kinesiska kostläran ser jag mer till matens egenskaper, näring och hur jag kan använda den för att hålla mig friskare helt enkelt. Boken är full av fakta kring livsmedel som gynnar vårt immunförsvar, den beskriver vanliga åkommor som exempelvis förkylning, allergier, huvudvärk och reumatism och förslag på vad man kan äta för att hindra och/eller lindra besvären. Dessutom finns där en mängd recept på frukostar, smårätter, soppor, huvudrätter, sallader, efterrätter, juicer och örtdrycker.

Grönkålen, som sjunger på sista versen nu, innehåller bland annat vitamin A, C, E, K B2, B3 och B6, kalcium, magnesium, fosfor, järn, zink, fibrer och protein. Grönkålen anses skydda mot bakteriella och virala infektioner, hjärtsjukdomar och cancer. Dess immunstärkande profil är således antiallergen, anticancer, antioxiderande, avgiftande och immunstimulerande.

Morötter innehåller vitamin A och K, folat, kalcium mangan, fosfor, krom, järn, zink, karoten och fibrer och dess immunstärkande profil är främst anticancer, antioxiderande samt välgörande för hud och ögon. Morötter sägs stödja immunsystemet, underlätta sårläkning och kan också användas för att behandla kroniska virusinfektioner samt motverkar bildandet av cancerceller och kan skydda mot hjärtsjukdomar.

Avocado är full av energi och dess immunstärkande profil anses bidra till skyddet mot vissa cancerformer, förhindra svampsjukdomar och stabiliserar blodfetterna. Den innehåller bland annat vitamin E, K, B1, B2, B3, B5 och B7, folat, potassium, zink, karotenoider och fibrer och är alltså antioxiderande.


Önskar dig god hälsa!

***

Rosa energismoothie

Tänkte det var bäst att väga upp förra måndagens betonggråa smoothie med en mer färgstark dito. Och ja, jag är åpen när det kommer till smoothies och vill ha så mycket som möjligt av den. Så därför slafsar jag inte och häller över i finglas utan suger i mig hela kalaset, gärna med sugrör, direkt från mixerbehållaren. Simple as that.

Rosa energismoothie
1 port

35-40 g tranbär (färska/frysta)
1 kiwi
1 liten banan
1 burk sojayoghurt, blåbär (125g)
1 tsk macapulver
ev 1/2-1 dl hasselnöt- eller mandelmjölk för tunnare konsistens

Är tranbären frusna så låt dem tina (såvida du inte gillar kalla smoothies). Skala och skär kiwi och banan i bitar och lägg i mixerbunken. Skrapar ur yoghurten från burken och tillsätt macapulvret. Mixa alltsammans. Häll i en skvätt hasselnöt- eller mandelmjölk om du vill ha tunnare konsistens på din smoothie. Klart!

Trevlig vecka!

***

Hur går det ihop?

Trots att samhällsvetenskap alltid varit mitt starkaste ämne i skolan var jag dessvärre så dum att jag inte förstod var göra av kunskapen och halkade således över på annat. Jag ångrar inte mina erfarenheter men tycker det är oerhört sorgligt att jag slösat bort mer än halva mitt liv på annat. För det där annat har aldrig rotat sig. Aldrig lett någonvart. Jag har inget att "falla tillbaka på", ingen yrkestitel, ingen gedigen erfarenhet/kunskap om något särskilt område. Bara lite bra på att fixa lite här och lite där. När jag för över tio år sedan hittade tillbaka till samhällsvetenskapen och satte mig själv på universitetet igen gjorde jag det med intentionen att på allvar arbeta med vad jag anser är intressant och bland det viktigaste man kan ägna sig åt. Men nu är det ju kört. Jag har halkat efter livet över 20 år. Svårt att varken ta igen eller ens komma ikapp.
Hur som helst är mänskliga rättigheter numera som ett filter i allt jag tar mig för, till och med matbloggandet.

På Svenska FN-förbundet hemsida står att läsa:

De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av en människas liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv och inkluderar regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, om människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, om skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, om rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse.

Den 10 december 2013 är det 65 år sedan FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Artikel 1 lyder som följer: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Längre ner i förklaringen, under artikel 25.1 står det att: Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll. Nästan tjugo år efter den allmänna förklaringen kom till stånd upprättades två konventioner; FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) samt FN:s konvention om ekonomiska, social och kulturella rättigheter (CESCR). I den sistnämnda konventionen finns fler artiklar om rätten till "adekvat livsstandard" vilket således inkluderar mat, kläder, bostad och and to the continuous improvement of living conditions.

Ibland får jag intrycket av att ingen bryr sig men faktum är att så många människor världen över kämpar för att utsatta, mindre bemedlade, sjuka och hemlösa ska få ett drägligare liv. Inte minst dem själva. För att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Mitt huvud är i princip ockuperat, dag och natt, av världens orättvisa strukturer och jag vill så innerligt hitta en bra ventil för mig att hantera och kanalisera allt som snurrar därinne.
Så hur går det ihop? Att en del människor gör tvärtom? Som väljer att ha det sämre än nödvändigt. Det för mig absolut obegripligt. Som självmant väljer att utnyttja systemet. Som väljer att leva på och vara beroende av andras givmildhet och välvilja.

Totalt obegripligt.


XXX

Jitterbuggare

Mormors signum

Snart går jag in på mitt sjunde år som matbloggare och har i relation till vad jag bakar bloggat väldigt lite om kakor och andra sötsaker. Som bekant är att bakning av både bröd och sötsaker göres med en noggrannhet på milligrammet. Tvärtemot vad jag gör. Jag höftar hej vilt och är dessvärre riktigt urkass på att skriva ner till exempel vilken "ny" ingrediens jag använt eller vilka mått det var.
Men ibland händer det att jag plockar fram den gamla godingen. Sju sorters kakor. Kakbibeln från 1945, tryckt i över 3 miljoner ex som förmodligen finns i vart och ett av hushållen i vårt avlånga land. Mitt exemplar är tryckt 1994 och är den sjuttiotredje upplagan. Gissar den givits ut fler gånger sedan dess.

Vad passar väl bättre att göra då än mormors allra godaste, när det var dags för finfika. Och det var inte med vad som helst dessa "nygamla" kakor fick slåss om utrymmet utan det var godsaker från bästaste gänget matbloggar som hade samlats på ett matsalsbord, någonstans i stan. Där fanns morot- och linssoppa,  quinoapuckar med rosmarin och citron, bretzels med senap, mandel- och ostbullar, grönkål- och ädelostspaj, ambrosiakaka, schackrutor och perfekta mandelmusslor.

Jitterbuggare (Recept från Sju sorters kakor, 1994, s 100)
ca 50 st

MÖRDEG
4 1/2 dl vetemjöl
1 dl socker
200 g smör
1 äggula
(ev en nypa vaniljpulver - ej i originalreceptet)

FYLLNING
2 äggvitor
4 msk socker

Blanda mjöl, socker, smör och äggulan till en deg. Dela mördegen i två delar och låt vila i kylen en stund.
Vispa äggvitorna hårt. Först utan socker och tillsätt sedan, under fortsatt vispning, lite socker i taget. 
Kavla ut mördegen till två ca 1/2 cm tjocka rektanglar, 16 x 30 cm. Bred på marängsmeten (fyllningen) på de båda bitarna. Rulla ihop som en rulltårta och ställ dem kallt en stund.
Sätt ugnen på 175 grader. 
Skär rullarna i ca 1/2 cm tunna skivor och lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen 12-15 minuter. Låt svalna på galler. 


Smaklig fika och trevlig helg!

***

Skivade rotsaker och trattkantareller på filodeg

Kom över ett recept, utklippt från en tidning vars namn jag inte har den blekaste aning om, och hittar inte på något bra namn till den här rätten. Som vanligt höftade och bytte jag ut en del ingredienser från originalet. Tror till och med att det skulle vara prosciutto på också. Dock minns jag med bestämdhet att det skulle vara gremolata med. Gremolata är som bekant en mix av persilja, vitlök och citronzest. Istället gjorde gjorde jag en ny variant av den hasselnöt- och koriandermixen jag gjort tidigare till majssopan.
Möjligtvis skulle det vara smördeg i botten men jag tog vad som fanns tillgängligt i kyl och frys och där jag befann mig just den här gången råkade det vara filodeg.

Själv är jag ingen storkonsument av filodeg då jag tycker den är lite svårhanterlig så jag blev positivt överraskad, och riktigt imponerad, när jag öppnade asken och fick syn på "ytterhöljet" till filodegen. Smart drag av Fontana. Tänk på att filodeg tar sin lilla stund att tina, så rätten kräver lite ställtid och små förberedelser. Grönsakerna förvälldes lätt innan de ugnsbakades bland annat på grund av att filodegen blir klar i ett huj och skulle sluta som förkolnat smul i formen långt innan grönsakerna skulle vara mjuka nog att äta.

 

Skivade rotsaker och trattkantareller på filodeg
 2 port

2 rödbetor
2-3 morötter
två nävar trattkantareller
2-3 msk hasselnöt- och koriandergremolata
olivolja
havssalt
svartpeppar
4 ark filodeg
ca 50g chèvre
granatäppelkärnor, till garnering

Tina filodegen enligt förpackningen. När det är dags, sätt ugnen på 200-220 grader. Putsa rattkantarellerna och stek snabbt i smör och salt. Ställ åt sidan så länge.
Skala rotsakerna och skär/hyvla tunt. Det fanns ingen mandolin där jag var och skar med lätt slö kniv. Skivorna blev en aning för tjocka än optimalt tunna och därför anledningen till att jag kokade dem lätt innan de spreds ut på filodegen i formen. Har du lämpligt redskap till att göra riktigt tunna skivor funkar det bra.
Om inte så gör du som jag och kokar de handskurna skivorna i två minuter, häll över i durkslag och låt vattnet rinna av. Här använde jag 4 ark filodeg men det blev rätt så tunt. Tror inte det skulle bli bättre med fler ark utan snarare med en annan typ av deg. 

Lägg ett ark filodeg i taget, pensla med olja och lägg på nästa lager. Fortsätt så och pensla mellan varje lager. Fördela hälften av grönsaksskivorna över filodegen, salta och peppra, klicka ut hasselnöt- och koriandergremolatan och lägg sen i resten av grönsaksskivorna. Ringla olivolja över, salta och peppra och toppa med trattkantarellerna.
Ställ i ugnen ca 20 minuter (förmodligen längre om du inte kokat grönsakerna innan). Tärna under tiden getosten, duka bordet och häll upp vinet. Ät eventuellt även en förrätt under tiden.
Ta formen ur ugnen, sprid ut getosten och toppa med rubinröda gnistrande granatäppelkärnor. Servera omgående.


Smaklig spis!

Mer med filodeg hos Miss Meisters mat: Baklava, Fyllda filodegsformar, Grönkålsknyten och Spenat- och linsfyllda filodegsrullar.

***

*Ursprung 16 okt 2012

Enkel majssoppa för att värma en frusen själ

När de skördade majskolvarna tagit slut och suget efter majssoppa blir för starkt får en helt enkelt köpa frysta majskolvsbitar. I höstas kokade jag en mer avancerad majssoppa än idag då jag i princip bara använde majs, buljong och kokosmjölk. För att göra den mer matig åkte en deciliter kokta kikärtor med på slutet. Och. Eftersom jag före lunch idag mottagit inte mindre än fem nej på jobbansökningar gjorda i år, tröstade jag mig med ett råg surdeg från bästaste franska bageriet ett kvarter härifrån - Boulangerie Ducoin (som f ö gått och blivit med fb-sida).

Enkel majssoppa
2 port

4-6 majskolvsbitar
1/2 gul lök
1-3 vitlöksklyftor 
olivolja
2-4 dl grönsaksbuljong*
1 burk kokosmjölk (400 ml)
salt
svartpeppar
färsk koriander

Tina majskolvsbitarna och skär av majskornen från kolven. Skala och finhacka löken. Hetta upp olja i en kastrull och fräs löken.Tillsätt majskornen och fräs någon minut. Häll över grönsaksbuljongen och låt koka 5-10 minuter. Ta av kokplatan och mixa med stavmixer. Tillsätt kokosmjölk till önskad konsistens på soppan. Värm upp igen vid behov. Smaka av med salt och svartpeppar. Toppa med hackad färsk koriander.
För en matigare variant så värm kokta kikärter i soppan, efter mixningen. Servera med färskt bröd och god olivolja.

Smaklig spis!

***

*Jag har misslyckats med allt för många soppor som slutat i tunna buljonger när de egentligen ska vara krämiga och lena soppor, så därför kokar jag alltid upp en större mängd vatten/buljong än vad som behövs, separat, för att kunna späda soppan om den blir för tjock. Det är så mycket lättare än att göra en tunn soppa tjock i efterhand.

Apelsin som apelsin, eller?

Underbart är kort!

Jag blev nästan så orolig att jag sprang hem från affären, bara för att få sätta kniven i apelsinen så fort som möjligt. På skylten hade de stått Blodapelsiner, och ja, jag tar dem på blodigt allvar. Då jag även köpte blonda apelsiner gjorde jag visst damen i kassan osäker och hon undrade om de inte i båda påsarna var apelsiner. Ja, jo såklart det är apelsiner, svarade jag, fast jag hoppas verkligen de där är blodapelsiner! Hon såg fortfarande väldigt skeptisk ut och tittade på de båda påsarna varpå jag förklarade vilka olika lådor jag plockat dem från.

De andra, större och lite mörkare i skalet, var skyltade med "Navelina" vilket är en apelsin med en "navel". Som liten sa vi alltid att den typ av apelsin hade en bäbisapelsin i sig. Skyltningen till blodapelsinerna avslöjade inget annat än att det just var blodapelsiner. Fast de inte låg i nät som de andra mindre apelsinerna i lådan ovanför.
Väl hemma kunde jag pusta ut. Åt den till och med på stående fot. Så vansinnigt god. Den lilla etiketten avslöjar de är från Sicilien och av märket Gyllene korset. Det framgår, vid en snabb googling, att sorten är moro. En fyra år gammal artikel i Svd har upplyst många nyfikna bloggare före mig om det.

Inte så lätt att veta vad som är vad.

Det går inte att komma ifrån att apelsiner inte är den mest klimatvänliga frukt man kan äta här i Sverige. De går liksom inte att köpa närodlade och knappast heller kravmärkta. Men jag kan bara inte låta blir. Ursäktar mig med att jag aldrig eller oerhört sällan flyger (snart 4 år sedan sist), inte har någon bil och  Livet skulle bara bli allt för tråkigt utan dessa solgula saftiga humörupphöjare. Apelsinjuice däremot håller jag mig ifrån.

Nu när jag tittar på kvittot ser jag att hon, till min fördel, slagit in alla fem apelsiner som navels och jag fick således tre blodapelsiner för priset av de nära sju kronor billigare blonda apelsinerna. Det tackar jag för.

***

Béton chic smoothie

Jag älskar att titta på färgskalor. Oavsett det gäller primärfärger, bokryggar i "färgordning", särskilda målarfärgskollektioner eller färghjul. Det finns oändligt många nyanser och toner av färger. Skillnaden är oftast hårfin. Två vackra färger kan dessutom tillsammans bli än vackrare (ej att förväxla med magenta som också är en färg som går att få fram när rött och blått blandas). Fast, om alla färger blandas, så blir det bara brunt. Eller till och med svart.

Det var lite vad som hände här. Mixen av tranbär, mango, blåbärsyoghurt och spirulina. Resultatet blev något av det läskigaste jag blandat ihop i färgväg. Den största boven i dramat var nog spirulina. Ett riktigt mörkgrönt pulver, nästan åt det blågröna hållet. Och turligt nog var det ingen som helst fel på smaken. Den var hur god som helst!
Personligen är jag inte så förtjust i glassiga, mjölkstinna och iskalla smoothies så när jag använder frusna bär låter jag dem tina först. Det är inte riktigt säsong nu för pakistanska mangon utan den hittade jag, tärnad i en liten ask, längst in i frysen. Den hade blivit kvar där sedan i somras.

Béton chic smoothie
1 port

1/2-1 dl tranbär (färska)
mango (pakistansk)
1 liten banan
1 sojayoghurt, blåbär (125 g)
1/2-1 dl hasselnötsmjölk
1 tsk spirulina

Lägg alla ingredienser i mixern och kör på fullt några sekunder. Klart.


Trevlig måndag!

***

Shortbread

Varför maten allt som ofta får ett beige skimmer över sig begriper jag inte. Jordärtskocksoppa, kidneybönshommus (för att inte tala om pintobönshommusen), Blomkål- och rotsellerisoppan till och med grönkålssoppan blir dassig i färgen och så är det alla röror som finns bland bildmapparna i datorn som aldrig blir bloggade. Beige är nog den allra tråkigaste och tillintetsägande färg jag vet. För en himla massa år sedan hittade jag ett par perfekta bomullsbyxor i olivgrönt, eller så är de kanske militärgröna, som jag bara älskar (men tyvärr inte kan få knäppt idag och dessutom är så slitna att de när som helst spricker i tyget). Samma modell fanns även i svart. Så perfekt. Svarta byxor kommer alltid till hands. Och varför jag nu inte valde att köpa ett par till i grönt eller svart vet jag inte men jag slog till med ett tredje par. I beige. Eller khaki kanske färgen heter. Strunt samma vad färgen heter, byxorna är fortfarande som nya och används bara när jag är i odlingslotten. Kan inte begripa att jag frivilligt valde en så urtarvlig färg till mig själv. Till saken hör att jag är blekrosa i skinnet, prickig och fläckig lite här och var och ja, helt enkelt ganska beige av mig själv så att säga (ja, jag hatar mitt skinn) så jag skulle väl lika gärna gå naken då som att klä på mig beige kläder.
Så varför färgar jag inte byxorna då, tänker ni. Jomenvisst. Det är bara som så att färg, salt och fixering inte ligger särskilt högt på inköpslistan när en knappt har ett öre över efter räkningarna är betalda. Men nu är det gjort. Det var skönt att slippa variera mellan det två par rekorderliga jeansen jag äger när jag var på tvångsplaceringen och sedermera jobbet i somras. Lite luftigare än jeansen om man säger så.

Hur som helst, när det kommer till maten smakar den garanterat mycket mer och godare än bilderna gör sken av. Även dessa lätt brända shortbread blev naggande goda. Kanske var det just den lite brända biten eller så var det rårörsockret i kakdegen som gjorde sitt. Ledsen att ni fått vänta nästan ett helt år på receptet. Bättre sent än aldrig brukar som man brukar säga.
Nu är det för övrigt mjukisbyxor som gäller och efter förmiddagens träning väntar som sedvanligt både städ och tvättstugan.

 

Shortbread

ca 20

125 g smör
55 g rårörsocker
1/4 tsk vaniljpulver, eko
150 g vetemjöl

Blanda först smör, socker och vaniljpulver. Rör sedan i mjölet. Går att göra både med mixer och elvisp. Eller så hälls de torra ingredienserna ut på bakbordet så att smöret liksom kan hackas in för hand. När degen är klar så låt den vila i kylen en stund.
Forma sedan kakor i valfri form. Går att göra stor rund kaka som skärs i "tårtbitar", rulla en rulle och skär tunna skivor eller tryck ut avlånga som på bilderna ovan.
Grädda i ugnen på 190 grader i ca 15-20 min. Låt svalna på galler.

 

Smaklig fika!

***

Ursprung: 27 februari 2011